Introduktion/bakgrund: Idag beräknas ca 250 000 kvinnor i fertil ålder ha endometrios, en sjukdom som särskilt förknippas med smärta i buk och bäckenbotten. Socialstyrelsen skapade 2018 Nationella riktlinjer för vård vid endometrios och lyfter att fysioterapeuter bör finnas med i grundbemanningen i den teambaserade behandlingen vid långvarig smärta. Fysioterapeuter med särskild kompetens om bäckenbotten kan vid en vaginal undersökning bedöma muskelobalanser och behandla muskelspänningar som är bakomliggande de sekundära smärtor som många kvinnor med endometrios har. Så hur ser det i Region Norrbotten? Finns den kompetensen? Syfte: Syftet var att kartlägga tillgång till fysioterapeut inom verksamheter i Region Norrbotten där kvinnor kan få behandling för endometrios. Metod: Studien har utgjorts av en empirisk observationsstudie med tvärsnittsdesign där data samlades in via en egen formulerad e-enkät och analyserades deskriptivt. Studien har inkluderat verksamheter inom Region Norrbotten som omfattas av gynekologisk vård och fysioterapi så som hälsocentraler, gynekologmottagningar samt privata aktörer med vårdtaxa. Totalt svarade 29 verksamheter av 53 tillfrågade. Resultat: 13 verksamheter i Region Norrbotten (48 % av de svarande) erbjuder tillgång till fysioterapeut vid behandling av endometrios, sex av dessa (20 % av de svarande) har kunskap om- och behandlar bäckenbotten. 25 verksamheter (86 %) har kunskap och insikt i sjukdomen och fem verksamheter (17 %) har kännedom om de nationella riktlinjerna. Konklusion: En indikation kan ges om att det inom flera verksamheter i Region Norrbotten finns tillgång till fysioterapeut som kan erbjuda en kunskapsbaserad behandling av endometrios.

Introduktion: Bäckenbotten består av en grupp muskler som har stor betydelse för att hålla tätt kring urinrör och ändtarm. De agerar som ett mothåll när trycket i bukhålan ökar, som när vi hostar eller nyser. Vid graviditet och i synnerhet vid förlossning utsätts dessa muskler för stor stress. En skada eller dysfunktion av dessa muskler kan bl.a resultera i smärta vid samlag, smärta i bäckenområdet och urininkontinens. Prevalensen för urininkontinens efter förlossning är ca 30 % och för vissa kvarstår urininkontinens även fyra år postpartum. Det finns studier som stödjer fysioterapeutisk involvering vid rehabilitering av urininkontinens. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka effekten av fysioterapeutiska interventioner vid urininkontinens hos kvinnor postpartum.Metod: Detta är en litteraturöversikt där sökningar har gjorts i Cinahl, PubMed, Scops, Web of Science och Universitetsbiblioteket i Luleå. Enbart RCT-studier inkluderades och genomgick granskning enligt PEDro. Resultaten sammanställdes i en kvalitativ text och tabell. Sju studier är inkluderade i översikten.Resultat: Samtliga studier undersökte någon form av aktiv behandling. Sex av sju studier såg en sigifikant förbättring av den subjektiva upplevelsen av urininkontinens i favör för interventionsgrupp. Fem studier hade objektiva utfallsmått och fyra av dessa såg en signifikant förbättring i en eller flera utfallsmått i favör för interventionsgrupp.Konklusion: Denna litteraturöversikt visar på tendenser för att bäckenbottenträning vid urininkontinens är en adekvat behandlingsmetod. Resultaten talar även för att rehabilitering tillsammans med fysioterapeut kan ge mer positiva effekter än enbart instruktioner.

Bakgrund: Av den vuxna befolkningen i världen lever omkring 12 % med överaktiv blåsa (ÖAB) med en tydlig prevalensökning över 44 år. ÖAB definieras som akuta, täta urinträngningar med eller utan inkontinens och innebär en förlust av de första varnande signalerna från blåsan. ÖAB ses som en tyst sjukdom då kvinnor undviker att söka vård. Syfte: Belysa hur det dagliga livet påverkas av överaktiv blåsa hos kvinnor. Metod: Semistrukturerad intervju med kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Kvinnor hanterar ÖAB genom att planera dagen efter toalettillgång. De undviker vätska före aktiviteter, begränsar mängd alkohol samt tömmer blåsan i förebyggande syfte för att minska risken för akuta trängningar och läckage. Vid genomförande av fysisk aktivitet utformas den efter blåsans förmåga. Aktiviteter och rörelsen som medför läckage undviks av kvinnor med ÖAB. Kvinnor som sökt vård för problematiken upplevde sig få ett negativt bemötande av sjukvårdspersonalen vilket också leder till att de slutar söka vård. Slutsats: Kvinnor med ÖAB bildar en vardag efter blåsan och planerar dagen efter blåsans behov att tömmas. Sjukvårdspersonalens bemötande till kvinnor med ÖAB bör ändras för att kvinnorna ska få känna en ökad acceptansnivå till sitt tillstånd. Det leder således till bättre behandlings- och hanteringsmöjligheter för de drabbade kvinnorna. / Background: Of the adult population, worldwide, live about 12 % with overactive bladder (OAB) with a clear prevalence increase over the age of 44. OAB is defined as acute, frequent urination with or without incontinence which means an absence of the first warning signals from the bladder. OAB is seen as a silent decease, because women avoid seeking care. Aim: To illustrate how daily life is affected by overactive bladder in women. Method: Semi-structured interview with qualitative content analysis was used. Result: Women manage OAB by planning their day after toilet access. They avoid drinking before activities, limit the amount of alcohol and empty the bladder for preventive purposes to reduce risk of acute urgency and leakage. When performing physical activity, it´s designed after the ability of the bladder. Activities that cause leakage are avoided by women with OAB. Women who have sought care for the problem, received a negative response from the healthcare staff, which also leads them to stop seeking care. Conclusion: Women with OAB form their daily life after the bladder and are planning the day after the bladder needs to be emptied. The healthcare staff's treatment of women with OAB should be changed so that women can feel an increased level of acceptance of their condition. It leads to better treatment and management options for the affected women.

Background: Ruptures in the pelvic floor muscles is the most common childbirth injury. It affects 70 – 85 percent of the Swedish women who gives birth every year. Childbirth injuries can cause lack of motor control of the pelvic floor muscles, decreased participation and activity in the womens every day life. It also can affect the qualilty of life. The physiotherapists role in care for these patients is to examine and treat the patients problems in a biopsychosocial way to work for health benefits and provide further injuries. Purpose: The purpose is to examine physiotherapists experience of examination and rehabilitation of women with ruptures in the pelvic floor muscles caused by childbirth injuries. Method: In a qualitative descriptive interview study with a appropriate selection, interviews was done with six physiotherapists who is operative in womens health. A semi structured interview guide was used and then a manifest qualitative analysis was done with an inductive approach. Result: The analysis process showed five main categories in terms of the physiotherapists experience of examine and treat women with muscle ruptures in the pevic floor caused by childbirth injuries: ’Examination and treatment in body structure and body function level’, ’to build trust between therapist and patient’, ’work with the patients fear-avoidance behaviour’, ’work in team with other professionals’ and ’inform the patient about the injury in early state’. Two of the five main categories were divided into under categories associated to the main categories. Conclusion: The informants in the study experienced that there is a necessity to examine and rehabilitate patients out of their individual needs. They experienced that it was important to talk about the worry a lot of the patients with injuries in the pelvic floor feel and to build trust to avoid catastrophizing and fear-avoidance behaviour. / Bakgrund: Bristningar i bäckenbotten till följd av förlossning drabbar 70 - 85% av kvinnorna som föder barn i Sverige varje år. En förlossningsskada kan leda till försämrad motorisk bäckenbottenkontroll, nedsatt aktivitets- och delaktighetsförmåga samt sänkt livskvalité. Fysioterapeutens roll är att undersöka och behandla patienterna med ett biopsykosocialt synsätt för att verka hälsofrämjande och skadeförebyggande. Syfte: Att undersöka fysioterapeuters erfarenheter av undersökning och behandling av kvinnor med förlossningsskada i bäckenbotten. Metod: I en kvalitativ beskrivande intervjustudie med ändamålsenligt bekvämlighetsurval intervjuades sex fysioterapeuter/sjukgymnaster verksamma inom området kvinnohälsa utifrån en semistrukturerad intervjuguide. En manifest kvalitativ dataanalys med induktiv ansats genomfördes. Resultat: I analysprocessen framkom fem huvudkategorier om informanternas erfarenheter av undersökning och behandling vid förlossningsskador i bäckenbottenmuskulaturen: undersökning och behandling på kroppsstruktur- och kroppsfunktionsnivå, att bygga förtroende mellan fysioterapeut och patient, arbeta med rädsla och undvikandebeteende hos patienten, samarbete med andra professioner och informera om skadan i ett tidigt skede. Två av de fem huvudkategorierna delades in i underkategorier. Slutsats: Utifrån studiens resultat visade informanternas samlade erfarenheter att behovet är stort att undersöka, individanpassa behandling och bemöta oro hos den berörda patientgruppen som drabbas av bäckenbottenskada. Även att bygga förtroende för att undvika katastroftankar och eliminera rädsla-och undvikande beteende hos patienterna.

Bakgrund: Förlossningsskador kan ge fysiska och psykiska besvär. Skadorna är olika omfattande och eftervården är viktig för att rehabilitera kvinnan. Fysioterapeuters kompetens lämpar sig för undersökning och behandling av förlossningsskador. Dock är professionen inte en självklar del av eftervården och det finns kunskapsluckor om fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter av att arbeta med förlossningsskador. Syfte: Syftet med den här studien var att beskriva fysioterapeuters upplevelser och erfarenheter inom den svenska sjukvården av att arbeta med kvinnor som har förlossningsskador. Metod: Studien var en semi-strukturerad kvalitativ intervjustudie som inkluderade fem deltagare som arbetar med förlossningsskador. Deltagarna rekryterades via Fysioterapeuternas hemsida på kompetenskartan för kvinnors hälsa och Facebookgruppen "Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Ändamålsenligt bekvämlighetsurval tillämpades. Databearbetning av intervjumaterialet gjordes genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i fyra kategorier: Fysioterapeutens roll i patientmötet, Känslomässigt arbete, Framgångsfaktorer inom vården av förlossningsskador och Utmaningar inom vården av förlossningsskador med elva tillhörande subkategorier. Konklusion: Fysioterapeuterna har en betydande roll och kompetens som kan göra skillnad för patienter med förlossningsskador. De drivs av ett stort engagemang och vill se vidare utveckling av området samt stärka fysioterapeutens roll inom vården av förlossningsskador. Det behövs vidare forskning för att fylla kunskapsluckan av fysioterapeuters arbete med förlossningsskador. / Background: Pelvic floor dysfunction (PFD) after giving birth causes physical and mental discomfort. The injuries vary and the healthcare afterward is important for the mother´s rehabilitation. The competence of physiotherapists is suitable for the examination and treatment of PFD after giving birth. However, the profession is not established in this area. There are knowledge gaps about the physiotherapist's views and experiences of working with PFD after giving birth. Purpose: The purpose of this study was to describe the physiotherapist's views and experiences of working in Swedish healthcare with women with PFD after giving birth. Method: The study was a semi-structured qualitative interview study that included five participants who work with PFD after giving birth. The participants were recruited via the competence map for women's health on Fysioterapeuternas' website and via the Facebook group “Fysioterapeuter inom kvinnors hälsa”. Samples of convenience was applied. Data processing of the interview material was done through a qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in four categories: The physiotherapist's role when meeting patients, Emotional work, Successful factors in the healthcare of PFD after giving birth and Challenges in the healthcare of PFD after giving birth divided into eleven subcategories.  Conclusion: Physiotherapists have a significant role and the competence to make a difference for patients with PFD after giving birth. They are driven by commitment and want to see a further development of women’s health as well as strengthen the physiotherapist's role in maternity care. Further research is needed to fill the knowledge gap of physiotherapists' work with PFD after giving birth.

No description available.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka i vilken utsträckning mödrahälsovården i Stockholms läns landsting följer de riktlinjer som finns gällande bäckenbottenbedömning och information om knipträning vid eftervårdsbesöket och om det skiljer sig mot övriga landet. Syftet följs av ett flertal frågeställningar men den primära lyder; i vilken utsträckning har nyförlösta kvinnor fått information gällande knipövningsinstruktioner samt blivit erbjudna en vaginal undersökning hos mödrahälsovården? Metod Kvinnor i Sverige som fött barn 2018 deltog. Tillsammans med ett brev skickades en enkät ut till 6155 personer i 3 olika facebookgrupper och fanns tillgänglig i två veckor. Resultaten sammanställdes via överföring från Google formulär till tabeller i Excel. De data som samlades in analyserades i programmet SPSS. Av 155 svar inkluderades totalt 108 svar i analysen, 32 från Stockholm och 76 från övriga landet. 48 svar togs bort på grund av att de inte nådde upp till inklusionskriterierna. Resultat Sett till hela landet blev 73% (n=79) av kvinnorna erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket hos mödrahälsovården medan 23% (n=25) inte blev det (vet ej, n=1, bortfall, n=3). I Stockholm blev 75% (n=24) erbjudna en undersökning. 51% (n=55) av alla kvinnor fick instruktioner om knipövningar, 44% (n=48) fick inte det (vet ej, n=3, bortfall n=2). Resultaten i Stockholm säger att 50% (n=16) fick knipinstruktioner. Av de kvinnor som förlösts vaginalt blev 79% (n=71) erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket samtidigt som endast 44% (n=8) av de som förlösts med kejsarsnitt blev erbjudna samma undersökning (p=0,001). 10% (n=11) av kvinnorna uppgav att de hade urininkontinens och 73% (n=8) av de här kvinnorna ville ha fler träffar med utbildad personal för stöd och hjälp med knipträning. Slutsats Resultaten bekräftade hypotesen om att riktlinjerna ej efterföljdes i den utsträckning de borde, både gällande bäckenbottenbedömning och information om träning. Inga direkta skillnader kan ses vid jämförelser mellan Stockholm och övriga landet, med undantag för förekomst av urininkontinens, vilken var större i Stockholm. En viktig skillnad kan dock ses vid jämförelsen av att de som förlösts vaginalt i större utsträckning blev erbjudna en vaginal undersökning vid eftervårdsbesöket än de som förlösts med kejsarsnitt. Från de kommentarer kvinnorna lämnat går även att utläsa att flertalet vill ha mer och personligare information.

Bakgrund: Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem i världen och det definieras som ofrivilligt urinläckage. Vid en graviditet är risken stor att drabbas av urininkontinens och många återhämtar sig inte utan får kvarstående problem. Bäckenbottenträning är den vanligaste behandlingsmetoden för urininkontinens.  Syfte: Denna litteraturstudie syftade till att utvärdera effekten av bäckenbottenträning som intervention hos kvinnor som lider av postnatal urininkontinens. Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning i databasen PubMed. Studiernas kvalitet granskades med PEDros granskningsmall och evidensgradering genomfördes med GRADEstud. Resultat: Totalt inkluderades sju studier i studien, varav fyra var av god kvalitet och tre var av måttlig kvalitet. Fem av sju studier visade signifikanta skillnader i effekten av bäckenbottenträning på urininkontinens. Tre av fem studier visade signifikanta skillnader i effekten av bäckenbottenträning på styrka samt två av fem på uthållighet i bäckenbottenmuskulaturen. Evidensstyrkan bedömdes som låg och mycket låg, både gällande effekten på förekomsten av urininkontinens och muskelstyrkan och uthålligheten i bäckenbotten. Konklusion: Resultatet i denna litteraturstudie visar på att bäckenbottenträning postpartum har effekt på både förekomst av urininkontinens samt muskelstyrkan i bäckenbotten. Då tillförlitlighet var låg till mycket låg har dock inte resultatet någon klinisk relevans. Gällande uthållighet i bäckenbottenmuskulatur är resultatet ovisst och även här med låg tillförlitlighet. Den genomgående låga tillförlitligheten tyder på att det krävs fler fysioterapeutiska högkvalitativa studier för att kunna dra några större slutsatser. / Background: Urinary incontinence is a major public health problem in the world and is defined as involuntary leakage of urine. During pregnancy, there is a high risk of urinary incontinence, and many suffer from persistent problems. Pelvic floor training is the most common treatment for urinary incontinence. Objective: This review aimed to evaluate the effect of pelvic floor training for women suffering from postnatal urinary incontinence. Method: A systematic literature search was carried out in the database PubMed. The study quality was reviewed with the PEDro-scale and the certainty of evidence was evaluated with GRADEstud. Results: Seven studies were included in the study, of which four were of good quality and three were of moderate quality. Five of seven studies showed significant effect of pelvic floor training on urinary incontinence. Three out of five studies showed significant effect of pelvic floor training on strength and two out of five on endurance in the pelvic floor muscles. The certainty of evidence was assessed as low to very low. Conclusion: The review showed that pelvic floor training has a positive effect on both the occurrence of urinary incontinence and the muscle strength of the pelvic floor muscles. Regarding endurance, no significant difference could be established. However, as reliability was low to very low, the result has no clinical relevance, and thus, more high-quality physiotherapeutic studies are needed in order to come to further conclusions.

Bakgrund: I Sverige är det vanligt att drabbas av förlossningsskada framförallt för förstföderskor. Allvarliga bristningar kan leda till lidande på lång och kort sikt som smärta, sexuell dysfunktion, sänkt livskvalitet, inkontinens och psykiskt lidande. Syf- tet med magisteruppsatsen var att undersöka och beskriva förstföderskors perspektiv på förlossningsskador och deras tankar om fysioterapins plats i förlossningsvården vad gäller förebyggande av förlossningsskador och deras egna önskemål om yrkets behjälplighet i ämnet. Metod: En deskriptiv kvalitativ fokusgruppsintervju genomför- des med semi-strukturerade frågor. Förstagångsgravida kvinnor 18-46 år gamla, bo- satta i Sverige, svensktalande, ej uttalad förlossningsrädsla, ej förlöst dödfött barn, i trimeter två eller tre inkluderades från en Facebook-annons med bekvämlighetsurval. Fyra förstagångsgravida inkluderades i fokusgruppen. Intervjun hölls med Skype som videokonferens och transkriberades sedan. Grundad teori användes för att analysera datan. Resultat: Huvudtemat som uppstod var; Tilltro till svensk förlossningsvård trots nya erfarenheter och bristande information. Ur data-analysen framkom även fem underkategorier; Från oro/rädsla till pepp och informationssökande, Källan och typ av information påverkar sannolikheten att till sin den, Egen hälsa riskeras nedprioriteras, Kommunikation ger tillit och minskad oro/rädsla, Fysioterapeuter besitter viktig kun- skap som bör ges till samtliga gravida. Konklusion: slutsatsen kan dras att hos delta- garna i fokusgruppen finns en tilltro till förlossningsvården men även utrymme till förbättrad information vad gäller förebyggande och behandling av förlossningsskador samt att de önskar fysioterapi som en del i förlossningsvården. / Background: In Sweden it is common with delivery damage to the pelvic floor especially for primiparous women. It variates throughout the country when it comes to risk in percentage of severe damage, grade 3-4. Such impairments can lead to suffering in both short term but also long term perspective as pain, sexual dysfunction, decreased quality of life, mental disorder and incontinence. The aim with this master first year thesis was to explore and describe primapara ́s perspective on delivery impairments on the pelvic floor during vaginal child birth. Also to seek understanding of their thoughts regarding physiotherapy in obstetric healthcare and how a physiotherapists knowledge and skills could be helpful in preventing delivery damage and further how the occupation could fit their ideas and wishes in the field. Method: With a qualitative approach data were collected through a focus group interview via Skype video-conference. Result: Four primaparas were conducted through Facebook recruitment and included in the focus group interview. The main theme that appeared through data analyses were; Credence in Swedish obstetric health care despite new experiences and lack of information. Through analysis five subcategories came through; From anxiety/fear to pep and seeking information, The Source and type of information affects likelihood of receiving it, One ́s own health risks getting a reduced priority, Communication provides confidence and reduces anxiety/fear, Physiotherapists posses important knowledge that should be given to all pregnant women. Conclusion can be drawn that in the participants of the focus group there is confidence in childbirth care but also space to experience better information and that they wish for physio- therapy as being part of obstetric health care.