Bakgrund: Patellofemoral smärta (PFS) är vanligt förekommande hos idrottsaktiva barn och ungdomar vilket kan leda till långvariga besvär och till att barn slutar vara fysiskt aktiv. Individuell fysioterapeutisk behandling används ofta inom primärvården för att tackla detta problem. Syftet med denna studie var att undersöka vad individuell fysioterapeutisk behandling innebär och granska evidensen för detta samt relatera prevalensen av PFS relaterat till tidig sportspecialisering.   Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökning gjordes i databaserna PubMed och PEDro. Evidensgradering bedömdes med PEDro, SBUs GRADE och modifierade GRADE. Åtta studier inkluderades i litteraturstudien. En studie undersökte prevalensen av PFS relaterat till tidig specialisering. Sex studier undersökte en multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för förbättrad knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt. En studie undersökte effekten av knä- och höft-träning med gummiband.    Resultat: En studie kom fram till att tidig specialisering ökar risken för PFS 1.5 gånger. Sex studier visade på goda effekter av multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt, dock bedömdes den gemensamma evidensen som otillräcklig enligt GRADE. En studie med hög evidens visade att knä- och höft-träning med gummiband gav minskad knäsmärta samt ökad muskelstyrka.    Konklusion: Tidig specialisering medför en ökad risk för PFS, detta bör kliniker vara uppmärksamma på vid behandling. Behandling för PFS bör inte enbart fokusera på styrketräning för knä- och höft-muskulatur utan även involvera en patientutbildning kring biomekanik av strukturer runt knät och smärthantering samt modifiera de aktiviteter som medför smärta. / Background: Patellofemoral pain (PFP) is common in children and adolescents that are physically active, if untreated it may lead to persistent inconvenience and an abrupt end to adolescents involvement in sports. Individual physiotherapeutic treatment is commonly used in primary care to assess this problem. The purpose of this study was to investigate the concept individual physiotherapeutic treatment in PFP while assessing their evidence and to investigate the prevalence of PFP related to early sport specialisation.   Method: Systematic review. The search was conducted in databases PubMed and PEDro. Eight studier were included in the study. These studies were assessed to evidence quality according to PEDro-scale, SBUs regular- and modified GRADE. One study investigated the prevalence of PFS related to early sports specialization (ESS). Six studies investigated a multimodal treatment involving biopsychological factors. One study investigated the effect of knee- and hip-training with Theraband.    Results: Early sport specialization increased the risk for PFP 1.5 times. Six studies showed promising results on factors as knee pain and self-assessed function within the population using a multimodal treatment, the combined evidence was estimated as insufficient. One study with high evidence concluded that knee- and hip-training with Theraband decreased knee pain and increased muscle strength.    Conclusion: ESS is associated with an increased risk of developing PFP, this could be a factor that clinicians should be aware of when treating PFP. An intervention treating PFP should include musclestrenghtening and involve psycosocial factors, one method could be through patient education.

Syftet med denna studie var att jämföra litteraturundervisningen på högskoleförberedande program och yrkesprogram inom 2000-talets gymnasieskola. Utifrån detta formulerades frågeställningar som innefattade jämförelse av likheter och skillnader avseende litteraturundervisningen inom högskoleförberedande program och yrkesprogram. Mot bakgrund av svenskämnets historiska utveckling inom gymnasieskolan, litteraturteorier, forskning och teorier om svenskämnestraditioner samt de kommande förändringarna gällande grundläggande behörighet till vidare studier och ämnesbetygsreformen undersöktes vetenskaplig litteratur för att besvara syftet. Studien var en systematisk litteraturstudie där utvald vetenskaplig relevant litteratur analyserades med metoden innehållsanalys. Resultatet visade att 2000-talets litteraturundervisning i gymnasieskolan inom ramen för Lpf 94 och Gy 11 uppvisar flera likheter mellan yrkesprogram och högskoleförberedande program avseende innehåll och mål. De två svenskämnestraditionerna svenska som färdighetsämne och svenska som litteraturhistoriskt bildningsämne visades även vara framträdande inom båda programgruppernas litteraturundervisning. Resultatet visade också att svenskämnestraditionen svenska som erfarenhetspedagogiskt ämne kunde karaktäriseras som ett marginaliserat komplement i litteraturundervisningen för både högskoleförberedande program och yrkesprogram.

Elever med språkstörning kan ha stora svårigheter att ta till sig undervisningen på grund av bristande språklig förmåga. Detta är något som tydligt kan ses i de samhällsorienterade ämnena då dessa innehåller ett mer abstrakt språk än elevernas vardagsspråk.    Det finns väldigt lite forskning att finna gällande lärares arbete med elever med språkstörning i SO-ämnena. Denna studies syfte är att undersöka just hur lärare kan arbeta med anpassningar och språkutvecklande undervisning för att utveckla ämneskunnandet för elever med språkstörning.  Detta görs genom en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med sex lärare på tre olika skolor. De ger sin bild av elever med språkstörningar idag för att arbetet ska kunna besvara hur lärare anpassar undervisningen, hur de ser på sin kompetens samt hur de arbetar språkutvecklande. I deras svar kunde man tydligt se kopplingar till speciellt den sociokulturella teorin och en språkinriktad undervisning, något som sedan arbetet tar upp. Resultatet som blir tydligt i studien är att bildstöd, grupparbete och digitala hjälpmedel är de största anpassningarna som de flesta lärare använder. Dock vill många lärare ha större kompetens kring språkstörningar och flera skulle önska att språkutveckla sin undervisning ännu mer men att de känner att de inte får stöd i detta arbete. Slutsatsen och diskussionen som uppkommer är att det inte finns ett tydligt rätt svar i hur dessa anpassningar påverkar eleverna då det i svenska källor pratas mycket om bildstöd medan internationella källor inte nämner det. Det kan därför vara så att vi överskattar vikten av de anpassningar vi har i Sverige. Det är därför tydligt att det behövs mer forskning likt denna, både nationellt och internationellt, kring språkstörning inom SO-ämnena då det saknas mycket information vilket gör att det som lärare är svårt att veta hur man ska göra för att bäst nå dessa elever.