No description available.

Bakgrund: Att ha en svårt sjuk förälder ökar risken för att barn ska drabbas av ohälsa. Den 1 januari 2010 tillkom en lagförstärkning som ålägger hälso- och sjukvården att ge råd, stöd och information till minderåriga, närstående barn. Syfte: Undersöka handlingsberedskap och rutiner för att stödja barn som är nära anhöriga till en vuxen med svår sjukdom. Studien avsåg också att identifiera eventuella svårigheter som funnits kring detta arbete. Metod: Deskriptiv intervjustudie med kvalitativ design. Studien omfattar fem semistrukturerade intervjuer av medarbetare vid en hematologisk mottagning. Data analyserades enligt Graneheim & Lundmans beskrivning av kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: I studien framkom att det nationella projektet Barn som anhörig gett ytterligare förutsättningar för mottagningen att med hjälp av utbildning och översyn av rutiner, föra arbetet framåt med att stödja barn som är nära anhöriga till en svårt sjuk vuxen. Störst nytta ansåg informanterna sig ha haft av en utbildning i familjestöd vilket gett dem större förståelse för vikten av arbetet med familjestöd och en upplevelse av minskad rädsla för att möta barn i kris. Tidigare erfarenhet från familjecentrerat arbete tycks ha stor betydelse för viljan att uppmärksamma barnperspektivet och driva arbetet framåt. En engagerad medarbetare som håller barnperspektivet levande på arbetsplatsen verkar också vara en förutsättning för att utveckla och upprätthålla det familjecentrerade arbetssättet. En framträdande svårighet tycks vara att stödet kräver föräldrarnas samtycke.     Slutsats: Utbildning, erfarenhet och rutiner är faktorer som gett mottagningen ökad möjlighet att erbjuda stöd till barn och göra dem delaktiga. / ABSTRACT   Background: Having a seriously ill parent increases the risk that children will suffer from health problems. An enforcement of the law came into being on January 1, 2010, obliging health services to provide advice, support and information to closely related children. Aim: Investigate the preparedness and routines with the care of children who are close relatives of a sick adult at a hematology unit.  The study was also meant to identify any difficulties that existed.   Method: Descriptive interview study with qualitative design. The study includes interviews with five employees at a hematology unit. Results: The study revealed that the national project Children as relatives has been valuable for the employees. Through training and review of procedures, the project has advanced work to support children who are close relatives of a critically ill adult. The foremost benefit according to the informants, was the provision of education in family support. This training has given them a better understanding of the importance of family support work and reduced their fear of facing children in crisis. To have previous experience of family-centered work seems to be very important for the willingness to pay attention to the child's perspective and move the work forward. The presence of a dedicated so called “children's pilot”, keeping the child’s perspective alive at the workplace, seems to be a prerequisite for developing and maintaining the family-centered approach. Conclusion: Education, experience and practices are factors that has given the unit an increased ability to offer support to children and involve them in care process.

Introduktion/Bakgrund: Demenssjukdom innebär att det sker förändringar i hjärnan som ger problem med minnet. Sjukdomen påverkar både den enskilda personen och deras anhöriga. Att vara en anhörig som vårdar sin närstående är vanligt förekommande och omkring var femte svensk ger vård eller stöttar sin närstående. Sjuksköterskans kunskap och förståelse för den anhörigas erfarenheter är viktigt för att kunna uppmärksamma den anhörigas behov och främja deras hälsa då rollen som anhörigvårdare kan vara krävande och komplex.  Syfte: Belysa anhörigas erfarenheter av att vårda sin närstående med demenssjukdom.   Metod: Litteraturstudie valdes och är utformad efter Polit och Beck (2017) nio steg. Artikelsökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PyscInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Polit och Beck (2017) granskningsmallar. I resultatet användes 13 kvalitativa artiklar.  Resultat: Resultatet av litteraturstudien gav fyra olika teman som innefattade; en krävande roll, en ny livssituation, känslor av skuld och behov av stöd och kunskap.   Slutsats: Litteraturstudien uppvisar att anhörigas roll i att vårda sin närstående var påfrestande både psykiskt och fysiskt. Rollen ledde till stress, hopplöshet och trötthet. Att vårda sin närstående kunde leda till att deras relation förändrades. Resultatet kunde även påvisa att det fanns en brist i kunskap och stöd.

Bakgrund: Sjuksköterskan ska i sin vård anpassa ett helhetsperspektiv, personcentrerat och samarbeta med patient och dennes anhöriga för att ge en god vård. Patienten inom palliativ vård värdesätter autonomi, relationer och religion och andlighet för god vård. Den teoretiska tesen som användes var vårdteorin av Katie Eriksson. Syfte: Syftet med denna studie var att överblicka anhörigas upplevelser av palliativ vård när patienten är i sen palliativ fas. Metod: Detta är en litteraturöversikt. Resultat: Fyra teman identifierades; ”att känna trygghet”, ”att känna sig otrygg”, ”till betydelsen av kommunikation” och ”att vara delaktig”. Anhöriga uppskattade stöd från vårdpersonal, att umgås med patienten och religion och andlighet. Anhöriga upplevde att delaktighet i vården av patienten värderades i de fall detta var valfritt och inte om deltagandet var ett resultat av bristande vård. Slutsats: Vårdpersonalen har en viktig roll när det gäller de anhörigas upplevelse av palliativ vård. Både negativa och positiva erfarenheter identifierades, och båda härrörde från behandling från vårdpersonal. Anhöriga påverkas av miljön och upplever både bemanning och hälsotillräcklighet med stor uppmärksamhet.

Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka förståelsen förnärstående i deras föränderliga livssituation under de sex första månaderna efter en persons strokeinsjuknande, med särskild fokus på lärande. Vidare var syftetatt utvärdera de skriftliga informationsmaterial som erbjuds närstående vid svenska strokeenheter.Metod: I delstudie I, intervjuades 16 närstående om vad det innebar att bli närstående till en person drabbad av stroke. I delstudie II, återintervjuades 9 närståendeom vad det innebar att vara närstående till en person drabbad av stroke.Intervjuerna skedde sex månader efter den drabbades strokeinsjuknande. Datafrån de båda studierna analyserades med hjälp av Lindseth och Norbergs fenomenologiska hermeneutiska analysmetod som är inspirerad av Ricoeur. I delstudieIII, intervjuades 16 respektive 9 närstående om vad de ville veta och förståunder de sex första månaderna efter den drabbades strokeinsjuknande. Krippendorffsmetod för kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Idelstudie IV, granskades 42 skriftliga informationsmaterial från 21 svenskastrokeenheter. Data analyserades med hjälp av beskrivande statistik och Krippendorffsmetod för kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Att bli närstående till en person drabbad av stroke innebar att upplevakaos men också att nå en vändpunkt. Den var startskottet för en febril aktivitetsom visade att närstående hade en beredskap att söka ordning i kaoset (I). Attvara närstående till en person drabbad av stroke innebar en kamp för frihet.Närstående ville inte anpassa sig till den drabbades ohälsa eller dess konsekvenser.De ville välja sitt eget levnadssätt och skriva sin egen historia och därför integrerade de ohälsan och dess konsekvenser i sina liv (II). Den information somnärstående ville ha handlade om den strokedrabbade, de professionella och omsig själva. Dessutom visade resultatet att deras sökande efter information var relaterattill personlig involvering, situationella faktorer, olika kunskapsbehov ochsätt att skaffa sig information (III). De skriftliga informationsmaterialen hölladekvat kvalitet gällande inre och yttre struktur. Dessutom höll de samma nivånär det gällde läsbarhet. Däremot varierade informationsinnehållet mellan deolika strokeenheterna (IV).Konklusion: Att bli närstående till en person som drabbats av stroke innebär atthamna i kaos men också att ganska snart nå en vändpunkt (I). Vid denna är personenberedd att ordna livet utifrån de nya förutsättningarna och därför behöversjuksköterskor lära sig att identifiera vändpunkter och inkludera stöd till närstå8ende i de nya och ovana livssituationerna. Att vara närstående under de sex förstamånaderna efter den drabbades insjuknande innebär att kämpa för frihet,dock utan att överge den drabbade (II). I denna process är det viktigt att dennärstående får stöd i att hitta balansen mellan frihet och ansvar, mellan eget livoch omsorg om den drabbade och i relation till andra anhöriga. Närstående ärkapabla att hantera sin föränderliga livssituation då de är aktiva, engagerade ochframåtriktade personer (I, II, III). Därför behöver alternativa pedagogiska metoderoch förhållningssätt utvecklas och testas. Sjuksköterskor behöver tränas iatt använda sådana alternativa metoder. Innehållet i de skriftliga informationsmaterialsom erbjuds närstående vid svenska strokeenheter varierar stort mellanolika enheter (IV). Därför vore det värdefullt att etablera ett elektroniskt informationscentrum på nationell nivå. Den svenska Hälso- och sjukvårdslagen värnarenbart om den drabbade och berör inte alls de närståendes behov eller situation.Med ett ökande antal äldre, och därmed ökat tryck på familjen, är det kanskehög tid att se över lagen för att undvika att närstående blir ”den andra patienteni familjen”. / För avläggande av filosofie doktorsexamen i omvårdnad, som med tillstånd av Fakultetsnämnden vid Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper vid Karlstads universtitet framläggs till offentlig granskning fredagen den 5 juni 2009 kl.10:00 M202, Högskolan i Borås

Bakgrund: Alzheimers demens är den vanligaste demenssjukdomen och en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Personen som lider av sjukdomen försämras successivt och sjukdomen varar livet ut. I dag har anhöriga en ansträngande roll när de vårdar sin närstående med Alzheimers demens. Rollen som vårdare blir mer ansträngande ju längre sjukdomen framskrider. Sjukdomen visar sig på olika sätt från person till person. Syfte: Syftet med studien var att belysa anhörigas upplevelser av att vårda en närstående som lider av Alzheimers demens. Metod: Systematisk litteraturstudie. Kvalitativ manifest innehållsanalys. Vid sökningen av artiklar användes Cinahl, PsychInfo samt PubMed som sökmotorer där nio vetenskapliga artiklar användes efter kvalitetsgranskning. Resultat: Anhörigas upplevelser av att vårda sin närstående kunde delas in i fem kategorier; nedstämdhet, utmattning, börda, behov av stöd och sociala svårigheter och isolering. Detta upplevde de anhöriga i samband med vårdandet av den närstående och förändringarna som sjukdomen medförde i deras liv. Lidande i olika former var ett återkommande fenomen i resultatet. Slutsats: Det framgår tydligt hur de anhöriga påverkas av den närstående med Alzheimers demens, framför allt i sitt vardagliga liv. De anhöriga behöver stöd för att undvika upplevelser av utmattning, nedstämdhet, lidande, börda och övergivenhet i samband med vårdkontakt.

Bakgrund: Cirka 30 000 personer i Sverige får årligen en stroke. När en person drabbats av stroke påverkas även de anhöriga. Trots kunskap om anhörigas betydelse har hälso- och sjukvården historiskt varit uppbyggt kring ett system som endast sätter patienterna i fokus, där de anhöriga glöms bort. Enligt socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ska sjuksköterskan besitta förmåga att kommunicera med de anhöriga på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Sjuksköterskan ska även kunna informera och undervisa de anhöriga samt försäkra sig om att given information blivit förstådd. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans omvårdnad av anhöriga till personer som drabbats av stroke - ur ett anhörigperspektiv. Metod: En kvalitativ litteraturstudie bestående av sju kvalitativa artiklar. Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis granskningsprotokoll för kvalitativa artiklar. Analysen genomfördes som en kvalitativ innehållsanalys med inspiration från Graneheim och Lundman. Resultat: Studien bygger på sju kvalitativa artiklar och i resultatet framkom tre huvudkategorier samt fyra underkategorier. Huvudkategorierna innefattade behovet av förtroende för sjuksköterskan, behovet att bli sedd och behovet av att vara delaktig. Underkategorierna som utformades var kommunikationens betydelse, informationens betydelse, behovet av att bli uppmärksammad och behovet av att bli respekterad. Resultatet visade på sjuksköterskan måste börja uppmärksamma de anhöriga och göra dem delaktiga i patientens vård- och händelseförlopp samtidigt som de ständigt bör hållas informerade kring patientens vård. Efter sjukhusvistelsen är det de anhöriga som tar på sig den största delen av patientens vård i hemmet. Det är därför extra viktigt att sjuksköterskorna informerar och kommunicerar med de anhöriga samt visar respekt gentemot deras vilja eller ovilja att vara delaktiga under patientens vårdtillfälle. Slutsats: Denna studie visar på att de anhöriga upplever bristande omvårdnad från sjuksköterskan. Sjuksköterskan måste börja uppmärksamma de anhöriga och göra dem delaktiga i vården. Mer forskning bör bedrivas för att belysa sjuksköterskans omvårdnad av de anhöriga till personer med stroke. Detta för att fylla kunskapsluckorna och hjälpa sjuksköterskan att möta de anhöriga.

<p>I Sverige drabbas varje år ca 150 000 personer av någon form av demenssjukdom. Demenssjukdom innebär vanligen minnesstörningar och personlighetsförändringar för dem som drabbas. Ur ett systemteoretiskt perspektiv påverkas även anhöriga när någon insjuknar i sjukdom och de anhöriga till personer med demenssjukdom kan få omorganisera hela sin vardag för att upprätthålla den tillvaro de lever i. Syftet var att beskriva anhörigas upplevda erfarenheter kring att leva med en person med demenssjukdom. Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Efter genomförd sökning i fem databaser och kvalitetsgranskning inkluderades nio vetenskapliga artiklar till vår studie. Analysen resulterade i två teman:<strong><em> </em></strong><em>Lust </em>med kategorierna: personlig utveckling, ändrad livsfilosofi, förbättrade och starkare relationer, strategier för hantering av påfrestning och motiverande faktorer; och <em>Lidande</em> med kategorierna: känslomässig påfrestning, börda/belastning, och depression/ångest. I vårt resultat framkom att vårdandet upplevdes som lättare då motivationen var kärlek till personen med demenssjukdom. De anhöriga fann den personliga utvecklingen givande och då kunskap kring demenssjukdomen fanns, upplevdes mindre börda. Då vårdandet upplevdes som mödosamt förekom depressiva symtom och även stress. Det framkom att anhöriga till person med demenssjukdom sällan upplevde antingen lust eller lidande, utan upplevelserna växlade, ena dagen lustfyllt, nästa dag lidelsefyllt.</p>

Syfte: Beskriva anhörigas upplevelser av att ha en närstående som vårdas palliativt för cancer i hemmet. Bakgrund: Palliativ vård är den vård som man tar vid när tillfrisknandet inte är som mål längre, alltså vård i livets slutskede. Den palliativa vården består av fyra hörnstenar där den ena är stöd till anhöriga. Cancer kan vara en anledning till att man vårdas palliativt, oftast känner man smärta och aptitlöshet då, även depression är vanligt. Metod: Studien är en allmän litteraturstudie, som bestod av tolv stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: Bestod av kategorierna Anhörigas upplevelse av vårdpersonalen, Relation till sig själv och den man lever med, Anhörigas upplevelser av förändring och Anhörigas egna känslor under sjukdomstiden. Slutsats: De anhöriga upplevde inte att de inte hade den relationen till vårdpersonalen som de önskade. De anhöriga kände sig ensamma och utelämnade. De kände även ett tvång över att ta hand om sin närstående i hemmet, då de ej fick var med och bestämma detta. Även positiva känslor fanns och de upplevde att vårdpersonalen alltid fanns där för de och lyssnade när de anhöriga behövde prata.

Bakgrund: Inom intensivvården bedrivs den mest avancerade vården för att rädda liv på de allra sjukaste eller mest skadade patienterna. Men ibland är det inte möjligt och en patient konstateras hjärndöd, vilket då kan leda till att den avlidnes organ kan användas för donation. Intensivvårdssjuksköterskans uppgift blir då att hålla  donatorns organ i donationsskick och samtidigt bemöta dennes anhöriga på ett bra sätt. Syfte: Att belysa viktiga aspekter för intensivvårdssjuksköterskor i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter aktuella för organdonation. Metod: En systematisk litteraturstudie där resultatet bygger på 14 kvalitativa, vetenskapliga artiklar. Resultat: Analysarbetet utmynnade i fem huvudkategorier: Betydelsen av information för de anhörigas förståelse, Vikten av att ge de anhöriga tid, Respekt för familjens beslut, Omsorg om familjen, samt Att hjälpa anhöriga hitta mening i en meningslös situation. Resultatet visade flera centrala aspekter i bemötandet såsom att tydlig information om dödsorsaken och hjärndöd-begreppet till närstående var av yttersta vikt. Att förfrågan om organdonation inte bör ställas samtidigt som dödsbeskedet ges. Att vårdpersonalen inte ville påverka de anhörigas beslut gällande organdonation utan respektera deras val. Att ta hand om de anhöriga hade hög prioritet och att donera organ kunde göra att ett dödsfall inte kändes helt meningslöst.  Slutsats: Att öka förståelsen för anhörigas situation är viktigt när det kommer till organdonation. Genom att stärka intensivvårdssjuksköterskans professionella roll i bemötandet av anhöriga till hjärndöda patienter kan chanserna för ett positivt svar på frågan om organdonation öka, vilket skulle rädda många liv. / Background: In the intensive care unit the most advanced care is preformed to save the lives of the sickest or most hurt patients. However sometimes it is not possible to save the patient’s life and he or she is declared braindead. When this happens organ donation is possible. Then the intensive care nurses task is to keep the organs in donation condition and at the same time care for the relatives of the donorpatient. Aim: To describe important aspects for intensivecare nurses in the care of relatives to braindead patients in question for organdonation. Method: A systematic literature review, based on 14 qualitative articles. Results: Following the analysis, five major categories were identified: the importance of information for the relatives understanding, the importance of giving the relatives time, respect for the family’s decision, care for the family and helping the family to finding meaning in a meaningless situation. The result shows that it is important to give the relatives clear information about cause of death and about the concept of braindeath. The question about organdonation shall not be asked at the same time as the death is announced. The nursing staff did not want to influence the decision the relative’s made about organdonation and they would respect the relatives decision nomatter what they decided. The care for the relatives has a high priority in these situations and to donate the organs could make the death not appear totally meaningless. Conclusion: It is important to increase the understanding of the relative’s situation in the organdonation process. If the professional role of the intensive care nurse in interaction with the relatives, is strenghten, it could increase the chances for a positive response about the donation of the patient’s organs and save many lives.