<p>SAMMANFATTNING: Syftet med denna studie var att belysa två systrars relation i förhållande till den ena systerns tidigare självskadebeteende, hur självskadehandlingarna påverkat relationen och hur omgivningen såg på systrarnas respektive situation under denna tid. Självskadebeteende definieras som ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medveten självmordavsikt.”. Studiens primärdata utgjordes av separata intervjuer med två systrar där den ena av dem tidigare har haft ett självskadebeteende. Sekundärdata erhölls via sökningar i vetenskapliga databaser såsom SCA Social Sciences, PubMed (Medline), och Artikelsök och sökord som användes var; självskadebeteende, self-harm, syskon, syskonrelation, syskon till självskadare, sibling relations och anhörig. Övrigt material söktes via den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes efter följande teman; systrarnas relation under tiden för den enas självskadebeteende, systrarnas upplevelse av hur omgivningen såg på deras respektive situation och systrarnas relation idag. Resultatet visade att intervjupersonerna var mycket överens om hur deras relation såg ut, och de visade båda på en hög medvetenhet om hur den andre kände och såg på den egna personen. Studien visade att den icke självdestruktiva systern hade känt en skyldighet att hjälpa sin självskadande syster och axlat ett mycket stort ansvar för hennes mående. Intervjupersonerna talade även om en viss avundssjuka för den andres situation, då de hade en bild av hur de trodde att den andre levde sitt liv. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplever att omgivningens reaktioner på deras situation kantats av rädsla. Frågor som lyftes var att denna rädsla eventuellt beror på en allmän rädsla för psykisk ohälsa och därigenom en osäkerhet inför att ställa frågor om detsamma. Intervjupersonerna upplever att deras relation har påverkats av den enas självskadebeteende. Relationen har växlat mellan att vara nästintill obefintlig till att vara mycket intensiv. Intervjupersonerna uppgav att de idag mår bra och att deras relation är på en nivå som passar dem båda.</p>

SAMMANFATTNING: Syftet med denna studie var att belysa två systrars relation i förhållande till den ena systerns tidigare självskadebeteende, hur självskadehandlingarna påverkat relationen och hur omgivningen såg på systrarnas respektive situation under denna tid. Självskadebeteende definieras som ”avsiktlig förstörelse eller förändring av den egna kroppsvävnaden utan medveten självmordavsikt.”. Studiens primärdata utgjordes av separata intervjuer med två systrar där den ena av dem tidigare har haft ett självskadebeteende. Sekundärdata erhölls via sökningar i vetenskapliga databaser såsom SCA Social Sciences, PubMed (Medline), och Artikelsök och sökord som användes var; självskadebeteende, self-harm, syskon, syskonrelation, syskon till självskadare, sibling relations och anhörig. Övrigt material söktes via den nationella biblioteksdatabasen LIBRIS. Intervjuerna transkriberades och sammanställdes efter följande teman; systrarnas relation under tiden för den enas självskadebeteende, systrarnas upplevelse av hur omgivningen såg på deras respektive situation och systrarnas relation idag. Resultatet visade att intervjupersonerna var mycket överens om hur deras relation såg ut, och de visade båda på en hög medvetenhet om hur den andre kände och såg på den egna personen. Studien visade att den icke självdestruktiva systern hade känt en skyldighet att hjälpa sin självskadande syster och axlat ett mycket stort ansvar för hennes mående. Intervjupersonerna talade även om en viss avundssjuka för den andres situation, då de hade en bild av hur de trodde att den andre levde sitt liv. Resultatet visade på att intervjupersonerna upplever att omgivningens reaktioner på deras situation kantats av rädsla. Frågor som lyftes var att denna rädsla eventuellt beror på en allmän rädsla för psykisk ohälsa och därigenom en osäkerhet inför att ställa frågor om detsamma. Intervjupersonerna upplever att deras relation har påverkats av den enas självskadebeteende. Relationen har växlat mellan att vara nästintill obefintlig till att vara mycket intensiv. Intervjupersonerna uppgav att de idag mår bra och att deras relation är på en nivå som passar dem båda.

Bakgrund:Allt fler svårt sjuka väljer idag att vårdas i hemmet och i och med detta får närstående en central och viktig roll. Att vara närstående till en patient i livets slutskede innebär stora påfrestningar i det dagliga livet och ett otillräckligt stöd i den sena palliativa fasen kan leda till svårbehandlad, traumatisk sorg. Många närstående beskriver känslor av ångest, sårbarhet, depression, och även isolering och ensamhet. Närstående kan behöva stöd att hantera sin svåra situation. Syfte:Syftet var att beskriva närståendes behov av stöd inom palliativ vård. Metod:Vi har genomfört en litteraturöversikt där åtta vetenskapliga artiklar har granskats och analyserats med Joyce Travelbee’s teori ”human-to-human relationship” och de fyra hörnstenarna inom palliativ vård som teoretiska utgångspunkter. Artiklarna söktes i Nursing allied and health source, Cinahl plus with full text, Medline with full text samt PubMed. Resultat:Fem kategorier framkom: Behov av information, behov av emotionellt stöd, behov av tillgänglighet, behov av att utbyta erfarenheter med andra i samma situation samt behov av att delta i vården av den döende. Diskussion:Närståendes behov ser mycket olika ut. Som sjuksköterskor måste vi lära oss att se alla närstående som individer med individuella önskemål och behov. Genom Travelbees Human-to-human relationship-teori kan vi förstå detta som en process i flera steg som växer fram mellan sjuksköterskan och den närstående. För att detta ska kunna ske måste sjuksköterskan ha god kännedom om det hon gör, upplever, känner och tänker. Sjuksköterskan måste ha en äkta vilja att förstå den andres känslor och upplevelser. Då kan empatin ge förutsättningar för att starka band uppstår mellan individerna. En förutsättning för att den palliativa vården ska fungera är hörnstenarna teamarbete, kommunikation och relation, närståendestöd samt symtomlindring. Mer forskning behövs om närståendes behov och upplevelser samt hur närståendestödet bör utformas. Det finns ett behov av specialistkompetens hos vårdpersonal för att optimalt kunna möta de närståndes behov.

Yrket personlig assistent är relativt nyetablerat, många ser det som ett genomgångsyrke i väntan på ett bättre arbete eller som ett extraarbete under till exempel studietiden. Att arbeta som personlig assistent innebär att hjälpa en annan människa till ett så självständigt liv som möjligt. Den personliga assistenten är redskapet för att klara vardagen för många människor. Syftet med denna uppsats var att se vilka erfarenheter personliga assistenter har av yrket. Genom intervjuer har fem personliga assistenter fått berätta om sina erfarenheter av yrket. Resultatet visar att arbetet som personlig assistent innebär att i sin yrkesroll möta en del problem och utmaningar där stor hänsyn måste tas till de etiska aspekterna i arbetet med människor. Resultatet visar också att arbetet innebär en risk för ohälsa hos de personliga assistenterna bland annat på grund av avsaknaden av socialt stöd i sitt arbete.

Studiens syfte är att undersöka hur anhörigvårdare över 65 år som vårdar en partner i hemmet upplever stöd från olika nätverksaktörer, som t.ex. familj, vänner och professionella. För att kunna besvara frågeställningarna har det gjorts åtta kvalitativa intervjuer med två män och sex kvinnor som har varierad kontakt med det kommunala anhörigstödet. Studien och följande analys utgår ifrån nätverks- och socialt stöd teorier. Studiens resultat visar att upplevelser av stöd varierar hos anhörigvårdare, beroende på hur deras relationer till nätverket ser ut och hur tillgängliga dessa relationer upplevs vara. Det är viktigt att behålla betydande relationer i nätverket eftersom dessa ger stöd på olika sätt. Motivet bakom valet att vårda partnern i hemmet beror på olika orsaker, till exempel att de vill ställa upp för sin maka/make för att man känner samhörighet efter ett liv tillsammans. För att klara vardagen och rollen som anhörigvårdare, har strategier utvecklats för att skapa mening. Vår slutsats är att anhörigvårdare är i behov av stöd för att orka och klara av sin situation. Samhället har en viktig roll att stötta upp i de fall där det informella nätverket sviktar eller saknas. Ett sätt att underlätta tillvaron för anhörigvårdare kan vara att berörd personal får mer kunskap om anhörigvårdarens upplevelse av stöd och huruvida de upplever ömsesidighet i vårdandet eller inte.

I Sverige drabbas varje år ca 150 000 personer av någon form av demenssjukdom. Demenssjukdom innebär vanligen minnesstörningar och personlighetsförändringar för dem som drabbas. Ur ett systemteoretiskt perspektiv påverkas även anhöriga när någon insjuknar i sjukdom och de anhöriga till personer med demenssjukdom kan få omorganisera hela sin vardag för att upprätthålla den tillvaro de lever i. Syftet var att beskriva anhörigas upplevda erfarenheter kring att leva med en person med demenssjukdom. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Efter genomförd sökning i fem databaser och kvalitetsgranskning inkluderades nio vetenskapliga artiklar till vår studie. Analysen resulterade i två teman: Lust med kategorierna: personlig utveckling, ändrad livsfilosofi, förbättrade och starkare relationer, strategier för hantering av påfrestning och motiverande faktorer; och Lidande med kategorierna: känslomässig påfrestning, börda/belastning, och depression/ångest. I vårt resultat framkom att vårdandet upplevdes som lättare då motivationen var kärlek till personen med demenssjukdom. De anhöriga fann den personliga utvecklingen givande och då kunskap kring demenssjukdomen fanns, upplevdes mindre börda. Då vårdandet upplevdes som mödosamt förekom depressiva symtom och även stress. Det framkom att anhöriga till person med demenssjukdom sällan upplevde antingen lust eller lidande, utan upplevelserna växlade, ena dagen lustfyllt, nästa dag lidelsefyllt.

Bakgrund: Idag lever 47,5 miljoner människor med demenssjukdom och den siffran beräknas bli fördubblad var 20e år. Sjukdomen medför stora förändringar i den drabbades och den anhörigas liv och kallas ofta för “De anhörigas sjukdom”. De anhöriga har en viktig roll i den demenssjukes liv, eftersom han eller hon ofta har levt en större del av livet tillsammans med personen med demenssjukdom. Det är därför den anhöriga som känner den drabbade bäst, trots att sjukdomen leder till personlighetsförändringar. Syfte: Att beskriva upplevelser av att leva som anhörig till en person med demenssjukdom (PMD), samt att beskriva hur urvalsgrupperna i de ingående artiklarna ser ut. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design baserad på 12 kvalitativa vetenskapliga artiklar som framkom efter sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Materialet bearbetades och delades in i ämnesrubriker. Huvudresultat: Resultatet visade att anhöriga till PMD ofta upplevde känslor av frustation, oro samt skuldkänslor på grund av bristande information och kommunikation. De anhöriga beskrev också hur de upplevde anpassningen till de förändringar som skett i deras och PMDs liv och på vilka sätt de hanterade förändringarna. Slutsats: De upplevda känslor som framkom i resultatet kom ofta av förlorad kontroll och förändringar som var svåra för de anhöriga att anpassa sig till. Brist på förtroende, dålig kommunikation och otillräcklig information var orsaker till den bristande tilliten. Genom att främja en god relation mellan sjuksköterska och de anhöriga, kan de anhöriga uppleva tillit och trygghet. Det i sin tur kan bidra till att vårdsituationen blir så bra som möjligt för alla inblandade parter. / Background: 47.5 million people live with dementia today, and this number is expected to double every 20 year. This disease causes big changes for the person who suffers and the relative’s life and is often called "The relatives' disease". The relatives have an important role in the dementia sufferer's life, because he or she often has lived a large part of their life with the person with dementia, it is the relatives who know them the best, even though the disease leads to personality changes. Aim: To describe the experiences of living as a relative to a person with dementia (PWD) and to describe the study group in the included articles. Method: A literature study based on twelve qualitative scientific studies that was found through searches in the two databases PubMed and CINAHL. The material was processed and divided into content areas. Main results: The result showed that relatives of PWD often experienced feelings of frustration, anxiety and guilt due to lack of information and communication. They also described how they experienced the adaptation to the changes in their and the PWD lives and the ways in which they managed those changes. Conclusion: The perceived feelings that emerged in the results often came of loss of control and the changes that were difficult for the families to adapt to. Lack of confidence, poor communication and inadequate information were reasons for the lack of trust. By developing a good relationship between the nurse and the families, the families can experience trust and security. That in turn could help the care situations to be as good as possible for all involved parties.

Denna studie beskriver hur hela familjen med dess olika familjemedlemmar, påverkas på olika sätt när en förälder drabbas av en cancersjukdom. Föräldrarnas erfarenheter omfattar både deras syn på hur föräldrarollen och parrelationen påverkas samt hur de uppfattar att barnen, tonåringarna och/ eller de unga vuxna påverkas när den ena föräldern är sjuk samt vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft.  Även barnen, tonåringarna och de unga vuxna som anhöriga i åldrarna 10-25 år, har givit sin syn på hur de upplever att de själva och föräldrarna påverkats av att den ena föräldern har/har haft en cancersjukdom och vilken betydelse eventuellt erbjudna samtal har haft. Denna studie visar bland annat att partnern skattar högre påverkan för sig själv och sina barn än föräldern som är patient, och att de unga vuxna är mera påverkade av förälderns cancersjukdom än vad föräldrarna tror. / This study describes how the whole family with its various family members are affected in different ways when a parent suffers a cancer disease. Parents ' experience includes both their vision of how parenting and relationship are affected and how they see that the children, teenagers and young adults is affected when one parent is ill, and the significance of any talks had offered.  Even the children, teenagers and young adults as dependents between the ages of 10-25 years, have given their views on how they perceive themselves and parents affected by that one parent has/had a cancerous disease and the significance of any talks had offered. This study shows, among other things, that partner describes a much higher impact for themselves and their children than parents who are patient, and that young adults are more affected by the parent's cancer than what parents think.

Sammanfattning Syftet med denna studie var att utifrån tidigare forskning mellan åren 2004-2014, analysera och beskriva unga anhörigvårdares perspektiv på sin situation. Studien analyserar och beskriver även litteraturen kring det anhörigstöd som samhället erbjuder unga anhöriga med demenssjuka föräldrar. De två frågeställningarna utgår från de unga anhörigas perspektiv på sin situation samt det anhörigstöd som samhället har att erbjuda denna målgrupp. Datamaterialet har samlats in genom att systematiskt granska tidigare kvalitativ forsking på området i form av en kvalitativ metasyntes. Studien visar bland annat att unga anhöriga upplever en komplex och påfrestande situation till följd av vårdandet av den demenssjuka föräldern. De unga anhöriga upplever att de blir undanhållna information kring den demenssjuke förälderns diagnos. De unga anhöriga upplever även funderingar kring ärftlighet vilket leder till negativa tankar. Unga anhöriga upplever dessutom känslor av skuld och skam samt sorg till följd av förälderns insjuknande. De unga anhöriga upplever att den demenssjuka föräldern till viss del gått förlorad. Det ledde även till förändringar av roller i familjen som påverkade de unga anhöriga olika mycket. Upplevelsen av påfrestningar till följd av rollförändringen verkar även vara könsberoende, då kvinnor uppvisar fler negativa effekter av inträdandet av vårdarrollen än män. Påverkan var till stor del beroende av om de upplever ett fullgott stöd från vänner och övriga familjemedlemmar. Stöd som efterfrågas ska vara åldersanpassat och i form av att möta andra unga anhöriga i samma situation. I Sverige är det kommunerna som skall utforma stödstrategier till unga anhöriga vilket leder till att stödet kan se väldigt annorlunda ut beroende på vilken kommun de unga anhöriga är bosatta i.

No description available.