No description available.

No description available.

Begreppen barnperspektiv och barnets bästa infördes i svensk lagstiftning sedan Sverige ratificerade FN:s konvention om barns rättigheter. En diskursanalytisk metod studerar kritiskt hur fenomen beskrivs, hur diskursordningar skapas, vem som äger talet och dominerar i en diskurs. Makt är en aspekt som analysmetoden betonar i mellanmänskliga relationer. Barn kan sägas befinna sig i en underordnad position på såväl individ nivå som på grupp- och samhällsnivå. Hur kommer barns bästa fram? Hur kommer barn till tals? Begreppet barnperspektiv beskrevs som vagt i offentlig litteratur och kopplades till ett helhetsperspektiv i en gruppintervju med socialsekreterare, verksamma inom socialt barnavårdsarbete. Begreppet barnets bästa överskuggades av en dominerande tolkning av barnperspektivet som vagt. En tolkning som tycks legitimera att brister på tid och resurser åsidosätter barnets rätt att komma till tals. Barnets bästa som begrepp tenderar att lösa upp sig vilket avspeglas i det ringa utrymme som barnets röst ges. Uppsatsen visade att det finns risk för att redan marginaliserade barn inte syns, kommer till tals eller blir lyssnade på i sociala barnavårdsutredningar. Att sätta barnets bästa i främsta rummet löper istället risk att sättas i ett väntrum på att bli vuxen.

Förevarande uppsats belyser de fall då en förälders utvisning på grund av brott medför men för den tilltalades barn och i vilken mån det ska beaktas då domstolen fattar beslut i utvisningsfrågan. Enligt art 3 Barnkonventionen och 1 kap 10 § Utlänningslagen (2005:716), UtlL, ska barnets bästa beaktas vid ärenden som rör barn. Principen om barnets bästa medför emellertid inte att barns intressen i alla lägen ska vara utslagsgivande. 8 kap 8 § UtlL är utformad att utgöra avvägning mellan behovet av effektiv allmän och individuell utlänningskontroll och humana aspekter, varför skäl som talar emot utvisning måste prövas om förutsättningar för utvisning är uppfyllda. Skäl emot utvisning framgår av 8 kap 11 § UtlL. Samhällets reaktion gentemot brottslighet ska vara proportionerlig med de följder som utvisning skulle medföra sett till den tilltalades samhällsanknytning. Enligt 8 kap 11 § 2 p UtlL ska särskilt beaktas om utlänningen har barn i Sverige, barnets behov av kontakt med utlänningen, hur kontakten har varit och hur den skulle påverkas av ett utvisningsbeslut. Bestämmelsen är av betydelse ur två perspektiv; vid anknytningsprövning och bedömningen vilken hänsyn som ska tas till den tilltalades barn. Principen om barnets bästa medför skyldighet för domstolen att utreda, beakta och redovisa barnets bästa. Den vikt som ska läggas vid barnets bästa är beroende av vilket behov barnet har av kontakt med föräldern, hur kontakten tidigare varit och hur den skulle komma att påverkas om föräldern utvisades, samt skäl som talar för utvisning; den tilltalades brottslighet och risk för återfall i brott. Både förälderns brottslighet och förhållningssätt gentemot barnet är således av direkt betydelse för barnets möjlighet att få sina intressen iakttagna när utvisningsfrågan avgörs. Praxis har visat att beslutsunderlag inte sällan saknas till följd av domstols bristande utredning av barnets situation. Utvisning av föräldrar presumeras ofta vara i strid med barnets bästa utifrån generella antaganden om barns behov. Det är dock av stor vikt att domstolen gör en bedömning av barnets situation i det enskilda fallet för att på bästa sätt åstadkomma en rättstillämpning som är enhetlighet men samtidigt flexibel och utgör ett verkligt beaktande av barnets bästa. Ökat mått av enhetlig kan uppnås genom mer utförliga resonemang i domskälen då dessa kan utgöra vägledning i andra fall. Flexibiliteten kan öka om den befintliga möjligheten till anpassning av tid för återreseförbudet används för att mildra utvisningsbeslutets negativa effekter för barnet i fall då skäl som talar för utvisning endast är måttligt övervägande.

Syftet med uppsatsen var att undersöka hur barns bästa förstås och bedöms i förhållande till uppgifter om föräldrars våldsutövande och våldsutsatthet av domstolar i LVU-mål respektive vårdnadsmål. I uppsatsen söktes svar på frågeställningar gällande hur domstolen beskrev och kontextualiserade våldet, hur barns behov och vilja behandlades samt hur föräldrars omsorgsförmåga bedömdes. Uppsatsen hade en kvalitativ ansats och byggde på 8 LVU-domar och 10 vårdnadsdomar från åren 2010 till 2013.  Teoretiska perspektiv hämtades från den barndomssociologiska forskningen, där barndom och ”vuxenhet” betraktas som sociala kategoriseringar vilka skapas i relation till varandra. Resultaten visade att i de fall där det förekom uppgifter om att barnet utsatts för våld från en förälder förstod och bedömde domstolen detta som en brist i föräldraskapet, både i LVU-mål och vårdnadsmål. I fall där det förekom uppgifter om våld mot en förälder fanns skiftande förståelser och bedömningar. I LVU-domarna kunde våldet lyftas fram som en risk för barnet, utan att den våldsutövande förälderns omsorgsförmåga diskuterades. I vårdnadsdomar med uppgifter om våld mot en förälder framkom en avsaknad av delaktighet för barnets del. Vad våldsutövandet kunde innebära i förhållande till den våldsutövande förälderns omsorgsförmåga diskuterades inte alltid av domstolen. Det framkom att beslut om ensam vårdnad inte grundades på uppgifter om våld mot en förälder utan på andra uppgifter, exempelvis alkoholmissbruk eller samarbetssvårigheter. Beslut om gemensam vårdnad förekom i fall där barnet berättat om att pappan utövat våld mot mamman/partner och i fall där fadern var dömd för brott mot modern.

No description available.

År 2006 tillkom en ny paragraf i föräldrabalken, 6 kap. 18 a §, som gjorde det möjligt för domstolar att förordna om medling i tvister gällande vårdnad, boende och umgänge. Denna ändring gjordes för att lagstiftaren ville markera vikten av att föräldrar når en samförståndslösning i vårdnadstvister. Detta för att en överenskommelse mellan föräldrar anses vara det bästa för barnet. Vid en konflikt mellan föräldrar gällande frågor om vårdnad, boende och umgänge av barnet, är det vanligt att föräldrar går i samarbetssamtal innan de vänder sig till domstol för att väcka talan. Även domstolen kan uppdra åt Socialnämnden att anordna samarbetssamtal mellan föräldrar när en tvist har startat i domstol. Om samarbetssamtalen inte leder till en överenskommelse mellan föräldrarna kan frågan om medling väckas av domstolen. Medling förordnas i de fall där domstolen anser att en samförståndslösning mellan föräldrarna kan nås. En medlare utses då som ska verka för att föräldrarna når en överenskommelse som är förenlig med barnets bästa. Denna framställning har två syften. Det första är att beskriva medlingsinstitutet1 utifrån gällande rätt. En beskrivning ges av vad medling är, hur det går till och när det används. Vidare belyses skillnaderna mellan medling och samarbetssamtal för att få en helhetsbild av hur domstolsprocessen gällande medling fungerar. Det andra syftet är att undersöka hur medlingsinstitutet används av Värmlands tingsrätt. En jämförelse görs då mellan gällande rätt och Värmlands tingsrätts arbete med medlingsinstitutet. Därmed undersöks i hur många fall medling förordnas, i vilka fall det förordnas och hur medling används av Värmlands tingsrätt.Användandet av medlingsinstitutet har visats minska i Värmlands tingsrätt och därmed undersöks det vilka faktorer som kan ligga bakom detta. Användandet av medlingsinstitutet vid Värmlands tingsrätt undersöks med hjälp av intervjuer med en rådman och två medlare. Det diskuteras då vilka positiva effekter medlingsinstitutet har och hur domarnas arbete påverkar användandet av medlingsinstitutet. Det har då visats att domarnas inställning spelar en viktig roll för antalet förordnanden av medling. En undersökning av vårdnadsmål där medling förordnats vid Värmlands tingsrätt görs och därefter diskuteras vilka faktorer som kan ligga bakom ett lyckat eller misslyckat medlingsförfarande. Det har visats att medling har positiva effekter även vid de mål där föräldrar inte kommit överens under medling, då föräldrarna ofta kommer överens i ett senare skede i tvisten.

The Child Right Perspective is constantly being debated and not least today when so many children are seeking asylum around the world. Many of these children has applied for asylum in Sweden and consequently been through a handling process. It is of the utmost importance that the Migration Authority takes the UN Convention on the rights of the child into consideration during the handling process and that the laws that are considered during the process are aligned with the principle the best interests of the child in article 3. The principle and the Convention on the rights of a child should be considered as two of the most important parts when handling asylum cases for children. This is to a large extent due to the fact, that children lack the legal capacity and can be assumed to be a particularly exposed group in society. Sweden has been criticized for having a handling process that is too long. Such long handling times are not in line with the Convention on the rights of the child. This thesis is aimed at investigating whether a long asylum process and the guidelines of the Migration Authority, consisting of laws and own positions are aligned with the principle “the best interests of the child” as outlined in the convention. As Sweden hasn’t incorporated the Convention on the rights of a child, it is consequently the Swedish law that regulates the principle the best interests of the child and the handling process. The Administrative Procedure Act (Förvaltningslag) is the law that the Migration Authority has to adhere to. This law doesn't mention the best interests of the child, neither as a concept nor as a principle. It’s also not provided with any time limit for the handling of these cases. The only thing close to a time limit in the Administrative Procedure Act is the requirement that cases are to be handled simply, quickly and cost-effectively. However, the principle the best interests of the child is considered in a so-called portal paragraph in the first chapter of the Aliens act, (Utlänningslag) stating that the best interests of the child should be considered in cases involving children. The paragraph shall include all cases, which apply the law. Even though proposals to introduce time limits for handling these cases have been put forward, there is today no decisions made on this topic. Regarding long handling times the principle the best interests of the child can be interpreted in different ways. It is up to the Migration Authority to interpret and decide what should be given the highest weight in relation to Article 3 when judging whether the handling times should be considered to meet the requirements of the Convention on the rights of the child. On the one hand efficiency in relation to short handling times is requested, but on the other hand accuracy, through a thorough investigation of what is in the best interests of the child. In 2020 the Convention on the rights of the child is expected to be incorporated into Swedish law, which should calm down the debate. This law will, potentially, clarify the legal position regarding the child right perspective, when handling cases involving children. / Barnrättsperspektivet är under ständig debatt och kanske inte minst i dagsläget, då det idag befinner sig ett stort antal barn på flykt i världen. Av denna stora mängd barn, har en del av dessa sökt asyl i Sverige och således genomgått en handläggningsprocess. Det är av yttersta vikt att Migrationsverket beaktar FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) vid handläggningen och att de lagar som berör barnet under processen är förenliga med principen om barnets bästa i artikel 3. Principen och barnkonventionen bör anses vara några av de viktigaste delarna vid handläggningen av asylärenden som rör barn. Mycket på grund av att barn saknar rättslig handlingsförmåga och kan tänkas vara en särskilt utsatt grupp i samhället. Det har riktats kritik mot Sverige, vad gäller för långa handläggningstider, något som kan anspela på att handläggningstiderna i Sverige inte är förenliga med barnkonventionen. Uppsatsen ska därmed utreda om en lång asylprocess och hur Migrationsverkets riktlinjer i form av lagar och egna ställningstaganden är förenliga med principen om barnets bästa enligt barnkonventionen. Då Sverige inte har inkorporerat barnkonventionen, blir det således den svenska lagstiftningen som reglerar principen om barnets bästa och handläggningsprocessen. Förvaltningslagen är den lagstiftning, Migrationsverket till ska förhålla sig till. Lagen nämner varken barnets bästa som begrepp eller princip och inte heller stadgas det någon tidsfrist för handläggning av ärenden. Det som kan likna en tidsfrist i lagen är endast rekvisitet om att ärenden ska handläggas enkelt, snabbt och billigt. Principen om barnets bästa beaktas däremot i en så kallad portalbestämmelse i Utlänningslagens första kapitel, som stadgar att barnets bästa särskilt ska beaktas i fall som rör barn. Lagrummet ska omfatta alla typer av ärenden som lagen tillämpar. Trots förslag om att införa tidsfrister i lag, finns det i dagsläget inga bestämmelser av sådan karaktär. När det kommer till långa handläggningstider kan principen om barnets bästa således tolkas på olika sätt. Det blir upp till Migrationsverket att tolka vad som ska väga tyngst i artikel 3:s mening för att handläggningstiderna ska anses vara förenliga med barnkonventionen. Å ena sidan kan effektivitet efterfrågas i form av korta handläggningstider eller å andra sidan noggrannhet i form av utförlig utredning av vad som bör anses vara barnets bästa. År 2020 förväntas en barnrättslag, en inkorporering av barnkonventionen, träda i kraft som skulle kunna lugna debatten. Lagen kommer eventuellt klargöra rättsläget kring barnrättsperspektivet vid handläggning av ärenden som rör barn.

Uppsatsen inriktar sig på omhändertagande av barn och unga i enlighet med tvångsvårdslagstiftningen, lag med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen omfattas av bedömningskriterier utan tydliga definitioner, vilket kan resultera i tolkningssvårigheter. Uppsatsen redogör, genom tillämpningen av en rättsdogmatisk metod, för de rättsliga förutsättningarna för omhändertagande av barn enligt LVU. Alla åtgärder och beslut som rör barn och unga ska fattas utifrån ”barnets bästa”. Vad som är att anse som barnets bästa är inte alltid en självklarhet och förändras över tid. En mängd olika faktorer påverkar utvecklingen av barnets bästa, såsom samhällets generella syn på  barn, rådande kultur, normer och värderingar, kunskaper om barn, ekonomi och politiska idéer, nya reformer och könstillhörighet. I uppsatsen undersöks en närmare innebörd av begreppet ”barnets bästa”, samt, genom studier av rättspraxis, barns och ungas delaktighet och inflytande i tidigare respektive nuvarande rättstillämpning, samt vilken hänsyn som tas till barns egna åsikter och vilja vid beslut som rör dem. Utredningen visar på en utveckling av innebörden av begreppet ”barnets bästa”, samt att barn och unga fått större inflytande och möjlighet att påverka beslut rörande dem själva.

No description available.