Tusentals barn och ungdomar är årligen inskrivna i någon form av öppenvårdsinsats under den kommunala socialtjänstens regi. Kunskapen om denna del av socialtjänstens verksamhet är otillräcklig, och mer kunskap behövs om såväl omfattning, innehåll och resultat. Denna studies syfte är att undersöka och belysa öppenvårdsverksamheten Y:s innehåll, det vill säga hur behandlingen vid denna är utformad och bedrivs, utifrån personalens och ungdomarnas perspektiv. Studien är av kvalitativ karaktär, och resultaten bygger på intervjuer som fokuserar på de teorier, metoder och behandlingsprinciper som enligt personalens berättelser vägleder arbetet, samt ungdomarnas upplevelser av den behandling som bedrivs. Studiens tolkningsram belyser förutsättningar vilka ligger till grund för framgångsrik behandling. Viktiga principer för att matcha ungdomen till rätt behandlingsform, behandlingsintegritet, faktorer för varaktiga beteendeförändringar, behandlaregenskaper samt evidens och utvärdering är centrala teman i tolkningsramen. Utifrån tolkningsramen, vilken utgår ifrån ett kognitivt-behavioristiskt perspektiv, undersöks även vilka förutsättningar, positiva såväl som negativa, som framträder när det gäller att kunna upprätthålla en professionell behandling på Y. Resultatet antyder att verksamheten skulle vinna på att upprätta och tydliggöra struktur och rutiner över verksamheten och innehållet i den behandling som bedrivs. Tydligare formulering av uppdrag och mål skulle bidra till effektivare behandling och kortare behandlingstider, vilket personalen uttrycker en önskan om. Behandlingen fokuserar mycket på att stärka ungdomens sociala relationer och att mobilisera dess privata och professionella nätverk. Resultatet visar att Y har en bred behandlingsinriktning med strävan efter att skapa skyddande faktorer, vilka fokuseras på många riskområden i ungdomens sociala problematik. Den terapeutiska alliansen mellan personal och ungdomar framstår som exceptionellt god, och ungdomarna är nöjda med, och känner sig tillräckligt delaktiga i sin behandlingsplanering. Ungdomarna anser sig få hjälp och stöd av personalen på Y och tycker sig må bättre än innan inskrivningen.

No description available.

<p>Att drabbas av schizofreni kan leda till konsekvenser som innebär att upplevelsen av livskvalitet drastiskt förändras. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar upplevelsen av livskvalitet bland personer som drabbats av schizofreni, och som vårdas inom en öppenvård. Metoden var en kvalitativ litteraturstudie med sju vetenskapliga artiklar. Datamaterialet analyserades och granskades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultatet visade på fyra faktorer som kan påverka den drabbades upplevelse av livskvalitet: <em>Sjukdomens uttryck och behandling, Stigma, Social förlust </em>och <em>Stöd.</em> Många av sjukdomens symtom är skrämmande, obehagliga och svåra för den drabbade att hantera själv. Samhällets stigmatiserande syn på psykiskt sjuka orsakar ett stort lidande för de drabbade. Förlust av sociala relationer är en av sjukdomens många konsekvenser som ofta leder till ensamhet och isolering. För att kunna acceptera och hantera sjukdomen behöver personer drabbade av schizofreni ett stort stöd från både vårdpersonal och andra personer i deras omgivning. Resultatet ger vägledning, för vårdpersonal, om faktorer som kan påverka livskvaliteten bland personer drabbade av schizofreni.</p>

Inom psykiatri är det viktigt att arbeta med patientens delaktighet för att som specialistsjuksköterska skapa en god vård. En öppenpsykiatrisk mottagning bedriver specialiserad psykiatrisk vård där specialistsjuksköterskan är en del i ett team kring patienten. Specialistsjuksköterskan har en vårdande roll där patientens delaktighet i sin vård är central. Patientlagen betonar patientens rätt till delaktighet. Om patienten inte är delaktig kan behandlingsresultat utebli och patienten få ett lidande. Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med patienters delaktighet. Detta gjordes genom en empirisk studie enligt kvalitativ metod. Induktiv innehållsanalys tillämpades som analysmetod. Resultatet delades in i tre kategorier; möjliggöra patientens deltagande, att få patienten självständig samt att få patienten aktiv i vårdteamet. Författarna diskuterar resultatet utifrån fördelar och svårigheter i att göra patienten delaktig. Slutsatsen är att det krävs mer utbildning och utrymme för reflektion kring patientens delaktighet.

På uppdrag av psykiatriska kliniken Höglandet är denna hypotesbaserade studie sammanställd för att undersöka och jämföra framtagna data, som visar diagnoskategorier och huvuddiagnoser på respektive öppenvårdsmottagning och totalt. På höglandet finns det fyra mottagningar och tanken med studien är att kartlägga dels de 20 största diagnoskategorierna, dels de 10 vanligaste huvuddiagnoserna inom den specialiserade öppenvården.   Syftet med studien är att identifiera skillnader mottagningarna emellan och det har gjorts med hjälp av en sekundäranalys, där data redan insamlad av andra, har sorterats och granskats för att få fram ett resultat.   Studien har lett till svar som visar markanta skillnader, men även likheter. Kategorin F90 – Hyperaktivitetsstörningar och huvuddiagnosen F90.0B – ADHD har visat sig vara data som är extra intressant att granska. Det har även funnits mottagningar som visat stor mängd data av specifika huvuddiagnoser som inte ska kodas inom öppenvården. Detta har medfört följdfrågor angående var­för utfallet ser ut på det här sättet?   Data visar också att både diagnoskategorier och huvuddiagnoser totalt sett ser ungefär lika ut när jämförelse görs av vardera mottagningen, med några få undantag. Det finns ett par skillna­der när vi jämför mottagningar som ligger närmast varandra i antal patienter, vilket är intressant.   Det som bör uppmärksammas, och som vi tycker är väsentligt med tanke på vårt kommande yrke, är att det förekommer kodning av F41.1 – Generaliserat ångestsyndrom. Denna huvud­diagnos ska inte användas inom den specialiserade öppenvården enligt klinikens rutiner. / This hypothesis-based study is about mapping and comparing diagnostic categories and main diagnoses at the psychiatric clinic Höglandet. The clinic has four outpatient receptions, and we are mapping the 20 biggest diagnostic categories and the 10 most common main diagnoses in the outpatient care.   The purpose is to identify differences between the receptions, and to be able to do that we have used a secondary analysis. To get the results that we wanted, we sorted and examined data, that already had been collected by others.   The results show remarkable differences, but also equalities. Category F90 – Hyperactivity dis­order and main diagnosis F90.0B – ADHD is two sorts of data that has been especially inte­r­esting to review. Some receptions show a large amount of data over specific main diagnoses that should not be used in outpatient care. This information gives us more questions; why, and how could this happen?   The data also shows that both diagnostic categories and main diagnoses as a total, has been approximately the same, when comparing each reception. Only a few exceptions were found. When we compared receptions that had similar number of patients, we found a couple of differences and that was interesting.   Due to our future profession, it should be noted that F41.1 – Generalized anxiety disorder occurs. This main diagnosis should not be used in specialist psychiatry, which is why we should pay attention to this data. / <p>Examen i vårdadministration, Yh-utbildning: 20 Yhp.</p>

<p>I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet.</p> / <p>In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers.</p> / Logopedi i Öppna Vårdformer

<p>Uppsatsens syfte har varit att förstå hur samverkan fungerar mellan socialtjänst och psykiatri. För att göra detta har en kvalitativ studie genomförts för att se vad två personer som arbetar på ett stödboende inom socialtjänsten respektive inom den psykiatriska öppenvården och deras två chefer tänker om samverkan i den löpande verksamheten. Frågeställningarna var: Hur ser samverkan ut mellan de två verksamheterna, vad styr samverkan mellan verksamheterna och hur ser de två professionernas handlingsutrymme ut? Resultaten har analyserats utifrån Grapes (2006) modell av den nyinstitutionella organisationsteorin. Samverkan mellan organisationerna fungerar i det här fallet ganska bra på marknivå. Där är kontakten mellan stödboendet och öppenvårdsmottagningen tät och de är överens om att de behöver varandra för att kunna hjälpa de personer de arbetar med. De två cheferna menar att de har en fungerande samverkan. Men här ser man en mer problematisk bild av samverkan. De gånger samverkan inte fungerar beror det ofta på att verksamheterna drivs av olika logiker och att de har olika uppfattning om ekonomin.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka de uppfattningar om missbruk som råder inom FoU nordvästs kommunala öppenvårdsmottagningar samt att göra en kartläggning av dessa insatser. Våra huvudfrågeställningar var: (1) Hur definierar öppenvårdsmottagningarna inom FoU nordväst centrala begrepp inom missbruksområdet? (2) Vilka insatser erbjuder den öppna missbrukarvården inom FoU nordväst och vad innebär vissa av dessa? (3) Vilka teorier och metoder om missbruk baserar öppenvårdsmottagningarna inom FoU nordväst sitt arbete på? För att kunna besvara våra frågeställningar gjordes initialt en förstudie i form av en postenkät som mottagningarna fick besvara. Utifrån dessa svar utformades våra intervjufrågor och den fiktiva klienten vinjetten Janne). Undersökningsmetoderna har varit kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med personal på de åtta mottagningarna samt vinjettmetoden.</p><p>Intervjuerna strukturerades i följande fyra teman: (1) Vinjetten Janne, (2) Resursutbud och definitioner av vissa insatser, (3) Tankar om missbruk samt (4) Övriga centrala begrepp. Resultaten analyserades utifrån våra valda teorier, socialkonstruktivism, sjukdomsbegreppet och det inlärningsteoretiska perspektivet. Därefter kopplades resultaten till aktuell forskning. Resultaten visar att det råder viss skillnad i definitioner av olika missbruksbegrepp bland de olika mottagningarna. Karaktäristiskt, och gemensamt, för mottagningarna är att insatsutbudet är brett. Därtill finns en viss samstämmighet bland mottagningarna vad gäller arbetsmetoder. Däremot saknas i flera fall en tydlighet kring vilken/vilka teorier mottagningarnas arbete grundar sig på. Sammantaget visar resultaten på att de bedömningar och insatser klienten får är avhängigt var denne bor och vilken socialsekreterare denne möter.</p>

<p>Syftet med denna uppsats har varit att skildra brukares egna upplevelser av och tankar om Öppenvårdsteamet i Hudiksvalls kommun. Verksamheten vänder sig till vuxna missbrukare och syftar till att stödja, störa och motivera dem. Målet med Öppenvårdsteamet är att finnas tillgänglig när andra verksamheter inte är det, genom stöd och råd hjälpa brukarna till att skapa en meningsfull fritid utan alkohol och droger samt att de i slutändan skall få en så stabil grund att stå på att de blir självgående. Arbetet är förlagt till kvällar och helger och ska ses som ett komplement till andra insatser. En kvalitativ metod har legat till grund för brukarundersökningen. Intervjufrågorna var färdigformulerade utan fasta svarsalternativ och totalt genomfördes fem intervjuer. Det insamlade materialet tolkades med hjälp av teoretiska synsätt och begreppsförklaringar så som delaktighet, stöd och motivation, omgestaltning, känsla av sammanhang samt behandlarens roll. En slutsats är att upplevelsen av att finnas i ett sammanhang där någon lyssnar och ger stöd är betydelsefullt för brukarna. Även behandlarens roll och förhållningssätt är viktigt i rehabiliteringsprocessen. Tolkningen av empirin har visat att kombinationen stöd och kontroll är komplex, något man bör vara medveten om i en verksamhet som Öppenvårdsteamet.</p>

<p>I Bergs kommun startades år 2003 ett öppenvårdsprojekt då kommunen märkte av en påtaglig ökning av barn och unga som var i behov av socialtjänstens insatser. Denna verksamhet kom att heta Bergssprängarna. Mitt syfte var från början att jämföra de barn och unga som blivit föremål för placering på institution och familjehem och de som fått insats genom Bergssprängarna för att se om grupperna var likvärdiga och jämföra kostnaderna för respektive verksamhet. Men under arbetes gång har syftet förändrats då jag inte fått tillgång till de ekonomiska underlagen som skulle belysa varje individs totala kostnad för respektive insats. Därför redovisas endast grova kostnadsunderlag. Utgångspunkten är en mindre aktstudie men innefattar även budgetmaterial. Då tidigare förhållanden har undersökts och sekundär data utgör grunden till studien har en kvantitativ metod valts. Resultaten visar tendenser till att det delvis är samma och delvis olika barn och unga som blir föremål för institutionsplacering/familjehemsplacering som får insats genom Bergssprängarna. Starten av Bergssprängarna kan ha lett till att fler barn och unga i Bergs kommun blir sedda med sin problematik då behandlarna rör sig skol- och fritidsmiljöer som leder till att fler blir föremål för insatser från socialtjänsten. När det gäller kostnadsutvecklingen har etableringen av Bergssprängarna inte inneburit att kommunens kostnader för institutionsvård och familjehemsvård minskat så som förväntat.</p>