<p>Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilka skillnader som finns i analysen av CBRN-skyddsförmågan i BG08 och BG11. För att kunna genomföra undersökningen har det varit nödvändigt att beskriva hur EU Battle Group konceptet har tillkommit samt vad konceptet innebär. Följande frågeställningar har legat till grund för studien: Vilka förändringar har gjorts i analysen av CBRN-funktionen i BG08 och BG11? Om det finns några förändringar, hur förklarar man och förstår dessa förändringar? Utifrån de rådande politiska ingångsvärdena för de två styrkorna har viss diskrepans, dock liten, identifierats. Den största skillnaden ligger i vilken nation som skall bidra med förmågan. Den här skillnaden påverkar dock inte nämnvärt de framtagna CBRN-skyddskoncepten. Däremot har det under undersökningens gång framkommit att det hos en del befattningshavare inom Försvarsmakten funnits en önskan om att vidareutveckla CBRN-skyddskonceptet på ett antal punkter till BG11. Då arbetet med BG08 tog form fanns det stöd i HKV att tillgå på strategisk/operativ nivå, vilket saknades under arbetet med BG11. Utifrån den genomförda undersökningen i denna studie framstår detta stöd som relevant för att kunna utveckla det här konceptet på ett adekvat sätt. Författaren har under arbetes gång konstaterat att det torde bli en förändring i den reella förmågan som levererades av Finland till BG08 mot den reella förmåga Norge kommer att besitta i BG11. Det här har inte diskuterats under framtagandet av de två koncepten utan argumentationen har endast baserats på de politiska ingångsvärdena samt hotbilden för EU Battle Group.</p> / <p>The purpose of this paper has been to examine the differences in the analysis of CBRN protection capability of the BG08 and BG11. A secondary purpose to carry out this analysis was to describe the EU Battle Group concept, its development and meaning. The following issues formed the basis for the paper: What changes have been made in the analysis of CBRN branch in BG08 and BG11? If there are any changes, how do we explain and understand these changes? Given the current political input values for the two forces only minor discrepancies could be identified. The main difference is due to the nation responsible for CBRN capacity. This difference, however, does not seriously affect the developed CBRN protection-concepts. However, during the investigation it has emerged that some executives within the Armed Forces desire to develop some points of the CBRN protection-concept in reference to the BG11. When BG08 formed itself there was available support in HKV in strategic/operational level, which was missing in the workflow to BG11. Based on the findings of this paper this support seems relevant to develop the concept adequately. In the course of working on the paper the author has discovered a most likely change in the real capability delivered by Finland to the BG08, and the real ability that Norway will possess in BG11. The development process of the two concepts has not included an analysis of the ultimate ability. Instead is has been based on the input values and political threat for the EU Battle Group.</p>

<p>I 30 år har kvinnor funnits på militära befattningar i Försvarsmakten. Fram till för fyra år sedan hade nästan inga åtgärder vidtagits för att anpassa den personliga utrustningen till kvinnors behov. Enligt en undersökning från 2005 bidrar detta inte enbart till direkta fysiska begränsningar, utan även till sänkt självförtroende och känslor av kränkning och underordning. Sedan 2006 har Försvarsmakten och FMV arbetat med att ta fram en rad olika persedlar i mindre storlekar, och daglig dräkt har även tagits fram i dammodell. De små storlekarna har visat sig lösa delar av de problem som kvinnor har upplevt. I Försvarsmaktens jämställdhetsplan står det dock bland annat att genus- och jämställdhetsperspektiv ska anläggas vid nyanskaffning av materiel. Det har visat sig finnas ett personligt intresse hos de ansvariga på Högkvarteret och FMV, men det organisatoriska engagemanget i frågan kring utrustning för kvinnor verkar nästan obefintligt. Jag ser dessutom brister i kommunikationen mellan användarna och de som är ansvariga för framtagningen av ny utrustning. Den enda kanalen mellan förbanden och Högkvarteret är s.k. brukarrepresentanter, som ensamma svarar för att föra hundratals människors åsikter uppåt. Enligt teorier kring gruppsammansättningar och minoriteter finns det också anledning att tro att kvinnor, som den minoritet de utgör, riskerar att kvävas av rösterna från majoriteten när denna metod används. Som en lösning på problemet förordar jag ett ökat organisatoriskt engagemang i frågan, genom tydligare stöttning från den högsta ledningen, samt en enkätundersökning, som på bred front samlar in användarnas åsikter om den materiel som tillhandahålls.</p> / <p>Until four years ago no measures had been taken to adapt the personal equipment to women’s needs.This doesn’t only cause direct physical limitations, but also brings out feelings of lowered self-esteem, insult and subordination. Since 2006 the Swedish Armed Forces and FMV (Swedish Defence Materiel Administration) have worked with developing smaller sizes in a number of items of equipment, which also have turned out to solve some of the problems that women have been experiencing. The Swedish Armed Forces’ gender equality plan says that gender and equality perspectives are to be adopted when developing new equipment. Although there has turned out to be a personal interest among the people responsible, the organizational commitment to the issue seems almost non-existant. A lack of communication between the users and the people responsible for the adaptation of equipment for women has also been noted. The only channel between the units and the Headquarters is so called “user representatives”, who are single-handedly responsible for the forwarding of opinions of hundreds of people. There are reasons to believe that women, as a minority, risk being smothered by the voices of the majority when this method is used. As a solution to this problem it is recommended that the organizational commitment is increased, through a more overt support from the higher command, and that a survey is conducted collecting the opinions of a wide group of people about the personal equipment that is supplied by the Armed Forces.</p>

Between 2002 and 2006 the Colombian government of Álvaro Uribe counted with great international support to hand a demobilization process of right-wing paramilitary groups, along with the implementation of transitional justice policies such as penal prosecutions and the creation of a National Commission for Reparation and Reconciliation (NCRR) to address justice, truth and reparation for victims of paramilitary violence. The demobilization process began when in 2002 the United Self Defence Forces of Colombia (Autodefensas Unidas de Colombia, AUC) agreed to participate in a government-sponsored demobilization process. Paramilitary groups were responsible for the vast majority of human rights violations for a period of over 30 years. The government designed a special legal framework that envisaged great leniency for paramilitaries who committed serious crimes and reparations for victims of paramilitary violence. More than 30,000 paramilitaries have demobilized under this process between January 2003 and August 2006. Law 975, also known as the “Justice and Peace Law”, and Decree 128 have served as the legal framework for the demobilization and prosecutions of paramilitaries. It has offered the prospect of reduced sentences to demobilized paramilitaries who committed crimes against humanity in exchange for full confessions of crimes, restitution for illegally obtained assets, the release of child soldiers, the release of kidnapped victims and has also provided reparations for victims of paramilitary violence. The Colombian demobilization process presents an atypical case of transitional justice. Many observers have even questioned whether Colombia can be considered a case of transitional justice. Transitional justice measures are often taken up after the change of an authoritarian regime or at a post-conflict stage. However, the particularity of the Colombian case is that transitional justice policies were introduced while the conflict still raged. In this sense, the Colombian case expresses one of the key elements to be addressed which is the tension between offering incentives to perpetrators to disarm and demobilize to prevent future crimes and providing an adequate response to the human rights violations perpetrated throughout the course of an internal conflict. In particular, disarmament, demobilization and reintegration processes require a fine balance between the immunity guarantees offered to ex-combatants and the sought of accountability for their crimes. International law provides the legal framework defining the rights to justice, truth and reparations for victims and the corresponding obligations of the State, but the peace negotiations and conflicted political structures do not always allow for the fulfillment of those rights. Thus, the aim of this article is to analyze what kind of transition may be occurring in Colombia by focusing on the role that transitional justice mechanisms may play in political negotiations between the Colombian government and paramilitary groups. In particular, it seeks to address to what extent such processes contribute to or hinder the achievement of the balance between peacebuilding and accountability, and thus facilitate a real transitional process. / Zwischen 2002 und 2006 hat die kolumbianische Regierung von Álvaro Uribe einen Demobilisierungsprozess von paramilitärischen Gruppen und der Implementierung von Transitional Justice-Mechanismen durchgeführt als einem politischen Versuch, Frieden in Kolumbien durchzusetzen. Der Demobilisierungsprozess wurde durch einen sondergesetzlichen Rahmen geregelt: durch das Gesetz 782, das Dekret 128 und das Gesetz 975. Insbesondere das Gesetz 975 aus dem Jahr 2005, auch bekannt als das „Gesetz für Gerechtigkeit und Frieden“ (Ley de Justicia y Paz), bietet Strafmilderung für angeklagte Mitglieder illegaler Gruppen, die Verbrechen gegen die Menschlichkeit und Mord begangen haben. Um diese Strafmilderung in Anspruch nehmen zu können, sind die angeklagten Ex-Kombattanten im Gegenzug aufgefordert, Informationen über ihre ehemalige Gruppe zu erteilen und illegal angeeignete Güter auszuhändigen. Um den Demobilisierungsprozess im Einklang mit Transitional Justice-Prinzipien umzusetzen, wurden eine Vielzahl von Institutionen eingerichtet: acht Sondergerichtskammern, eine Sondereinheit der Staatsanwaltschaft (Unidad Nacional de Fiscalia para la Justicia y la Paz), ein staatlicher Fonds für Entschädigung (Fondo de Reparación) und eine Nationale Kommission für Wiedergutmachung und Versöhnung (Comisión Nacional de Reparación und Reconciliación). In Kolumbien herrscht seit mehr als 40 Jahren ein bewaffneter Konflikt. Es ist der längste bewaffnete Konflikt in der westlichen Welt. An diesem Konflikt sind der Staat, die rechtsgerichteten Paramilitärs und linksgerichtete Guerillagruppen beteiligt. Bis heute hat der Staat in weiten Teilen des Landes de facto kein Gewaltmonopol über einige Gebiete, die stattdessen von der Guerilla oder den Paramilitärs beherrscht werden. Die paramilitarischen Gruppen sind für die überwiegende Zahl von Menschenrechtsverletzungen seit mehr als 30 Jahren verantwortlich. Als Folge wurden tausende Bauernfamilien von ihrem Land vertrieben. Kolumbien steht mit drei Millionen Binnenvertriebenen nach dem Sudan weltweit an zweiter Stelle. Neben Bauern sind auch andere Gruppen Opfer des Konflikts, vor allem Afro-Kolumbianer, Frauen, Gewerkschaftsfunktionäre, Menschenrechtsverteidiger und Journalisten. Vor diesem Hintergrund ist eine wesentliche Voraussetzungen für einen Übergang von Konflikt- zu Frieden, dass der Staat die Garantie der Nicht-Wiederholung der vorausgegangenen Verbrechen und die Stärkung der demokratischen Bürgerrechte sicherstellt. In diesem Zusammenhang sind Transitional Justice-Instrumente, wie u. a. Strafverfolgungen und Amnestie, Wahrheits- und Versöhnungskommissionen, Wiedergutmachungen und Demobilisierungsprozesse zu sehen, die im Rahmen von Übergangsprozessen eingesetzt werden. Sie verfolgen das Ziel, die Vergangenheit eines gewaltsamen Konfliktes oder Regimes aufzuarbeiten, um so den Übergang zu einer nachhaltig friedlichen demokratischen Gesellschaftsordnung zu ermöglichen. Einerseits wird mit Hilfe von Transitional Justice-Instrumenten versucht, Gerechtigkeit und Entschädigung für die Opfer herzustellen. Andererseits sollen die angeklagten Täter mit Hilfe von Amnestie und Wiedereingliederungsprogrammen in die Gesellschaft reintegriert werden. So steht die Anwendung dieser Instrumente einem Dilemma zwischen Frieden und Gerechtigkeit, Verantwortlichkeit und Straflosigkeit, Strafe und Vergeben gegenüber. Diese Arbeit evaluiert die Umsetzung des Demobilisierungsprozesses, die gerichtlichen Prozesse und die Wiedergutmachungspolitik. Wichtig ist es zu analysieren, ob der Demobilisierungsprozess der paramilitärischen Gruppen einen Übergang von Krieg zu Frieden zum Ergebnis hat. Ein Übergang sollte die Erfüllung der oben erwähnten Bedingungen – Ausübung des legitimen Gewaltmonopols durch den Staat, Garantie der Nicht-Wiederholung von Gewaltverbrechen und die Stärkung von Bürgerrechten – bedeuten.

Previous research has not specified the circumstances under which foreign aid may increase the probability of armed conflict. The purpose of this dissertation is to address this gap by employing a theoretical framework in which foreign aid produces incentives for a rent-seeking scramble among elites. A set of conditions affecting the likelihood of armed conflict are identified and tested on global data in a series of statistical analyses. Paper I argues and finds that foreign aid increases the probability of armed conflict in states where there are few constraints on executive power, allowing for a scramble for rents. Paper II proposes and finds a threshold effect of aid, such that the likelihood of armed conflict increases only when aid has reached a certain level. Paper III suggests and demonstrates that sudden negative changes in aid flows enhance the risk of armed conflict as well as coup attempts, as aid shortfalls accelerate distributional conflict over aid rents. Paper IV claims and shows that civil wars are less likely to be terminated by settlement in the form of elections when conflict parties are dependent on rents. In sum, this dissertation contributes by theoretically specifying and empirically identifying conditions under which foreign aid increases the probability of armed conflict.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vilka skillnader som finns i analysen av CBRN-skyddsförmågan i BG08 och BG11. För att kunna genomföra undersökningen har det varit nödvändigt att beskriva hur EU Battle Group konceptet har tillkommit samt vad konceptet innebär. Följande frågeställningar har legat till grund för studien: Vilka förändringar har gjorts i analysen av CBRN-funktionen i BG08 och BG11? Om det finns några förändringar, hur förklarar man och förstår dessa förändringar? Utifrån de rådande politiska ingångsvärdena för de två styrkorna har viss diskrepans, dock liten, identifierats. Den största skillnaden ligger i vilken nation som skall bidra med förmågan. Den här skillnaden påverkar dock inte nämnvärt de framtagna CBRN-skyddskoncepten. Däremot har det under undersökningens gång framkommit att det hos en del befattningshavare inom Försvarsmakten funnits en önskan om att vidareutveckla CBRN-skyddskonceptet på ett antal punkter till BG11. Då arbetet med BG08 tog form fanns det stöd i HKV att tillgå på strategisk/operativ nivå, vilket saknades under arbetet med BG11. Utifrån den genomförda undersökningen i denna studie framstår detta stöd som relevant för att kunna utveckla det här konceptet på ett adekvat sätt. Författaren har under arbetes gång konstaterat att det torde bli en förändring i den reella förmågan som levererades av Finland till BG08 mot den reella förmåga Norge kommer att besitta i BG11. Det här har inte diskuterats under framtagandet av de två koncepten utan argumentationen har endast baserats på de politiska ingångsvärdena samt hotbilden för EU Battle Group. / The purpose of this paper has been to examine the differences in the analysis of CBRN protection capability of the BG08 and BG11. A secondary purpose to carry out this analysis was to describe the EU Battle Group concept, its development and meaning. The following issues formed the basis for the paper: What changes have been made in the analysis of CBRN branch in BG08 and BG11? If there are any changes, how do we explain and understand these changes? Given the current political input values for the two forces only minor discrepancies could be identified. The main difference is due to the nation responsible for CBRN capacity. This difference, however, does not seriously affect the developed CBRN protection-concepts. However, during the investigation it has emerged that some executives within the Armed Forces desire to develop some points of the CBRN protection-concept in reference to the BG11. When BG08 formed itself there was available support in HKV in strategic/operational level, which was missing in the workflow to BG11. Based on the findings of this paper this support seems relevant to develop the concept adequately. In the course of working on the paper the author has discovered a most likely change in the real capability delivered by Finland to the BG08, and the real ability that Norway will possess in BG11. The development process of the two concepts has not included an analysis of the ultimate ability. Instead is has been based on the input values and political threat for the EU Battle Group.

I 30 år har kvinnor funnits på militära befattningar i Försvarsmakten. Fram till för fyra år sedan hade nästan inga åtgärder vidtagits för att anpassa den personliga utrustningen till kvinnors behov. Enligt en undersökning från 2005 bidrar detta inte enbart till direkta fysiska begränsningar, utan även till sänkt självförtroende och känslor av kränkning och underordning. Sedan 2006 har Försvarsmakten och FMV arbetat med att ta fram en rad olika persedlar i mindre storlekar, och daglig dräkt har även tagits fram i dammodell. De små storlekarna har visat sig lösa delar av de problem som kvinnor har upplevt. I Försvarsmaktens jämställdhetsplan står det dock bland annat att genus- och jämställdhetsperspektiv ska anläggas vid nyanskaffning av materiel. Det har visat sig finnas ett personligt intresse hos de ansvariga på Högkvarteret och FMV, men det organisatoriska engagemanget i frågan kring utrustning för kvinnor verkar nästan obefintligt. Jag ser dessutom brister i kommunikationen mellan användarna och de som är ansvariga för framtagningen av ny utrustning. Den enda kanalen mellan förbanden och Högkvarteret är s.k. brukarrepresentanter, som ensamma svarar för att föra hundratals människors åsikter uppåt. Enligt teorier kring gruppsammansättningar och minoriteter finns det också anledning att tro att kvinnor, som den minoritet de utgör, riskerar att kvävas av rösterna från majoriteten när denna metod används. Som en lösning på problemet förordar jag ett ökat organisatoriskt engagemang i frågan, genom tydligare stöttning från den högsta ledningen, samt en enkätundersökning, som på bred front samlar in användarnas åsikter om den materiel som tillhandahålls. / Until four years ago no measures had been taken to adapt the personal equipment to women’s needs.This doesn’t only cause direct physical limitations, but also brings out feelings of lowered self-esteem, insult and subordination. Since 2006 the Swedish Armed Forces and FMV (Swedish Defence Materiel Administration) have worked with developing smaller sizes in a number of items of equipment, which also have turned out to solve some of the problems that women have been experiencing. The Swedish Armed Forces’ gender equality plan says that gender and equality perspectives are to be adopted when developing new equipment. Although there has turned out to be a personal interest among the people responsible, the organizational commitment to the issue seems almost non-existant. A lack of communication between the users and the people responsible for the adaptation of equipment for women has also been noted. The only channel between the units and the Headquarters is so called “user representatives”, who are single-handedly responsible for the forwarding of opinions of hundreds of people. There are reasons to believe that women, as a minority, risk being smothered by the voices of the majority when this method is used. As a solution to this problem it is recommended that the organizational commitment is increased, through a more overt support from the higher command, and that a survey is conducted collecting the opinions of a wide group of people about the personal equipment that is supplied by the Armed Forces.

Den svenska veteranutredningen lyfter upp mediabilden från Sveriges deltagande i internationella insatser som ett problem. Syftet med uppsatsen är att kartlägga skillnaderna i rapporteringen av händelserna under Operation Artemis i Kongo 2003 utifrån Försvarsmakten och de fyra största dagstidningarna (Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet) samt att undersöka om rapporteringen skiljer sig beroende av om det är en morgontidning eller kvällstidning. Analysen har gjorts utifrån ett narrativt perspektiv och tidningarna har analyserats utifrån kategorierna dagstidningsekonomi, sensationsjournalistik, objektivitet, vinkling och förenkling. Uppsatsen visar på att det finns skillnader i hur både Försvarsmakten och dagstidningarna rapporterade från Operation Artemis. Uppsatsen visar också på att rapporteringen skiljer sig om det är en morgontidning eller kvällstidning som skriver artikeln. Det finns även likheter i rapporteringen då samtliga tidningar vinklar artiklarna till sitt egna och förenklar vissa delar för att läsaren lättare skall kunna begripa innehållet. Försvarsmakten visar på en objektivitet och vill tydligt förklara händelseförloppet. Försvarsmakten erbjuder fördjupning inom ämnet för läsaren och erbjuder läsaren ofta tydlighet med faktarutor intill sina skriva artiklar. / The Swedish veteran investigation brings attention to the problem of the media image of Sweden's participation in international missions. The purpose of this paper is to identify differences between the Swedish Armed Forces’ and the four major newspapers’ (Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen and Svenska Dagbladet) reports of the events of Operation Artemis in Congo in 2003, and to investigate whether the reporting is different depending on whether it is a morning newspaper or tabloid. The analysis is made based on a narrative perspective and the newspapers have been analyzed according to categories of newspaper economics, sensationalist journalism, objectivity, bias and simplification. The paper shows that there are differences in how the Armed Forces and the newspapers reported from Operation Artemis. The essay also shows that reporting is different between newspapers and tabloids. There are also similarities in the reports on which all the newspapers have a bias and simplify some parts to help the reader understand the content. The Armed Forces show an objectivity and to clearly explain the sequence of events. The Armed Forces offer depth knowledge of the topic to the reader and offers the reader clarity with the help of fact boxes next to the articles.

Försvarsmakten har idag en oönskad äldre ålderstruktur som inte är avpassad förorganisationens uppgifter och struktur i framtiden. Samtidigt är man är tvungen att säga uppyngre officerare för att kortsiktigt kunna klara de ekonomiska målen. Detta ärkontraproduktivt vilket gör att Försvarsmakten i framtiden vill skapa ett nyttpersonalförsörjningssystem. För att kunna genomföra detta måste ett antal av dagensofficerare yrkesväxla för att göra plats för det nya systemet. Uppsatsens syfte är att få insikteri vilka förutsättningar det finns för dagens officerare att yrkesväxla till ett civilt arbete.Uppsatsen svarar på vad som är officerskompetens och hur officerskompetensen kanbeskrivas med andra ord. Dessutom svarar uppsatsen på vilka yrkesområden eller typer avbefattningar som officeren har möjlighet respektive sämre möjlighet att yrkesväxla tillrelaterat till den kompetens som officeren har. Huvudsaklig metod är att jämföra officerenskompetens med annonsers kvalifikationskrav med utgångspunkt i Per-Erik Ellströms teoriom yrkeskunnande. Uppsatsens svar är att officeren har störst möjlighet att yrkesväxla tillchefsbefattningar inom olika branscher samt till befattningar inom yrkesområdet ekonomi,administration och personal. / The transformation of the Swedish Defence Forces in the last decade hasresulted in the organisation having more officers than necessary. As a resultSupreme Commander has given notice of dismissal to approximately 1000officers. The Supreme Commander aims to lower the average age of the officercorps but because of Swedish law he must discharge the younger officers. Theonly thing that can change this situation is implementing a new system that canrecruit, train and phase out officers with the purpose of having a youngerofficer corps, which can perform operations in the future better.The purpose of this essay is to find out what possibilities the officers workingin the Armed Forces today have of changing career. The main question iswhich professions or jobs have employment opportunities for officers andwhich don’t. Other questions are: what is the military profession and how canyou explain the military profession in other words.The method is to study governmental reports that describe the militaryprofession and officer competence. That has been analysed againstadvertisements for available jobs. Advertisements and officer competence havebeen transformed into a model by Per Erik Ellström that describes competenceand qualification.The answer is that the officer can be employed in a position of leadership indifferent lines of business and can get employment in lines of business havingto do with economics, administration and personnel.The essay has also noticed that a change is under way in the labour market. Thetraditional industrial occupations have fewer job opportunities than the serviceprofessions. This means that the officer has fewer opportunities for a secondcareer in the industrial sector and more opportunities in the service professions.In conclusion the essay claims by discuss that the Armed Forces must organiseand develop competence in helping officers create a new career outside theArmed Forces with the purpose of being able to implement their new system ofrecruiting, training and phasing out of personnel more quickly. This is the onlypossible way of transforming the Armed Forces and having a younger officercorps. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 03-05

Privata säkerhetsföretag verkar i dag i stor utsträckning etablerat sig som en del i eller parallellt med den västliga militära styrkestrukturen, framför allt i USA. Uppgifterna som de privata säkerhetsföretagen löser är till huvudsak uppgifter som traditionellt tidigare lösts av militära förband.Det övergripande syftet med denna uppsats är att beskriva och kartlägga debatten om privata säkerhetsföretag i USA. Min frågeställning är om inställningen till den privata aktören inom den militära styrkestrukturen förändrad och vad är det som debatteras rörande den pågående och ökande privatiseringen av den militära styrkestrukturen?För att ta mig an uppgiften på ett vetenskapligt sätt har jag valt att använda kvalitativ innehållsanalys. Jag har därför valt att utgå från Lennart J. Lundqvists breda tankar om privatiseringen som finns beskrivna i boken Politik som organisation och koppla dessa tankar till Bo Rothsteins modell för konkurrensen, ansvar och effektivitet mellan marknad och stat.Min huvudslutsats är att i USA debatteras inte huruvida inställningen till den privata aktören inom den militära styrkestrukturen är förändrad, utan privatisering är en del av politiken. Inställningen till de privata säkerhetsföretagen får, sett ur ett historiskt perspektiv från Kalla kriget slut, ses som vedertaget förändrad. / Private Security Companies seems to have established itself as a part of or parallel with western military structure, especially in US. Tasks traditionally solved by military units are today solved by Private Security Companies.The overall aim with this thesis is to describe and clear the debate of Private Security Companies in US. My question is if the attitude towards PSC as a partner inside the military structure has changed and what is the debate covering regarding the ongoing and increasing privatization of military structure.In order to do this thesis scientifically have I chosen to use a qualitative text analysis. As theory have I chosen Lennart J. Lundqvist broad ideas about privatization that can be found in his book - Politik som organisation. Lundqvist broad ideas will be linked with Bo Rothsteins model for competition, responsibility and efficiency between market and state.My main conclusion is that the debate inside US is not the covering the change of attitude towards the private companies inside the military structure. The privatization of the military structure is considered to be a part of politics. The attitude towards the private security companies, seen out of a historic perspective from the end of the Cold War, must be seen as changed. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Syftet m denna uppsats är att kategorisera argumenten för och emot enbefälssystemet och diskuteraargumentens relevans utifrån en tids- och professionsaspekt. 1983 infördes det Nya Befälssystemet(NBO) vilket innebar att Sverige övergav den sorts flerbefälssystem som i princip ärallenarådande i resten av världen. Detta befälssystem har i allt större omfattning kommit att diskuteras.Detta arbete vill visa på den bredd av argument som förekommer (både för och emot),kategorisera argumenten utifrån en professionsteoretisk utgångspunkt samt visa om det finns enskillnad i argumenten beroende på om de är från tiden för NBO införande eller från nutid. Dennadel har genomförts som en kvalitativ textanalys av främst officiella dokument och vetenskapligaarbeten från Försvarshögskolan. För att tillföra ytterligare en dimension på argumentenprövas ett mindre urval emot uppfattningen ur ett Flygvapenperspektiv. Här används intervjuerför insamling av empiri. Som teoretisk bas har James Burks indelning av en profession i treelement expertis, jurisdiktion och legitimitet använts. Som komplement har Bengt Abrahamssonsbeskrivning av kåranda och Steven Brints indelning i praktiker, experter och eliter använts.Bredden av argument är stor, men bilden har förändrats sedan 1983. Dagens argument ärmer motstridiga än de i huvudsak positiva under det tidiga 1980-talet. Argumenten uppfattasinte i alla stycken som giltiga i Flygvapnet. / The purpose of this thesis is to categorise the arguments for and against the Swedish consolidatedofficer system and to discuss the relevance of these arguments from a professional viewpoint andin terms of time.In 1983 the Consolidated Officer System was introduced, which meant that Sweden abandonedthe kind of officer, non-commissioned officer system that prevails in practically every othercountry. This system has become a subject for ever-increasing debate. This thesis intends toshow the breadth of arguments that exist (both pro and con), to categorise these arguments withthe help of professional theory, and to show whether or not there is a difference in the arguments,depending on whether they date from the introduction of the new system or from today.This part of the work was conducted as a qualitative analysis of texts, mostly from officialdocuments and works from the Swedish National Defence College. To add a further dimensionto the arguments, a small selection has been tested in an air force context. Here interviews wereused to collect the empirical facts. James Burk’s description of a profession as consisting ofthree elements - expertise, jurisdiction and legitimacy - has been used as a theoretical base.Bengt Abrahamsson’s description of esprit de corps and Steven Brint’s division of a professioninto practitioners, experts and elites have been used to complement this base. The range of argumentsis wide, but the picture has changed since 1983. The arguments of today are more contradictorythen the generally positive ones of the early 1980’s. Not all of the arguments are consideredto be valid from an air force perspective. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06