Uppsatsen är en studie av mentorskapet på en 7-9-skola. Syftet med vår undersökning är att åskådliggöra hur man inom en grundskola arbetar med en företeelse som framförallt är vanlig inom idrott och näringsliv. Vår förhoppning var att vi skulle kunna belysa om det fanns ett behov av en utveckling av mentorskapet i skolan och hur detta skulle kunna se ut. Frågeställningarna vi ville besvara var hur skolledning, lärare och elever uppfattade mentorskapet, hur elevernas skolsituation påverkades av att ha en mentor och hur ett eventuellt nytt begrepp för mentorskap i skolan skulle kunna definieras. Vår undersökning har baserats på både kvalitativa och kvantitativa data i form av intervjuer, fokusgruppsintervjuer, observation och enkäter. Den teori vi använt för att tolka våra resultat är det kommunikativa och relationsinriktade perspektivet, KoRP, som ryms inom det sociokulturella forskningsfältet. Våra resultat visar att mentorskap infördes utan en definition och utan tydlig förankring i forskning kring vilken kunskapsutvecklande effekt detta eventuellt kunde ha. Vidare pekar de på att flertalet av respondenterna är positiva till mentorskapet, men att utfallet av det bygger i mycket hög grad på de enskilda aktörerna och deras bild av uppdraget.

Syftet med denna studie är att se hur socionomstudenters professionella sociala nätverk påverkas av organiserade mentorskap under utbildningen. Den teoretiska ramen utgörs av the Strength of Weak Ties, en teori om de svaga nätverkens betydelse för en individs professionella utveckling och framgång, samt nätverksteoretiska grunder och en litteraturgenomgång kring fenomenet mentorskap. Studien är genomförd som en fallstudie och fallet ifråga är mentorsprogrammet inom ramen för socionomutbildningen med inriktning verksamhetsutveckling på Malmö högskola. Datainsamlingen har skett genom en enkätundersökning bland de mentorer och adepter som genomfört och avslutat mentorsprogrammet samt intervjuer med nyckelpersoner inom organiseringen av det. Resultatet och analysen visar att det finns många indikationer på att studenternas sociala nätverk utökats med hjälp av mentorskapet. Många studenter har genom sin medverkan i mentorsprogrammet skapat antingen svaga eller frånvarande länkar till sina mentorer och/eller andra inom mentorns organisation. Mentorerna kan genom sin ställning på arbetsmarknaden antas ha ett stort kontaktnät och många egna svaga kontakter och nätverk vars informationsflöde studenterna genom länken till mentorn kommit närmare. Resultatet från enkäterna visar även att mentorerna generellt är mer positivt inställda till mentorskapet än de tillfrågade adepterna och många av adepterna påtalar den brist på praktisk erfarenhet som mentorskap innebär i förhållande till praktik. Mentorerna ser också i högre grad än studenterna till nätverksmöjligheterna som mentorsprogrammet innebär, och sig själv som en kontakt i arbetslivet för studenten.

Jag har genom denna studie undersökt mentorskapets påverkan för pastorer i Equmeniakyrkan. Frågeställningarna arbetet utgår från handlar om ifall mentorskap kan bidra till en mer hälsosam arbetssituation för pastorer. Som metod har jag utgått från en kortare enkät samt strukturerade intervjuer av fem pastorer och två mentorer. Jag använder mig av två teorier, Töres Theorell och Robert Karaseks krav-, kontroll- och stödmodell samt Kathy E. Krams teori om karriärsrelaterat mentorskap och psykosocialt mentorskap. Uppsatsens slutsats lyder att forskning samt intervjuerna pekar på att mentorskap främjar pastorers hälsa.

Mentorskapets betydelse för att kompetensutveckla individen, organisationen, nu och förr. Kvalitativ studie med intervjuer.

Herkömmliche Zytostatika greifen vornehmlich in den Zellzyklus ein und somit werden Zellen mit hoher Proliferationsrate geschädigt. Allerdings fallen hierunter nicht ausschließlich Krebszellen, sondern auch gesunde, schnell proliferierende Gewebearten. Auf Grund dessen verursacht eine klassische Chemotherapie schwerwiegende Nebenwirkungen. Neuere Therapieansätze greifen daher geno- sowie phänotypischer Unterschiede zwischen malignen und gesunden Zellpopulationen auf und können selektiv den zytotoxischen Wirkstoff in die Tumorpopulation einbringen. Dazu werden sogenannte Prodrug-Konzepte verfolgt, bei denen ein möglichst „untoxisches” Prodrug gezielt im entarteten Gewebe enzymatisch zum zytotoxischen Wirkstoff (Drug) aktiviert wird. In diesem Rahmen werden Substrate für die Antibody-Directed Enzyme Prodrug Therapy (ADEPT) hergestellt. Bei diesem Konzept wird eine hohe Tumorspezifität durch Konjugate aus Enzymen und Antikörpern erlangt, indem das Immunglobulin selektiv an tumorassoziierte Antigene bindet und durch das konjugierte Enzym die Drugfreisetzung ermöglicht wird. Die natürlichen zytotoxischen Antibiotika (+)-CC 1065 und (+)-Duocarmycin SA dienen hierbei als Leitstrukturen für die Synthese entsprechender Prodrugs. Im Rahmen der vorliegenden Arbeit wurden insgesamt zwei neue Duocarmycin-analoge Prodrugs sowie neun neue seco-Drugs synthetisiert, wobei vier Vertreter eine terminale Alkinfunktion aufweisen. Für die Darstellung der Prodrugs wurden auf die Galaktose als Glykosideinheit zurückgegriffen. Zudem wurde ein neuartiges dimeres seco Drug hergestellt, das aus zwei pharmakophoren Einheiten sowie einem verbrückenden Linker mit Alkineinheit besteht. Die jeweiligen Substanzen wurden auf ihre In-vitro-Zytotoxizitäten sowie die Eignung für eine Anwendung im ADEPT-Ansatz evaluiert. Neun der neuen Duocarmycin-Analoga wurden in Form von seco- und Prodrugs wurden im Rahmen des aktivitätsbasierten Protein-Profilings untersucht. Hierbei konnte die Aldehyddehydrogenase 1 als wichtiges Angriffsziel der Duocarmycin-Familie verifiziert werden.

Knowledge  sharing  has  earned  a  more  central  role  in  organizations  strive  to      achievecompetitive advantage. Still, many organizations fail to make full potential of knowledge sharing initiative, highlighting the demand for further studies in the area to increase the understanding of knowledge sharing within organizations. This study therefore examines how knowledge sharing is affected within mentoring through a case study of qualitative nature where interviews have been conducted with consultants of a global IT company whom in various ways are involved in a mentoring program. This study seeks to understand how mentoring of new hires works in practice and how knowledge sharing on an individual level is affected within the given context, as well as how the structure of formal mentoring might affect knowledge sharing between the mentor and protégé. The study starts off by depicting mentoring and knowledge sharing based on previous literature. The mentoring literature that is presented offers support to analyse the structure of the studied mentoring program and its significance. A model is thereafter presented within  the knowledge sharing section with the purpose of acting as an analytical lens when processing the empirical findings, the study has generated. The results show that knowledge sharing on an individual level within mentoring of new hires is affected by the organizational value associated with the knowledge being shared. It also shows that one motivational factor that affect the sharing is whether or not the participants are able to realize incentives associated to sharing knowledge and that mentoring offers both formal and informal opportunities to share knowledge, which implied a positive impact on knowledge sharing on an individual level. In addition, the results imply that an organizational culture impact the employees’ norms and values, and therefore their actions. An organizational culture promoting knowledge sharing is thereby considered having a positive effect on knowledge sharing on the individual level within mentoring. Another important finding is that the structure of formal mentoring programs, is affecting multiple aspects of the knowledge sharing   between   mentor   and   protégé.   However,   the   study   cannot   suggest   that  theorganizational culture is significantly affected. / Kunskapsdelning  har  fått  en  alltmer  central  roll  i  organisationers  strävan  att        erhållakonkurrensfördelar. Trots det misslyckas flertalet organisationer med att ta tillvara på kunskapsdelande initiativ, vilket belyser behovet av ytterligare studier på området för att öka förståelsen för kunskapsdelning inom organisationer. Denna studie undersöker därför hur kunskapsdelning påverkas inom mentorskap genom en fallstudie av kvalitativ karaktär där intervjuer utförts med konsulter på ett globalt IT-bolag som på olika sätt är involverade i ett mentorskapsprogram. Denna studie söker förstå hur mentorskap riktat mot nyanställda fungerar i praktiken och hur kunskapsdelning på individnivå påverkas inom den givna kontexten, men även vad utformningen av formella mentorskap har för betydelse för kunskapsdelningen mellan mentor och adept. Studien utgår ifrån att skildra mentorskap och kunskapsdelning utifrån tidigare litteratur. Mentorskapslitteraturen som presenteras ger stöd för att analysera utformningen av det givna mentorskapet och dess betydelse. I kunskapsdelningsavsnittet presenteras en modell vilken appliceras som en analytisk lins vid bearbetning av de empiriska fynd som studien genererat. Av studiens resultat framgår att kunskapsdelning på individnivå inom mentorskap riktat mot nyanställda påverkas av vilket organisatoriskt värde som är associerat med den kunskap som delas. Det framgår även att en motivationsfaktor som påverkar delningen är huruvida deltagarna upplever att det existerar incitament till att dela kunskap och att mentorskap tillhandahåller både formella och informella möjligheter att dela kunskap, vilket antyds inverka positivt på kunskapsdelning på individnivå. Därtill indikerar studien att en organisationskultur inverkar på de anställdas normer och värderingar, och således agerande. En organisationskultur som främjar kunskapsdelning har därmed en positiv påverkan på kunskapsdelning på individnivå inom mentorskap. Ytterligare en viktig slutsats är att utformningen av formella mentorskapsprogram utifrån ett flertal aspekter är av betydelse för kunskapsdelningen   mellan   mentor   och   adept,   dock   finner   studien   inte   stöd   för attorganisationskulturen påverkas nämnvärt av utformningen som sådan.

Made available in DSpace on 2014-06-11T19:30:59Z (GMT). No. of bitstreams: 0 Previous issue date: 2007-11-26Bitstream added on 2014-06-13T19:01:09Z : No. of bitstreams: 1 rodrigues_ap_dr_arafcf.pdf: 8313704 bytes, checksum: 2cd8bf6d9e9c4b85c49edb7b6d038519 (MD5) / Universidade Estadual Paulista (UNESP) / A terapia ADEPT (antibody-directed enzyme prodrug therapy) tem sido caracterizada, em vários estudos experimentais focalizados na destruição de células tumorais, como uma alternativa à fármacos citotóxicos sistêmicos (anti-proliferativos). Nesta técnica, o pró-fármaco é ativado por enzimas exógenas que são levadas à célula tumoral por meio de anticorpos monoclonais (Mab). Neste contexto, horseradish peroxidase (HRP) e ácido 3-indolacético (IAA) constituem um dos sistemas mais citados de enzima e pró-fármaco aplicados à destruição de células tumorais com conjugados HRP-Mab. Peroxidases são enzimas inespecíficas e várias moléculas podem ser oxidadas pela suas formas ativas HRP-l e HRP-ll no ciclo clássico da peroxidase, que é dependente de peróxido de hidrogênio ou hidroperóxidos orgânicos. Por outro lado, somente NADH, dihidroxifumarato e a auxina de planta IAA, têm sido descritos como substratos para HRP em reação independente de peróxido de hidrogênio. O objetivo deste trabalho foi estudar o mecanismo pelo qual compostos β-dicarbonílicos são oxidados por HRP e explorar suas aplicações. Foi demonstrado que os compostos dicarbonílicos 2,4-pentanodiona (PD) e 3-metil-2,4-pentanodiona (MePD) são eficientemente oxidados pela HRP, na ausência de peróxido, em tampão fosfato pH 7,4, consumindo oxigênio presente em solução, o que não ocorreu com outros compostos β-dicarbonílicos testados (dimedona e acetoacetato). Observou-se também, via espectrofotometria, durante a reação com PD e MePD, que a enzima nativa passou à sua forma HRP-lll, além disso, a reação produziu espécies reativas de oxigênio (ERO), detectadas por quimiluminescência dependente de luminol e fluorescência dependente de diclorofluoresceína. Também foram realizadas reações de consumo de oxigênio com outros compostos que possuem grupamento... / Antibody-directed enzyme prodrug therapy (ADEPT) has featured in several experimental studies focused on the destruction of tumor cells, as an alternative to systemic cytotoxic (antiproliferative) drugs. In this technique, the prodrug is activated by exogenous enzymes delivered to tumor cells via monoclonal antibodies (MAb). In this context, horseradish peroxidase (HRP) and indole-3-acetic acid (IAA) constitute one of the most often cited systems of enzyme and prodrug applied to destroy tumor cells with HRP – MAb conjugates. Peroxidases are unspecific enzymes and several molecules can be oxidized by the active forms HRP-I and HRP-II in the classic peroxidase cycle, which depends on hydrogen peroxide or organic hydroperoxides. On the other hand, only NADH, dihydroxyfumarate and the plant auxin IAA have been described as substrates for HRP in a reaction independent of hydrogen peroxide. The objective of this work was to study the mechanism by which β-dicarbonyl compounds are oxidized by HRP and explore possible applications. We demonstrated by measuring oxygen uptake, that the dicarbonyls PD (2,4-pentanedione) and 3-MePD (3-methyl-2,4-pentanedione) can also be oxidized by HRP in the absence of peroxide, in phosphate buffer pH 7.4, consuming the oxygen present in solution, what didn’t occur with other β-dicarbonyl compounds (dimedon and acetoacetate), under the same conditions. It was also observed, in the absorption spectrum during the reaction course with PD and 3-MePD, that the native enzyme was transformed to HRP-III; moreover, the reaction produced reactive oxidant species (ROS), detected by luminol-dependent chemiluminescence and dichlorofluorescein-fluorescence dependent. Reactions of oxygen uptake with other heme-compounds (cytochrome C, hemin, myoglobin and myeloperoxidase) had been carried to detect the especificity of the HRP in the oxidation reaction... (Complete abstract click electronic access below)

Title:                          Leadership development of individuals in management positions   Authors:                    Carl Renér and Peter Simonsson     Institution:                Linneaus University, School of Business and Economics   Program:                   Human Resource Management   Course:                      Business administration – Organization including thesis, 15 credits   Supervisor:               Olle Duhlin (Linneaus University, School of Business and Economics)   Examiner:                 Mikael Lundgren (Linneaus University, School of Business and Economics)   It is widely known that the role of managers may result in stress and a heavy workload. As a result of this negative effects organisations have to counteract and find new solutions and systems to facilitate and assist leaders in their work. A popular method for leadership development has come to show both in research and in practice, especially in recent years, this popular method is known as mentoring. This form of leadership development is often applied in so called mentoring programs. The question remains regarding however mentorship and mentoring programs can affect the participant’s leadership development in a positive way. The purpose of this study is to create a deeper understanding of how mentoring can be used as a tool for leadership development of individuals in managing positions.  To answer this question, a qualitative method was used to gather the data and the empirical data was collected by nine semi-structured interviews with participants in the program. We have used an abductive approach to examine how the programs participants have perceived the program. The study shows that mentorship is a well functioning method for leadership development of individuals in management positions. In our case study the results have shown that mentoring programs can be used as a tool for personal development. We have come to the conclusion that it requires dedicated participants and a structured approach in the execution of such a program.

Submitted by Nivaldo Melo (nivaldo.melo@ufvjm.edu.br) on 2015-11-30T17:13:26Z No. of bitstreams: 2 nathale_rodrigues_pinheiro.pdf: 3567634 bytes, checksum: 502f3816acde8f2f1b1ee7fe24e188f1 (MD5) license_rdf: 23898 bytes, checksum: e363e809996cf46ada20da1accfcd9c7 (MD5) / Approved for entry into archive by Rodrigo Martins Cruz (rodrigo.cruz@ufvjm.edu.br) on 2015-12-03T16:14:53Z (GMT) No. of bitstreams: 2 nathale_rodrigues_pinheiro.pdf: 3567634 bytes, checksum: 502f3816acde8f2f1b1ee7fe24e188f1 (MD5) license_rdf: 23898 bytes, checksum: e363e809996cf46ada20da1accfcd9c7 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-12-03T16:14:53Z (GMT). No. of bitstreams: 2 nathale_rodrigues_pinheiro.pdf: 3567634 bytes, checksum: 502f3816acde8f2f1b1ee7fe24e188f1 (MD5) license_rdf: 23898 bytes, checksum: e363e809996cf46ada20da1accfcd9c7 (MD5) Previous issue date: 2014 / Funda??o de Amparo ? Pesquisa do estado de Minas Gerais (FAPEMIG) / O sistema ADEPT (antibody-directed enzyme prodrug therapy) ? uma terapia antitumoral que envolve a ativa??o catal?tica de um pr?-f?rmaco, nas proximidades do s?tio tumoral, por uma enzima conjugada a um anticorpo monoclonal com afinidade para ant?genos espec?ficos das c?lulas tumorais. O sistema composto pela enzima Horseradish peroxidase (HRP) e ?cido indol-3-ac?tico (IAA) tem sido estudado para o emprego na terapia ADEPT, e associado ? indu??o de apoptose de c?lulas tumorais. A 2,4-pentanodiona (PD) tamb?m atua como substrato da HRP sendo oxidada por ela atrav?s de uma rea??o cuja cin?tica ? semelhante ? da cat?lise do IAA e, portanto, pode representar uma alternativa para essa terapia. Este trabalho teve como objetivo realizar uma avalia??o da citotoxicidade mediada pelos produtos provenientes da oxida??o da PD pela HRP frente a diferentes linhagens celulares, utilizando para isso diferentes metodologias que determinam a viabilidade celular como o azul de Trypan, MTT e vermelho neutro assim, como a an?lise microsc?pica das altera??es celulares induzidas por esses sistemas; estabelecer uma compara??o com a citotoxicidade mediada pela oxida??o do IAA catalisada pela mesma enzima; verificar a incid?ncia de morte celular por apoptose mediada pelos sistemas IAA/HRP/O2 e PD/HRP/O2; al?m de verificar a produ??o e os tipos de esp?cies reativas de oxig?nio (ERO) produzidas pelos dois sistemas. Os experimentos permitiram evidenciar que as combina??es PD/HRP/O2 e IAA/HRP/O2 levam a forma??o de ERO, sendo as esp?cies provavelmente formadas pela oxida??o da PD o radical ?nion super?xido e o per?xido de hidrog?nio (H2O2) e pela oxida??o do IAA o H2O2. Foi observado, somente para o IAA, um aumento na forma??o de ERO com o uso de uma maior concentra??o do substrato. Quanto ao estudo de viabilidade celular, esse permitiu evidenciar, atrav?s das tr?s metodologias, o efeito citot?xico dos sistemas PD/HRP/O2 e IAA/HRP/O2, no entanto, o ensaio do MTT mostrou-se mais sens?vel para esse estudo. A oxida??o do IAA pela HRP induziu apoptose, contudo n?o foi poss?vel identificar o tipo de morte celular mediada pelo sistema PD/HRP/O2, provavelmente devido a um problema t?cnico durante algumas an?lises em citometria de fluxo, o Quenhcing. Apesar de o sistema IAA/HRP/O2 ter apresentado uma destrui??o celular mais expressiva, o substrato IAA quando testado na aus?ncia da enzima mostrou-se t?xico, o que n?o foi visto para a PD quando testada nas concentra??es de 1; 1,5 e 2 mM, o que a torna um bom substrato para o emprego na terapia ADEPT. / Disserta??o (Mestrado) ? Programa de P?s-gradua??o em Ci?ncias Farmac?uticas, Universidade Federal dos Vales do Jequitinhonha e Mucuri, 2014. / ABSTRACT The system ADEPT (antibody-directed enzyme prodrug therapy) is an antitumor therapy that involves catalytic activation of a prodrug near the tumor site by an enzyme conjugated to a monoclonal antibody with affinity for specific antigens of tumor cells. The system composed by horseradish peroxidase (HRP) enzyme and indole-3-acetic acid (IAA) has been studied for the use in ADEPT therapy, and associated with apoptosis induction on tumor cells. The 2,4-pentanedione (PD) also acts as a substrate for HRP and being oxidized through a reaction whose kinetics is similar to the catalysis of IAA and, therefore, might represent an alternative to this therapy. This study aimed to conduct a evaluation of the cytotoxicity mediated by products from the oxidation of PD by HRP against different cell lines, using different methodologies that determine cell viability as Trypan blue, MTT and Neutral Red, as well as morphologic changes of the cell induced by these systems; establish a comparison with the cytotoxicity mediated by the oxidation of IAA catalyzed by the same enzyme; verify the incidence of apoptosis mediated by IAA/HRP/O2 and PD/HRP/O2 systems; besides verifying the production and types of reactive species oxygen (ROS) produced by the two systems. The experiments allowed to show that PD/HRP/O2 and IAA/HRP/O2 combinations lead to the formation of ROS, being the species probably formed by oxidation of PD the radical superoxide anion and hydrogen peroxide (H2O2) and by the oxidation of IAA the H2O2. It was observed only for the IAA, an increase in ROS production using a higher concentration of the substrate. Regarding the study of cell viability, this allowed to evidence, through the three methodologies, the cytotoxic effect of PD/HRP/O2 and IAA/HRP/O2 systems, however, the MTT assay proved more sensitive for this study. The oxidation of the IAA by HRP induced apoptosis, but could not identify the type of cell death mediated by PD/HRP/O2 system, The oxidation of by HRP the IAA induced apoptosis, but could not identify the type of cell death mediated by PD/HRP/O2 system, probably due to a technical problem for a few flow cytometric analyzes, the Quenching. Although IAA/HRP/O2 system have presented a more significant cell destruction, the IAA substrate when tested in the absence of enzyme was toxic, what has not seen for PD when tested in the concentrations of 1, 1.5, and 2 mM, making it a good substrate for employment in ADEPT therapy.

Le paclitaxel (Taxol®) et son analogue hémisynthétique le docetaxel (Taxotere®) appartiennent à une famille d'agents antitumoraux dont l'originalité réside dans leur structure tétracyclique inusuelle et complexe, et surtout dans leur mécanisme d'action. Ils ont en effet pour cible principale une protéine constitutive du fuseau mitotique, la tubuline.<br /> Bien que très utilisés en clinique (cancers du sein, de l'ovaire, du poumon), ils présentent un inconvénient majeur pour leur emploi : leur grande toxicité et leur mode d'administration induisent de graves effets secondaires. De plus, des phénomènes de résistance apparaissent également.<br /> Une méthode efficace d'amélioration de ces composés est de les transformer en prodrogues moins cytotoxiques et plus hydrosolubles. L'intérêt prépondérant de cette transformation apparaît dans la possibilité de délivrer ces produits de manière mieux ciblée, plus spécifique des tumeurs. Elles pourront alors être utilisés dans le cadre du concept PMT (Prodrug Mono Therapy) ou dans une stratégie immunociblée de type ADEPT (Antibody Directed Enzyme Prodrug Therapy).<br /><br /> Dans cette optique, des prodrogues glucuronylées du paclitaxel et du docetaxel ont été conçues et synthétisées. L'espaceur employé est un espaceur double, reliant un carbamate de p-hydroxybenzyle à une chaîne diamine. Ces prodrogues ont été évaluées biologiquement (stabilité, cytotoxicité, hydrolyse enzymatique) pour valider cette approche. L'utilisation du nouvel espaceur a donné des résultats satisfaisants, en particulier pour les hydrolyses enzymatiques qui ont été améliorées par rapport à celles des prodrogues décrites précédemment. La conception et la synthèse de différents espaceurs applicables à la préparation d'autres prodrogues sont également présentées.