<p>Författarna har i denna studie tagit reda på om överavkastning kan påvisas i samband med tiden före och efter genomförandet av en aktiesplit. Efter ett avstamp i den effektiva marknadshypotesen och tidigare forskning inom området så har en eventstudie med hjälp av marknadsmodellen satts upp. Författarna har valt att använda data för en period på tio år bakåt i tiden och därefter rensat för felaktiga eller inkompletta observationer. Man kan därefter i resultatet statistiskt säkerställa att det föreligger överavkastning under perioden på ett år innan split-dag. Dock kan man inte påvisa överavkastning under någon av perioderna efter split-dagen. Något som till viss del överrensstämmer med tidigare forskning.</p>

Författarna har i denna studie tagit reda på om överavkastning kan påvisas i samband med tiden före och efter genomförandet av en aktiesplit. Efter ett avstamp i den effektiva marknadshypotesen och tidigare forskning inom området så har en eventstudie med hjälp av marknadsmodellen satts upp. Författarna har valt att använda data för en period på tio år bakåt i tiden och därefter rensat för felaktiga eller inkompletta observationer. Man kan därefter i resultatet statistiskt säkerställa att det föreligger överavkastning under perioden på ett år innan split-dag. Dock kan man inte påvisa överavkastning under någon av perioderna efter split-dagen. Något som till viss del överrensstämmer med tidigare forskning.

Hedgefonder anses kunna generera positiv avkastning oavsett marknadsklimat pga. sina friare placeringsregler och möjlighet för förvaltarna att använda sig av flera olika derivatinstrument och finansiella tillgångar när de konstruerar sin portfölj. Eventuell överavkastningen beror bl.a. på att förvaltare av dessa fonder lyckas minska marknadsrisken som ett marknadsindex är exponerad mot. Resultatet för denna studie visar att de flesta undersökta hedgestrategier har lyckats generera högre avkastning än marknadsindex men inte lyckats prestera positiva resultat i samtliga av de undersökta delperioderna under en period som kännetecknats av negativ utveckling på flera globala marknader.

En aktiesplit delar en befintlig aktie till flera och priset för varje aktie delas proportionerligt efter splitfaktorn. Där 1 aktie för 100 kr kan bli 2 aktier för 50 kr, det totala börsvärdet för företaget blir oförändrat, men priset per aktie blir lägre. Det finns belägg från tidigare studier att även fast själva aktiesplitten inte bör förändra börsvärdet så har prisutvecklingen varit högre än normalt vid annonseringen av en aktiesplit. Om det är så att aktiesplittar leder till överavkastning så kan det finnas individer med mer insyn i företagetsbeslut som avser att agera på den informationen. Studien avser därför att testa om det innan annonseringen förekommer högre avkastning än vad den normala avkastningen borde vara. För att testa det har en eventstudie genomförts där marknadsmodellen används för att prognostisera vad avkastningen borde ha varit om aktiesplitten inte annonserats, mot vad den faktiska observerade avkastningen under de fem dagarna innan annonseringen var.  Studien kopplas samman med väletablerade teorier inom den finansiella forskningen som hypotesen om effektiva marknader, signaleringsteorin och annonseringseffekt. Vidare diskuteras tidigare forskning med relevans till det studerade ämnet, för att kunna analysera de resultat som uppvisas i studien mot tidigare forskning för att se likheter och skillnader.  Urvalet i studien var samtliga 125 aktiesplittar på OMX Nordic Stockholm; Small Cap, Mid Cap och Large Cap som hade en minst 2:1 splitfaktor under tidsperioden 2010-2019. Efter bortfall blev det slutgiltiga urvalet 98 aktiesplittar. Resultatet från studien visade att dagen innan annonseringen av aktiesplitten hade en genomsnittlig överavkastning som var statistisk signifikant på 1% signifikansnivå, samt att hela eventfönstret de fem dagarna kumulativt innan annonsering hade en överavkastning som var signifikant på 5% signifikansnivå. Detta tyder på en för-annonseringseffekt dagarna innan annonseringen av aktiesplitten blir allmän information.  Studiens resultat uppvisar en statistiskt signifikant ökning dagarna innan annonseringen, men med brist på kontrollvariabler går det inte att med säkerhet säga att det beror på insiderhandel. Däremot kan studien agera som grund för vidare forskning inom ämnet kring för-annonseringseffekter.

Marknadens reaktion på aktierekommendationer från tidningen Börsveckan undersöks för att sedan jämföras mot utvecklingen i OMXSPI. Aktien och marknaden observeras en dag innan rekommendationen offentliggörs till en vecka efter. Syftet är att undersöka marknadens effektivitet samt om överavkastning skapas och vilka skillnader det kan finnas mellan Large-, Mid-, och Small cap på Stockholmsbörsen. Detta sker med hjälp av en event studie och deduktivt angreppssätt. Studien använder sig av ett t-test för att säkerställa validiteten. Resultatet tyder på att det finns ineffektivitet och både den halv-starka och den starka formen av effektivitet kan ifrågasättas. Det observeras även relativt stora skillnader mellan Large-, Mid-, och Small cap. Det är skillnad i magnituden på reaktionen i samband med en rekommendation samt hur själva utvecklingen fortskrider under observationstiden.  Slutsatserna blir att marknaden ger utrymme för ineffektivitet vilket i sin tur skapar möjligheter för investerare att skapa överavkastning. Det finns liknande studier som stödjer det resultat som denna studie presenterar.

<p>Denna studie behandlade möjligheten för outsiders att nå överavkastning genom att följa insiderpersoners transaktioner. Huvudsyfte var att kartlägga om det existerade överavkastningsmöjligheter för outsiders, genom att ta del av insiderhandelsrapportering på Stockholmsbörsen. Som delsyfte ville vi redogöra för eventuella skillnader i avkastning för olika investeringsmetoder. För att besvara dessa frågor använde vi oss av en kvantitativ studie med en deduktiv ansats, som hade vissa drag av abduktion. Studien är som helhet utförd med ett privatspararperspektiv, och dataurvalet begränsades till aktierna som ingick i OMXS30 i februari 2008, för åren 2001-2007. Data över insidertransaktioner samlades in från Finansinspektionens insynsregister för den nämnda tidsramen. Referensramen är relativt bred och utgörs av dels insiderlagstiftningen, grundläggande teorier kring marknaders effektivitet, samt tidigare studier inom insiderforskning. Datamaterialet bearbetades i Excel enligt två egenkonstruerade metoder, vilka användes för att beräkna förekomsten av överavkastning genom att följa insiderpersoners transaktioner. Studien resulterade i att vi ej fann någon generell förekomst av överavkastning för de studerade aktierna, för någon av de två investeringsmetoderna, men att det förekom överavkastning genom att följa ett antal enskilda aktier. Vidare fann vi att Investeringsmetod 2 genererade högre avkastning än Investeringsmetod 1, för en stor del triggerkombinationer. Mer i detalj resulterade låga köptriggers och högre säljtriggers i en högre avkastning än vice versa, vilket visade på att säljtransaktioner var sämre indikatorer än köptransaktioner, vilket även styrktes av tidigare studier. Att vi ej fann någon generell överavkastning för någon av två investeringsmetoderna, både styrktes och motsades av tidigare forskning, vilket medförde svårigheter med att värdera vår studies resultat. Klart var dock att marknaden i vårt undersökta fall kunde anses befinna sig i en förhållandevis hög grad av effektivitet, utan att vara stark, genom att vi ändock fann överavkastning för ett antal enskilda aktier. Det är dock möjligt att den enskilda överavkastningen skulle minska något, om vi hade tagit hänsyn till transaktionskostnader, men detta skulle enbart styrka tesen om att det är svårt att nå överavkastning genom att följa insiders.</p>

<p>Genom en kvantitativ studie av 60 aktier på Stockholmsbörsen har följande fråga besvarats. Hur kan en investerare utnyttja historisk information för att nå riskjusterad överavkastning? En teknisk analys för att testa den svaga formen av informationseffektivitet genomfördes. Aktiernas faktiska avkastning jämfördes med den förväntade enligt CAPM, och de alfavärden som observerades testades genom variansanalys. Resultaten från studien visade att de undersöka aktierna har alfavärden som är signifikant skilda från noll, när endast skillnaden studerades. Sett till längre perioder, såsom tre och tolv månader, tenderar dock de genomsnittliga alfavärdena att jämnas ut, varför endast ett fåtal har kunnat säkerställas statistiskt. Slutsatsen blir därför att den svenska aktiemarknaden åtminstone är halvstarkt effektiv, då historien inte innehåller information om framtida prestation.</p>

<p>Alltsedan det i Sverige år 2000 blev möjligt för företag att köpa tillbaks sina egna aktier har fler företag de senaste åren valt att använda sig av detta alternativ för att fördela kapitalöverskott till aktieägarna. Empiriskt har man funnit att utdelningar och återköp sänder ut signaler om en positiv aktiekursutveckling. Utdelningars signalfunktion anses dock vara starkare än återköp då företag ogärna sänker utdelningar och eftersom utdelningar är ett årligen återkommande fenomen. Återköp förväntas däremot inte följas av fler återköp av kapitalmarknaden, varför dessa ofta ses som ett mera flexibla. I Sverige existerar en skattefördel med återköp gentemot utdelningar som har en högre effektiv skatt. Jag har studerat om det finns någon skillnad i överavkastningen beroende på om företaget genomför utdelningsökningar eller återköp. Totalt ingår 58 företag i studien som sträcker sig mellan år 2000 till 2005. Jag finner en skillnad i överavkastning månad 1 och 2 efter annonseringsdagen mellan de företag som genomfört utdelningsökningar och återköp. Förklaringen till denna skillnad ligger förmodligen i val av annonseringsdag. För övriga månader efter annonseringsdag finner jag inga skillnader mellan utdelningsökningar och återköp. Utdelningsökningar och återköp borde således kunna ses som substitut.</p>

Genom en kvantitativ studie av 60 aktier på Stockholmsbörsen har följande fråga besvarats. Hur kan en investerare utnyttja historisk information för att nå riskjusterad överavkastning? En teknisk analys för att testa den svaga formen av informationseffektivitet genomfördes. Aktiernas faktiska avkastning jämfördes med den förväntade enligt CAPM, och de alfavärden som observerades testades genom variansanalys. Resultaten från studien visade att de undersöka aktierna har alfavärden som är signifikant skilda från noll, när endast skillnaden studerades. Sett till längre perioder, såsom tre och tolv månader, tenderar dock de genomsnittliga alfavärdena att jämnas ut, varför endast ett fåtal har kunnat säkerställas statistiskt. Slutsatsen blir därför att den svenska aktiemarknaden åtminstone är halvstarkt effektiv, då historien inte innehåller information om framtida prestation.

Denna studie behandlade möjligheten för outsiders att nå överavkastning genom att följa insiderpersoners transaktioner. Huvudsyfte var att kartlägga om det existerade överavkastningsmöjligheter för outsiders, genom att ta del av insiderhandelsrapportering på Stockholmsbörsen. Som delsyfte ville vi redogöra för eventuella skillnader i avkastning för olika investeringsmetoder. För att besvara dessa frågor använde vi oss av en kvantitativ studie med en deduktiv ansats, som hade vissa drag av abduktion. Studien är som helhet utförd med ett privatspararperspektiv, och dataurvalet begränsades till aktierna som ingick i OMXS30 i februari 2008, för åren 2001-2007. Data över insidertransaktioner samlades in från Finansinspektionens insynsregister för den nämnda tidsramen. Referensramen är relativt bred och utgörs av dels insiderlagstiftningen, grundläggande teorier kring marknaders effektivitet, samt tidigare studier inom insiderforskning. Datamaterialet bearbetades i Excel enligt två egenkonstruerade metoder, vilka användes för att beräkna förekomsten av överavkastning genom att följa insiderpersoners transaktioner. Studien resulterade i att vi ej fann någon generell förekomst av överavkastning för de studerade aktierna, för någon av de två investeringsmetoderna, men att det förekom överavkastning genom att följa ett antal enskilda aktier. Vidare fann vi att Investeringsmetod 2 genererade högre avkastning än Investeringsmetod 1, för en stor del triggerkombinationer. Mer i detalj resulterade låga köptriggers och högre säljtriggers i en högre avkastning än vice versa, vilket visade på att säljtransaktioner var sämre indikatorer än köptransaktioner, vilket även styrktes av tidigare studier. Att vi ej fann någon generell överavkastning för någon av två investeringsmetoderna, både styrktes och motsades av tidigare forskning, vilket medförde svårigheter med att värdera vår studies resultat. Klart var dock att marknaden i vårt undersökta fall kunde anses befinna sig i en förhållandevis hög grad av effektivitet, utan att vara stark, genom att vi ändock fann överavkastning för ett antal enskilda aktier. Det är dock möjligt att den enskilda överavkastningen skulle minska något, om vi hade tagit hänsyn till transaktionskostnader, men detta skulle enbart styrka tesen om att det är svårt att nå överavkastning genom att följa insiders.