Syftet med vår studie var att få en inblick i hur grundskolelärarna får en känsla av sammanhang (KASAM) i arbetet med extra anpassningar inom ordinarie undervisning för att stödja elever med ADHD. Våra frågeställningar var, vilken begriplighet har lärarna i sitt arbete med extra anpassningar för att stödja elever med ADHD, hur förklarar lärarna att de hanterar extra anpassningar, och vilka extra anpassningar anser lärarna som mest meningsfulla att använda i undervisningen? Vi har använt oss av en kvalitativ metod där sex olika intervjuer utfördes med hjälp av en intervjuguide. Vår teoretiska utgångspunkt i studien var KASAM. Vi har kopplat det tre komponenterna, begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet till vår diskussion och vårt resultat. Vårt resultat visar att de sex intervjuade lärarna hanterar extra anpassningar i undervisningen. Lärarna använder många olika extra anpassningar som kan stödja elever med ADHD. Betydelsefulla extra anpassningar är bland annat struktur, planering och rutiner.

Sammanfattning Studiens syfte har varit att förstå hur elever i årskurs 7-9 upplever det stöd som skolan ger i form av extra anpassningar för att underlätta momenten läsning och skrivning. Studien är ett kvalitativt arbete inspirerat av narrativ metod. Elever i årskurs 9 skrev om sina upplevelser av extra anpassningar. Efter flera genomläsningar kodades materialet till kategorier som motsvarade olika områden av berättelsernas innehåll. Efter analys och tolkning utformades fyra olika narrativ, berättelser sammanfogade utifrån det tolkade datamaterialet, två ur ett utifrånperspektiv och två ur ett inifrånperspektiv, elever som inte hade, respektive hade extra anpassningar. Narrativen bildar utgångspunkt för resultatpresentationen. För merparten av informanterna är extra anpassningar viktiga och en demokratisk rättighet för elever i olika typer av svårigheter. Elever känner till vilka rättigheterna är och vilka anpassningar som kan göras. Flertalet är bekanta med läs- och skrivstöd i form av dator, Ipad, talsyntes, muntliga prov, förlängd provtid m.m. Elever som har olika anpassningar är till övervägande delen nöjda med dem. Man saknar fortsatt färdighetsträning i läsning och skrivning. Viss social påverkan förekommer i form av låg självkänsla hos elever med anpassningar vilka bekräftas av aningar hos utifrånperspektivet om att dessa känslor troligen finns. Man kan mellan och bortom raderna utläsa ett ”vi och dom”-perspektiv. Detta kan få elever att avstå från extra stöd eller anpassningar. Studien kan bidra med förståelse för vikten av att arbeta för stärkt självkänsla hos elever i läs- och skrivsvårigheter, att prioritera färdighetsträning även på högstadiet samt att arbeta med demokratisk värdegrund. Sökord: specialpedagogik, extra anpassningar, alternativa lärverktyg, elevupplevelser, narrativ

Studiens syfte är att undersöka hur lärare uppger att de arbetar med extra anpassningar i det ordinarie klassrummet. Studien ämnar behandla vilken typ av anpassningar lärare uppger att de utformar och i vilken utsträckning beskrivna anpassningar utformats för enskilda elever respektive hela elevgrupper, hur en ändring i skollagen enligt lärarna påverkat arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt lärarnas inställning till den egna förmågan att möta elevers olikheter. Studien utgår från befintliga perspektiv på specialpedagogik, inkludering och delaktighet. Undersökningen har skett genom en analys av sex intervjuer med lärare som arbetar i grundskolans årskurs ett till tre. Analysen visar att en tydlig majoritet av de anpassningar som lärarna beskriver är individuella. Vidare visar den att skilda utgångspunkter och perspektiv verkar påverka vilka typer av anpassningar som görs. Dessa perspektiv verkar också i viss mån påverka lärarnas inställning till den egna och skolans förmåga att möta elevers olikheter, och i förlängning även hur lärare upplever en ändring i skollagen.

Studiens syfte har varit att undersöka uppfattningar om och erfarenheter av användande av alternativa läs- och skrivverktyg på gymnasiet. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med gymnasieelever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och speciallärare/specialpedagoger från två kommuner. Syftet valdes utifrån en önskan att skapa mer kunskap om hur alternativa verktyg som extra anpassningar påverkar lärandet och hur implementering och uppföljning av arbetet med alternativa verktyg genomförs. Jag har använt tematisk analys för att identifiera och presentera mönster och teman i insamlad empirisk data. Genom ett abduktivt tillvägagångssätt har tre teman genererats: läs- och skrivstrategier, att delta i klassens arbete på lika villkor och talet om alternativa verktyg. Temana delas in i flera underteman som förklaras, belyses med citat och tolkas. För att generera en fördjupad helhetsförståelse kopplas temana samman med ett sociokulturellt perspektiv på lärande och artefakter, specialpedagogiska perspektiv och forskning om läsning, skrivning och alternativa verktyg. Studien visar att elevers läsning, skrivning och lärande underlättas av alternativa verktyg och av att lärande sker i samspel med andra. Elever i läs- och skrivsvårigheter/dyslexi som tidigt fått färdighetsträning och lärt sig att använda alternativa verktyg i grundskolan fortsätter att använda verktyg på gymnasiet. Artefakterna/verktygen har blivit en naturlig del av deras läs- och skrivstrategier. De elever som möter alternativa verktyg först på gymnasiet behöver enskilda samtal för implementering och uppföljning av verktygsanvändandet. Beroende på vilket begrepp som väljs för att beteckna verktyg, alternativa eller kompensatoriska, läggs betydelser in i tekniken.

No description available.

Syfte: Studiens syfte är att undersöka olika typer av extra anpassningar som erfarna högstadielärare använder för elever i matematiksvårigheter. Studiens frågeställningar är: Vilken uppfattning har högstadielärare i matematik om extra anpassningar? Vilka extra anpassningar använder högstadielärare i matematikundervisningen? Hur stödjer de valda extra anpassningarna eleverna i matematiksvårigheter? Metod: Studien har en kvalitativ ansats, som omfattas av en semistrukturerad och personlig intervju med två matematiklärare, samt lektionsobservationer. Lärarna i studien har arbetat i minst tjugo år som matematiklärare och har samarbetat de senaste sjutton åren, på samma skola. Resultat: Resultatet har visat att begreppet extra anpassningar inte har tolkas enligt Skolverkets rekommendationer och även att en del arbete, som anses vara särskilt stöd, används och dokumenteras på samma sätt som extra anpassningar. Trots missuppfattningarna kring begreppet, har resultatet visat att lärarna gör många extra anpassningar  som har  positiva effekter för elevers utveckling och lärande. Slutsatser: Arbetet med extra anpassningar upplevs inte som tidsbesparing för lärare, som det var tänkt när det introducerades år 2014. Lärarna upplever tidsbrist och på grund av det, hinner de inte att bland annat hålla sig uppdaterade vid förändringar och nyheter. Oftast är lärarna tvungna att blint följa lokala regler, som kan vara felaktiga och  missgynna både lärare och elever. Studiens huvudslutsats är att lärarnas kompetens och intresse för den enskilda elevens utveckling är skolans viktigaste framgångsfaktor.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka individanpassningar förskollärare gör i förskolans verksamhet för att främja barnets individuella lärande och utveckling.</p><p>Metoden som användes var kvalitativa intervjuer av fem förskollärare på tre olika förskolor i tre olika kommuner i mellersta Sverige. Intervjuer valdes framför enkäter då det antogs att svaren skulle bli utförligare och frågorna kunde anpassas i viss mån till intervjudeltagarna. Vid intervjuerna användes bandspelare för att kunna återge svaren så korrekt som möjligt och därmed reducera risken att gå miste om värdefull information.</p><p>Enligt SOU 1997:157 ska hänsyn tas till barns olika förutsättningar och behov i förskolan, därmed kan inte förskolans verksamhet utformas lika överallt. I Skolverkets (2005) Allmänna råd om kvalitet i förskolan, poängteras det att förskolan är till för alla barn, personalen ska skapa de bästa förutsättningar för att varje barn ska utvecklas optimalt. Den pedagogiska verksamheten ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intresse, behov och åsikter.</p><p>Resultatet påvisar att majoriteten av intervjudeltagarna utformar verksamheten utifrån individernas behov och förutsättningar för att främja barnets lärande och utveckling på bästa sätt. Individanpassningarna såg olika ut på de olika förskolorna och avdelningarna. Men förskollärarna ansåg sig utgå från läroplanens intention då det gäller individanpassningar.</p><p>Konklusionen är att barngruppens sammansättning kan se ut på många olika sätt från år till år eller ändras från ena dagen till den andra. Då är det viktigt att utforma verksamheten efter vilka barn som befinner sig där för tillfället. Det är även viktigt att reflektera över varför man gör det man gör.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka vilka individanpassningar förskollärare gör i förskolans verksamhet för att främja barnets individuella lärande och utveckling. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer av fem förskollärare på tre olika förskolor i tre olika kommuner i mellersta Sverige. Intervjuer valdes framför enkäter då det antogs att svaren skulle bli utförligare och frågorna kunde anpassas i viss mån till intervjudeltagarna. Vid intervjuerna användes bandspelare för att kunna återge svaren så korrekt som möjligt och därmed reducera risken att gå miste om värdefull information. Enligt SOU 1997:157 ska hänsyn tas till barns olika förutsättningar och behov i förskolan, därmed kan inte förskolans verksamhet utformas lika överallt. I Skolverkets (2005) Allmänna råd om kvalitet i förskolan, poängteras det att förskolan är till för alla barn, personalen ska skapa de bästa förutsättningar för att varje barn ska utvecklas optimalt. Den pedagogiska verksamheten ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intresse, behov och åsikter. Resultatet påvisar att majoriteten av intervjudeltagarna utformar verksamheten utifrån individernas behov och förutsättningar för att främja barnets lärande och utveckling på bästa sätt. Individanpassningarna såg olika ut på de olika förskolorna och avdelningarna. Men förskollärarna ansåg sig utgå från läroplanens intention då det gäller individanpassningar. Konklusionen är att barngruppens sammansättning kan se ut på många olika sätt från år till år eller ändras från ena dagen till den andra. Då är det viktigt att utforma verksamheten efter vilka barn som befinner sig där för tillfället. Det är även viktigt att reflektera över varför man gör det man gör.

Syftet med studien är att få en fördjupad förståelse av hinder i matematiklärande ur ett lärarperspektiv med avseende på särskilt stöd i matematik och hänsyn till inkludering. Då vi vill ha en fördjupad förståelse väljer vi en kvalitativ inriktning på vår studie. Vi har genomfört tolv intervjuer med lärare. Det framkom en rad olika teman när det gäller hinder i matematiklärandet. Teman som lärmiljön, självförtroendet och motivation, koncentrationssvårigheter samt sociala svårigheter. När eleverna uppvisar svårigheter i matematik sker en rad olika extra anpassningar, vilka görs inom ramen för undervisning. När de är otillräckliga får eleverna det som kallas för särskilt stöd så som en-till-en undervisning, mindre undervisningsgrupp och specialpedagogiskt riktat stöd.  Utöver skillnader i lärmiljöerna och orsaker till särskilt stöd fann vi dilemman kring begreppen inkludering och exkludering hos lärarna. Deras åsikter skiljde sig åt. De ansåg att eleverna kan vara exkluderade i en inkluderande miljö, likväl som de kan vara inkluderade i en, av forskningen menad, exkluderande miljö. Detta medför att det finns skillnader i vilka insatser som görs för eleverna och vilket stöd som sätts in för elever i behov av särskilt stöd. Vi har fått en inblick i hur det fungerar på de skolor vi besökt och vi har fått en fördjupad förståelse av hur de möter elever i behov av särskilt stöd men också hur de vill att det ska fungera, om rätt förutsättningar finns.

I företagsvärlden blir standardsystem ett allt mer förkommande val vid anskaffning av nya affärssystem. Utredningen behandlar applikationskategorin löneberäkningar som är nationellt beroende. Det är en kategori som styrs av avgifter och lagar som är nationella och kräver regelbundna uppdateringar. Det begränsar leverantörer av systemet till den svenska marknaden men stoppar också leverantörer att slå sig in på den internationella marknaden. Syftet med utredningen var att undersöka om det uppstod oplanerade anpassningar, förändringar i verksamheten eller standardsystemet, för de verksamheter som anskaffade standardiserade lönesystem, varför de uppstod och hur de kan åtgärdas. Intervjuer genomfördes med både kunder och leverantörer av standardiserade lönesystem. Med intervjuresultaten kunde vi jämföra kunders och leverantörers åsikter om anpassningar samt se skillnader mellan kunderna. Resultaten av vår kvalitativa utredning visar på att kunder av systemet inte behöver göra anpassningar eftersom branschen är väldigt styrd. Anpassningar som görs är ofta integrationer med sidosystem och är förväntade vid anskaffningen.