Introduktion/bakgrund: Bipolär sjukdom är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna,vilket debuterar vanligtvis mellan 18 och 24 års ålder. Personer med bipolär sjukdomupplever flera olika utmaningar i livet och är i behov av hjälp från anhöriga. Därmed haranhöriga en essentiell roll i omsorg av personer med bipolär sjukdom. I kliniskverksamheten har sjuksköterskor till uppgift att stötta personer med bipolär sjukdom menäven anhöriga till personer med bipolär sjukdom. Därför är det viktigt att sjuksköterskanhar kunskap om och förståelse för anhöriga upplevelse till personer med bipolär sjukdom. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa upplevelse av anhöriga till personermed bipolär sjukdom. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats och tematisk analys av femkvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: I resultaten framgår anhörigas upplevelse vilket delas in i tre olika teman;anhörigas känslor, känslor vid förändrade relation och känslor i kontakt med sjukvården. Slutsats: Anhöriga har negativa upplevelse i relation till personer med bipolär sjukdom,bland annat kan anhöriga uppleva känsla av maktlöshet, oförutsägbarhet och ilska.Anhöriga kan även uppleva förändrade relation i samband bipolär sjukdom och påverkanpå fysiks och psykisk hälsa.

Bakgrund: Psykisk ohälsa klassas som ett folkhälsoproblem och antalet som är i behov av vård från psykiatrin ökar. I Sverige ger omkring en femtedel av befolkningen vård eller stöd till någon de står nära med en psykiatrisk sjukdom. Tidig delaktighet av anhöriga inom psykiatrisk slutenvård har visat sig ge bättre behandlingsresultat och påverka den fortsatta vården efter utskrivning. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa erfarenheter av delaktighet inom psykiatrisk slutenvård ur ett anhörigperspektiv. Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats. Arbetsprocessen har följts utifrån SBU:s metodbok. Databearbetning och analysen har utförts induktivt. Kvalitetsgranskning har utförts utifrån Forsberg och Wengström granskningsmallar. Resultatet baseras på åtta artiklar. Resultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Bevara relationen, Hantera organisatoriska förutsättningar och Samverkan. Slutsats: Anhörigas erfarenheter av att vara delaktiga har många likheter och samtidigt skillnader. Studien har betydelse för grundutbildade sjuksköterskor för ökad förståelse samt kan ge ny kunskap om fenomenet delaktighet ur anhörigas perspektiv. Mer forskning behövs rörande ämnet och ett förslag på fortsatt forskning är en intervjustudie med samma syfte som litteraturstudien, för att belysa anhörigas erfarenheter djupare.

Bakgrund: När livet på ett ögonblick förändras genom ett oförutsett traumatiskt dödsfall rubbas de anhörigas grundläggande trygghet och tillvaro och livet ställs på sin spets. Den oförutsedda händelsen innebär en stark känslomässig påverkan vilken för de anhöriga kan vara svår att hantera. I den påfrestande och sårbara situation som den anhöriga befinner sig i efter ett traumatiskt dödsfall är behovet av stödinsatser och ett professionellt bemötande av stor betydelse. Sjuksköterskeprofession innefattar möten med anhöriga som befinner sig i kris vid traumatiskt dödsfall och en viktig del i dessa möten är att stödja och ge omsorg. I mötet med anhöriga i kris anses ett personcentrerat förhållningssätt vara en förutsättning. Genom att etablera en god vårdrelationen byggd på medkänsla, förståelse och tilltro kan den fortsatta sorgeprocessen främjas och framtida ohälsa förebyggas. Syfte: Syftet var att undersöka anhörigas upplevelser vid traumatiskt dödsfall. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod. Datainsamlingen utfördes i de två databaserna PubMed och CINAHL, där ämnesord och sökord valdes utifrån syftets bärande begrepp.Resultat: I föreliggande arbete identifierades fem huvudkategorier, reaktioner i samband med dödsbeskedet, existentiellt lidande, betydelsen av stöd från hälso- och sjukvården, förlustens påverkan på familjerelationerna samt strategier för att uthärda förlusten. Slutsats: De anhöriga betonade att det bemötande och de stödinsatser som erhölls av hälso- och sjukvårdspersonal vid ett traumatiskt dödsfall var avgörande för hela upplevelsen. Dock visade resultatet i föreliggande arbete att de anhörigas känslomässiga behov ofta inte tillfredsställdes. Anhöriga upplevde även att hälso- och sjukvårdspersonalen var i behov av mer utbildning i att bemöta anhöriga i kris vid traumatiskt dödsfall och en ökad medvetenhet om relevant krisstöd.

The study deals with the beliefs that relatives of alcohol and drug dependent persons, and representatives from social services have to the various forms of support available for the relatives. Those who participate in the study points out that there are many people who have a need for support as a relative of an alcohol or drug addicted individual, but that there are circumstances that make them choose not to seek assistance. The study shows that the relatives can experience a reluctance to seek support from social services because of how the organization looks like. The study is qualitative, where the collection of the empiric material has consisted in six semi-structured interviews. Three of them have been with relatives of alcohol-or drug-dependent persons and three have been with social workers in various professions, whose work consists of helping both the relatives of people with alcohol and drug dependence as well as people who are dependent. The empirical material has been analyzed according to the theories of Stigma and Us and them, both of which occur in the field of symbolic interactionism.

No description available.

Ett vård- och omsorgsbehov uppstår i många fall plötsligt. Som anhörig tas det ofta för givet att då ställa upp. Kommunen har sedan 2009 skyldighet att ge stöd till anhörigvårdare, men stödet är många gånger ej anpassat. Ca var femte vuxen i Sverige har att vårdansvar gentemot en anhörig. Som anhörigvårdare tas ett stort ansvar gentemot den anhöriga och detta ansvar förväntas öka i takt med att befolkningen blir allt äldre. Det är därför viktigt att uppmärksamma förvärvsarbetande anhörigvårdares situation för att optimera stödet från den formella vården. Syftet med studien är att belysa hur anhörigvårdare, som förvärvsarbetar, upplever och påverkas av det ansvar de tar på sig angående vården och omsorgen av en familjemedlem. Datainsamlingen skedde med hjälp av halvstrukturerade livsvärldsintervjuer. Data analyseras med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats vilket resulterade i tre kategorier och tio underkategorier. De tre kategorierna var: Att vilja sin anhörigas bästa, att hantera ansvaret som anhörigvårdare och Att försöka leva som vanligt. I resultatet framkom att anhörigvårdaren upplevde sig ha det yttersta ansvaret för den anhöriga, den formella vården sågs mer som ett komplement. Ansvaret gentemot den anhöriga fanns alltid där och gav således anhörigvårdaren begränsningar i vardagen. Att förvärvsarbeta trots ansvaret som anhörigvårdare beskrevs som en självklarhet, men delade åsikter om arbetet gav stress eller andrum rådde. Anledningen till att en anhörigvårdare ofta tog på sig ett stort ansvar berodde på kärlek och pliktkänslor gentemot den anhöriga.

Bakgrund: En fjärdedel av Sveriges befolkning vårdar en närstående i hemmet. Insatserna kan bestå av olika komponenter som sjukvårdande uppgifter, övervakning, känslomässigt stöd och personlig omvårdnad. Upplevelsen av det informella vårdandet är högst individuellt beroende på omfattning, personlighet, synen på hälsa och ohälsa, våra föreställningar, möjligheter till stöd samt den närståendes eventuella sjukdom. Syfte: Att belysa de anhörigas upplevelser av att vårda en närstående i hemmet. Metod: En kvalitativ intervjustudie som baseras på fem semistrukturerade intervjuer. En manifest innehållsanalys genomfördes för att analysera de transkriberade intervjuerna och finna likheter och skillnader i texterna. Resultat: Anhöriga upplever blandande känslor i det informella vårdandet, negativa som stress, dåligt samvete och oro men också positiva som glädje, tillfredsställelse, en fördjupad relation med den närstående samt en upplevelse av att växa som människa. Ett aktivt lyssnande, att bli sedd som unik individ med personligt anpassat stöd, var viktiga aspekter i vårdandet för upplevelsen av trygghet och delaktighet samt för bibehållen livsrytm och hälsa. Slutsats: Anhörigas upplevelser grundar sig i deras unika livsvärld, som de delar med sina närstående. Det nya ansvaret och upplevelsen av vad detta bär med sig, föreställningar om vårdande samt relationen med den närstående, övriga familjemedlemmar och vårdpersonalen, men också avståndet, har betydelse för upplevelsen av det informella vårdandet.

<p>Syftet med uppsatsen är att fördjupa kunskapen om och förståelsen för processen från delaktighet i en dysfunktionell familjesituation, präglad av en familjemedlems missbruk, till separation, frigörelse och integritet. Utifrån detta syfte ställdes frågorna: Hur upplevs processen från den påverkan som det innebär att leva tillsammans med en alkoholist till att frigöra sig och hitta sitt eget sätt att leva och hur kan man utifrån symbolisk interaktionism och teorin om spegeljaget fördjupa förståelsen av denna process?</p><p>Som metod har används kvalitativ intervju med en kvinna som har levt med en alkoholiserad man. Uppsatsen belyser frågorna ur en social synvinkel och utgår från det teoretiska perspektivet symbolisk interaktionism som sätter fokus på interaktionernas betydelse. Teorin om spegeljaget visar på betydelsen av andras spegling för människans självbild.</p><p>Uppsatsen kommer fram till att kvinnans liv på ett genomgripande sätt har påverkats av att leva i en relation med en man som missbrukar alkohol. Kvinnans självkänsla bröts ned och hon upplevde ett starkt självförakt. Kvinnan har separerat från mannen sedan flera år men hennes liv påverkas fortfarande och hennes frigörelseprocess fortgår. Kvinnan berättade inte för någon om problemen i familjen innan separationen. Genom att hemlighålla förhållandena kunde hon heller inte få stöd i sin situation.</p>

Bakgrund: Suicid är ett folkhälsoproblem och i Sverige suiciderar cirka 1400 människor varje år. Sorgen efter en närståendes suicid leder till en kris och ett lidande för de anhöriga. Sjuksköterskans roll i den vårdande relationen blir att bekräfta dessa känslor och upplevelser hos den anhöriga. Syfte: Beskriva anhörigas upplevelser om hur lidandet kan lindras i sorgen efter en närståendes suicid. Metod: Studien är en kvalitativ analys av berättelser där tre självbiografier, tre antologier samt en rapport analyserades utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Resultat: Resultatet visade tre kategorier med utgångspunkt från att lindra de anhörigas lidande. Att ta avsked av den döde visade sig vara viktigt i sorgeprocessen men att ändå vara lyhörd för individens val var viktigt. De anhöriga upplevde en unik känsla i sorgen efter en närståendes suicid och hade ett stort behov av att bli bekräftade i detta från omgivningen. Till sist hade de anhöriga skiftande behov av stöd i att leva vidare som kunde innefatta både läkemedelsbehandling, samtalsstöd och hjälp i det vardagliga. Slutsats: Genom resultatet kan studien belysa sjuksköterskans roll i den vårdande relationen som är att se och bekräfta de anhöriga som unika individer och fungera som koordinator gentemot den anhöriga med övriga hälso- och sjukvården. / Background: Suicide is a public health problem and each year about 1,400 people commit suicide in Sweden. The grief after a loved one's suicide leads to a crisis and suffering of the survivors. The nurse's role in the caring relationship is to confirm the survivor’s feelings and experiences. Purpose: Describe suicide survivors’ experiences of how suffering can be alleviated after a loved one's suicide. Method: The study is a qualitative analysis of three autobiographies, three anthologies and a report, which were analyzed from a nursing perspective. Results: The result showed that saying goodbye to the deceased was important in the grieving process but also sensitivity to each survivor’s choice was paramount. Survivors experienced a unique feeling of grief after a loved one’s suicide and had a great need to be confirmed in this. Finally, the survivors had varying needs of support in order to continue living, which could include medical treatment, counseling or assistance in the everyday life. Conclusion: The results highlight the nurse's role in the caring relationship where acknowledging the survivors as unique individuals and coordinating their needs where among the nurse’s main tasks.

Background: Development of mental or physical disability is a risk factor for close relatives living with a substance addict. How relatives experience participation in the care of people with substance dependence is largely described in biographies. Aim: To describe relatives experience of involvement in addiction care. Method: Qualitative analysis of biographies. Result: In the analysis, two main categories were identified by the relatives experiences, negative and positive experiences. The main categories were divided into subcategories where the negative experiences dominated and contained the experience of exclusion, inadequate information, their needs does not matter, distance and silence, healthcare providers do not listen, do not understand or can´t, the children need protection and responsibility is transferred to the relatives. Positive experiences were that there is help to get, that healthcare providers ask relatives how they are handling the situation and that they are invited to participate. Conclusion: According to biographies of relatives to people with substance addiction they reveal that they largely experience lack of participation with healthcare providers. Healthcare professionals need to include relatives in care based on experiences described in the literature. Keywords: Relative, Experience, Participation, Substance use disorder, Care, Co-dependent