Bakgrund: Skolbarn rekommenderas hög nivå av fysisk aktivitet vilket endast uppnås av 10-20 procent. Sedan1980-talet har skolbarns matvanor försämrats men enligt Statens Folkhälsoinstitut har det skett en förbättring de senaste åren då fler skolbarn äter frukt och grönsaker. Skolsköterskan har en viktig uppgift att gynna våra skolbarns hälsa genom ett holistiskt förhållningssätt. Syfte: Att undersöka om det finns en relation mellan svenska skolbarns självrapporterade fysiska aktivitet och deras kostvanor utifrån Folkhälsoinstitutets enkät Svenska skolbarns hälsovanor 2009/10 och 2005/06. Metod: Studien var en tvärsnittsstudie utifrån registerdata hämtad från Statens Folkhälsoinstitut. Totalt ingick 11216 svenska skolbarn i åldrarna 11, 13 och 15 år. Materialet analyserades bivariat och med multivariata regressionsanalyser. Resultat: Det påvisades ett samband mellan hög fysisk aktivitet och manligt kön, goda frukostvanor och högt grönsaksintag samt att föräldrarna har ett arbete. Det var 1,4 gånger så vanligt att pojkar rapporterar att de har en hög fysisk aktivitet jämfört med flickor. Högt grönsaksintag har det starkaste sambandet med hög fysisk aktivitet. Största andelen av skolbarnen i båda enkätundersökningarna äter frukost dagligen och har arbetande föräldrar. Slutsats: Skolsköterskan bör arbeta holistiskt med elevernas levnadsvanor med hänsyn till den starka samvariationen mellan fysisk aktivitet, kostvanor och socioekonomi som påvisats.

The purpose of this paper is to contribute to better understanding of the importance of social support for physically active individuals' experiences of training residence following an injury. The physical activity's impact on public health is well known. Increased physical activity also increases the risk of suffering an injury related to physical activity. The importance of social support for those individuals who suffer an injury related to physical activity is where increased knowledge is needed. Four interviews to were conducted using a thematic interview guide with the following themes: The experience of the training break, two sides of social support, several ways of dealing with the experience, the design of the support, Varied support providers relationship changes.  The most important property of the individual who gave support was an experience similar to that of the injured individuals underwent. That, combined with the close relationship with the individual who gave support was seen as crucial to the experience of the social support role for the injured individual. The Conclusion was that social support is important for the experience of a break from exercise due to an injury related to physical activity.

Abstract Emilia Rönnberg. Barriers to physical activity in adolescents in their late teens. Vetenskaplig C- uppsats HT 12   Physical activity has been essential to human health and well-being since several thousand years. In Sweden, it has been shown that both adults and young people are less physically active than the rest of Europe- a large proportion of young people today do not meet the recommendations for physical activity (60 minutes per day). The purpose of this study was to determine what proportion of young people, i.e. high school students, did not meet the recommendations for physical activity. Another objective was to identify what barriers existed for performing physical activity. In this cross-sectional study, a quantitative method was used with surveys as tool. The results showed that 73 percent of young people did not meet the recommendations for physical activity. Of these, 70 percent were boys and 77 percent were girls. The main reported barriers for physical activity were lack of time, watching television and computer use,- and disinterest / uninspired. Some differences were found in perceived barriers between boys and girls-, for boys,- television and computer time were the biggest barrier, while for girls lack of time was their biggest barrier.

Jacobsson, A. (2013). Physical activity on prescription – patient experience. C-thesis inPublic Health. Faculty of Health and Occupational Studies. University of Gävle.The aim of the study was to study patients' experiences of getting physical activity prescribedon Prescription (FaR) and their ability to follow the prescription. The study had a descriptivedesign with a qualitative approach. One woman and two men, who had been prescribed FaRfrom two health-care centers in a municipality in central Sweden, participated in the study.Data were collected through semi-structured interviews and analyzed using qualitative contentanalysis. The analysis resulted in a theme: Positive attitude towards FaR and the prescriber,but more information is needed about FaR as an alternative in health care. The participantswere satisfied with FaR and considered it as a good way to get started with a lifestyle change.They were very also satisfied with the prescribers of FaR and felt that cooperation betweenthe individual and the health-care council (landstinget) worked well. The only obstacleparticipants experienced with FaR was that there was too little knowledge of FaR. Moreinformation about and visibility of FaR in Sweden is required than it is today, both in healthcare and population. Continued research is needed in order to develop and increase theprescription of the recipe of physical activity.Keywords; physical activity on prescription, patients, experience

Många ideellaorganisationer bidrar med stora vinster för folkhälsan. En sådan organisationär ”Bollplanket”. Syftet med studien var att undersöka hur de som arbetar på ”Bollplanket”upplever och beskriver verksamheten. Metoden som användes för att ta reda pådetta var intervjuer. I intervjuerna framgick det att de anställda upplevde attde använde ett tillmötesgående förhållningssätt på ”Bollplanket”. De beskrevatt de arbetade utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv och menade att de anpassarsitt bemötande till varje enskild individ. Slutsatsen som kan dras av studien äratt de verksamma på ”Bollplanket” anser att verksamheten har en betydandeinverkan på hälsan hos barn och unga som annars hamnar mellan stolarna. De upplevdeatt deras förhållningssätt gör det möjligt att möta alla typer av barn och ungapå ett individuellt sätt. Vad de dock upplever att bristerna är i verksamhetenär deras ekonomiska situation och möjligheten till vidareutveckling ochexpansion av verksamheten

Syftet med denna enkätstudie var att undersöka prevalensen av muskuloskeletal värk och smärta hos datoranvändare, ta reda på hur många timmar de ägnat sig åt fysisk aktivitet, och träning varje vecka den senaste månaden samt att ta reda på om det förelåg någon association mellan upplevd värk och träning. Ytterligare ett syfte var att ta reda på om individerna vidtagit några åtgärder för att lindra värk eller för att förhindra att värk uppstår. 70 enkäter skickades ut via google docs och den besvarades av 47 stycken varav 25 var kvinnor (53 %) och 22 var män (47 %). Resultatet visade att totalt 27 respondenter (57 %) rapporterade att de upplevt värk eller smärta den senaste månaden varav 18 var kvinnor (72 %) och 9 var män (41 %). Alla respondenter hade varit fysiskt aktiva och nästan alla hade motionerat den senaste månaden. Antalet timmar varierade och olika jämförelser gjordes beroende på hur många timmar de varit fysiskt aktiva och motionerat. Resultatet visade att värk och träning hade följande samband med varandra: Det var en större andel som rapporterade att de upplevt värk av dem som motionerade mindre än fyra timmar per vecka än dem som motionerade i fyra timmar eller mer per vecka. Det var också en högre andel som upplevde värk av dem som inte utfört någon intensiv träning i jämförelse med dem som utfört intensiv träning. 25 individer (53 %) hade vidtagit en eller flera åtgärder för att minska eller lindra besvär i nacke, skuldror eller axlar. De vanligaste åtgärderna var att ändra arbetsställning och att ta medicin. Slutsatsen för denna studie är att det tycks finnas en relation mellan träning och upplevd värk.

De positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet och dess påverkan på vår motoriska och kognitiva utveckling i unga år är idag väl känt. Trots det spenderar barn idag mer tid på stillasittande aktiviteter så som tv-tittande och datorspel. Studier har visat att mycket stillasittande aktiviteter i unga år kan leda till sämre hälsa i vuxen ålder. Människor i glesbygd har visats ha sämre hälsa än människor i tätort och barnen deltar mer sällan i föreningsidrott. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka idrottspedagogernas syn på sin undervisningssituation och hur den påverkar elevernas fysiska aktivering. Metod: Studien genomfördes i form av en webbaserad enkätundersökning. Enkäten skickades ut till idrottspedagoger (N=23) i tre kommuner (Berg, Bräcke och Ragunda) i Jämtlands län. Enligt Sveriges kommuner och landstings definition klassificeras dessa som glesbygd.  Resultat: Av de 23 kontaktade idrottspedagogerna svarade 16 på enkäten. Bland de deltagande idrottspedagogerna svarade 94 % (15 av 16) att de bedrev sin undervisning efter de riktlinjer som finns i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (LGR 11), 81 % (13 av 16) tycker inte att tiden som var avsatt för fysisk aktivitet för eleverna var tillräcklig. Majoriteten av idrottspedagogerna tyckte att mer tid och pengar var en förutsättning för att kunna utveckla undervisningen i idrott och hälsa. Slutsats: Denna studies resultat antyder att idrottspedagogerna önskar att det inte enbart ska ligga på idrottspedagogens ansvar att elever aktiveras och får daglig fysisk aktivitet. För att barn i glesbygds fysiska aktivitet ska tillgodoses krävs det engagemang från skolan men även att ämnet uppmärksammas och prioriteras bland föräldrarna.

Vårt syfte med studien var att undersöka hurvida skolgården användes av elever med hänsyn till fysisk aktivitet och lek. Vi ville även försöka synliggöra vilka fenomen som låg till grund för hur eleverna använde skolgården samt att få förståelse för hur lärare och elever tänkte kring sin skolgård. Vår valda metod grundade sig i fenomenografin och datainsamlingen genomfördes genom observationer och intervjuer av elever i årskurs 4-6 samt deras lärare. Vårt resultat visade att många elever tyvärr inte är så aktiva på rasten som de skulle kunna vara. Många elever var stillastående eller utförde aktiviteter som definieras som lågintensiva. Ett intressant resultat var också att eleverna själva ansåg att de var aktiva under rasten men observationen visade det motsatta.

Få studier har studerat personalens roll i att främja fysisk aktivitet hos personer med utvecklingsstörning. Denna kunskapsbrist utgjorde syftet för denna studie. Syftet med studien var att undersöka hur personalen upplevde den fysiska aktiviteten hos vuxna personer med lindrig- och medelsvår utvecklingsstörning, som bodde i gruppbostad. Särskilt fokus fanns på vilka hinder och möjligheter som personalen upplevde sig ha för att främja fysisk aktivitet hos de boende. Studiens metod byggde på sex semi-strukturerade intervjuer med personal på gruppbostäder för vuxna personer med lindrig- och medelsvår utvecklingsstörning. Materialet analyserades med inspiration från innehållsanalys och systematisk textkondensering. Resultatet visade att personalen uppgav att de boende var i olika grad fysiskt aktiva. Aktiviteterna genomförde de på egen hand eller med stöd från personalen. Möjligheter som personalen ansågs sig ha var resurser i form av tid och pengar samt det nya schemasystemet som hade gett dem ökade möjligheter att anpassa sig efter de boendes behov. Hinder som upplevdes var litet intresse för fysisk aktivitet från de boende, yttre förutsättningar såsom transportsvårigheter och personalbrist. En slutsats är att personalen upplevde sig ha resurser för att främja fysisk aktivitet hos de boende. Hinder som personalen uppgav var bland annat de boendes motivation, utemiljö samt transportsvårigheter.

Aim To validate the STOPP-8-questionnaire (S8Q), containing items from the SIH-questionnaire, against the criterion method accelerometry to estimate its capacity to assess 8 year old Swedish children’s physical activity (PA). Can it assess children’s physical activity? Can it differentiate the active children from the sedentary? If the answer is yes, how well can it do so?   Method Data was collected during fall and winter the school year of 2008 - 2009 via the project STOPP-8. Out of 676 children at 12 schools in Stockholm area, 155 (boys n=72, girls n=83) provided complete questionnaire data and wore an accelerometer (Actiwatch 4) during 7 consecutive days which provided data for mean and median activity, time spent sedentary, in moderate to vigorous PA and vigorous PA. Criterion for accelerometer data to be used in analysis was to have at least 4 valid days containing a minimum of 10 hours wear-time each recorded between 8 am and 9 pm. A t-test was used to compare characteristics between genders. All questions from SQ8 and derivatives were compared to the accelerometer measures using Spearman’s rank correlation coefficient, ANOVA and Receiver Operating Characteristic analysis (a method for illustrating specificity and sensitivity and finding the most efficient cut-off value for dichotomous characterization).   Results The results showed to be gender dependent to an extent where boy and girl data had to be analyzed separately. In girls the question "How do you get to your friends?" gave r = 0.37 and p = 0.05 when correlated to PA in intensity between 1,5 to 3 METs. Among the boys the question "How do you get to your spare time activities?" showed a correlation of r = - 0.33 and p = 0.05 when set against the percentage of measurement time being sedentary. In cases where S8Q showed the strongest capacity for classification it could correctly identify 75 % of the true physically active children with the cost of misclassifying 60 % of the ones that in reality were sedentary. This is to be considered as low specificity.   Conclusions The S8Q capacity to estimate 8 year old children’s PA is in line with many other established self-report methods and is not a reliable tool for this purpose. Possibly the S8Q can be used to compare larger populations such as communes, cities, countries. Though the proportion of individual misclassification may be large. S8Q showed to correlate weakly with objectively measured PA. / Syfte och frågeställningar Att validera STOPP-8-enkäten (S8Q), som innehåller frågor ur SIH-enkäten, mot kriteriemetoden accelerometri för att pröva dess förmåga att skatta 8-åriga svenska barns fysiska aktivitet (FA). Kan S8Q skatta barns grad av FA? Kan S8Q skilja de aktiva barnen från de stillasittande? Om svaren på dessa frågor blir ja, hur väl gör den det? Metod Data samlades in hösten och vintern skolåret 2008 - 2009 via projektet STOPP-8. Av 676 barn vid 12 skolor i Stockholmsområdet, lämnade 155 (pojkar n = 72, flickor n = 83) ifyllda enkäter samt bar en accelerometer (Actiwatch 4) under 7 dagar i följd. Accelerometern genererade data för medel och median FA, tid stillasittande, i måttlig till intensiv FA och i intensiv FA. Kriterium för att accelerometerdata skulle användas i analysen var åtminstone 4 giltiga dagar där mätaren burits minst 10 timmar per dag mellan klockan 08:00 och 21:00. Ett t-test användes för att jämföra data från pojkar respektive flickor. Alla frågor från enkäten och specialkonstruerade derivat baserade på dem jämfördes med accelerometri med hjälp av Spearmans korrelationskoefficient, ANOVA och Receiver Operating Characteristic analys (en metod för att illustrera sensitivitet och specificitet samt beräkna effektivast gränsvärden). Resultat Resultatet från S8Q visade sig vara beroende av kön i sådan omfattning att pojk- och flickdata behövde analyseras separat. Hos flickor var starkaste korrelaten frågan ”Hur tar du dig till dina kompisar?” som gav r = 0,37 och p = 0,05 när ställd mot andel FA i intensitet mellan 1,5 till 3 METs. Bland pojkarna visade frågan ”Hur tar du dig till dina fritidsaktiviteter?” starkast samband om r = - 0,33 och p = 0,05 när ställd mot andel mättid stillasittande. I de fall där S8Q visade starkast klassificeringskapacitet kunde den korrekt identifiera 75 % av de sant fysiskt aktiva barnen på bekostnad av att 60 % av dem som i själva verket var stillasittande felklassificerades, vilket får anses vara låg specificitet. Slutsats Enkätens förmåga att skatta 8-åriga barns FA är i linje med flera andra etablerade självskattningsmetoder men är inget pålitligt verktyg för detta ändamål. Möjligen kan den användas för att jämföra större populationer såsom kommuner, städer och länder. Dock kan andelen felklassificering på individnivå ändå bli stor. S8Q visade sig ha svagt samband med objektivt uppmätt FA. / STOPP-8