Detta är en C-uppsats som behandlar fenomenet ätstörningar ur ett socialpsykologiskt perspektiv. Vi behandlar frågor om varför drabbade tror att ätstörningar uppkommer och vilka sociala faktorer som påverkar utbredningen och om/hur ätstörningar påverkar identiteten hos en drabbad. Vi har genom kvalitativa intervjuer försökt besvara frågor om hur medias påverkan och de sociala normerna påverkat de intervjuade volontärerna i vår studie samt hur de ser på ätstörningar som sjukdom och dess förlopp och uppkomst. Detta genom att analysera intervjuerna med hjälp av teorier av Mead, etnometodologiska infallsvinklar och teorier om identitet. De personer vi intervjuat arbetar som volontärer inom en volontärorganisation som hjälper människor som är drabbade av ätstörningar. Alla som deltog i studien hade själva personliga erfarenheter av ätstörningar. I resultatet kunde vi se tydliga skillnader och likheter i resonemanget hos de intervjuade som vi sedan analyserar för att försöka, med hjälp av hermeneutiken, nå några slutsatser om vad som påverkar ätstörningar, hur det påverkar en individ samt hur en ätstörning framställs.

Den psykiska ohälsan ökar i världen bland skolungdomar och däribland ätstörningar som är en av del av psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018; Socialstyrelsen & Skolverket, 2016). I en undersökning gjord av Novus för Akademikerförbundet (2016) var det 85 % av skolkuratorerna som deltog i deras undersökning som upplevde att deras elever behöver mer stöd nu än tidigare. Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS, 2015) har det visat sig att man kan drabbas av en ätstörning i väldigt ung ålder och att mörkertalet kring hur många som lider av en ätstörning är stort. Skolans och skolkuratorns roll och ansvar i att arbeta förebyggande är en resurs som kan förhindra att unga hamnar i någon form av ätstörning. Syftet med uppsatsen är att få en fördjupad kunskap kring hur skolkuratorer arbetar förebyggande mot ätstörningar men även hur arbetet med elever som lider av en ätstörning ser ut. De tre frågeställningar som ställdes var vilken roll skolkuratorn har när en elev har en utvecklad ätstörning, vad skolkuratorns roll är i det förebyggande arbetet mot ätstörningar och vad för hinder och möjligheter som fanns i det arbete. De teoretiska perspektiv som berörs för att koppla till vår studie är handlingsutrymme, legitimitet och kultursjukdom. Dessa teoretiska perspektiv berörde vi för att försöka få en djupare förståelse i vår studie. Fyra skolkuratorer har intervjuats till uppsatsen och där det som kommit fram under intervjuerna har sedan analyserats genom kodning, kategorisering och tematisering enligt en konventionell innehållsanalys. Resultatet visade på att skolkuratorerna inte arbetar förebyggande mot ätstörningar i någon större omfattning till följd av brist på resurser. Samtliga skolkuratorer lade istället ner mestadels av sin tid på att åtgärda akuta situationer. I arbetet med en elev som har en utvecklad ätstörning fanns det även där hinder då en skolkurator inte får arbeta behandlande utan ska hänvisa vidare till rätt myndighet men att samverkan inte alltid fungerade som skolkuratorerna önskade. De möjligheter som framkom i studien var att skolkuratorerna ville arbeta mer förebyggande och att de själva ansåg att de hade god kunskap om ämnet för att kunna arbeta på rätt sätt mot ätstörningar.

Ätstörningen anorexia nervosa är ett samhällsproblem som har sin historia långt bak i tiden. Trots det finns det inte särskilt mycket forskning om de som har sjukdomen eller om de som arbetar med det. Syftet med denna kandidatuppsats var därmed att belysa de professionellas kunskaper och erfarenheter i arbetet med ungdomar (13–16 år) som har diagnostiserats med anorexia nervosa. Vilka behandlingar erbjuds det för dessa ungdomar och vilka är de betydelsefulla faktorerna för ett tillfrisknande? Med hjälp av undersökningens resultat insåg vi vilken betydelsefull roll den professionella kan ha i en sådan komplex situation som patienten befinner sig. Det gav oss även en inblick i hur det socialpedagogiska förhållningssättet kan tillämpas i ett sådant arbete. Resultatet visar att familjebaserad terapi (FBT) är den behandling som används mest för ungdomar med anorexia nervosa, vilket stämmer överens med tidigare forskning. Det visar även att arbetet bygger på relationer, där den professionella behöver ta hänsyn till många olika faktorer som berör patienten samt att det kan vara svårt att räcka till för dem som behöver mer omfattande vård. Undersökningen utgår ifrån en kvalitativ metod, med semistrukturerade intervjuer, samt utifrån Aaron Antonovskys teori om Känsla av sammanhang (KASAM). / The eating disorder anorexia nervosa is a societal problem that has a long history. Despite this, there is not much research on those who have the disease or on those who work with it. The aim of this bachelor’s thesis was thus to illustrate the professionals’ knowledge and experience in the work with adolescences (13-16 years old) who have been diagnosed with anorexia nervosa. What treatment is offered to young people and what are the important factors for recovery? The results of the survey made us realize what significant role the professional can play in such complex situation as a patient. It also gave us an insight into how the social pedagogical approach can be applied in such work. The results show that family-based therapy (FBT) is the most commonly treatment, used for adolescents with anorexia nervosa, which is consistent with previous research. It also shows that the work is based on relationships, where the professional needs to make allowances for many different factors that affect the patient and that it can be difficult to suffice for those who need more comprehensive care. The survey is based on a qualitative method, with semi-structured interviews, and based on Aaron Antonovsky’s theory Sence of coherence (SOC).

Anorexia Nervosa (AN) är en sjukdom då den drabbade svälter sig själv. Oftast är den drabbade en flicka i tonåren, men även pojkar och vuxna kvinnor och män kan drabbas. Prevalensen beräknas vara cirka en procent i västvärlden. Tidigare har forskningen fokuserat på den sociala sidan av saken, skönhetsideal och smalhets. Men på senare tid har forskarna börjat intressera sig mer för den kroppsliga sidan av saken, till exempel arv och olika kroppsliga substanser. Den här litteraturstudien fokuserar på dopamin, ghrelin och östrogen och vilken betydelse de tros ha för AN. Sex artiklar, funna i databaserna PubMed, SwePub och OneSearch, har granskats. Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på ifall dopamin, ghrelin och östrogen har någon betydelse för sjukdomen AN. Frågeställningarna var  ”har anorektiker högre eller lägre dopaminhalt än friska?”, ”syns skillnader i ghrelinhalt och ghrelinrespons även hos individer som återhämtat sig från AN?” och ”kan östrogen vara orsaken till att AN är vanligare hos kvinnor?”. AN är en komplex sjukdom och frågorna har visat sig vara svåra att besvara. Efter att artiklar och bakgrundsinformation analyserats har slutsatsen blivit att olika forskare kommit till olika resultat, vilket betyder att mer forskning behövs för att få fram tydliga svar på frågeställningarna. Dopamin, ghrelin och östrogen är dock alla substanser som är intressanta att forska vidare på då det gäller AN.

Bakgrund: Covid-19 är en pandemi som har inneburit stora utmaningar både för sjukvården och för de personer som lever med en sjukdom. Forskning visar att befolkningen har påverkats negativt av pandemin och detta har lett till ökad psykisk ohälsa. Sjuksköterskan hade innan covid-19 pandemin utmaningar med att identifiera samt vårda personer med ätstörningar. I samband med pandemin begränsades resurserna vilket försvårade sjuksköterskans arbete ytterligare. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser att leva med en ätstörning under covid-19 pandemin. Metod: Litteraturöversikten grundar sig på fem vetenskapliga artiklar där kvalitativ metod använts. Artiklarna togs fram med hjälp av strukturerade sökningar i CINAHL och PubMed. Artiklarna granskades med SBU granskningsmall för studier med kvalitativ forskningsmetodik. Fribergs metod användes för att analysera de vetenskapliga artiklarna. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier. Kategorierna är: Känslor av frustration när vardagen begränsades, upplevelse av en försämring i sjukdomstillståndet, upplevelse av motstridiga känslor kring det professionella stödet samt Betydelsen av relationer och att vara beroende av andra. Slutsats: Resultatet visade att personer med en ätstörning fick ett ökat lidande på grund av covid-19 pandemin. Lidandet ökades på grund av den påtvingade isoleringen, vilket rubbade personernas vardagliga liv och rutiner. På grund av covid-19 pandemin blev även tillgängligheten till stöd och vård begränsade. Sjuksköterskan och andra vårdprofessioner ställs inför utmaningar under en pandemi och de begränsningar den medför. Vilket försvårar möjligheten att ge den personcentrerade vård som personer med en ätstörning är i behov av och som bidrar till att personen kan tillfriskna från sin sjukdom.

Både ätstörningar och missbruk kan vara livshotande diagnoser som ibland är mycket svårbehandlade. Det finns forskning som visar på en förhöjd risk för ätstörning om du lider av ett missbruk. Forskning visar också på att samsjuklighet mellan missbruk och ätstörning är en komplicerande faktor vid behandling och det finns inte några tydliga riktlinjer om hur man bör prioritera insatser för denna patientgrupp. Syftet med denna studie är att undersöka behandlares strategier för att upptäcka och behandla patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Syftet är också att undersöka om det finns tankar kring utvecklingsområden vad gäller behandling och upptäckt av patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar. Studien består av sex semistrukturerade intervjuer utförda på tre behandlare som främst arbetar med ätstörningar respektive tre behandlare som främst arbetar med missbruk. Resultatet visar att behandlare som arbetar med missbruk respektive ätstörningar är eniga om att samsjuklighet mellan ätstörningar och missbruk är en komplicerande faktor när det kommer till bedömning och behandling. Det tycks finnas en gemensam känsla av osäkerhet vad gäller hur andra enheter på kliniken arbetar och ett ökat erfarenhetsutbyte efterfrågas. Övriga förslag på förbättringsområden för att upptäcka och behandla patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar var mer utbildning, handledning, standardiserade bedömningsinstrument och samarbete. Ett ekonomiskt och effektivt sätt att höja kompetensen hos personalen i allmänhet skulle vara att sanktionera att även erfaren personal skulle ha möjlighet att delta vid den basutbildning för nyutbildad personal som genomförs årligen vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Detta skulle kunna öka kunskapen om hur andra enheter arbetar och förhindra frustration som kan uppkomma då man inte förstår varför olika enheter väljer att agera eller prioritera som de gör.

Bakgrund Omvårdnadens huvudsakliga mål är hälsa. Det humanistiska perspektivet beskriver hälsa som helhet bestående av kropp, själ och ande. En holistisk hälsosyn är Antonovskys Känsla Av Sammanhang (KASAM). Sjuksköterskan ska främja hälsa och förhindra risker för ohälsa. Psykisk ohälsa ökar bland ungdomar och en form av psykisk ohälsa är olika ätstörningar. Ätstörningar är ett avvikande ätbeteende eller ett beteende att ständigt kontrollera sin vikt. Ungdomar i tonåren är i en ålder där osäkerhet på sig själv växer fram, vilket kan förhöja risken att bli sjuk i en ätstörning. Syfte Syftet var att sammanställa forskning av sjuksköterskans preventiva och hälsofrämjande åtgärder hos ungdomar med eller i risk för ätstörning. Metod Metoden var en litteraturöversikt. Inkluderade artiklar handlade om ungdomar som antingen är diagnostiserade eller i risk att utveckla en ätstörning. Datainsamlingen skedde från databaserna CINAHL Complete, PubMed samt PsycINFO. De 16 inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades. Data analyserades genom en integrerad analysmetod. Forskningsetiska överväganden tillämpades. Resultat Resultatet visade att prevention, stöd samt övervakning vid måltidssituationer, att stegvis återge ansvar, involvering av andra patienter och föräldrar, bibehålla och skapa social kompetens samt en god vårdrelation är viktiga hälsofrämjande åtgärder för ungdomar med ätstörningar. Slutsats Sjuksköterskan kan förhindra insjuknande genom anpassad utbildning till ungdomar samt att vara uppmärksam under regelbundna hälsoundersökningar. För att främja hälsa hos ungdomar med ätstörning krävs det att sjuksköterskan från början övertar ansvar över exempelvis måltidssituationen. En god, välfungerande och empatisk relation mellan sjuksköterska och patient är avgörande för patientens tillfrisknande. Återfall bör förebyggas genom att delge egenvårdsstrategier samt hålla kontakt med patienten.

Bakgrund: Ätstörningar, som främst kännetecknas som ett skadligt beteendemönster gällande mat, är idag den psykiska sjukdomen med högst dödsfrekvens och att vårda en sjukdomsdrabbad person är i regel mycket krävande och utmanande. Ofta kan det innebära en signifikant stress för vårdgivaren och en stark känsla av skuld. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelser och känslor kring att vara förälder till ett barn med ätstörningar. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med en deskriptiv design. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes, tre via muntlig intervju och tre via enkät, som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Föräldrarna beskrev en tillvaro med mycket smärta, känslor av frustration, förtvivlan och maktlöshet av att inte veta hur situationer skulle hanteras, samt känslan att vara övervakare och att tvingas begränsa barnet. Stöd upplevde föräldrarna få från partners, barnets skola och vården. Det beskrevs hur syskon reagerade olika på situationen och att familjen hade begränsats, både socialt och gällande flexibilitet kring matrutiner, men att sjukdomen ändå förde familjen närmare varandra. Slutsats: Resultatet visar att ätstörningar kan påverka sin omgivning mycket starkt och föräldrar beskriver en tillvaro som kan vara väldigt jobbig, emotionellt krävande, tålamodsprövande och ibland rent skrämmande. Föräldrarna är till majoritet mycket nöjda med vårdens hjälp och stöd. Hälso- och sjukvårdspersonal bör fortsätta se till både den sjukdomsdrabbade och de anhöriga som en helhet. Trots allt negativt omkring sjukdomen, tycker sig föräldrarna se positiva faktorer såsom öppnare samtalsklimat och en mer sammansvetsad familj.

Bakgrund: Ätstörningar är ett växande problem som kan leda till dödsfall. Anledningen till ökningen kan bero på användning av sociala medier. Ätstörningar drabbar oftast unga kvinnor men förekommer hos män och kvinnor i olika åldrar. Det kan ta lång tid innan personer med ätstörningar söker vård på grund av bristande sjukdomsinsikt. De känner ofta skam och att ingen förstår dem. Primärvården är oftast den första kontakten med sjukvården och där bör symtomen upptäckas för att patienten ska få rätt vård. Det första mötet med vården kan vara avgörande för tillfrisknandet. Syfte: Att beskriva hur personer med ätstörning upplever bemötande från vårdpersonal inom hälso- och sjukvården samt att belysa sociala mediers inverkan på ätstörningar. Metod: En litteraturöversikt som är grundad på 17 artiklar. Resultat: God kunskap från vårdpersonalen gav tillit. Dömande som värderande kommentarer om utseende och vikt och förminskande bemötande upplevdes negativt, medan empati, medlidande och uppmuntring hjälpte. Det var viktigt att sjuksköterskor satte tydliga regler, men samtidigt var förstående och hade en öppen dialog. Det fanns ett samband mellan användning av sociala medier och ätstörningar. Bild- och videobaserade sociala medier var mest förknippade med ätstörningssymtom. Slutsats: Bra bemötande samt kunskap hos vårdpersonalen är avgörande för att personer med ätstörningar ska känna sig tryggare. Personer med hög användning av sociala medier kan ha en ökad risk att insjukna i ätstörningar.

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka om anorektiker upplever känslor av skam under sin sjukdomstid och hur skammen i så fall uttrycks och hanteras. För att besvara syftet har jag använt mig av fallmaterial i form av självbiografiska böcker som skrivits av unga flickor med anorexia. Ur dessa böcker har jag lyft fram citat som indikerar på olika former av skam. Forskning om anorexia i relation till emotioner är relativt begränsad. Skam beskrivs som en negativ affekt som uppkommer när individen ser sig själv genom andras ögon och värderar sig själv negativt. Skammen är en betydande affekt i den sociala interaktionen som reglerar distansen mellan individer. Resultatet tyder på att skam är en vanligt förekommande känsla hos anorektiker. Anorektikern upplever skam när hon äter, när hon oroar sina föräldrar, när hon värderar sig själv negativt samt inför den egna kroppen. För att hantera skammen är undvikande, tillbakadragande och attackering av självet tydliga beteenden.</p>