BakgrundSamtidigt som medellivslängden blir högre ökar även antalet personer med demenssjukdom som vårdas av anhöriga i hemmet. Detta kan leda till en rad olika upplevelser hos anhörigvårdarna, både positiva och negativa. Det är därför av vikt att belysa hur anhöriga till personer med demenssjukdom upplever det att vårda sina närstående i hemmet.SyfteAtt belysa aspekter av anhörigas erfarenheter av att vårda äldre personer med demenssjukdom i hemmet.MetodEn litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier.ResultatHuvudresultatet visar att anhöriga till personer med demenssjukdom behövde ställa om sitt liv. Omställningen i deras liv var kopplat till demenssjukdomens fortskridande och dess påverkan på den demenssjukes kognitiva och fysiska funktioner. Omställningen av livet skedde successivt och genomsyrade samtliga aspekter i livet hos de som vårdade. Upplevelsen av att behöva ställa om sitt liv och hanteringen av detta varierade mellan anhörigvårdarna.KonklusionAtt vårda en demenssjuk närstående innebär stora förändringar i anhörigvårdarens liv både när det gäller relationer, roller och tro på framtiden.

<p> </p><p> </p><p>Att föda barn är förenat med smärta. Fokus ligger idag på att minska eller göra smärtan hanterbar för att ge kvinnan en positiv förlossningsupplevelse. Copingstrategier är effektiva hjälpmedel för smärthantering och personligheten kan påverka effektiviteten av dem. Studiens syfte var att undersöka vilka copingstrategier som förknippas med en tillfredsställande förlossningsupplevelse och om graden av optimism kan ses påverka valet av dem. Enkäter besvarades av 26 förstföderskor inom 24 timmar efter barnets födelse. De mer optimistiska kvinnorna använde sig mer av närmande coping (<em>r </em>= 0,53; <em>p </em>= 0,001) som innefattas av att söka emotionell och instrumentell support, att acceptera och agera aktivt för att hantera sin situation. Och användandet av närmande strategier var i sin tur förknippat med en mer positiv förlossningsupplevelse (<em>r </em>= 0,50; <em>p </em>= 0,05) där optimism och närmande coping tillsammans stod för 30 % av variansen. Kunskapen om hur optimism påverkar copingbeteendet kan effektivisera strategianvändandet under förlossningen.</p><p> </p><p> </p>

Att föda barn är förenat med smärta. Fokus ligger idag på att minska eller göra smärtan hanterbar för att ge kvinnan en positiv förlossningsupplevelse. Copingstrategier är effektiva hjälpmedel för smärthantering och personligheten kan påverka effektiviteten av dem. Studiens syfte var att undersöka vilka copingstrategier som förknippas med en tillfredsställande förlossningsupplevelse och om graden av optimism kan ses påverka valet av dem. Enkäter besvarades av 26 förstföderskor inom 24 timmar efter barnets födelse. De mer optimistiska kvinnorna använde sig mer av närmande coping (r = 0,53; p = 0,001) som innefattas av att söka emotionell och instrumentell support, att acceptera och agera aktivt för att hantera sin situation. Och användandet av närmande strategier var i sin tur förknippat med en mer positiv förlossningsupplevelse (r = 0,50; p = 0,05) där optimism och närmande coping tillsammans stod för 30 % av variansen. Kunskapen om hur optimism påverkar copingbeteendet kan effektivisera strategianvändandet under förlossningen.

Syftet med föreliggande studie är att belysa vilka copingstrategier volontärer vid en tjejjour i Stockholmsområdet använder sig av för att undvika emotionell smittoöverföring samt att skapa förståelse för vilka faktorer som driver volontärerna till att fortsätta sitt arbete inom tjejjouren. Studien ämnar till att besvara följande två frågeställningar: i) Vilka strategier använder volontärerna för att undvika emotionell smitta till följd av arbetet på tjejjouren? ii) Vilka faktorer anser volontärerna är motiverande för att fortsätta sitt engagemang inom tjejjouren? Metoden som använts tar sin utgångspunkt i hermeneutiken och idén om den kvalitativa forskningsansatsen som en cirkelrörelse mellan de olika delarna och den framväxande helheten. Richard S. Lazarus och Susan Folkmans (1984) teori om copingstrategier, Abraham Maslows (1943) behovshierarki samt Frederick Herzbergs (1993) tvåfaktorteori har utgjort det teoretiska ramverket för studien. Resultaten visar på att respondenterna i huvudsak använt sig av tre strategier för att undvika emotionell smittoöverföring: distans, stöd från kollegor samt organisationens riktlinjer. Vidare visar resultaten på hur respondenterna huvudsakligen finner motivation till fortsatt arbete i den gemenskap de upplevde med sina medarbetare, feedback från medarbetare och stödsökande samt möjligheten att kunna bidra till samhällsförändring. / The aim of the study is to illustrate coping strategies that volunteers at a certain young women's empowerment center in the Stockholm area use to avoid emotional contagion. Furthermore, the study emphasizes factors that drive the volunteers to continue their work at the young women’s empowerment center. The study intends to answer the following two questions: i) What strategies do the volunteers use to avoid emotional contagion due to their involvement at the young women's empowerment center? ii) What factors do the volunteers find motivating to continue their involvement at young women's empowerment center? The method used for this study is based on hermeneutics and the idea of ​​the qualitative research approach as a circular movement between the different parts and the emerging picture. Richard S. Lazarus and Susan Folkman’s (1984) coping theory, Abraham Maslow’s (1943) hierarchy of needs and Frederick Herzberg’s (1993) two factor theory has formed the theoretical framework for the study. The results indicate that the volunteers mainly use three strategies to avoid emotional contagion; distance, support from colleagues and organizational guidelines. Moreover, the results show how the volunteers generally find motivation to continue their involvement due to the sense of community they experienced within the group, feedback from fellow associates but also from the who seek support and thereto the volunteers ability to contribute to the society.

No description available.

Syftet med denna studie är att öka förståelsen för studierelaterad stress genom att höra och analysera gymnasieelevers beskrivningar av hur de själva upplever studierelaterad stress. Jag har använt mig av ett fenomenologiskt perspektiv då jag sökt svar på studiens frågeställningar med hjälp av den kvalitativa forskningsintervjun som metod. Resultatet visar att samtliga elever har erfarenhet av studierelaterad stress även om det enbart är kvinnorna som upplever hög grad av studierelaterad stress. Eleverna menar att stressen ofta är självförvållad. Dålig planering och betyg är vanliga stressfaktorer. Eleverna upplever att de själva kan påverka stressen, vilket kan tyda på intern locus of control och hög tolerans mot stress enligt krav-kontrollmodellen. Elevinflytandet är å andra sidan begränsat, vilket tyder på motsatsen. Elevernas studiesituation och välmående påverkas negativt av studierelaterad stress. Eleverna tillämpar både emotionsfokuserad och problemfokuserad coping, men har olika preferenser. Studiens slutsatser är följande: problemfokuserad coping är bättre än emotionsfokuserad coping för att reducera studierelaterad stress, betygshets är kontraproduktivt och höga krav på elever är bra om det kombineras med hög kontroll i form av elevinflytande.

Bakgrund: Smärta är en subjektiv och individuell upplevelse, barn med smärta kan i en del fall bli underbehandlade i avseendet smärtbehandling. Föräldrarnas sätt att hantera barnets smärta är viktig för hur barnet sedan reagerar och kan hantera sin egen smärta.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka copingstrategier föräldrar till barn med långvarig smärta använder, samt hur föräldrarna upplevt sjuksköterskans stöd.   Metod: En litteraturstudie som innehåller tio vetenskapliga artiklar publicerade i databaserna PubMed och Cinahl. De inkluderade studiernas resultat delades in i nio underkategorier under två frågeställningar.   Resultat: Föräldrarna använde sig av dessa copingstrategier; målorienterad problemlösning, undvikande beteende, söka socialt stöd, uttrycka känslor, positivt tänkande, förskjuta känslor och alltid finnas till hands. Några föräldrar upplevde sjuksköterskans stöd mer negativ än positiv. De negativa upplevelserna grundades i bristande information, låg nivå på vården, bristande stöd och bemötande. Det positiva föräldrarna upplevde av sjuksköterskans stöd var att de fick bekräftelse, bra socialt stöd, samt snabb och tydlig information.     Slutsats: Föräldrar vars barn lider av långvarig smärta använde sig av följande copingstrategier; målorienterad problemlösning, undvikande beteende, söka socialt stöd, uttrycka känslor, positivt tänkande, förskjuta känslor och att alltid finnas till hands. Föräldrarna upplevde sjuksköterskans stöd övervägande negativ. De positiva upplevelserna berodde på att de fick bekräftelse, blev erkända, fick information och snabbt fick svar på sina frågor. De negativa upplevelserna grundade sig i bristande information, låg nivå på vården - okunskap, bristande skicklighet och låg kompetens. Föräldrarna upplevde sjuksköterskorna som osympatiska och exkluderande.

Bakgrund: Bröstcancer är den näst vanligaste cancerformen i världen, minst var tredje person kommer någon gång under sin livstid att drabbas. Att få bröstcancer påverkar inte bara den drabbade utan även de närstående. Personen står inför olika behandlingar som följd av sjukdomen, vilket medför kroppslig och känslomässig påverkan Att som sjuksköterska kunna bemöta och stödja personen är av allra störst vikt för att personen ska kunna återgå till den normala vardagen. Syfte: Att beskriva hanteringen av att leva med bröstcancer utifrån copingstrategier. Metod: En litteraturöversikt har gjorts där tretton kvalitativa artiklar har inkluderats i resultatet. Fribergs trestegsmodell har används för att granska, bearbeta och analysera artiklarna. Resultat: Huvudkategorierna är problemfokuserad coping och emotionell coping. Underkategorierna som bildades var information/kunskap, användning av religiös tro, socialt stöd, aktiviteter, förnekelse/bortträngning och användning av positivt tänkande. Slutsats: Copingstrategier som personerna använde sig av var att söka information på olika sätt. Användning av trosuppfattning var förekommande. Stöd från bland annat närstående och vänner var av betydelse. Får att komma på andra tankar än sjukdomen, höll personerna sig upptagna genom olika aktiviteter. Andra typer av copingstrategier var att distansera sig från miljöer som påminde dem om cancer och att upprätthålla en positiv livssyn genom att ta vara på det som var av betydelse. / Titel: A persons way to manage how to live with breast cancer. Background: Breastcancer is the second most common type of cancer in the world, every third person will be afflicted during their lifetime. To develop cancer does not only affect the afflicted person, but also those who are related.  The person is standing in front of many different treatments as a consequence of the disease, which brings physical and emotional impact. The ability as a nurse to be able to meet and support the person is of the greatest importance so that the person is able to return to the everyday life. Purpose: Describe how to cope when living with breastcancer by using different coping strategies. Method: A literature review has been done where thirten qualitative  articles  have been included in the result. Fribergs threestepmodel has been used to review, process and analyse the articles. Result: The main catergories of coping strategies are problemfocused coping and emotional coping. The subcategories that were formed were; information/knowledge, using religious faith, social support, activities, denial/displacement and the use of positive thinking. Conclusion: People looked up information on how to cope with this disease. The use of different beliefs was a common practice. Support from relatives and friends was important. The ability to think about other things than the disease, kept people busy using different activities. Other types of coping strategies were to distance themselves from environments that reminded them about the cancer and to maintain a positive view on life, by taking care of things that are important.

Studien är uppbyggd och inspirerad utifrån det hermeneutiska perspektivet. Syftet med studien är att undersöka ensamkommande ungdomars upplevelser av hur deras integration i samhället ser ut, samt vad för olika copingstrategier ungdomarna använder sig av i de svårigheter och motgångar som kan möta dem under och efter deras asylprocess. Människor som flyr från sina hemländer på grund av till exempel krig är inte något nytt fenomen. Detta har förekommit tidigare och så länge oroligheter finns i olika länder kommer det troligen inte att stanna av den närmaste tiden. Ensamkommande ungdomar som kommit till Sverige för att söka asyl är en stor grupp och det sociala arbetet med att integrera dem pågår ständigt i samhället. Eftersom ungdomarna kan hamna i situationer som kan vara svåra att hantera så kan de i dessa situationer använda sig av olika copingstrategier. I studien har jag valt att intervjua afghanska pojkar, där fokus låg på att få reda på deras upplevelser utifrån en intervjuguide. Analysen av studien har genomförts med inspiration från den hermeneutiska cirkeln utifrån hur ungdomarna använder sig av copingstrategier. Tidigare forskning har även kopplats till min studie som har visat på likheter men även olikheter inom forskningen av ensamkommande ungdomar, forskningen som har använts kommer från både Sverige och några andra länder i Europa. Det framkommer i resultatet att ensamkommande ungdomar har liknade upplevelser av hur deras integration i samhället ser ut och vad de själva anser är problemområden som behöver ändras på. Det framkommer även att de använder liknande copingstrategier och att de är aktiva i att ständigt förändra sin situation till någonting bättre och att de trots motgångar och svårigheter ser ljust på framtiden. / unaccompanied adolescents, refugees, integration, coping strategies, social network, social work

No description available.