Syftet med uppsatsen är att studera vad lärare i årskurs 1 grundar sitt val av läromedel vid läsinlärning. Undersökningen utgår ifrån följande frågeställningar: Vilka hinder och möjligheter ser lärare med läromedel? Hur används läromedel för att möjliggöra läsutveckling? För att få en bild av vad läsning är tar arbetet upp en historisk genomgång av hur olika läsmetoder har växt fram och använts och vad läsning är. Läromedlets har också varit betydelsefullt att belysa. Läromedlet ska främja eleven att bli en läsare och för det krävs det både avkodning och förståelse. Studien bygger på fyra kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i svenska årskurs 1. Resultatet visar att lärarna i studien använder läromedel som finns på den skola där de är verksamma eller material som de samlat på sig genom sina yrkesverksamma år. Lärarna är positiva till användandet av läromedel. Alla lärarna använder olika läromedel utifrån sina egna erfarenheter och anpassar dem till eleverna. Läromedlen som de använder är i första hand inriktade på avkodning och i andra hand på förståelse av texterna.

Att lära sig lösa matematiska problem kan ta lång tid för en del elever, men det är en förmåga som eleverna ska utveckla enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11). Det kan därför vara en bra idé att börja arbeta med problemlösning redan i förstaklass. Syftet med detta examensarbete var att kvalitativt undersöka hur tre lärare arbetar med problemlösning i matematik, vad problemlösning är för dem och vad de ser för möjligheter respektive svårigheter i arbetet med problemlösning. De tre lärarna i min studie undervisar för tillfället i årskurs 1 men alla har tidigare arbetat i årskurs 5. Därför valde jag att fokusera på skillnaden från att arbeta med problemlösning i årskurs 1 mot årskurs 5. I undersökningen har jag använt mig av intervjuer och observationer. Jag har intervjuat tre lärare och observerat när de har haft en varsin lektion i problemlösning. Resultatet av min studie visar att lärarna har gemensamma och särskiljande åsikter om arbetet med problemlösning och dess möjligheter och svårigheter. Resultatet visar även att lärarnas uppfattningar om problemlösning till viss del stämmer överens med litteraturen.

Syftet med denna studie var att se hur Yatzy går att använda i matematikundervisningen i årskurs 1-3. Genom observationer och intervjuer med tre lärare har möjligheter och begränsningar med spelet i undervisningen undersökts. Vidare har syften och sammanhang då Yatzy kan vara givande för elevernas lärande undersökts. Resultatet visar att spelet går att anpassa till undervisning inom flera områden. Spelets potential är som störst vid undervisning av addition, multiplikation, huvudräkning och vid synliggörande av strategier. Yatzy är också givande vid sannolikhetslära. Spelet gav också möjlighet för eleverna att lära av varandra, samarbeta och utvecklas socialt. Vidare framkom att planering och anpassning av spelet var av avgörande roll för utfallet av aktiviteten.

Lärares muntliga helgruppskommunikation spelar en viktig roll för elevers lärande i matematik. Trots detta präglas matematikundervisningen i Sverige av enskilt arbete och lågkvalitativa matematiska samtal (Skolinspektionen, 2009, 2020). Det förefaller dock finnas en brist på beskrivningar av hur lärares matematiska helgruppskommunikation ter sig på lågstadiet. Mot bakgrund av detta syftar denna studie till att undersöka hur lärare i årskurs 1 använder sig av muntlig produktiv helgruppskommunikation i matematikundervisningen, samt vilka tankar de uttrycker kring den egna muntliga kommunikationen vid helgruppsundervisning i matematik. De teoretiska utgångspunkterna som används för att uppnå detta syfte är det teoretiska ramverket Cambridge Dialogue Analysis Scheme (CDAS) och det sociokulturella perspektivet. Datainsamlingen skedde med hjälp av systematiska observationer av fem matematiklektioner och semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma lärare i årskurs 1. Empirin analyserades tematiskt utifrån studiens teoretiska utgångspunkter. Resultatet visar att lärarna använder olika produktiva kommunikationsformer i varierande utsträckning. Att bekräfta elevernas yttranden är den kommunikationsform som används mest frekvent av de observerade lärarna, men bara delvis på ett produktivt sätt då de inte konsekvent kombinerar bekräftandet med att utveckla yttrandena. Överlag använder dock lärarna flertalet strategier för att utveckla elevernas matematiska tankar. Dessa strategier består av att ställa frågor och följdfrågor, korrigera yttranden, addera problem- och lösningsspecifik information samt belysa generaliserbara strategier. Majoriteten av lärarna förklarar och motiverar samt bjuder in eleverna till att förklara och motivera sina svar på ett likformigt sätt. Dessutom skapar lärarna regelbundet kopplingar till tidigare undervisning och elevnära sammanhang i syfte att stärka elevernas matematiska förståelse. De produktiva kommunikationsformer som lärarna använder minst frekvent är samordnande och ifrågasättande av yttranden, vilket gör dessa till utvecklingsområden i lärarnas kommunikation. Lärarna beskriver bemötandet av elevernas varierande kunskapsnivåer som den främsta utmaningen med matematisk helgruppskommunikation. Därutöver beskriver de hur de använder den egna helgruppskommunikationen för att etablera ett tillåtande klassrumsklimat, utveckla elevernas kunskaper och differentiera elevernas idéer. Studiens resultat bekräftar tidigare forskning om produktiva kommunikationsformer, som visar att grundskollärares användning av dessa former sker på varierande sätt och i olika stor utsträckning (se t.ex. Vrikki et al., 2019 och Hennessy et al., 2023). Studiens slutsats är att den matematiska helgruppskommunikationen hos lärare i årskurs 1 i hög grad är produktiv, trots att tidigare studier och kvalitetsgranskningar tyder på det motsatta. Däremot bör lärarna erbjudas stöd och vägledning i att i större utsträckning kombinera bekräftanden med utvecklande av matematiska tankar samt i hur etablerande av ett tillåtande klassrumsklimat kan kombineras med differentierande av elevsvar.

Studien har haft som syfte att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 planerar och genomförundervisning i teknik. Frågeställningarna som tagits fram för att för att få svar på studiens syfteär: hur beskriver lärarna att de planerar för teknikämnet, allmänt och i relation till det centralainnehållet för årskurs 1-3?, hur beskriver lärarna att de undervisar relaterat till det centralainnehållet i teknik för årskurs 1-3? samt vilka undervisningsmetoder används, enligt lärarna?Dessa frågor har det sökts svar på genom kvalitativa intervjuer med åtta lärare i årskurs 1-3.I resultatet framkommer att teknik är ett ämne som inte fullt ut har fått fäste i årskurs 1-3, då detvisar sig att flera lärare i studien saknar förtrogenheten med ämnets kursplan och planering ochundervisning beskrivs till stor del bedrivas tillsammans med No-ämnena. Teknikämnet har haften egen kursplan i tjugo år. Trots detta saknas på många skolor lärare med utbildning i tekniksamt material. Det framgår dock också i resultatet att några av de intervjuade lärarna ärintresserade och väl insatt i ämnets kursplan, även material i form av Skellefte-tekniken och NTAanvänds av flertalet av lärarna i studien. Teknikämnet behöver stärkas ytterligare som eget ämneoch i högre utsträckning undervisas separat för att ge eleverna en god uppfattning av vad som är teknik

Syftet med denna litteraturstudie är att, utifrån aktuell forskning, undersöka vad som kan krävas för att den formativa bedömningen i matematikundervisningen ska bidra till att stärka elevers matematiska lärande. Vilka förutsättningar krävs för att formativ bedömning i matematikundervisningen ska bidra till en kunskapsutveckling hos elever på låg- och mellanstadiet samt vilka svårigheter kan formativ bedömning innebära för lärare som undervisar i matematik? Med formativ bedömning menas en fortlöpande process eller aktivitet för lärare och elever i undervisningen där återkopplande information ges i syfte att utveckla främst elevens lärande.Designen för denna studie är en systematisk litteraturstudie, där resultatet består av relevant och kvalitetsgranskad forskningslitteratur från systematiska databassökningar. Resultatet visar att en förutsättning för formativ bedömning och elevernas lärande i matematik har att göra med lärarens arbete och elevernas delaktighet i bedömningen. Lärarkompetensen har också en viktig roll då läraren bör besitta god matematisk och didaktisk kompetens. Vidare är lärarfortbildningar inom formativ bedömning samt stöttning och handledning under en längre tid av betydelse. En svårighet i arbetet med formativ bedömning att lärare kan uppleva det svårt att förändra sin bedömningspraktik mot en mer formativ sådan. Det finns således en rad olika komponenter som kan ses som förutsättningar för att tillämpningen av formativ bedömning ska kunna leda till ett ökat lärande i matematik för elever i årskurs 1-6. / <p>Matematik</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma lärare i årskurserna 1–3 beskriver arbetet med den interaktiva skrivtavlan i NO-undervisningen och hur de resonerar om möjligheter att anpassa undervisningen till varje elev. Utifrån studiens syfte ställdes följande frågeställningar: Vad anser lärarna om användningen med den interaktiva skrivtavlan i NOundervisningen? På vilket sätt beskriver lärarna att de arbetar med den interaktiva skrivtavlan i NO-undervisningen? Hur beskriver lärarna användningen av den interaktiva skrivtavlan för att anpassa NO-undervisningen efter varje elevs förutsättningar och behov? För att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar har intervjuer gjorts med sex verksamma lärare. Resultatet av intervjuerna visar att lärarna ser många fördelar med att använda den interaktiva skrivtavlan, några fördelar som lärarna beskriver är lättillgängligheten av konkret material och att det underlättar planeringen/genomförandet av NO-undervisningen. Åsikterna om individanpassning i NO med den interaktiva skrivtavlan är delad, dels beskriver lärarna att behovet inte är lika stort i NO som i till exempel matematik och svenska. Lärarna beskriver också att de inte hinner anpassa undervisningen i NO. Samtidigt som lärarna upplever att den underlättar individanpassningen genom att det är enklare att använda många olika uttryckssätt. En slutsats är att det finns möjlighet att använda den interaktiva skrivtavlan för att anpassa NO-undervisningen. / <p>NO</p>

Inledning: Högläsning i skolan kopplas ofta till en mysig stund, ibland i samband med fruktstund och till genren skönlitteratur. Eleverna tränas i att lyssna och sitta still men högläsningen kan utebli på grund av lärarnas övriga uppdrag. Tidigare forskning visar att högläsning är viktigt för att öka elevers ordförråd, läsförståelse och motivation. Å andra sidan är motivation en bidragande orsak för att elever ska vilja tillägna sig läsning. Högläsning bidrar till gemensamma upplevelser, är språkutvecklande och möjliggör social samvaro. Högläsning i helklass, där elever högläser för varandra nämns som negativt i forskning. Däremot kan högläsning i grupp vara positivt om läsarna befinner sig på samma nivå eller stöttas av en mer kompetent person. Både forskning och läroplan berör vikten av ett samarbete med vårdnadshavare kring högläsning. Internationella kunskapsmätningar har visat att svenska elever har låg läsförståelse för sakprosatexter men att de läser skönlitteratur. Dock visar senaste PISA-rapporten 2015 att läsförståelsen har ökat och nu ligger över genomsnittet. Läslyftet är en statlig satsning för att utveckla kompetensen i språk-, läs- och skrivdidaktik ute på skolorna. Tillgång till skolbibliotek styrs av skollag och ska bidra till elevers ökade kunskap.Studiens syfte: Studiens syfte är att undersöka hur lärare i årskurs 1-3 resonerar om hur högläsning används i svenskämnet. Frågeställningarna berör frågor kring hur högläsningen går till, varför man använder högläsning i undervisningen, om det finns några hinder för högläsning, lärares resonemang om högläsning i hemmet och lärares deltagande i Läslyftet.Metod: Kvalitativ metod är vald med semistrukturerad intervju som verktyg. Sex lärare intervjuades för årskurs 1-3.Resultat: Studiens resultat visar att alla lärare anser högläsningen viktig för elevernas språkutveckling vad gäller ordförråd, läsförståelse, motivation samt möjlighet att varva ned och lära sig att sitta still och lyssna. Genrer som nämns i samband med högläsning är sagor och skönlitteratur men lärarna högläser även mattedilemma och texter/böcker för att undervisa i andra ämnen, men den läsningen ses som högläsning. Lärarna kompletterar högläsningen och arbetar med läsning på flera andra sätt. Högläsning mellan elever används bland annat för att det ska bli naturligt för elever att läsa och diskutera texter i en gemenskap men också för att stämma av läsläxan. Eleverna har bänkbok för att öka ordförrådet och för att träna upp läsflyt och läsförmåga. Däremot är förutsättningarna för just högläsning begränsad, då lärarna upplever att tiden inte räcker till för alla uppdrag och åtagande, eller att det finns plats i schemat. Lärarna försöker stötta upp där stödet saknas hemifrån genom att läsa extra med elever eller genom att låna ut ljudbok. Val av bok anses ibland svårt, då eleverna befinner sig på olika nivåer. Eleverna hinner även tipsa varandra om bra bänkböcker när de är i biblioteket, vilket gör det svårt att hitta och förnya urvalet av högläsningsböcker. Läslyftet upplevs som positivt, men att det kanske ska vara frivilligt då det finns ämneslärare som tycker det är svårt att koppla innehållet till deras ämnen.

Demokrati, normer och värderingar samt fostran är begrepp som genomsyrar läroplanerna för Lgr 69, Lgr 80 och Lgr 11. Dessa begrepp används i läroplanerna för att beskriva skolans demokratiuppdrag samt fostranuppdrag, där skolan, genom att lära eleverna om samhällets normer och värderingar, förbereder samt fostrar eleverna för sin roll som demokratiska medborgare (se avsnitt Analys och resultat). Utifrån ett läroplansteoretiskt perspektiv anses läromedel vara ett verktyg som förmedlar läroplanernas konkreta innehåll. I denna studie undersöks hur demokrati, normer och värderingar samt fostran formuleras i läroplanerna och hur dessa realiseras i läroböcker. Denna studie är baserad på en kvalitativ innehållsanalys som studerar hur demokrati, normer och värderingar samt fostran formuleras i läroplanerna. Resultatet av analysen leder till att en komparativ analys av läroplanerna kan genomföras med avsikten att belysa kontinuitet och förändring mellan läroplanerna för de olika tidsperioderna. Efter att den komparativa analysen av läroplanerna genomförs, görs även en komparativ analys av läroplanerna och läroböckerna för att undersöka hur demokrati, normer och värderingar samt fostran realiseras i läroböcker. Förutom läroplanerna för Lgr 69, Lgr 80 och Lgr 11 omfattar analysen sex samhällskunskaps läroböcker varav två är grundade på Lgr 69, två är grundade på Lgr 80 och två är grundade på Lgr 11. Resultatet av analysen visar både på kontinuitet och förändring beträffande hur demokrati, normer och värderingar samt fostran formuleras i läroplanerna. Resultatet av analysen angående kontinuitet visar att samtliga läroplanernas syften beträffande demokrati, normer och värderingar samt fostran talar för att eleverna ska fostras till demokratiska medborgare. Däremot gällande hur denna fostran ska ske, visar resultatet på förändringar mellan läroplanerna. Ett exempel på en tydlig förändring beträffande hur denna fostran ska ske är att, i Lgr 11 står det att all skolans personal ska vara delaktiga i denna fostran. Detta nämns däremot inte i Lgr 69 och Lgr 80 (se avsnitt Analys och resultat). Resultatet visar även att läroplanernas formulering av demokrati, normer och värderingar samt fostran realiseras på varierande sätt i läromedlen. En slutsats som dras är att trots att läroplanernas formuleringar har genomgått vissa förändringar har samtidigt de grundläggande demokratiska principerna och värderingarna kvarstått och givits liknande mening under perioden.

Studiens syfte var att undersöka huruvida undervisning i indirekt addition har betydelse för elevers upplevelse och förståelse för subtraktion. Studien syftade även till att undersöka vilka strategier elever använder för att beräkna subtraktionsuppgifter. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ interventionstudie. Resultatet visar att undervisning i indirekt addition tenderar att bidra till att elever upplever subtraktion som enklare. Resultatet visar även att undervisningen bidrog till att öka elevernas förmåga att använda olika strategier. Studiens resultat analyserades genom Cobb och Yackel (1996) ramverk med fokus på sociomatematiska normer och matematisk praxis. Av studiens resultat dras slutsatsen att matematikundervisningen har betydelse för hur elever upplever och förstår subtraktion. Att undervisningen uppmärksammar olika subtraktionsstrategier kan därmed bidra till att eleverna upplever subtraktion som enklare och utvecklar en djupare förståelse för subtraktion.