Syftet med arbetet var att med hjälp av en kvalitativ analys av intervjuer genomförda på en medelstor svensk gymnasieskola undersöka hur personalen uppfattar att sex- och samlevnadsundervisningen ser ut på skolan samt vilka möjligheter som finns för utveckling av arbetet. Sex och samlevnadsundervisningen fungerar här som ett exempel av den ämnesövergripande undervisningen och framför allt den ämnesövergripande undervisning som ligger under rektors ansvar. Tre lärare, två rektorer samt skolsköterskan intervjuades i vardera ungefär en timme. Resultaten visar att det finns en klar sex och samlevnadsundervisning på skolan men att styrning och utvärdering av arbetet är bristfällig. Det finns ett behov av att styra upp och ta tillvara de resurser som existerar på skolan. Ett möjligt alternativ till en striktare styrning ifrån rektor som visade sig populärt var att ha en ansvarig grupp som ser över mål och behov för undervisningen och klargör vad som förväntas av varje lärare. En sådan grupp skulle kunna inkludera även elever och utgöra en bas för utvärdering av undervisningen med en förbättring som önskat resultat

Ett flertal undersökningar i Skolverkets regi har de senaste åren visat på en negativ utveckling avseende elevers kunskaper och inställning till matematik – ett ämne som allt oftare upplevs som svårt, tråkigt och verklighetsfrämmande. Jag har i denna utredning undersökt ett möjligt tillvägagångssätt för hur man som matematiklärare kan bryta denna utveckling, nämligen tillämpning av ämnesintegrering mellan matematikämnet och gymnasieprogrammens karaktärsämnen – ämnen som eleverna ofta hyser ett större intresse för och mer konkret upplever ett mål och syfte med. Mitt syfte har varit att utreda vad en sådan ämnesintegrering innebär, om det kan vara en gynnsam undervisningsmetod som inspirerar eleverna och ökar deras motivation och intresse för matematik samt hur man praktiskt kan realisera ämnesintegreringen. För att besvara mina frågor har efterforskningar i befintlig litteratur och övriga pedagogiska publikationer i frågan kompletterats med enkätundersökningar och/eller intervjuer med såväl matematik- och karaktärsämneslärare som elever. Utöver det har ämnes- och kursbeskrivningar samt kurslitteratur/-material i matematik och olika karaktärsämnen granskats i syfte att hitta relevanta anknytningspunkter. Undersökningen visar att innebörden av en ämnesintegrerad undervisning varierar kraftigt hos olika lärare då genomförandet och möjligheterna till integrering är beroende av en mängd yttre faktorer som alla har stor påverkan på hur den slutliga ämnesintegrerade undervisningen kan förverkligas. Vidare kan en ämnesintegrerad undervisning innebära pedagogiska fördelar, men ofta också vara en mycket tids- och arbetskrävande undervisningsmetod. Ett bra samarbete lärare emellan underlättar planering och genomförande av en sådan undervisning, men det är även fullt möjligt att som matematiklärare realisera en ämnesintegrerad matematikundervisning på egen hand genom att enskilt identifiera anknytningspunkter till andra ämnen. De anknytningspunkter som har identifierats i denna undersökning kan främst relateras till Matematik A-kursen.

I samband med min tidigare gymnasieutbildning på byggprogrammet har jag reflekterat att skolans matematikämne skulle kunna samarbeta med ett praktiskt ämne. I detta fall i trä- och metallslöjden, där praktiska moment förekommer i stor utsträckning. Många av skolans elever tappar lusten för matematikämnet i årskurs fem. Stora internationella studier visar att svenska elevers kunskapsgenomsnitt i matematik sjunker gentemot elever från andra OECD länder. Vid närmare undersökande har det visat sig att läroplanen under en längre tid har betonat att skolans ämnen ska samarbeta för att ge elevernas större variation på kunskapskvaliteter och ge eleverna större möjligheter att se helheter och upptäcka sammanhang. Det verkar som att detta samarbete sällan förekommer. Skolans matematikundervisning gynnar till stor del antalet räknade tal före kunskap och förståelse. Detta medan kursplanen fokuserar på att eleverna ska kunna tänka matematik, lära sig bedöma, analysera och dra slutsatser. Undersökningens syftet var att undersöka vilken inställning eleverna har till att ha en del av matematikundervisningens lektioner på ett praktiskt tillämpande sätt, i samarbete med trä- och metallslöjdsämnet. I ett vidare perspektiv är det tänkt att denna undersökning ska leda till att matematik- och slöjdämnet ska samarbeta för att öka elevernas förståelse och kunskap inom matematik. Området ligger därför rätt i tiden, då samarbete mellan dessa två skolämnen är ett sätt att utveckla skolans matematikämne. Undersökningen bygger på att människan lär tillsammans med andra. Eleven ser något nytt som en variant av något tidigare bekant, detta gör att tidigare erfarenheter är viktigt för förståelsen. Att lära sig tillsammans genom att praktiskt utföra och ta lärdom av tidigare erfarenheter är en inriktning som stämmer väl in på skolundervisningen i trä- och metallslöjd. Undersökningen har genomförts genom att eleverna har fått deltagit i undervisning i två lektioner, en i trä- och metallslöjdssalen och en i elevernas hemklassrum. Detta har gett dem en inblick i vad detta arbetssätt skulle kunna innebära för dem. Eleverna har därefter svarat på enkäten som varit underlaget till resultatet. Deltagarna i undersökningen är 23 elever från årskurs tre och 15 elever från årskurs fyra. Resultatet visar att eleverna är positiva till att ha matematikundervisning där de får arbeta med matematik på ett praktiskt sätt. Av de 38 elever som deltagit var de sju elever som i enkäten var negativt inställda till matematiken i skolan. Av dessa sju elever var det sex stycken som tyckte att lektionerna de provat på var bra eller mycket bra. Tjugo elever av 23 från årskurs tre och alla elever från årskurs fyra vill fortsätta med denna typ av undervisning. Trä- och metallslöjden är ett ämne som ger goda möjligheter till att utveckla matematikämnet, detta behöver dock undersökas vidare då resultat inte avser att ange vad de är för kunskaper eleverna tar till sig i denna undervisningsform.

Denna uppsats är en historisk prövning av giltigheten hos en teoretisk arbetsmodell, ursprungligen hemmahörande i samhällskunskapen.Modellen som prövas är en typologi från Joachim Raschkes bok Soziale Bewegungen: Ein historisch-systematischer Grundriss. Av språkliga skäl utgår dock denna uppsats från Martin Stolares tolkning av samma typologi, i dennes avhandling Moderniseringskritiska rörelser. Modellen delar upp föreningslivets sociala rörelser med utgångspunkt från de metoder vilka rörelserna använder för att åstadkomma en samhällsförändring. Utifrån detta typologiska raster kan sociala rörelser klassificeras som antingen makt- eller kulturorienterade. Denna uppsats prövar giltigheten hos Raschkes typografi genom en historisk fallstudie av verksamheten hos två organisationer, vilka bägge framgångsrikt verkade i Sandviken under åren 1948-1960. Den första är Sandvikens arbetarkommun som får stå som representant för de maktorienterade rörelserna. Den andre är Sandvikens hälsofrämjande, som representerar de kulturorienterade motsvarigheterna. Verksamheten hos de bägge rörelserna analyseras efter sju frågeställningar, vars svar även korreleras med varandra. Resultaten av svaren jämförs avslutningsvis med den teoretiska modellen.Resultatet blev att Joachim Ratschkes modell, i detta fall, mycket väl stämde överrens med verkligheten. Arbetarkommunens verksamhet var närmast en avskrift av Martin Stolares presentation av den maktorienterade idealtypen, medan hälsofrämjandet i sin tur svarade på alla kriterier som krävdes för att kunna beskrivas som kulturorienterad organisation. Nyckelord: Förändringsstrategi, Ämnesövergripande studier, Sandvikens arbetarkommun och Sandvikens hälsofrämjande.

<p>Ett flertal undersökningar i Skolverkets regi har de senaste åren visat på en negativ utveckling avseende elevers kunskaper och inställning till matematik – ett ämne som allt oftare upplevs som svårt, tråkigt och verklighetsfrämmande. Jag har i denna utredning undersökt ett möjligt tillvägagångssätt för hur man som matematiklärare kan bryta denna utveckling, nämligen tillämpning av ämnesintegrering mellan matematikämnet och gymnasieprogrammens karaktärsämnen – ämnen som eleverna ofta hyser ett större intresse för och mer konkret upplever ett mål och syfte med. Mitt syfte har varit att utreda vad en sådan ämnesintegrering innebär, om det kan vara en gynnsam undervisningsmetod som inspirerar eleverna och ökar deras motivation och intresse för matematik samt hur man praktiskt kan realisera ämnesintegreringen.</p><p>För att besvara mina frågor har efterforskningar i befintlig litteratur och övriga pedagogiska publikationer i frågan kompletterats med enkätundersökningar och/eller intervjuer med såväl matematik- och karaktärsämneslärare som elever. Utöver det har ämnes- och kursbeskrivningar samt kurslitteratur/-material i matematik och olika karaktärsämnen granskats i syfte att hitta relevanta anknytningspunkter.</p><p>Undersökningen visar att innebörden av en ämnesintegrerad undervisning varierar kraftigt hos olika lärare då genomförandet och möjligheterna till integrering är beroende av en mängd yttre faktorer som alla har stor påverkan på hur den slutliga ämnesintegrerade undervisningen kan förverkligas. Vidare kan en ämnesintegrerad undervisning innebära pedagogiska fördelar, men ofta också vara en mycket tids- och arbetskrävande undervisningsmetod. Ett bra samarbete lärare emellan underlättar planering och genomförande av en sådan undervisning, men det är även fullt möjligt att som matematiklärare realisera en ämnesintegrerad matematikundervisning på egen hand genom att enskilt identifiera anknytningspunkter till andra ämnen. De anknytningspunkter som har identifierats i denna undersökning kan främst relateras till Matematik A-kursen.</p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur undervisningen i bild, svenska och SO kan förbättras genom att de tre ämnena sammanlänkas i en allt större utsträckning. Bakgrunden är att många skolor arbetar ämnesövergripande och att arbetsformen kan behöva nya riktlinjer och mål. I min åsikt är de tre ämnena lämpliga att förenas på grund av deras kommunikativa innehåll och varierande uttrycksformer. Dessutom anser jag att bildämnets kreativa och konstnärliga tänkande berikar övriga skolämnen. Som blivande bildlärare ser jag förstås gärna att bildämnet får ett större fokus och hamnar i viktiga skolsammanhang. Skolverkets rapporteringar om försämrade kunskaper i svenska och SO är ytterligare skäl som motiverar till att fokusera på de tre ämnena. Resultatet av undersökningen visade att de flesta lärare har en positiv syn på samverkan mellan bild, svenska och SO. Skälet som angavs var bland annat ämnenas lika karaktärer där de olika uttrycksformerna fungerar bra vid samarbete, samt att de enkelt kan bedömas för sin specifika särart. Problematiken kring ämnessamarbete mellan bild, svenska och SO uppgavs handla om organisatoriska brister i form av lärarlagssamarbete, tid för planering och intresse hos läraren. Det framgick att de flesta skolor strävar efter att arbeta ämnesövergripande. Samarbete mellan olika ämnen i temaformer bedrivs cirka två gånger per termin under perioder av tre till fyra veckor. Temaarbeten och projektarbeten beskrevs som en vanlig arbetsform, men likaså mindre moment med exempelvis illustrationer i den ordinarie undervisningen. Elevutställningar, elevföreställningar och skoltidningar var några av de arbetstillfällen som nämndes. Resultatet visade att samarbete och intresse bland lärare är den viktigaste förutsättningen för en lyckad ämnessamverkan. De ämnesövergripande inslagen under ”vanliga” lektioner handlar däremot främst om eget intresse och kunskap hos läraren. Eftersom viljan finns att förbättra samarbetet ute i skolorna som undersökts, finns skäl att tro att de tre ämnena lättare kommer kopplas samman i framtiden. För att bildämnet inte ska få en undanskymd roll krävs att skolan och lärarna inte nedvärderar bildämnets uttrycksmöjligheter och ger det ökat utrymme.

Studien visar hur det ämnesövergripande arbetet ser ut i skolan i år 4-6 och i år 7-9 samt hur det arbetet förändras från år 4-6 till år 7-9, i en kommun i Sverige. Studien visar även på vad lärarna, som intervjuats, anser vara för och nackdelar med att arbeta ämnesövergripande samt om dessa lärare ser en vinst för både lärare och elever med att arbeta ämnesövergripande i skolan. Studien utgår från dessa frågeställningar: - Vilka ämnen förekommer mest frekvent i det ämnesövergripande arbetet? - Hur ser planering, organisation och utförande ut för det ämnesövergripande arbetet i år 4-6 samt i år 7-9? - Vilka för- och nackdelar kan lärarna se med att arbeta ämnesövergripande?   Det som kommit fram i studien är att man, i kommunen studien bedrevs i, arbetar mer ämnesövergripande i år 4-6 än i år 7-9. Det kommer också fram att man i båda grupperna, år 4-6 och år 7-9, ser ämnesövergripande arbete som en fördel då det gäller att samarbeta lärare emellan samt att sambedöma elev resultat. Lärarna i studien upplever att eleverna ser kopplingar mellan ämnena bättre vid ett ämnesövergripande arbetssätt, trots att eleverna ibland ser det som en genväg och forcerar ett arbetsområde. Fördelarna med ett ämnesövergripande arbetssätt är många och nackdelarna få, enligt lärarna som intervjuades i just denna studie. Den nackdel som nämns mest frekvent är att tiden inte räcker till för samplanering kring ett ämnesövergripande arbetsområde samt att rektorerna inte alltid ser att de behöver skjuta till tid genom att dra ner tid på något annat.

Detta examensarbete presenterar hur gymnasielärare upplever ett ämnesövergripande samarbete som inbegriper undervisning med elever som har svenska som sitt första språk och elever som har svenska som sitta andraspråk. Ämneslärare på två gymnasieskolor delar med sig av sina reflektioner kring detta område. Resultatet av min undersökning visar fram vikten av att följa upp lärarnas strävan att ge ungdomarna en så allsidig gymnasieutbildning som möjligt där språk och ämne ingår och som följer läroplanens uppsatta kommunikativa mål. För att detta ska kunna förverkligas behöver dels nationella åtgärder och dels lokala åtgärder genomföras. Dessa åtgärder berör nationella kursmål såväl som genomförande av lokala ämnesövergripande samverkansplaner.

Jag har undersökt slöjdens status hos lärare i grundskolan. Jag har också tagit reda på grundskollärare i andra skolämnen än slöjds uppfattning om vad eleverna lär sig i slöjden och om de ansåg att slöjden kunde tillföra något för elevernas lärande. Här syftar jag till både i andra skolämnen samt i skolan som helhet. Jag har undersökt huruvida det fanns intresse hos grundskollärare att arbeta i ämnesövergripande samarbeten med slöjden. Min valda metod var att intervjua lärare i grundskolan. Slumpmässigt har jag intervjuat 4 lärare inom olika ämnesområden och från 3 olika skolor. Min undersökning har kommit fram till att slöjdens status är hög hos lärare i grundskolan samt att de har en god uppfattning om vad eleverna lär sig i slöjden. Vidden av samarbeten och lärande mellan elever i slöjden var dock okänd för de intervjuande lärarna. Vidare visade min undersökning att intresset för ämnesövergripande samarbeten var stort men att brist på tid till detta gjorde att det inte förekom i någon högre grad.

Syftet med denna kunskapsöversikt var att sammanställa vad tidigare forskning och beprövad erfarenhet säger om ämnesövergripande arbete i historia på gymnasienivå. Detta sker utefter vår frågeställning som efterfrågar konkreta exempel på ämnesövergripande undervisning, samt eventuella fördelar eller utmaningar med detta. De studier och arbeten som har använts i kunskapsöversikten har samlats in genom systematiska sökningar och urvalsprocesser på databaserna SwePub, ERIC, och ERC. Resultatet är organiserat efter olika ämneskombinationer av ämnesövergripande arbete, där varje studie bearbetas för sig och får sina resultat presenterade. Resultatet visar att det finns klart fler studier som berör ämnesövergripande arbete mellan historia och ett språkämne än något annat ämne kombinerat med historia, men att det finns flera konkreta exempel även mellan historia och samhällsvetenskapliga ämnen, estetiska ämnen, samt naturvetenskapliga ämnen. Ämnesövergripande arbete sker ofta i tema-baserade projekt, men kan även vara ett koncept som en hel skola följer. Fördelar som tas upp är att elever kan utveckla kompetenser som sträcker sig över ämnesgränser, att detta kan effektivisera arbete och lärande, och att det kan vara en motiverande och engagerande faktor. Utmaningar som tas upp är att det krävs särskild kompetens och utbildning för att lärare ska behärska ämnesövergripande undervisning, att det kan krävas för mycket tid till samarbete och planering mellan lärare, och att det kan hämma elevers förmåga att visa sina kompetenser i ett visst ämne. I diskussionsdelen diskuteras resultatet i relation till vår frågeställning, och dess relevans för yrkesprofessionen samt granskas. Avslutningsvis lyfts förslag på vidare forskning samt hur detta kan vidareutvecklas till ett examensarbete.