Avfallsförbränning har länge varit en av de viktigaste processerna i ett fungerande samhälle. Utöver en volymminskning, erhålls värmeenergi, bottenaska, flygaska och rökgaser vid förbränningsprocessen. I och med att utsläppskraven kontinuerligt skärps, ställs höga krav på de involverade aktörerna när det kommer till hanteringen av restprodukter från förbränningsprocessen. Vanliga hanteringsmetoder för askfraktionerna har länge varit deponering eller att använda askorna som utgångsmaterial för framställningen av byggmaterial som cement. Flygaskorna från förbränningsprocessen innehåller en rad olika grundämnen som har visat sig vara av kommersiellt intresse. Bland annat tenderar flygaskor att innehålla höga halter av lättlösliga kloridsalter, vilket leder till en ökad lakbarhet vid både deponering och användningen som byggmaterial. Fortum Waste Solutions som är ett ledande företag inom hanteringen av farligt avfall, deponerar i dagsläget sina flygaskor efter stabilisering. Då lösningen inte anses hållbar i ett längre perspektiv, är Fortum WS angelägna om att ta fram nya lösningar i syftet att skapa en mer kemiskt stabil askrest för deponeringen. I Finland bedriver Fortum i dagsläget en asktvätt där askorna initialt stabiliseras genom lakning med vatten. Lakningen leder till att lättlösliga kloridsalter ackumuleras i vätskefasen och sedan leds ut i Östersjön. För att processen ska vara tillämpbar på Fortums askor i Kumla, där närliggande saltvattenrecipient saknas, krävs det en avskiljning av salterna innan vätskeströmmen kan ledas ut i närliggande recipient. I samband med detta planerar Fortum WS att kloridsalterna som främst består av kalcium-, kalium- och natriumklorid ska separeras och återvinnas. Syftet är att göra processen mer ekonomiskt gynnsam, samtidigt som den cirkulära ekonomin främjas.  Projektets mål har således varit att identifiera och studera två metoder för att separera kloridsalterna. Det främsta fokuset har varit på separationen av kalium- och natriumklorid, då kaliumklorid är det salt som är av störst kommersiellt intresse. Kaliumklorid används som en insatsprodukt vid produktion av gödningsmedel, men även att Ryssland och Vitryssland står för cirka en tredjedel av världens export av kaliummineraler. Rysslands invasion av Ukraina har direkt bidragit till att priset på kaliumklorid ökat kraftigt de senaste åren. Då Sverige enbart förlitar sig på import av kaliummineraler är det av stor betydelse att ett kaliumkretsloppet sluts på Sveriges avfallsförbränningsanläggningar.  I litteraturen gick det att identifiera tre metoder för en separation av kalium- och natriumklorid: flotation, kylkristallisation och extraktionskristallisation med etanol. Metoderna som valdes ut för laborativa försök var kyl- och extraktionskristallisation med etanol. Metoderna studerades initialt genom att utföra försök på tre stycken syntetiska stamlösningar med tre olika sammansättningar. Den mest effektiva separationen kunde erhållas när en kombination av kyl- och extraktionskristallisation med etanol, tillämpades på stamlösning 1 då saltfällningar beståendes av cirka 98% kaliumklorid kunde erhållas. Stamlösning 1 hade initialt en kalium- respektive natriumhalt på 85 g/l respektive 68 g/l. Det mest optimala volymförhållandet mellan tillsatt etanol och saltlösning visade sig vara 40%. Slutsatsen från försöken på de syntetiska lösningarna var att koncentrationsförhållandet mellan kalium- och natriumklorid i lösningen behövde vara minst 1:1, alternativt en högre koncentration av kalium. Genom indunstning till både 80% och 60% av originalvolymen gick det att fälla ut natriumklorid med > 90% renhetsgrad. Därmed var det möjligt att konstatera att indunstning var en möjlig metod för att erhålla ett 1:1-förhållande mellan kalium- och natriumklorid, samtidigt som natriumklorid kunde återvinnas. Den viktigaste parametern under samtliga försök var att saltlösningen var mättad.  Försök utfördes därefter på en laklösning som bereddes genom lakning av flygaskor från Fortum WS. Utöver kalcium, kalium och natrium hade laklösningen höga halter av koppar och zink. Med syftet att minska halterna av koppar och zink utfördes försök med kemisk fällning, där en pH-höjning visade sig vara den mest effektiva metoden. Två olika processer innefattandes extraktionskristallisation studerades sedan för att erhålla en kaliumkloridprodukt. Med den första processvägen var det möjligt att konstatera att en högre kaliumhalt var möjlig att erhålla i slutprodukten vid etanoltillsats (79%) än vid metanoltillsats (76%). I den andra processvägen kunde en god separation mellan kalium- och natriumklorid påvisas då etanol tillsattes. Massan på slutprodukten (processteg 6) som erhölls (0,1 g) uppskattades dock att vara låg, men bestod av cirka 89% kalium. Vätskefasen efter den andra etanoltillsatsen (processteg 5) visade sig innehålla cirka 73% kalium vilket indikerade på att en god separation hade åstadkommits vid den initiala etanoltillsatsen vid processteg 3. Slutligen framfördes ett förslag på en storskalig process enligt följande ordning: avskiljning av andra metaller, indunstning, etanoltillsats, etanolåtervinning genom destillation och slutligen recirkulation av vätskeströmmen. Det rekommenderas även att framtida forskning bör fokusera på att säkerställa slutprodukternas renhetsgrader, samt att studera flotationsprocessen i laborativ skala. / Waste incineration has long been one of the most important processes in the modern society. In addition to a reduction in volume, heat energy, bottom ash, fly ash and flue gases are obtained during the combustion process. As the emission requirements are continuously tightened, a lot of pressure is put on the involved actors when it comes to handling the residual products from the combustion process. Common handling methods for the ash fractions have long been landfilling or using the ashes as a starting material for the production of building materials as cement. The fly ash from the incineration process contains a number of different elements, which have been shown to be of commercial interest. Among other things, fly ash tends to contain high levels of soluble chloride salts, which leads to increased leachability during both disposal and in the use as a building material. Fortum Waste Solutions, a leading company in the management of hazardous waste, is currently depositing its fly ash after stabilization. As the solution is not considered to be sustainable in the long term, Fortum WS is keen to find new solutions with the aim of creating a more chemically stable ash residue for disposal. In Finland, Fortum currently operates an ash washing plant where the ashes are initially stabilized by water leaching. During the leaching process soluble chloride salts are accumulated in the liquid phase which then is discharged into the Baltic Sea. In order for the process to be applicable to Fortum’s ashes in Kumla, where there is no nearby salt-water recipient, a separation of the chloride salts is necessary before the liquid stream can be discharged. In regard to this, Fortum WS plans to separate and recycle the chloride salts, which mainly consists of calcium, potassium and sodium chloride. The aim is to make the process applicable and more economically beneficial, while the promoting circular economy.  The aim of the project has thus been to identify and study two methods for a separation of the chloride salts. The main focus has been on the separation of potassium and sodium chloride, as potassium chloride is considered to be of commercial interest. Potassium chloride is not only used as a starting product in the production of fertilizers, Russia and Belarus account for about a third of the world’s export of potash. Russia’s invasion of Ukraine has directly contributed to the price of potash rising sharply in recent years. Since Sweden relies solely on imports of potash, it is of great importance that a potassium cycle can be acquired at the incineration plants of Sweden.  In the literature, it was possible to identify three methods for the separation of potassium and sodium chloride: flotation, cooling crystallization and extraction crystallization with ethanol. The methods selected for the laboratory trials were cooling and extraction crystallization with ethanol. The methods were initially studied by performing tests on three synthetic stock solutions. The most efficient separation was observed when a combination of cooling and extraction crystallization with ethanol was applied to one of the stock solutions, since salt precipitates consisting of approximately 98% potassium chloride could be obtained. The stock solution had a potassium and sodium content of 85 g/l and 68 g/l, respectively. The most optimal ration between added ethanol and saline solution was found to be 40%. The conclusion from the tests performed on the synthetic solutions was that the concentration ratio between potassium and sodium chloride needed to be at least 1:1, or a higher concentration of potassium. By evaporation to both 80% and 60% of the original volume, it was possible to precipitate sodium chloride with > 90% purity. Thus, it was possible to state that evaporation was applicable in order to obtain the necessary 1:1 ratio between potassium and sodium chloride, while sodium chloride with a high degree of purity could be recovered. The most important parameter during all tests was that the salt solutions was saturated.  Tests were then carried out on a leach solution, which was prepared by washing fly ash from Fortum WS with water. In addition to calcium, potassium and sodium, the leach solution contained high levels of copper and zinc. With the aim of reducing the levels of copper and zinc, experiments were carried out with chemical precipitation, where an increase in pH proved to be the most effective method. Two different processes were then studied in order to obtain a potassium chloride product from the leach solution. With the first process path, it was possible to conclude that a higher potassium content, relative to sodium content could be acquired with ethanol addition (79%) rather than methanol addition (76%). In the second process path, an effective separation of potassium and sodium chloride could be demonstrated when ethanol was added. However, the mass of the final product obtained (0.1 g) was estimated to be low but consisted of approximately 89% potassium. The liquid phase after the second ethanol addition was found to have a potassium salt concentration of approximately 73%, which indicated that an effective separation had been achieved with the initial ethanol addition. Finally, a proposal was made for a large-scale process consisting of the following steps: separation of other metals, evaporation, ethanol addition, ethanol recovery by distillation and finally the recirculation of the liquid stream. It is also recommended that future research should focus on ensuring the purity levels of the final products, as well as studying the flotation process in a laboratory setting.

Tidigare forskning har visat att med hjälp av en speciell mikrovågsugn så kan man omvandla lågdensitetspolyeten (LDPE) till kemikalier med högre värde [1]. Ett försök på att omvandla plastavfall (LDPE) till en produkt med högre värde kommer att göras i detta projekt. Att kunna återvinna plast är en fråga som under de senaste åren har växt och fortsätter växa, i dagsläget så finns det ett intresse att kunna producera nya produkter från återvunnet material [2]. Eftersom plaster succesivt förlorar sina egenskaper varje gång de värms upp så är det ofta enklare för ett företag att skapa och använda ny plast. Plast som kan ha förlorat sina mekaniska egenskaper eller eventuellt har förorenats är inte något som efterfrågas [3] [4]. Kolprickar är ett slags nanomaterial som har fascinerande egenskaper och som börjats forska mer och mer om under de senaste 10 åren. Under detta projekt kommer det stora fokus ligga på om man kan tillverka denna typ av partiklar genom karbonisering av LDPE och hur tillsats av denna typ av partiklar påverkar de mekaniska egenskaperna hos nya LDPE produkter [5]. Under detta projekt användes en speciell mikrovågsugn för karbonisering av polyeten, genom användning av mikrovågsugnen med salpetersyra och saltsyra som katalysatorer så kunde man syntetisera fram dispergerade partiklar (DP) och fasta partiklar (FP) från LDPE. Dispergerade partiklarnas och fasta partiklarnas strukturella egenskaper analyserades genom användning av FT-IR och XRD. Analys av partikelstorlek för dispergerade partiklarna gjordes genom DLS och morfologi undersöktes med SEM. I detta projekt visades det att man hade lyckats ändra polyetenets strukturella egenskaper då nya grupper kunde ses på FT-IR och XRD. Partikelstorleken mättes också och man kom fram till att det var grova partiklar som bildades och att de inte var så homogena. Tillverkning av kompositfilmer innehållande dispergerade partiklar och fasta partiklar lyckades man också åstadkomma. Kompositerna bestod av 0,5 vikt-% DP som blandades med 99,5 vikt-% LDPE pulver. En annan komposit gjordes också fast här ökade man viktsprocenten av partiklar till 2,5 vikt-% DP som blandades med 97,5 vikt-% LDPE pulver. Kompositerna innehållande FP skapades genom att blanda 5 vikt-% och 10 vikt-% FP med 95 vikt-% och 90 vikt-% LDPE pulver. Filmernas mekaniska egenskaper analyserades genom dragprovning, resultaten visade sig att dragspänningen för kompositfilmerna innehållande DP gav ett styvare material än filmen med endast LDPE. Kompositfilmerna med FP fick däremot ett mycket högre modulus än dem andra, materialet hade alltså blivit mycket styvare och en stor del av flexibiliteten hade gått förlorad. Slutsatsen man kunde komma fram till var att metoden kan användas för att skapa ett material som är starkare och mer styvt. / Previous research has shown that with the assistance of a specially formed microwave oven you can degrade low density polyethylene (LDPE) to chemicals with more value, so this project will try to reform plastic waste (LDPE) to a product with more value. Being able to recycle plastic is a question that has grown these past years and is still growing. As things stand there is an interest in being able to produce plastics that can be recycled. Because plastics lose some of their mechanical properties every time they are heated the companies who produce them find it easier and cheaper to just use new plastic. Therefore, to be able to produce a plastic which does not lose its mechanical properties is something that is being strived for. Carbon dots is a new kind of nanomaterial that has fascinating properties and research on it and its properties has been done during the last 10 years. During this project the main focus will therefore be to evaluate whether LDPE can be carbonized to carbon dot like materials and whether addition of these affects the mechanical properties of new LDPE products. By using the special microwave, the synthesis of carbon dots was successful. In addition, solid particles we gained from LDPE. The structural properties of the carbon dots and solid particles were analysed by using FT-IR, NMR and XRD. There was also an analysis on the particle sizes which was done by using DLS and morphological evaluation which was performed by SEM. The synthesized particles were also put into TGA to evaluate their thermal stability. The synthesis was successful, and you could see a change in the particles structure because new functional groups could be found by using FT-IR, NMR and XRD. The particle size was also measured, and the consensus was that the particles were coarse and not that homogenous. Making of the composites with the carbon dots and solid particles is also something that was successfully done. The composites contained 0.5 wt-% of synthesized carbon dots and 99.5 wt-% of LDPE powder and another one where 2.5 wt-% of synthesized carbon dots was mixed with 97.5 wt-% of LDPE powder. The solid particle composites were created by mixing 5 wt-% and 10 wt-% solid particles mixed with 95 wt-% and 90 wt-% of LDPE powder. The mechanical properties were analysed with a tensile testing machine, the result that was retrieved from the machine was that the films made of the composites with DP gave a stiffer material than the film made only by LDPE. The composite films with FP gave a much higher modulus than the other films made by addition of DP. The results show that the films with FP were also a lot stiffer than the film with only LDPE. The conclusion is that you can use this method to create a material that is stronger and stiffer.

Textilåtervinning är mycket aktuellt, främst för syntetiska fibrer då dess framställning påverkar miljön i hög grad. Dessutom utvinns de ur petrokemisk källa som är en ändbar resurs. Återvinningsindustrin för textilier fungerar i dagsläget inte optimalt, vilket motiverar detta examensarbete. Återvunnen polyester, från PET-flaskor eller textilier har funnits i ca 10 år men nu börjar även återvunnen polyamid lanseras på marknaden. Denna rapport ger en överskådlig bild över textil- och polyamidåtervinning. En parallell har dragits till mattindustrin där den tekniska apparaturen för återvinning är mer utvecklad. För att bli framgångsrik måste ett företag visa att det eftersträvar hållbar utveckling och ansvarar för det ”ekologiska fotavtryck” som dess produkter efterlämnar.Examensarbetet har utförts i samarbete med Houdini Sportswear AB, ett företag som tillverkar konfektion för sport- och friluftsliv. Syftet med rapporten är att undersöka om det är lönsamt för företaget att implementera återvunnen polyamid med avseende på pris, prestanda och miljö. Kemiskt återvunnen fiber anses vara av samma kvalitet som jungfrulig, för att undersöka om detta påstående är korrekt samt påvisa den återvunna polyamidens prestanda har mekaniska dragprovningstester utförts. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Cellulosans polymerisationsgrad (DP) är en viktig faktor vid utvärdering av möjligheterna till både mekanisk och kemisk återvinning av bomull. Enligt flera studier leder lägre DP till svagare fibrer. I denna rapport har DP hos bomullsfibrer från begagnade jeans undersökts före och efter mekanisk återvinning för att se om återvinningsprocessen eller graden av slitage på de ingående fibrerna har en påverkan på DP. Även möjligheten att spinna garn med de mekaniskt återvunna fibrerna utblandade med jungfruliga bomullsfibrer har undersökts för att se hur andelen återvunna fibrer och graden av slitage på dessa påverkar garnets styrka. Konsumentavfall i form av bomullsjeans, före och efter mekanisk återvinning,  har lösts i  bis(etylendiamin)kopparhydroxidlösning (Cuen). Viskositeten har mätts och cellulosans polymerisationsgrad har beräknats. Eftersom fibrerna inte löstes upp helt var cellulosakoncentrationen i lösningarna okänd. Därför kunde inga klara slutsatser dras om huruvida den mekaniska återvinningen eller graden av slitage på det ingående materialet hade någon påverkan på DP, även om den statistiska analysen visade på att båda variablerna hade en signifikant påverkan. DP hos återvunna fibrer från begagnade jeans är högre än vad som krävs för framställning av både viskos och lyocell, vilket gör att kemisk återvinning av denna form av konsumentavfall kan vara möjlig att utveckla industriellt. Jungfrulig bomull har ringspunnits tillsammans med 20 % och 50 % återvunna fibrer. Spinningen av garn med 50 % återvunna fibrer var på grund av upprepade garnbrott alltför tidskrävande för vara lämlig för storskalig produktion. Dragstyrkan hos ett ringspunnet bomullsgarn med 20 % återvunna fibrer försämrades inte jämfört med ett garn av 100 % jungfrulig bomull, utan kunde tvärtemot förbättras beroende på spinninställningar och kvaliteten på de återvunna fibrerna. Inblandning av 20 % mindre slitna fibrer gav ett starkare garn än 20 % slitna fibrer. Dock spanns endast en bobin av varje garn och därför krävs en större studie för att få ett större statistiskt underlag innan några mer generella slutsatser kan dras.

Om människor fortsätter med det konsumtionsbeteende som råder idag kommer jor-den resurser ta slut. Den fossila råvaran petroleum används vanligtvis vid framställ-ning av polyester och polyamid. Petroleum har en 100 000 årlig process, vilket är en ofantlig skillnad i förhållande till den takt som det förbrukas. Därför har eventuella möjligheter att återskapa en ny filament av återvunnet syntetiskt blandmaterial un-dersökts i detta arbete. Det finns befintliga metoder för att återvinna polyester och polyamid som homogena material. Dock vid återvinning i en gemensam process av materialen får den slutliga produkten en försämrad kvalité. Mekanisk och kemisk återvinning fungerar för att framställa syntetiska filament men i dagsläget kan endast den kemiska ge likvärdig kvalité på det återvunna filamentet i förhållande till den jungfruliga. Det har hittats ett flertal separationsmetoder som antas kunna tillämpas till bland-materialet. Olika egenskaper såsom densitet, polaritet och laddningsmöjligheter kan utnyttjas för att separera polymererna. Polyester och polyamid antas kunna separe-ras, dock görs inte detta på industriell basis troligtvis på grund av kvantitet, resurser och pris. / If people continue with the present consumption behaviour, the earth´s resources will run out. The fossil raw material petroleum is normally used in the manufacture of polyester and polyamide. Petroleum has a 100 000 annual process, which is a huge difference compared to the rate at which it is consumed. Therefore, any opportunities to recreate a new fibre from recycled synthetic bland materials are studied in this work. There are existing methods to recycle polyester and polyamide as homogeneous ma-terials. However, the recovery in a joint process get the final product a degraded quality. Mechanical and chemical recycling makes it possible to produce new syn-thetic filaments, but in the current situation, the chemical will provide comparable quality of the recycled filament in relation to the virgin. Several separation methods can be applied to the blend material. Various properties such as density, polarity and charging possibilities can be used to separate polymers. Polyester and polyamide are assumed to be separated, however, is not done on an industrial basis, probably because of the quantity, resources and money.

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med den här undersökningen har varit att ta reda på vad elever har för kunskaper om hållbar utveckling, då främst inom ämnet återvinning.</p><p>Undersökningen har genomförts i en klass 2 med sjutton elever, där fem elever inte ville eller kunde vara med, har jag intervjuat resterande tolv elever av vilka sju pojkar och fem flickor. Intervjuinsamlingen, kvalitativ forskningsintervju, har skett enligt Kvale.</p><p>I resultaten av intervjuerna framkom att endast en elev visste helt och hållet vad återvinning betyder. Ytterligare två hade gissningar men visste inte riktigt och resterande nio elever hade ingen kunskap om vad återvinning är.</p><p>Undersökningen visar att eleverna behöver få grundläggande kunskap inom området för att klara de kunskapsmål som läroplanerna inom de naturorienterade ämnena för årskurs fem omfattar.</p><p>Nyckelord: elever i årskurs två, hållbar utveckling, undersökning, återvinning</p> / <p>Abstract</p><p>The purpose of this survey has been to find out what the pupils know about sustainable development, foremost recycling.</p><p>The survey has been done in a second grade class where I conducted interviews with twelve pupils, seven boys and five girls. The method of the interviews was done according to Kvale.</p><p>The results of the interviews revealed that only one pupil knew the purpose with recycling. Two more had guesses but didn’t know for sure and the remaining nine pupils didn’t have any ideas of what recycling meant.</p><p>To conclude this means that the pupils need basic knowledge about recycling and sustainable development to accomplish the course plans that pupils have to achieve in the end of the fifth school year.</p><p>Keywords: recycling, second grade pupils, survey, sustainable development</p>

This technical report contains a study of the construction industries work regarding landfill waste. More specifically Sweden’s and the company Skanska’s development to prevent landfill and fulfill an ecofriendly society. The construction companies in Sweden are accountable for over a third of the country’s total waste and are prioritized to improve their statistics. Skanska have a goal to reach zero percent landfill waste, therefor should all the construction material be able to reuse or recycle. The purpose of this study is to find the causes and background of the landfill waste and to identify the factors of success. The goal is to give recommendations to Skanska on how they progressively can phase out landfill waste. The content of the report is built from a background part where the general challenge and goals is explained. Thereafter are the methods for information acquisition, interview study and literature study explained along with some typical landfill material and how it can be reused or recycled. A few projects are listed under chapter four to give the reader an understanding for what the authors have been looking at. Lastly the report will take the reader through the study’s results, discussion and recommendations. The results show that some recycling methods are available for the fractions which usually ends up as landfill. But the requirements for recycling and reuse are often too hard to fulfill in the construction industries. The interviews show that a high commitment is necessary for a highly qualified work with the landfill waste. Future projects are recommended to early on identify material that easily becomes landfill and avoid them as much as possible. Use smaller bins where there is less space and work continently with waste plans.

År 2018 inföll ”Overshoot day”, dagen då vi förbrukat årets budget av jordens förnybara resurser, den 1 augusti (Rosengren, 2018). De resterande fem månaderna av året levde vi över jordens tillgångar. Genom att närma oss en cirkulär ekonomi kan vi förvalta jordens resurser på ett sätt som är långsiktigt hållbart och minska behovet av att använda jungfruligt material. Byggsektorn står årligen för ca en tredjedel av allt avfall i Sverige, bortsett från gruvavfallet (Naturvårdsverket, 2017). Just nu pågår en ansträngning i Europa för att minska mängden avfall, där byggbranschen utgör ett prioriterat område. Ett av Europaparlamentets mål är att förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annan återvinning av icke-farligt bygg- och rivningsavfall ska ha ökat till minst 70 viktprocent år 2020 (2008/98/EG). Lindbäcks bygg är en av de ledande aktörerna gällande industriellt tillverkade flerbostadshus i trä. Syftet med detta arbete är att genom en fallstudie på Lindbäcks bygg få en ökad förståelse för förutsättningarna för cirkulär ekonomi inom industriell produktion av flerbostadshus i trä. Där fokus ligger på de materialrester som uppstår i fabriksproduktionen och hur dessa hanteras. Arbetet inleddes med en litteraturstudie på området cirkulär ekonomi och cirkulär ekonomi inom byggbranschen, avfall och avfallshantering i byggbranschen. Efter emperiinsamlingen fördjupades läsningen mot alternativa lösningar för ökad cirkularitet sett till de tre största rena avfallsfraktionerna. Fallstudien har genomförts genom intervjuer med anställda från olika avdelningar inom Lindbäcks, samt med Lindbäcks avfallsentreprenör. Intervjuerna har kompletterats med data gällande de avfallsmängder som genererats från den studerade fabriken, samt med en kartläggning av överblivet materialet från fyra projekt som producerats i fabrik under vintern 2018. Kartläggningen av det överblivna materialet visar på stora skillnader i mängd mellan olika materialtyper och projekt. Mängden överblivet material varierar mellan materialunderskott och ett överskott motsvarande 27 % av det material som köpts in av den aktuella materialtypen för projektet. Endast 5 viktprocent av det avfall som genererades i Lindbäcks fabrik i Öjebyn materialåtervanns år 2018. 63 viktprocent av avfallet skickades till förbränning och 30 viktprocent deponerades. De resterande två viktprocenten utgjordes av avfall som klassats som verksamhetsavfall för sortering. För ett uppnå EU-målet med 70 % återvinning krävs alternativa lösningar för hantering av trä-, gips- och isoleringsavfall. De alternativa lösningarna för hantering av trä-, gips- och isoleringsavfall som identifierats i litteraturstudien har prioriterats ur ett cirkularitetsperspektiv med hjälp av Re:Sources (Re:Source, 2018) modell för visualisering av materials funktion och användning, materialhjulet. Inom sektorn materialåtervinning återfinns möjliga lösningar för samtliga tre studerade fraktioner. Genom att returnera gipsavfallet till leverantören, riva isoleringsavfallet till lösull och nyttja uppkommet träavfall i tillverkning av biokol, ökar materialåtervinningen från 5 % till 89 %. Detta medför att EU-målet uppnås med marginal, samtidigt som deponi som behandlingsmetod helt elimineras. Som ett hinder för ökad cirkularitet nämns kostnader och utsläpp kopplade till långa transporter. Genom att nyttja outnyttjat utrymme på redan befintliga transporter kan de långa avstånden överbryggas utan extra kostnader och miljöpåverkan. Slutsatsen kan dras att genomförandet av ett fåtal förändringar kan få stora effekter, men att fortsatta studier krävs på ämnet cirkulär ekonomi inom byggbranschen.

The aim of this thesis is to investigate how the indexing of fiction for adults looks like in the public libraries that don’t buy indexed records for fiction from Bibliotekstjänst (BTJ). The questions that I want these libraries to answer is: - Public libraries that index fiction for adults themselves: 1. What tools do they use when indexing?, 2. How do they proceed when indexing?, 3. How do they experience that indexing works in practice?, 4. How large knowledge of Svensk Biblioteksförening’s subject headings list for adults do they have? - Public libraries that don’t index fiction for adults: 1. What factors lie behind the decision not to index?, 2. Do they have plans to either start indexing themselves or to start buying indexed records?, 3. How large knowledge of Svensk Biblioteksförening’s subject headings list for adults do they have?The study showed that in libraries that index themselves, many use Svensk Biblioteksförening’s subject headings list. They use the binding lists from BTJ and the text on the back cover of the book when choosing index terms and they think that indexing is interesting, useful but that it takes time. The libraries that don’t index say that it is lack of time or staff that has made them take that decision. Half of these libraries say that they will start buying indexed records or do the indexing by themselves. In both types of libraries the knowledge of Svensk Biblioteksförening’s subject headings list is basic or good. / Uppsatsnivå: D

Miljöfrågorna blir allt fler och får alltmer uppmärksamhet i vårt samhälle. Vi har blivit medvetna om vilka konsekvenser vårt agerande har haft och fokusen ligger just nu på hur vi skall stoppa denna utveckling och vända trenden mot ett mer hållbart samhälle. Frågorna handlar om att ta vara på restprodukter och återanvända dessa för att på detta sätt spara naturens resurser. En viktig del i detta arbete är återvinning.I Sverige har vi den senaste tiden sett TV-reklamer som uppmanar konsumenter att återvinna. Det är känt att marknadsföring har mycket stor inverkan på konsumenter när det gäller val av varor och tjänster. Syftet med undersökningen är att ta reda på om reklam för ett hållbart konsumtionssamhälle har gett önskad effekt i form av ändrat beteende hos konsumenterna.Undersökningen är gjord med kvantitativ metod och en enkätundersökning. Jag har valt att använda två reklamer (från Returpack och Batteriåtervinningen) i undersökningen och i enkäten undersökt konsumenternas återvinningsbeteende före respektive efter att de exponerats för den aktuella reklamen. Svaren har sedan analyserats i ett dataprogram för att hitta samband och kunna göra generaliseringar.Många konsumenter var redan innan de utsatts för reklamerna duktiga på att återvinna. Resultatet visade dock att 30-50 % av dem som inte återvann allt har ändrat sitt beteende efter att de sett reklamerna. Undersökningen visade också att konsumenterna har en mycket positiv attityd till återvinning och val av miljövänliga produkter. Generellt var medelvärdena högre för kvinnor än för män på frågorna kring attityder till miljövänligt beteende.