<p>Typ 2 diabetes har genom ökad levnadsstandard vuxit till ett världsomfattande problem. I Sverige har cirka 300 000 personer typ 2 diabetes. Omvårdnaden av denna patientgrupp kommer till stor del bestå av stöd och information. Syftet med litteraturstudien var att beskriva betydelse av stöd och information till patienter med typ 2 diabetes. Ett bra stöd från hälso- och sjukvårdspersonal och närstående är positivt för patienten. För att på bästa sätt tillägna sig information är det viktigt att den anpassas efter den enskilda individen. Utbildning i grupp visar sig vara ett bra alternativ då deltagarna upplever det som positivt att träffa andra i samma situation. Resultatet visar att kunskap och stöd ger bättre självkänsla, välbefinnande, trygghet, minskning av HbA1C och ökar följsamheten för patienten. Då effekterna av information och utbildning tenderar att vara kortsiktiga så bör framtida forskning finna de faktorer som leder till de bästa långsiktiga effekterna.</p>

<p>Syftet med föreliggande studie var att med hjälp av litteratur beskriva hur sjuksköterskor kan medverka till att livsstilsförändringar efterlevs bland kvinnor med hjärt- och kärlsjukdomar.</p><p>Metoden som användes var en deskriptiv litteraturstudie och sökningarna gjordes i Pub Med och Academic Search. Slutligen valdes 20 artiklar ut att ingå i resultatet. Resultatet av sjuksköterskors arbete att medverka och låta kvinnorna vara delaktiga presenteras under rubriker: vägleda, ge stöd och undervisa. Det är de tre sätt som sjuksköterskan handlar efter utifrån Orhems teori om omvårdnadssystem.</p><p>Det som framkom i artiklarna var att vägledning stöd och undervisning från sjuksköterskor kan hjälpa patienterna att hitta en balans i sin egenvård och införa olika livsstilsförändringar i sin vardag. Det framkom även att utbildning och stöd till familjen var lika viktigt som att få stöd av dessa eller signifikanta andra. Behovet av stöd i olika former var slutligen det som genomsyrade hela undersökningen.</p>

<p>Jeppsson, M (2008) <em>Fyra personliga assistenters uppfattning av sina arbetsförhållanden</em></p><p><em>- utbildning, stöd och en bra chef.</em></p><p>C-uppsats, Institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi, Högskolan i Gävle.</p><p> </p><p>Personlig assistent är ett yrke som funnits sedan 1994 och sedan dess har de personliga assistenterna blivit fler för varje år. Det är ett yrke där personliga egenskaper bedöms viktigare än utbildning. Syftet med den här studien var att undersöka på vilket sätt lärandeprocesser uppfattas påverka personliga assistenters uppfattning om arbetsförhållandena. Undersökningen har inspirerats av en fenomenografisk ansats och intervjuer har använts för insamlandet av data. Intervjuerna har lyssnats på ett antal gånger och därefter transkriberats för att analyseras. Fyra personliga assistenter som arbetar i kommunal regi har intervjuats och de arbetar hos olika brukare men har samma chef. Resultatet visade att de upplevde att lärandeprocesser påverkade deras arbetsförhållande positivt och att deras möjligheter till påverkan stärktes av dessa. Gemensamt för de fyra personliga assistenterna var att de hade en mycket positivt inställning till sin chef och att de upplevde att chefen gav dem stöd. Vidare upplevde de att en lämplig utbildning för personliga assistenter skulle kunna innehålla bemötande, sätt att samarbeta, sjukdomslära och människosyn.  </p><p> </p><p>Nyckelord: Personlig assistent, arbetsförhållande, stöd, utbildning</p><p> </p><p>Keywords: Personal assistant, working conditions, support, education</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka kvinnors upplevelser av utbrändhet ur ett somatiskt, psy¬kiskt och socialt perspektiv. Vidare var syftet att belysa de copingstrategier som kvinnorna använt sig av för att kunna återgå till arbetet. Ett ytterligare syfte var att belysa hur ovanstående aspekter förändrats enligt kvinnorna efter utbrändheten och vilka copingstrategier de använt sig av för att förhindra ny utbrändhet. Fem kvinnor intervjuades och materialet analyserades med hjälp av teoristyrd och induktiv tematisk analys. Resultatet kopplades sedan till teo¬rin om kognitiv värdering, self-efficacy teorin och teorier om naturens och den fysiska aktivitetens betydelse för välmåendet. Resultatet visade att samtliga kvinnor upplevt somatiska, psykiska och sociala problem vid tiden innan, under och i viss mån efter utbrändheten. Kvinnorna använde sig inledningsvis av problemfokuserad coping (ex. samtalsterapi) i kombination med emotionsfokuserad coping (ex. socialt stöd) för att i slutskedet inbegripa enbart emo¬tionsfokuserad coping (socialt stöd, yoga, naturen) . Vidare var ett resultat att samtliga kvinnor upplevde högre grad av självtro och självmedvetenhet efter tiden som utbrända.</p>

<p><p> </p></p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Prostatacancer är den vanligast förekommande cancerdiagnosen bland svenska män. Vid en prostatacancerdiagnos förekommer det att män drabbas av en livskris då begreppet cancer allmänt associeras med död och lidande. Därför är det viktigt att dess män får behovet av psykosocialt stöd och information tillfredsställt. <strong>Syfte: </strong>Att beskriva prostatacancerdiagnostiserade mäns omvårdnadsbehov i form av psykosocialt stöd och information. <strong>Metod: </strong>Nio vetenskapliga artiklar varav fyra kvalitativa och fem kvantitativa användes för att genomföra denna litteraturstudie. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. <strong>Resultat: </strong>Utifrån analys av artiklarnas resultat, framkom sex olika teman: individanpassat informationsbehov, informationskällor, val av behandling – ett svårt beslut, biverkningar – vikten av information, information och stöd från patientens sociala nätverk samt information och stöd från sjukvården. <strong>Slutsats: </strong>Sjukvårdspersonalen bör vara medvetna om att informationen skall individanpassas för att männen bättre skall kunna anpassa sig till den förändrade livssituationen. Viktiga informationskällor ansågs vara läkaren, familjen, Internet samt män som tidigare diagnostiserats med prostatacancer. Det framkom att informationsbehovet vid val av behandling och biverkningar inte var tillgodosedda. Anhöriga visade sig ha en betydelsefull roll under hela sjukdomsförloppet genom sin stödfunktion. Stödtjänsterna som finns tillgängliga inom sjukvården var många män omedvetna om, vilket kan förklara varför inte stödtjänsterna utnyttjades till fullo.</p>

<p>SAMMANFATTNING: Ätstörningar är ett allt vanligare problem bland yngre människor i vårt</p><p>samhälle. Föräldrar i denna situation kan behöva stöd för egen del för att inte själva drabbas av</p><p>ohälsa. Syftet med vår studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med barn som</p><p>drabbats av ätstörningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Resultatet grundar</p><p>sig på åtta artiklar. Studien har en dokumenterad sökstrategi, en sammanställning och granskning</p><p>av de kvalitetsbedömda artiklarna. I dataanalysen kom vi slutligen fram till ett antal teman som</p><p>repriserades i artiklarna. Dessa teman blev upplevelse av föräldrarollen och upplevelse av stöd.</p><p>Vår studie visar att anhöriga har behov av att prata om både sin egen förtvivlan och rädsla och</p><p>även om den sjukes ångest och rädsla. Det är vanligt att föräldrar inte känner sig delaktiga och att</p><p>vårdpersonal inte är intresserade av något samarbete eller att delge information. Många föräldrar</p><p>uttryckte känslor som ilska, sorg, rädsla, skuld och otillräcklighet. Familjelivet blev upp- och</p><p>nervänt, det blev svårt att leva ett normalt liv. När föräldrarna inte fick stöd eller fick vara</p><p>delaktiga i vården av sitt barn ledde det till att tiden för tillfrisknande blev längre.</p>

<p> </p><p>Elever i behov av särskilt stöd ska få det stöd som krävs för att de ska ha möjlighet att nå skolans mål. Som ett verktyg i den processen finns åtgärdsprogram, där åtgärder och resultat skall synliggöras. Elever och föräldrars delaktighet i arbetet är en förutsättning för framgång. Hur ser elever på sin delaktighet i arbetet med svårigheter?</p><p>I vårt arbete har det varit viktigt att föra fram elevernas röster om sina uppfattningar. Vi har ambitionen att upptäcka och förstå elevernas egna perspektiv och att utifrån undersökningens resultat beskriva en elevdiskurs.</p><p> </p><p>Undersökningen är en semistrukturerad intervju med elever på gymnasiet om deras erfarenheter och uppfattningar av hur arbetet med åtgärdsprogram och särskilt stöd utformades i grundskolan. Vilka bilder ger oss eleverna? Vad väljer de att berätta om och hur gestaltar de sina skolerfarenheter? I vår studie har fem elever som bedömts vara i behov av särskilt stöd fått komma till tals och berätta om sina erfarenheter. Vissa teman återkommer i flera intervjuer. Det är teman som berör initiativ och förståelse, att bli tagen på allvar, vikten av föräldrars stöd och att få den hjälp man behöver.</p><p> </p><p>Resultatet av vår undersökning visar att eleverna uppfattar tiden i skolan innan stödinsatserna sattes in som besvärlig och problematisk. Mamman har haft en viktig roll i att utöva påtryckningar på skolan så att ett arbete med åtgärder startade. Tiden med särskilt stöd, i liten grupp, uppfattar eleverna som tillfredsställande och de uppger att de inte skulle klarat av att nå skolans mål utan detta stöd. Vår undersöknings resultat, en elevdiskurs där eleverna beskriver hur de uppfattar sig delaktiga och engagerade i sin skolsituation medan de saknar pedagogernas delaktighet i form av engagemang och ansvar i elevernas problematik. Elevdiskursen visar oss på nya pedagogiska möjligheter och intressant fortsatt forskning.</p>

No description available.

No description available.