"Min strategi" är en studie vars syfte är att undersöka vilka övergripande strategier, som är mest vanliga när det kommer till att undvika ett återfall i brott. Studien är baserad på en kvalitativ metod och bygger på intervjuer med fem individer vilka besitter erfarenheter av att vara kriminell. Samtliga har idag funnit en plats i samhället, distanserade från brottsliga sammanhang. Uppsatsen inkluderar även varför dessa människor slutade med kriminalitet. Studien består av fem enskilda berättelser om livet som en ung kriminell och deras relationer till familj, vänner och samhället. Det omfattar också de svårigheter i att hitta en ny plats i ett okänt sammanhang som en vuxen, och även hur dessa människor klarar av att hantera dessa svårigheter.Resultatet av studien tyder på att den övergripande strategi för att undvika ett återfall i kriminalitet, är ett återkommande eller mer en påminnande faktor av den tidpunkt då vändpunkten först uppstod. Den övergripande strategin är därmed nästan densamma som varför dessa människor först slutade med det kriminella beteendet. Genom att påminna sig själv om det förflutna samt räkna vinster och förlusterna av det kriminella beteendet, lyckas de bibehålla ett liv fritt från kriminalitet. / ”MY STRATEGY” is a study with the purpose to explore the overall strategies, of which is mostly common to avoid a relapse into crime. It’s formed by a flexible design and based on the interviews with five individuals whom possesses the experiences of being criminal. All of them have today found a place into society, distanced from criminal contexts. I will with the help by their stories find an answer to the purpose of this degree project. This essay also includes the fact of why theese people ended their criminal carrier. It comprises five individual stories about the life as a young criminal and their bonds to family, friends and society. It also embraces the difficulties in finding a new place in an unknown coherence as an adult, and also how these people manage to handle these difficulties. The result of the study applies that the overall strategy to avoid a relapse into crime, is reduplicating or a more likely, a self reminding factor from the time where the turningpoint first arose. The overall strategy is thereby almost the same as why these people first ended their criminal behaviour. By reminding themselves about the past and a recount the consequences of which they no longer want to achieve the same as they count the winnings and losses by the criminal behaviour, they manage to maintain the life of non criminal actions.

Återfall och gemensam påföljdsbestämning reglerar en situation när en person har gjort sig skyldig till flera brott. I teorin kan brottsligheten ha samma rubricering och straffvärde vid återfall och gemensam påföljdsbestämning, men resultera till olika strafflängder eller påföljder. Skillnaden kan förklaras genom brytpunkten vid gemensam påföljdsbestämning och återfall, det vill säga när brottsligheten ska beaktas som återfall eller genomgå reduktioner enligt asperationsprincipen som tillämpas vid den gemensamma påföljdsbestämningen. Brytpunkten för om brottsligheten ska beaktas som ny (återfall) eller nyupptäckt (flerfaldig brottslighet) är om det meddelats en dom mellan brottsligheten och inte. Har en dom meddelats mellan den tidigare brottsligheten och den nya, kan den tidigare brottsligheten endast beaktas genom att personen är tidigare straffad och att den nya brottsligheten utgör återfall. Vid nyupptäckt brottslighet har det inte meddelats en dom mellan brottsligheten vilket gör det möjligt att beakta brottsligheten i samma rättegång och tillämpa asperationsprincipen. Arbetets analys syftar till att diskutera hur skillnaderna mellan återfall och gemensam påföljdsbestämning motiveras i nuvarande straffrätt. Skillnaderna mellan regelverken är att regleringarna bygger på olika straffteoretiska utgångspunkter. Straffskärpningar vid återfall motiveras utifrån att det under flera sekel varit ett allmänt accepterat tankesätt att en person som återfallit i brottslighet ska straffas hårdare än en förstagångsförbrytare. En straffskärpning kan även motiveras utifrån en preventionstanke, det är nödvändigt med ett längre straff för att ge lagbrytaren mer möjligheter att rehabiliteras. Straffreduktionerna vid gemensam påföljdsbestämning tillämpas för att upprätthålla en relativ proportionalitet och för att tillgodosehumanitetsprincipen. Samtidigt förhindrar reduktionerna att det gemensamma straffvärdet ”slår i taket” på den gemensamma straffskalan och gör det möjligt att upprätthålla en relativ proportionalitet och rangordna brottslighet. Reduktionerna som sker vid gemensam påföljdsbestämning har under senare tid kritiserats eftersom reduktionerna har varit för omfattande så den efterkommande brottsligheten fått enför begränsad påverkan på det gemensamma straffvärdet. Regeringen har i direktivet en skärpt syn på flerfaldig brottslighet uttryckt att den nuvarande ordningen kan tolkas som att rätten är likgiltig till att den efterkommande brottsligheten i princip saknar betydelse för det gemensamma straffvärdet. Regeringen föreslog inga lösningar till kritiken mot asperationsprincipen, utöver att den gemensamma påföljdsbestämningen bör närmare regleras i lag snarare än praxis. Det regeringen bör beakta är att hur gemensam påföljdsbestämningmotiveras i nuvarande rättsordning. Reduktionerna har ett syfte att förhindra att det gemensamma straffvärdet uppnår ett omänskligt högt straff och att beakta principen om humanitet. Straffskärpningar vid gemensam påföljdsbestämning är möjliga att genomföra men att straffskärpningarna måste hållas på en rimlig nivå så förändringarna tillgodoser humanitet och proportionalitetsprincipen. Motiveras gemensam påföljdsbestämning på samma grunder som återfall kommer det gemensamma straffvärdet ”slå i taket” och principen ombrottslighetens avtagande betydelse och relativ proportionalitet kommer inte tillgodoses. Skärpningar av den gemensamma påföljdsbestämningen ska tillgodose relativ proportionalitet och humanitetsprincipen, möjligheterna att skärpa reglerna är således begränsade.

Den första tiden efter ett fängelsestraff är en kritisk tidpunkt som avgör den väg personen ifråga tar, återfalla i brott eller ta sina första steg mot en livsförändring utan kriminalitet.Vikten av samverkan är stor eftersom personen som har gjort förändringsprocessen kommerbemöta vardagliga hinder såsom, boende och arbete som kan vilseleda personen tillbaka tilldet kriminella livet om inte en god samverkan existerar mellan myndigheterna och aktörerna.Vi har därför valt att intervjua fyra yrkesverksammas erfarenheter av deras arbete för attminimera risken för återfall och hjälpa tidigare dömda in i samhället. Studien lägger fokus påsamverkan mellan berörda aktörer och myndigheter. Intervjuerna har varit utformade efterden semistrukturerade intervjuformen. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av samverkanoch stigma och vi har använt oss av hermeneutisk ansats. Valet av den hermeneutiskaansatsen är för att kunna tolka, förstå och förmedla upplevelser av olika fenomen. Studiensfokus är att få intervjupersonernas egna upplevelser av fenomenet samverkan. Vårt resultatvisar på hur samverkan mellan olika myndigheter och aktörer är avgörande för arbetet attförhindra återfall i brott i form av att återintegrera målgruppen in i samhället.

Personer som drabbats av depression återfaller/återinsjuknar ofta en eller flera gånger i livet. Forskning har visat att b la demografiska faktorer, residualsymtom och insomni är prediktorer för återfall. Syftet med studien var därför att undersöka betydelsen av demografiska faktorer, residualsymtom och insomni för nivån av depression 6-12 månader efter avslutad behandling på en psykiatrisk specialistmottagning. Urvalet var alla patienter som diagnosticerats med depression eller recidiverande depression och genomgått KBT-terapi under perioden 2008 – september 2013, och som hade uppföljningsdata vid sex eller tolv-månader, vilket sammanlagt var 111 patienter. Beroendevariabel var resultat på formuläret Patient Health Questionnaire (PHQ-9). Resultaten visade att patienter med residualsymtom inte försämrades signifikant mellan eftermätningen och uppföjningsmätningen, ett fynd som inte överensstämmer med forskning på området. Regressionsanalyser visade ingen signifikant påverkan av kön, ålder och utbildningsnivå på senare nivå av depression vid uppföljningsmätning. Däremot visade regressionsanalyser att sömnbesvär, mätt med formuläret Insomnia Severity Index (ISI), vid framför allt eftermätning hade ett samband med senare nivå av depression vid uppföljningsmätningen. Resultaten indikerade att kvarstående sömnbesvär då behandlingen avslutades predicerade senare nivå av depression. Slutsatsen är att ett tillägg av en sömnintervention för de patienter som har insomni då behandlingen avslutas kan minska sannolikheten för återfall i depression. Då många patienter saknade uppföljningsdata kunde inga säkra slutsatser dras.

Sverige har likt de flesta länder kriminalitet som ett samhällsproblem. Det finns riskfaktorer som påverkar ifall individen hamnar i kriminella umgängen. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur behandlingspersonalen inom Kriminalvården uppfattar klienternas återfall i brott och den återfallsprevention som ges inom Kriminalvården. Delsyftet är att undersöka vad behandlingspersonalen har för uppfattning om vilka faktorer som kan påverka klienterna att återfalla i brott. För att samla in data använder studien sig av enkäter som skickades ut via e-post. Detta bearbetas senare för att kunna göra en kvantitativ dataanalys av svaren.Resultatet visade att Kriminalvårdens personal är i regel positivt inställda till deras egna arbete och möjligheterna för att klienterna kan motstå att återfalla till kriminalitet. Personalen visste även vad återfallsprogrammen handlade om och hade generellt en positiv bild av resultaten från programmen. Ett förbättringsområde för Kriminalvården är deras information till klienter angående stöd efter frigivning. Slutsatsen är att enkätdeltagarnas positiva inställning kan bidra till att enkätdeltagarna känner att de gör skillnad för klienterna och att deras arbete medverkar till ett bättre samhälle.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligast förekommande tumörsjukdomen hos kvinnor och årligen drabbas 8000 personer i Sverige. Risken för återfall är störst de fem första åren, denna risk för återfall kan väcka en rädsla. Syfte: Att beskriva bröstcancerdrabbade kvinnors upplevelse av rädsla för återfall. Metod: En allmän litteraturstudie. Den systematiska litteratursökningen resulterade i tio kvalitativa artiklar. Resultat: Rädsla för återfall var den mest förekommande känslan och den utlöstes främst vid förändringar i kontakten med sjukvården, uppkomsten av oförklarliga fysiska symtom och läkarbesök. Dock förekom det avsaknad av rädsla för återfall hos vissa. Det framkom även att användande av socialt stöd, distraktion och ett positivt synsätt var återkommande bemästringsstrategier för att hantera rädslan för återfall. Diskussion: Det är av stor vikt att sjuksköterskan informerar och motiverar kvinnan till utvecklande av egna bemästringsstrategier. Slutsats: Kunskapen kan och bör tillämpas av sjuksköterskestudenter och sjuksköterskor, för att minska frekvensen av rädsla för återfall hos personer med cancer. Området bör uppmärksammas för vidare forskning. / Background: Breast cancer is the most common cancer disease among women and 8000 people is annually affected in Sweden. The risk of recurrence is the highest within the first five years. The risk can trigger a sense of fear. Aim: To describe how women with breast cancer experience fear of recurrence. Method: A literature review. The systematic literature search resulted in ten qualitative articles. Results: Fear of recurrence was the most frequent emotion and was primarily triggered by changes in contact with health care, the emergence of unexplainable physical symptoms and doctor appointments. Though, absence of fear of recurrence occurred among some women. Usage of social support, distraction and positive approach emerged to be the most common coping strategies to deal with fear of recurrence. Discussion: It’s significant that the nurse informs and motivates women to the development of their own coping strategies. Conclusion: The knowledge can and ought to be practiced by nursing students and nurses, to reduce the frequency of fear of recurrence among people with cancer. This field ought to be noticed for further research.

Bakgrund: Av Sveriges totala befolkning är 5 % beroende och/eller missbrukar alkohol och droger. Det finns samband mellan människors aktivitetsmönster och missbruk, då missbruket har en inverkan på de dagliga aktiviteterna. Strukturen i vardagen har en betydande roll för alkoholkonsumtion och återfall. Arbetsterapeuter som yrkesgrupp förekommer sällan inom beroende och missbruksvård, trots att ett missbruk påverkar de vardagliga aktiviteterna. Personer med alkohol- och/eller drogproblematik känner sig ofta tillfredsställda med vårdprogrammen på behandlingshem men inte med eftervården som ges. Syfte: Beskriva hur personer med drog- och/eller alkoholproblematik hanterar och värderar vardagliga aktiviteter efter avslutad behandling på behandlingshem. Vidare jämförs om det finns någon skillnad i hantering och värdering av vardagliga aktiviteter hos de som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Metod: Syftet besvarades genom en kvantitativ studie. Enkäter innehållande självskattningsinstrumentet Min Mening och författarnas egna konstruerade bakgrundsfrågor har använts. 35 män och kvinnor som behandlats på behandlingshem för sin alkohol- och eller drogproblematik deltog i studien. Resultat: Det framkom att deltagarnas drogfrihet har påverkat de vardagliga aktiviteterna till det bättre. Deltagarna upplevde att aktiviteterna “Att få gjort det jag behöver göra” och “Att koppla av och roa mig” fungerade minst bra. De värderade aktiviteten “Att sköta min ekonomi” högst. Det framkom skillnader mellan de deltagare som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Alla vardagliga aktiviteter i denna studie upplevdes fungera bättre för de som inte haft återfall. Slutsats: Resultatet går i linje med den forskning som redan finns vad gäller samband mellan aktivitetsmönster och missbruk samt belyser och uppmärksammar arbetsterapins betydelse inom missbruksområdet vidare. / Background: 5% of the population in Sweden are having substance abuse problems. There is a connection between individual activity patterns and substance abuse, because the substance abuse is affecting the everyday activities. The relation of the everyday life contra alcohol consumption and relapses is significant. Professional occupational therapists are rarely involved in the treatment of substance abusers, despite that substance abuse is affecting the everyday activities. People with substance abuse problems often feel satisfied with the treatment program at a treatment center, but not with the given aftercare. Purpose: Describe how people with substance abuse problems handles and values everyday activities after finished treatment at a treatment center. Furthermore, a comparison is made to evaluate if there are any differences between the participants in the study who have had a relapse and those who have not had a relapse to how they handle everyday activities and how they value them. Method: The purpose was answered through a quantitative study. Surveys containing the instrument Occupational Self-Assessment and the authors’ own constructed questions was used. 35 men and women who have been treated at treatment center for some kind of substance abuse participated in the study. Result: it was revealed that the participants’ drug free living affected their everyday activities. The participants experienced that the activities ”accomplishing what I set out to do” and “relaxing and enjoying myself” were least successful. They valued the activity” managing my finances” the most. It was revealed that there were differences between the participants that have had a relapse and those who have not had a relapse after they finished their treatment. Those who did not have a relapse experienced better function in all the everyday activities in the study. Conclusion: The result is in line with already available research which touches the connection between activity pattern and substance abuse. The importance of occupational therapy within the field of substance abuse is, furthermore, highlighted and brought to attention.

Detta är en studie som undersöker hur yrkesverksamma behandlare i Västerbottens län ser på återfall och få deras uppfattning om hur det kommer sig att en del alkoholmissbrukare inte återfaller. Hur en före detta missbrukare motiveras till att inte ta ett återfall är ett komplext område som inbegriper många delområden. Dessa områden kan bestå av såväl interna och, eller, externa faktorer. För att få en inblick i problematiken har semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomförts med professionella behandlare. Den empiri intervjuerna har försett arbetet med har kopplats samman och kritiserats utifrån vetenskaplig litteratur. Studien har fokus på tre delområden. Dessa är huruvida det går att digitalisera behandlingsvård alternativt eftervård, om det finns några skillnader mellan behandling och återfall mellan män och kvinnor och ifall det skiljer sig mellan behandlares syn på återfall och den vetenskapliga litteraturens syn på återfall. Slutsatserna i studien belyser bland annat att digitalisering av vård kan ha positiva effekter när det kommer till tillgängligheten och medverkande på distans, men att det finns situationer då behandling kräver fysisk närvaro för att uppnå bästa resultat. Vidare visar den vetenskapliga litteraturen och de aktuella intervjupersonerna på olika upplevelser vad gäller könets betydelse i relation till återfallsprevention. En slutsats som tagits fram är att det skiljer lika mycket mellan de individer som har samma kön som det skiljer mellan individer som har olika kön, vilket betyder att behandlingen bör vara individanpassad. Samtlig datainsamling, såväl från intervjupersoner och vetenskaplig litteratur, är överens om att det är individen som med sitt självbestämmande väljer att ta ett återfall. Det betyder att individen tar ett återfall och får därmed inte ett återfall utan att själv ha agerat.

<p>Studiens syfte var att belysa behandlingspersonals uppfattningar om faktorer och händelser som kan vara avgörande för missbruksprocessen, i relation till forskningen inom området. Frågeställningarna avsåg att undersöka vilka händelser och faktorer som kan vara avgörande för vägar in i samt vägar ut ur ett substansmissbruk. Det avsågs även att undersöka uppfattningar om återfall samt upphörande av ett substansmissbruk. Metoden som användes var kvalitativ semistrukturerad intervju och genomfördes på en institution med tre kvinnliga behandlingsassistenter. Studien utgår från en hermeneutisk vetenskapstradition. Resultatet visar på händelser och faktorers betydelse, beroende på vart i missbruksprocessen individen befinner sig. Faktorer som har visats vara betydelsefulla är: sysselsättning, nätverk samt uppväxt. Slutsatser som kan dras är att ett flertal händelser och faktorer kan vara avgörande genom hela processen. Dessa faktorer går inte att generalisera eftersom händelser och faktorer påverkar individen olika. Det är därför svårt att peka på <em>en</em> avgörande faktor för upphörande av substansmissbruk.</p>

Studiens syfte var att belysa behandlingspersonals uppfattningar om faktorer och händelser som kan vara avgörande för missbruksprocessen, i relation till forskningen inom området. Frågeställningarna avsåg att undersöka vilka händelser och faktorer som kan vara avgörande för vägar in i samt vägar ut ur ett substansmissbruk. Det avsågs även att undersöka uppfattningar om återfall samt upphörande av ett substansmissbruk. Metoden som användes var kvalitativ semistrukturerad intervju och genomfördes på en institution med tre kvinnliga behandlingsassistenter. Studien utgår från en hermeneutisk vetenskapstradition. Resultatet visar på händelser och faktorers betydelse, beroende på vart i missbruksprocessen individen befinner sig. Faktorer som har visats vara betydelsefulla är: sysselsättning, nätverk samt uppväxt. Slutsatser som kan dras är att ett flertal händelser och faktorer kan vara avgörande genom hela processen. Dessa faktorer går inte att generalisera eftersom händelser och faktorer påverkar individen olika. Det är därför svårt att peka på en avgörande faktor för upphörande av substansmissbruk.