First published in 1989 in Spanish and then in 1992 in English, Laura Esquivel's Like Water for Chocolate is one of the best known Mexican literary works in the United States. Set against the backdrop of the Mexican Revolution, Esquivel's novel has inspired great diversity of critical analysis among critics and scholars. Based on the author's comment regarding her intention to tell entertaining stories, critic Jay Corwin warns against the search for hidden layers to her work. Using as a framework Barthes's notion of the "death of the author" as well as cultural theory's argument that "discourse writes through the author", this work unfolds a diverse array of discourses, such as that of feminism, patriarchy, and parody, that liberate Like Water for Chocolate from the despotism of a single authority controlling the truth of the text and show that the readers are capable of intervening in the work's meaning.

Denna uppsats tar en blick på hur smak och klass speglas i vår samtida medievärld som präglas av populärkulturella referenser. Genom en kvalitativ semiotisk analys har Klarnas reklamfilm Get Smoooth (2019) analyserats utifrån Roland Barthes semiotiska teorier om hur mening tillskrivs genom visuella koder, i samband med Pierre Bourdieus teorier om hur klass och smak reflekteras genom visuella medel. Här riktar även undersökningen fokus på hur färgen rosa kan besitta delade meningar, beroende på frågor kring genus och sexualitet. Klarnas reklamfilm använder den amerikanska rapartisten Snoop Dogg som frontfigur i en fiktiv, luxuös rosaklädd värld som ska representera deras ekonomiska kredittjänster. Med hjälp av den utvalda teorin och relaterad forskning så studeras det valda materialet för att belysa en större förståelse för hur smak och klasstillhörighet blir representerat genom media och dess effekter. Undersökningen visar på flera semiotiska tecken för två klasstillhörigheter: låg och högklass. Här var Bourdieus teorier ett stöd i avkodningen av dessa tecken och hur kampanjen kan kopplas till ett kulturellt kapital och uttrycka av smak som kopplas till det två olika klasstillhörigheterna. Resultatet av undersökningen är att Klarnas reklamfilm kan ses som ett som ett bevis på det Baumann menar med att våra preferenser om smak inom samhällets fält är i konstant förändring. Slutligen förs det en diskussion om hur rosa har central påverkan i hur smak uttrycken kopplas till det populärkulturella samhället vilket kopplas till senare kritik till Bourdieu.

No description available.

No description available.

The portfolio of compositions comprises six pieces: a chamber opera, an orchestral piece and four shorter chamber works. These pieces are diverse and distinct from one another but collectively explore aesthetic tensions relating to tonality, aura and ontology. The largest piece is a chamber opera setting Margaret Atwood's novel, The Handmaid's Tale, which has been flexibly scored as a series of fragments in order to reflect the quality of her text. The remaining pieces draw influence from poetry, landscape and the environment. They all encompass a series of material contrasts but attempt to simply contain these tensions in some way, leaving them partially unresolved. The thesis is a re-assessment of the music of the Ukrainian composer, Valentin Silvestrov, in particular, his 'metamusic' approach to composition that treats pre-existing styles as a form of musical metaphor. Through a series of comparisons with landscape and photography, I offer new vantage points for approaching the aesthetic issues present in his work, relating to aura, imitation and historical reference. The metaphors of landscape and photography might appear far removed from his work, but mediated by the work of the artist Gerhard Richter, offer a basis for critically analysing Silvestrov's approach. Furthermore, by drawing upon the theories of Walter Benjamin, Roland Barthes and the geographer, Stephan Harrison, I demonstrate how concepts from other disciplines can be recast in order to be effective for approaching both Silvestrov and Richter. As a form of conclusion, I consider the role of photography in the production of CD covers and how this relates to the reception of Silvestrov's metamusic in a commercial setting.

This diploma thesis discusses modern myths that appear in the selected audiovisual commercials. The commercials are part of the advertising campaign for a Galaxy Note 3 device produced by Samsung Company. The campaign was launched in the fall of 2013 and continued through the spring 2014. As Samsung is also one of the official partners of the Winter Olympic Games in Sochi, some of the analyzed content is dedicated to the relationship between the two. Semiotics and marketing communication provide a broad theoretical framework for the later semiotic analysis. The chapter on semiotics discusses the modern perspective on the sign theory, offering Ferdinand de Saussure's and Charles Sanders Peirce's points of view. The main focus of the thesis is, however, on the process of the so-called secondary signification and modern myths creation introduced by Roland Barthes in his Mythologies. The marketing communication chapter then introduces several theoretical starting points in the field, various marketing models, and the communication mix with the focus on advertising, its components and potential psychological effects. In the final part, selected commercials are introduced along with the plot description and a semiotic analysis of the environment, characters, individual elements, images, colors and the...

L'invention de la photographie a permis à l'individu moderne de documenter visuellement et de façon autonome son histoire personnelle. Les avant-gardes au vingtième siècle (surréalistes, situationnistes, artistes conceptuels) ont alors élevé au rang d'art ces traces indicielles des événements de la vie ordinaire ou de processus esthétiques à l'œuvre. Les productions artistiques et littéraires se sont alors recentrées sur l'expérience subjective de l'auteur au quotidien et Nadja d'André Breton marque l'avènement du récit autobiographique moderne illustré de photographies, à la manière d'un reportage sur soi-même. Cette conception du récit fragmentaire et hétérogène rejoint alors la notion de " mythologie " énoncée par Roland Barthes. Le dispositif photographique dans le texte, une des formes narratives privilégiées des médias, impose cette esthétique du récit à partir duquel le sujet moderne configure une apparence d'identité. Barthes dans les années soixante-dix pratique à son tour cette forme de récit-photo, en même temps que des artistes français comme Christian Boltanski dont les pratiques photo-textuelles ont été assimilées à des " mythologies individuelles ". Dans les années quatre-vingts, le principe est baptisé " photobiographie " alors que l'artiste Sophie Calle débute son activité artistique exclusivement consacrée à la production d'un récit de soi en images. Inspiré des cultural studies, ce travail étudie donc chronologiquement l'émergence de l'autobiographie illustrée de photographies, non pas en tant que genre mais plutôt en tant que pratique généralisée, en art et en littérature à travers la notion de " mythologie individuelle " comme esthétique de soi.

<p>I uppsatsen studeras representationen av William Shakespeares pjäs<em> Hamlet </em>i affischsammanhang. Ett antal <em>Hamlet</em>affischer från 1900-talet framtill 2008 beskrivs, tolkas och analyseras. Fokus ligger främst på det aktuella anslaget från 2008 års produktion på Dramaten i Stockholm. Bakgrunden innehåller kortare teoriavsnitt om klassisk och visuell retorik, bildstruktur, semiotik samt affischens historia och roll i dag. En kortare beskrivning av pjäsens handling ger en naturlig ingång till den kortare presentationen av samtliga affischer som följer. I analysen studeras <em>Hamlet</em> från 2008 i en djupare dimension, där en analysmodell av Roland Barthes tillämpas på ett detaljerat plan. Därefter följer en jämförande analys med tidigare affischer, vilket avslutningsvis följs av en sammanfattande diskussion kring tidigare affischer och hur dess framtida representation kan tänkas ta form.</p><p> </p>

I uppsatsen studeras representationen av William Shakespeares pjäs Hamlet i affischsammanhang. Ett antal Hamletaffischer från 1900-talet framtill 2008 beskrivs, tolkas och analyseras. Fokus ligger främst på det aktuella anslaget från 2008 års produktion på Dramaten i Stockholm. Bakgrunden innehåller kortare teoriavsnitt om klassisk och visuell retorik, bildstruktur, semiotik samt affischens historia och roll i dag. En kortare beskrivning av pjäsens handling ger en naturlig ingång till den kortare presentationen av samtliga affischer som följer. I analysen studeras Hamlet från 2008 i en djupare dimension, där en analysmodell av Roland Barthes tillämpas på ett detaljerat plan. Därefter följer en jämförande analys med tidigare affischer, vilket avslutningsvis följs av en sammanfattande diskussion kring tidigare affischer och hur dess framtida representation kan tänkas ta form.

本文大致分為兩部分，第一部分從羅蘭・巴特談論照片的專書《明室》開始，以刺點與知面的兩種觀看為基礎，討論在刺點的觀看裡觀看者的內部變化，引入德勒茲將身體視為流變的存在的觀點，將羅蘭・巴特視為偶發事件的刺點與德勒茲的「事件」概念接軌，說明刺點的觀看中的無意義，以及觀看者在觀看中的流變。第二是關於刺點中我們同時感受到的純粹感覺，這部分以德勒茲談論繪畫時說到的直接於身體上作用的感覺為基礎，以及在影像上製造感覺形象的方法。並以攝影師荒木經惟的作品和創作方式為例，說明攝影具有拍攝感覺的優越性。並以此歸類出一條與一般紀錄社會共識和知識的攝影不同的，拍攝感覺和無意義的攝影路線。 / This thesis is mainly divided into two portions: The first one begins with the discussion of La Chambre Claire by Roland Barthes, in which he bases the two ways of seeing upon punctum and studium. While elaborating on the inner becoming of the spectator in Barthes’ notion of punctum, I complicate this idea with Gilles Deleuze’s concept of becoming. Deleuze stresses on the body as the event of the being of becoming, which can be connected to Barthes’ punctum as a contingent event. The combination of Barthes and Deleuze helps explicate on the nonsense inherent in punctum and the process of becoming inside the spectator. The second is concerned with the pure sensation integral to punctum. I appropriate Deleuze’s insight on how art affects directly on the body to produce sensation in order to discuss how photography can create the Figure. And we through the illustrations of Araki Nobuyoshi’s photo images and his creative method. In conclusion, I propose that photography is the superior form in capturing sensation, and suggest that, photography has another function, which different from the function of documenting social consensus and knowledge, it does function to capture sensations and nonsense.