I denna studie undersöks den preliminära bedömningen samt de rättsliga instrument som de migrationsrättsliga myndigheterna har att förhålla sig till gällande 12 kap. 19§ Utlänningslagen (2005:716) (UtlL). I uppsatsen redogörs för olika bestämmelser och krav rörande när verkställighetsbeslut blir gällande. Även asylprocessen redogörs för i uppsatsen, liksom vikten av en trovärdighetsbedömning. Studien syftar till att undersöka den allmänna regleringen i 12 kap. 19§ UtlL, och hur den EU-rättsliga regleringen påverkat denna bestämmelse. Förföljelsegrunden religion analyseras särskilt. Denna grund tar sikte på en utlänning som befinner sig utanför sitt hemland och på grund av sin religion känner en välgrundad fruktan för förföljelse. Religionsgrunden kan även åberopas som en ny omständighet efter att ett av- eller utvisningsbeslut har fattas, vilket kan aktualisera 12 kap. 19§ UtlL. Vid bedömningen måste det finnas en giltig ursäkt till varför omständigheten inte har åberopats tidigare och grunden för hinder mot verkställighet måste beaktas. Grunderna kan vara de som avses i 12 kap. 1-3§§ samt 4 kap. 1 och 2§§ UtlL, som samtliga behandlas i denna studie. Kriterierna tydliggöras genom en analys av rättspraxis. Studien avslutas med en diskussion om hur skyddsändamålet uppnås samt hur stor vägledning domarna egentligen ger.

Asylsökande är en utsatt grupp som kommer till Sverige på grund av ett behov av skydd. Varför individerna är särskilt utsatta kan variera, men det beror ofta på konfliktförhållanden och hot mot enskild i hemlandet. Personerna migrerar i nöd för att bevara sina mänskliga rättigheter. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut kan meddelas om individen inte når upp till kraven för skydd. Om det uppstår nya omständigheter kan beslutet i vissa fall inte verkställas. Uppsatsens syfte är att klargöra hur reglerna om verkställighetshinder tillämpas inom asylrätten vid avvisning- eller utvisning samt efter lagakraftvunnet beslut. Syftet uppfylls genom en rättsdogmatisk metod som innebär en analys av lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin för att utreda och fastställa gällande rätt. Utöver utlänningslagen (2005:716) behandlas internationell rätt och EU-rätt. Resultatet av undersökningen visar att utlänningslagen delvis är bristfällig och i behov av en revidering för att bevara de mänskliga rättigheterna.

1942 infördes i svenskt rätt den första typen av besittningsskydd för bostadshyresgäster. Efter det har besittningsskyddet stärkts allt mer till förmån för hyresgästen. Idag är besittningsskyddet mycket starkt och en diskussion som väckts är huruvida man ska prioritera den enskilda äganderätten eller hyresgästens rätt till egen bostad. Som fastighetsägare idag finns både hyresregleringar samt ett starkt besittningsskydd vilket gör det svårare för fastighetsägare att fritt kunna förfoga över sin fastighet. En fråga kring ämnet som uppkommer är hur starkt besittningsskyddet faktiskt är och hur det påverkar hyresvärdens möjligheter att säga upp en hyresgäst som inte är skötsam.  Syftet med uppsatsen är att redovisa och analysera punkt 1 och 2 i 12 kap. 46 § JB och förutsättningarna för de besittningsbrytande grunderna samt tillämpningen av dessa. För att kunna besvara uppsatsens frågeställningar har en rättsdogmatisk metod tillämpats. Som slutsats konstateras att för fall gällande betalningsförsummelser, störningar och vanvård skiljer sig hyresvärdens möjlighet att säga upp en hyresgäst. Av arbetet framgår att för mål rörande betalningsförsummelser är domstolen relativt öppensinnad och tillåter förhållandevis omfattande försummelser. Vilket blir till fördel för hyresgästen. Vid bedömning av mål gällande störningar samt vanvård visar domsluten istället på en mer restriktiv bedömning där hyresgästens vårdslöshet accepteras i mindre grad. För mål gällande vanvård finns tydligare regler och mer distinkta riktlinjer för domstolen att bedöma utifrån. Detta i jämförelse med de andra två typerna där bedömningen blir mer diffus. Tillsist kan konstateras att fastighetsägare vissa gånger tvingas lida förlust till förmån för att trygga misskötsamma hyresgästers rätt till sitt hem. / In 1942, Swedish law introduced the first type of tenure protection for residential tenants. Since then, the protection of possession has been strengthened more and more in favor of the tenant. Today, the tenure protection is very strong and one discussion that has been raised is whether to prioritize the individual right of ownership or the tenant's right to their home.  As a property owner today, there are both rent controls and a strong tenure protection, which makes it more difficult for property owners to be able to freely dispose of their property. One question arises is how strong the tenure protection actually is and how it affects the property owners ability to terminate a tenant who has misbehaved. The purpose of the thesis is to present and analyze point 1 and 2 of Chapter 12. 46 § JB and the conditions for the possession breaking grounds and finally the application thereof. In order to answer the questions of the essay, a legal dogmatic method has been applied. In conclusion, it is found that in cases of default, disturbance and neglect, the landlord's ability to terminate a tenant differs. The essay shows that for cases concerning defaults on payment, the court is relatively open-minded and allows for relatively extensive omissions. Which will be to the great benefit of the tenant. When assessing cases concerning disturbances and neglect, the rulings instead show a more restrictive assessment where the tenant's negligence is accepted to a lesser extent. For cases concerning neglect, there are clearer rules and more distinct guidelines helping the court in their judgment. This is in comparison to the other two types where the assessment becomes more diffuse. Finally, it can be stated that property owners are sometimes forced to suffer losses in favor of misbehaving tenants.

Some expulsion decisions cannot be executed due to the existence of deportation impediments, which in this case means that foreigners are in a legal limbo in such a way that they have neither the right to stay nor the opportunity to leave Sweden. The regulation of deportation impediments is found in Aliens Act (2005:716), but it is the application of these regulations that determine how specific cases are assessed, why it is highly relevant to study said cases.  The essay deals with political, practical and medical impediments, found in Chapter 12 of the Aliens Act, in order to establish the applicable law, and by analyzing ten court cases from the Migration Court of Appeal, study how the court assesses the Swedish Migration Agency's application of these legal barriers. The provisions being studied are chapter 12 1-3 §§ Aliens Act, concerning political impediments, chapter 12 18 § Aliens Act, concerning practical and medical impediments, and also chapter 12 19 § Aliens act which establishes the possibility of a new trial in a case. The applicable law is established through a legal dogmatic method, and the legal cases from the Migration Court of Appeal are analyzed using a legal sociological method.  The study concludes that political impediments are weighed heaviest in comparison to medical and practical impediments, due to the latter two not being derived from international conventions or instruments as opposed to political impediments. Furthermore, it is easier to present evidence when invoking political impediments, as evidentiary requirements are set lower than those for practical and medical impediments. At the same time the individual has an opportunity to be granted a new trial if he or she invokes a new condition that concerns political impediments, while a new trial cannot be granted if the individual invokes medical or practical impediments. The provisions concerning practical and medical impediments should therefore be developed or amended in such a way that they are adapted to the circumstances that may arise in these cases. It is also concluded that the Swedish Migration Agency's investigation and interpretation of these impediments must be more comprehensive. It must be adapted to the conditions referred to in the case, due to the application of these provisions being complex and requiring the Swedish Migration Agency's staff to be well trained and accurate in each individual case.