Läroboken har en central roll i matematikundervisningen i svensk skola och det är lärare som bestämmer om och hur den används. Vi anser därför att det är viktigt att fånga lärares perspektiv på lärobokens användning i matematik. Syftet med studien är att fördjupa kunskaper om hur lärare som arbetar med elever i årskurs ett till tre använder läroboken i sin matematikundervisning och på vilket sätt läroboken kan påverka elevernas lärande. Detta har vi valt att undersöka genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer där lärarens perpektiv beaktats. Resultatet har tolkats och analyserats med hjälp av tidigare forskning, det sociokulturella perspektivets syn på lärande och det teoretiska ramverket, den didaktiska triangeln. Empirin visar att samtliga lärare som deltagit i undersökningen ser läroboken som en bra grund i sin planering men att den inte möter alla elevers förutsättningar och förmåga. Lärarna lyfter även att arbete med enbart läroboken kan hämma elevers utveckling och lärande på grund av lärobokens abstrakta form. Slutsatsen är att alla lärare är överens om att läroboken kan främja lärandet så länge läraren besitter god kompetens och praktiska arbetssätt i form av kommunikation och laborativt material tillämpas i undervisningen.

Forskning visar att effektfulla litteratursamtal är fördelaktiga för elevers läs-, skriv- och språkutveckling (Varga, 2013; Hadjioannou & Loizou, 2011; Tengberg, 2008; Tengberg, 2009; Beck & McKeown, 2001). Elever lär sig att ställa frågor om en text, uttrycka sina tankar och de lär sig att tillgodogöra sig det som finns mellan raderna (Ingemansson, 2016). Ett effektfullt litteratursamtal innebär ett samtal om en bok som elever har lyssnat på eller själva läst. För att uppnå goda samtal är det nödvändigt att elever är delaktiga i samtalen, att deras tankar om en text är i fokus. Lärare ska vägleda elever i samtalen för att de ska utveckla sina svar och ge förklaringar till sina tolkningar. För att skapa goda och effektfulla litteratursamtal som främjar elevers utveckling visar studier även att lärare bör ha en struktur och planering inför samtalen (Hadjioannou & Loizou, 2011; Tengberg, 2008; Tengberg, 2009; Beck & McKeown, 2001; Ingemansson, 2016). I denna studie undersöks lärares förståelse av och arbete med litteratursamtal i undervisningen samt om deras förståelse och arbete stämmer överens med forskningens redogörelse av litteratursamtal. För att redogöra för lärares förståelse av och arbete med litteratursamtal, intervjuades fem verksamma lärare i årskurs 1–3. Intervjuerna analyserades med en fenomenografisk analysmodell. Resultatet visar att förståelsen av begreppet litteratursamtal skiljer sig åt mellan lärarna, vilket även leder till att deras arbete i undervisningen skiljer sig åt. Framträdande i resultatet är likheten mellan lärares arbetssätt med högläsningsböcker och forskningens bild av det goda och produktiva litteratursamtalet.

Detta är en studie som granskar hur läromedel och undervisningsmaterial främjar historiemedvetande och historisk empati genom dess historiebruk och samspel mellan textinnehåll och semiotiska modaliteter. Syftet med studien är att granska vanligt förekommande läromedel och undervisningsmaterial, som används i historieundervisningen i grundskolans årskurs 1–3, för att analysera hur de främjar historiemedvetandet och den historiska empatin hos elever. Genom historiemedvetande, som förmåga, ska elever kunna reflektera och diskutera olika händelser i relation till olika tidsdimensioner utifrån jaget. Genom historisk empati, som förmåga, ska elever kunna leva sig in i andra människors livsvillkor och värderingar, i förhållande till de kontexter som de levde i. Historiebruk avser på vilket sätt historia förmedlas utifrån dess syfte och mål. Begrepp som lyfts i studien i tidigare forskning är: historiskt tänkande (Gibson, 2021; Nordgren 2019; Karlsson & Zander, 2014; Johansson, 2014; Huijgen et al., 2016), historiemedvetande (Thorp & Törnqvist, 2017; Rudnert, 2019; Johansson, 2014; Nordgren, 2016; 2019; Karlsson & Zander, 2014), historisk empati (Stymne, 2017; Karlsson, 2021; Huijgen et al., 2016; Endacott & Brooks, 2013; Thorp, 2016), historiebruk (Nordgren, 2016; Stymne, 2017; Thorp, 2016; 2017, Ammert, 2010; Karlsson & Zander, 2014). Forskare har försökt att definiera och forska utifrån studiens begrepp för att studera hur dessa begrepp som kognitiva förmågor synliggörs, främjas och bedöms. Majoriteten av forskning som gjorts är på äldre elever och lärares undervisning genom klassrumsobservationer och/eller intervjuer. Det saknas relevant forskning på hur läromedel och undervisningsmaterial kan främja förmågorna i de yngre årskurserna. De centrala begreppen, historiemedvetande, historisk empati och historiebruk utgör, i kombination, med det socialsemiotiska multimodala perspektivet studiens teoretiska ramverk. Tillsammans skapar de tolkningsverktyg för analys av läromedlen Boken om SO 1–3 av Libris och PULS SO-boken 1–3 av Natur & Kultur samt undervisningsmaterialet Arkeologens dotter av Baluba AB. Baserat på studiens resultat redogörs att olika varianter av historiebruk kan komma att påverka utvecklingen av de olika förmågorna. Vi har konstaterat att historiebruk som varieras är det som främjar utveckling av historiemedvetande och historisk empati mest. Lärare behöver vara medveten om, i sina didaktiska val, att läromedel och undervisningsmaterial inte nödvändigtvis främjar förmågorna i sig självt, utan kan behöva handledas och kompletteras vidare i undervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka hur två utvalda läromedel i svenska gynnarelevernas läsförståelse samt påvisa deras eventuella likheter och skillnader. Läromedlensom analyserades var ABC-klubben och Krumelurkul, båda avsedda för undervisning iårskurs 1. För att besvara studiens forskningsfrågor har en kvalitativ innehållsanalysgenomförts. Med ett kodschema och tillhörande kodningsmanual, har kategorier somförekomst av läsförståelseuppgifter och olika typer av läsförståelsefrågor samtordförståelse legat till grund för vår analys. Resultatet visade både likheter och skillnaderi hur läromedlen gynnar elevernas läsförståelse. Generellt för båda läromedlen är att störstfokus ligger på avkodning och läsinlärning. Den största skillnaden är att det i Krumelurkulerbjuds en större variation av uppgifter och läsförståelsefrågor där eleverna tränas i attgöra inferenser, vilket är en viktig del av läsförståelsen. Med hänsyn till läromedlensolikheter är vår slutsats att man som lärare behöver vara medveten om vad läromedlenavser att främja för att läsundervisningen ska bli komplett.

Problemlösning kopplas till såväl matematiska som vardagliga aktiviteter. Det är en central förmåga i läroplanen och skolan har ansvar att utveckla medvetna samhällsmedborgare. Bristande problemlösningsförmåga leder till utmaningar i samhället. Därmed är det av vikt att skolans undervisning utvecklar elevers problemlösningsförmåga till att kunna lösa varierande problem. Syftet med denna kunskapsöversikt är att identifiera, sammanställa, kartlägga, samt analysera forskning om problemlösningsförmåga inom matematikundervisning i grundskolans årskurs 1-6. Kunskapsöversikten syftar till att karaktärisera forskning om problemlösning och operationaliseras genom tre forskningsfrågor: Hur utformas artiklarnas syften och frågeställningar? Hur undersöks problemlösning i artiklarna? och Hur framställs problemlösning i artiklarnas resultat och slutsatser? För att besvara forskningsfrågorna utgår kunskapsöversikten från en systematisk litteratursökning. Insamling av artiklar sker med hjälp av förutbestämda kriterier, som förenklar både sök- och urvalsprocessen. Efter granskning och läsning av helheten återstår tolv artiklar. Därefter kodas artiklarna för att kartlägga vilka ämnen och tillvägagångssätt som dominerar. Teman och metoder kan således urskiljas och underlätta resultatets upplägg. Kartläggning av artiklarna visar att de syftar till att undersöka hur olika faktorer och undervisningsmetoder påverkar undervisningen av problemlösning. Artiklarna utgår från både kvalitativ, kvantitativ men även mixad metod. Resultatet visar på att både elever och lärare brister i problemlösning ur vissa aspekter men de synliggör även styrkor kopplat till elevers problemlösningsförmåga. Det finns däremot bristande forskning i en svensk kontext kring lärarperspektiv och läromedels innehåll och upplägg av problemlösning inom forskningsområdet.

Den internationella kunskapsmätningen från TIMSS år 2019 visar att elevers resultat inom området taluppfattning och aritmetik är fortsatt försämrade; precis som mätningar många år bakåt i tiden (Skolverket, 2020). Taluppfattning predicerar framtida prestationer i matematik och det är därmed betydande att identifiera aspekter som kan påverka denna negativa trend beträffande förståelse för taluppfattning.  Syftet med denna studie är att analysera och beskriva lärares undervisning om relationer inom och mellan tal med utgångspunkt i frågeställningarna:  1)    Hur synliggör lärare relationer inom och mellan tal?  2)    Vad har elever möjlighet att erfara via denna undervisning?  Detta är en kvalitativ studie med deltagande observation samt video- och ljudinspelning som insamlingsmetoder. Tre lärare i årskurs 1 har deltagit. Studiens teoretiska ramverk utgår från variationsteorin, vilket utgjort grund för den tematiska analys som genomförts på insamlad data.  Resultatet visar en variation i lärares undervisning om relationer inom tal och relationer mellan tal. För det första variation gällande vilka representationsformer som används samt hur de används. Dessutom visar resultatet att lärares val av representationsform är centralt för vad som varierar och vad som är konstant. För det andra vilka variationsmönster (kontrast eller generalisering) som används för att synliggöra lärandeobjekt. För det tredje finns en skillnad gällande samtidighet. Lärare gör synkrona eller diakrona kopplingar för att möjliggöra lärande. Den variation som identifierats vid analys medför olika lärandemöjligheter för eleverna.

Den svenska skolan strävar efter att vara i framkant med utveckling och användning av Informations och Kommunikations Teknologi (IKT) i skolan. I och med att IKT är relativt nytt kan lärare uppleva svårigheter när de försöker applicera detta i undervisningen. Därför syftar denna litteraturstudie till att se vad forskning säger kring användandet av IKT, sett till svårigheter som kan uppstå, effekter av användandet och om det är resultatfrämjande för eleverna. Litteraturstudien baseras på nio artiklar som sökts fram genom databasen Educational Resources Information Center (ERIC) ProQuest interface. I studien har vi sett att IKT kan vara värdeskapande, bidra till ökat intresse och även leda till ökat engagemang. Detta är tre faktorer som tillsammans kan bidra till ökad motivation och ett förbättrat resultat.Resultatet har även visat att det finns ett stort behov av kompetensutveckling bland lärare när det kommer till användandet av IKT.

Elever ges fler möjligheter att förstå matematik om de får samtala och delta i organiserade diskussioner i socialt samspel med andra. Då problemlösningsuppgifter inte har en given lösningsmetod och många gånger kan lösas på flera olika sätt, kan de lämpa sig väl för detta sociala samspel. Problemlösning har dessutom en särställning inom matematik, då det dels är en förmåga som elever genom undervisning ska ges möjlighet att utveckla, dels är en förmåga genom vilka övriga matematiska förmågor kan utvecklas. Trots detta upplevs det ges få eller inga exempel på sådan undervisning, utifrån våra erfarenheter under verksamhetsförlagd utbildning. Syftet med denna empiriska studie är därför att undersöka hur lärare, som bedriver undervisning inom problemlösning med fokus på lärande i socialt samspel, beskriver framgångsfaktorer och svårigheter i årskurs 1–3 såväl som hur implementering skulle kunna underlättas. Studiens empiri baseras på intervjuer med lärare som bedriver denna typ av undervisning och resultatet analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. Ett gott klassrumsklimat, trygghet mellan elever, att samtliga elever aktiveras och får delge sina lösningsstrategier samt att elever som samarbetar är relativt jämna i sina matematikkunskaper är exempel på framgångsfaktorer som är framträdande i resultatet. Med undervisningen följer vissa svårigheter, exempelvis att lyckas gruppera elever så att utvecklande matematiska diskussioner kan uppstå och att de blir självständiga och tar ansvar för sitt arbete. En annan svårighet som framkommer är bristen på utvecklande problemlösningsuppgifter i läromedel, vilket leder till ett tidskrävande planeringsarbete. Resultatet visar att mer utbildning, kollegialt samarbete, att börja implementeringen tidigt och våga låta den ta tid är betydelsefulla faktorer för att underlätta implementering av den typ av undervisning studien undersöker.

Studie behandlar hur lärare introducera matematiska likheter och likhetstecknets betydelse för elever. I den här studien kommer det att tas upp om vad forskningen säger när det kommer till att introducera likhetstecknet, om läraren bör introducera symbolen som en relationell eller operationell för att det ska ge eleverna en positiv effekt för deras förståelse för matematiska likheter och likhetstecknets betydelse. Syftet med studien är att bidra till en ökad förståelse för hur några lärare introducerar matematiska likheter och likhetstecknets betydelse och i studien har det använts semistrukturerad djupintervju och en tematisk analysmetod. Det viktigaste som man kan se med denna studie är att lärarna använder sig av olika aktiviteter och uppgifter för att tillgodose alla elevers behov när det kommer till elevernas kunskapsinhämtning. Som slutsats kan man se att trots att lärarna till största del använder sig av forskningsbaserade metoder för att introducera likhetstecknet som en relationell symbol så verkar inte undervisningen lyckas, utan det finns utvecklingspotential i området för att kunna genomföra undervisning som ger förståelsen för att likhetstecknet är en relationell symbol.

Syftet med den här studien är att undersöka hur F-3-lärare i Sverige beskriver att de utför sin läsundervisning i årskurs 1 för att utveckla elevers läsförmåga utifrån elevers individuella behov och förutsättningar. Studiens teoretiska perspektiv är det sociokulturella perspektivet som handlar om stödstrukturer, den proximala utvecklingszonen och lärande i samspel med andra. Dessa tre begrepp genomsyrar hela studien. Studien är kvalitativ och har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studien har analyserats systematiskt med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visar att lärare använder olika läsinlärningsmetoder men är osäkra på vad läsinlärningsmetoderna heter. Lärare är säkra på hur de ska genomföra sin läsundervisning och varierar undervisningen utifrån elevers individuella behov och förutsättningar. Gemensamt arbete och stödstrukturer är något lärare anser som viktiga faktorer i elevernas läsutveckling. För att hjälpa elever som riskerar att inte uppnå målen i svenskämnet för årskurs 1 krävs en samverkan med speciallärare, specialpedagog, klasslärare, kollegor och vårdnadshavare. Vi kan därför dra slutsatsen att lärare är säkra på hur läsundervisningen ska gå till. F-3-lärare är medvetna om viktiga faktorer för elevers läsutveckling. Lärare tar hjälp av kollegor med mer erfarenhet i arbetet med elever som riskerar att inte uppnå målen i årskurs 1.