<p>Syftet med studien var dels att övergripande beskriva bidragspopulationen i två utvalda kommuner, dels att undersöka huruvida socialtjänsten tar särskild hänsyn till barn i samband med handläggning av socialbidrag. Vidare syftade studien till att uppmärksamma hur ett sådant hänsynstagande kunde komma till uttryck samt belysa om särskilda organisatoriska villkor hade någon påverkan på detta. För att uppfylla syftet användes kvantitativ metod och sekundärdata från Institutet för utveckling av metoder (IMS) vid Socialstyrelsen. Databearbetningen gjordes i statistikprogrammet SPSS och resultaten analyserades sedan utifrån organisationsteori, med inriktning på gräsrotsbyråkrati. Resultaten visar att det i viss mån tas särskild hänsyn till barnen i socialbidragsärenden. Vissa variationer mellan kommunerna förekom i en del fall. Exempelvis biföll handläggarna i den ena kommunen i större utsträckning bistånd till barnfamiljer trots formell rätt att ge avslag. I över hälften av fallen har dock handläggarna inte talat med klienten om barnets situation. Att det finns variationer såväl mellan som inom kommunerna kan utifrån teorin förklaras med att socialarbetare arbetar inom en gräsrotsorganisation där det tillåts en viss handlingsfrihet i arbetet med klienterna.</p>

<p>Mörkertalet kring antalet barn som i Sverige utsätts för att bevittna familjevåld är stort och det finns inga exakta uppgifter över hur många som berörs. Enligt kommittén mot barnmisshandel handlar det om mellan 100 000 och 200 000 barn varje år. Det var först i mitten av nittiotalet som de utsatta barnen började uppmärksammas i större utsträckning och på senare tid har det börjat fokuseras mer kring olika former av behandlingsinsatser eftersom barnen anses vara i stort behov av bearbetning av sina upplevelser. I dag finns det ett tiotal relativt nystartade verksamheter runtom i landet som arbetar med behandling av barn som bevittnat familjevåld. Det övergripande syftet var att undersöka hur behandlingspersonalen vid de utvalda verksamheterna uppfattade sitt arbete och hur de tillämpade barnperspektivet. Syftet var även att jämföra informanternas utsagor med varandra samt med vad forskningen ansåg vara av vikt vid behandling av utsatta barn inom olika teman. Studien baserades på halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem behandlare som arbetade vid fyra olika verksamheter. Resultatet redovisades utifrån citat av intervjupersonerna som sedan analyserades med hjälp av aktuell litteratur och forskning kring behandlingsarbete inom åtta teman samt barnperspektiv, dvs. utifrån några författare och forskare inspirerade av olika teoretiska utgångspunkter som tex. Inger Ekbom, Barbro Metell samt Atle Dyregrov m.fl.. Resultatet av undersökningen visade bl.a. att alla verksamheterna med undantag för vissa skillnader i struktur och innehåll i princip använde sig av samma arbetsmodeller, främst Trappanmodellen och Children are people too och alla koncentrerade sig på behandling av enbart barnet. Behandlarna var relativt samstämmiga när de beskrev hur de uppfattade sitt arbete, vad de ansåg vara viktigt att fokusera på och vilka hinder de urskiljde. Behandlarna delade även uppfattningen någorlunda om vad de ansåg vara barnets bästa utifrån ett barnperspektiv och hur man borde tillämpa barnperspektivet i praktiken. En huvudsaklig slutsats var att behandlingspersonalen vid de olika verksamheterna var förhållandevis eniga med varandra samt med vad forskningen visade men att det förekom vissa utmärkande skillnader särskilt gällande en av verksamheterna som även skiljde sig mer organisatoriskt jämfört med de övriga tre verksamheterna. Resultatet kunde dock inte generaliseras då det enbart grundades på utvalda intervjupersoners subjektiva erfarenheter av just deras behandlingsarbete.</p>

<p>Jag har utfört en empirisk studie med syfte att undersöka barns upplevelser av stress. Dels barns uppfattningar av begreppet stress, dels deras erfarenheter av stress i sin vardag. Med vardag avses hemma, på fritiden och i skolan. Det empiriska materialet bygger på tolv öppna och ostrukturerade intervjuer med sex pojkar och sex flickor i år 3 och 6. Forskning har visat på skillnader i pojkars och flickors reaktioner på stress. Likaså tycks ålder ha betydelse. Min teoretiska bakgrund består av två delar. Den första delen är en begreppsanalys där begreppet stress definieras och förklaras. Del två omfattar forskning om barn och stress med syfte att förklara orsaker och följder till stress hos barn samt hur stress kan förebyggas och motverkas. </p><p>Resultatet på min empiriska undersökning visar att stress förekommer både hemma och i skolan. Barnen beskriver inte bara sin egen stress utan också den stress som finns i deras omgivning. En skillnad mellan pojkars och flickors uppfattningar av begreppet stress kan noteras. Medan flickorna förknippar stress med oro och nervositet tenderar pojkarna att förknippa stress med att man har mycket att göra som man inte hinner med. Även när det gäller stressrelaterade besvär finns en skillnad mellan könen. Flickorna anger främst huvudvärk och magvärk medan pojkarna främst anger smärtor i bröst och lungor. De äldre eleverna skiljer mellan positiv och negativ stress och kan förklara stressens positiva och negativa sida. I hemmet stressas barnen framförallt av att föräldrarna är stressade innan och efter jobbet. Av de barn som ägnar sig åt fritidsaktiviteter tycks dessa i flickornas fall upplevas som lustbetonade, medan pojkarna upplever sina aktiviteter som prestationsinriktade och förenade med tidspress. I skolan är det framförallt konkurrens, prov, läxor, redovisningar och tidspress som är källor till stress. Ett par elever upplever ljudnivån i klassrummet som störande och nästan samtliga elever uppger att rasterna gör så att de känner sig stressade. Dels på grund av att de inte hinner färdigt innan rasten, dels för att de tvingas jäkta till och från lektioner.Som lärare har man goda möjligheter att förebygga och motverka denna negativa stress hos eleverna. Litteraturen pekar på inslag av avslappningsövningar och lek, förändringar i kravbilden och införande av livskunskap på schemat. Även ett ökat elevinflytande skulle kunna minska risken för att elever utsätts för negativ stress i skolan.</p>

<p>Studien grundar sig på en aktgranskning av fem barnavårdsutredningar och visar på stora brister i barnpespektiv och utredningsmetodik. Fokus för studien är barnperspektiv, i meningen barnets röst, barnets mening och vilja.</p>

<p>Syftet med den här studien är att utifrån föräldrarnas perspektiv undersöka barns delaktighet direkt och indirekt i samband med vårdnadstvist utifrån följande frågeställningar: hur upplever föräldrarna att familjerätten involverat barnen i utredningen; har föräldrarna informerat barnen om den pågående vårdnadsutredningen; hur har barnen påverkats av vårdnadstvisten samt har familjerättens utredning bidragit till en lösning av konflikten?</p><p>Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med fyra pappor och en mamma som medverkade i vårdnadsutredningar år 2002-2003 vid en och samma familjerättsenhet.</p><p>Resultatet visade att i stort sett alla barn mådde dåligt innan, under och efter vårdnadstvisten. Föräldrarnas information till barnen om utredningsprocessen har varit mycket varierande. Alla barn har haft enskilda/syskonsamtal med utredarna. En del föräldrar har upplevt att under dessa samtal lyckades inte utredarna lyssna på barnen. Några föräldrar ansåg också att utredarna inte satte sig in i deras egen situation och att barnets bästa inte har varit i centrum för utredningsarbetet. Ingen av föräldrarna har tyckt att utredningen bidragit till en lösning av konflikten och att samarbetet med den andre föräldern i många fall har blivit sämre. I studien diskuteras slutligen föräldrarnas upplevelser av kontakt med familjerätten efter utredningen och deras syn på behov av en uppföljning.</p>

<p>Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie, med barnperspektiv som metodologisk utgångspunkt. Syftet är att infoga några barns röster, angående vem som stör(s) i det offentliga rummet.</p><p>Intervjuerna genomfördes våren 2008 i Stockholmsområdet, med ett urval av fyra barn i nioårsåldern. Gruppintervjuerna skedde vid två tillfällen och formen var halvstrukturerad.</p><p>Olika teorier tillämpas utifrån en problematisering av vuxenmakt, där barnens reflektioner relateras med positioneringar och normer. Teoretiska begrepp från queer- och maskulinitetsteori används för att se till maktdynamiken, mellan barn och vuxna. Det framkommer att de intervjuade barnen använder sig av olika motståndsstrategier, för att handskas med rådande vuxenmakt i det offentliga rummet. Den vanligaste strategin är att fysiskt förflytta sig från platsen oavsett vem som stör vem. En ”internaliserad vuxenblick” och hot om våld, påverkar även barnens rörelsefrihet. En intressant aspekt som helt förbisetts i vuxenorienterade samhällsdebatter med utgångsläget att barn stör vuxna, visar utifrån empirin hur vuxna således även stör barn i det offentliga rummet.</p>

Jag har utfört en empirisk studie med syfte att undersöka barns upplevelser av stress. Dels barns uppfattningar av begreppet stress, dels deras erfarenheter av stress i sin vardag. Med vardag avses hemma, på fritiden och i skolan. Det empiriska materialet bygger på tolv öppna och ostrukturerade intervjuer med sex pojkar och sex flickor i år 3 och 6. Forskning har visat på skillnader i pojkars och flickors reaktioner på stress. Likaså tycks ålder ha betydelse. Min teoretiska bakgrund består av två delar. Den första delen är en begreppsanalys där begreppet stress definieras och förklaras. Del två omfattar forskning om barn och stress med syfte att förklara orsaker och följder till stress hos barn samt hur stress kan förebyggas och motverkas. Resultatet på min empiriska undersökning visar att stress förekommer både hemma och i skolan. Barnen beskriver inte bara sin egen stress utan också den stress som finns i deras omgivning. En skillnad mellan pojkars och flickors uppfattningar av begreppet stress kan noteras. Medan flickorna förknippar stress med oro och nervositet tenderar pojkarna att förknippa stress med att man har mycket att göra som man inte hinner med. Även när det gäller stressrelaterade besvär finns en skillnad mellan könen. Flickorna anger främst huvudvärk och magvärk medan pojkarna främst anger smärtor i bröst och lungor. De äldre eleverna skiljer mellan positiv och negativ stress och kan förklara stressens positiva och negativa sida. I hemmet stressas barnen framförallt av att föräldrarna är stressade innan och efter jobbet. Av de barn som ägnar sig åt fritidsaktiviteter tycks dessa i flickornas fall upplevas som lustbetonade, medan pojkarna upplever sina aktiviteter som prestationsinriktade och förenade med tidspress. I skolan är det framförallt konkurrens, prov, läxor, redovisningar och tidspress som är källor till stress. Ett par elever upplever ljudnivån i klassrummet som störande och nästan samtliga elever uppger att rasterna gör så att de känner sig stressade. Dels på grund av att de inte hinner färdigt innan rasten, dels för att de tvingas jäkta till och från lektioner.Som lärare har man goda möjligheter att förebygga och motverka denna negativa stress hos eleverna. Litteraturen pekar på inslag av avslappningsövningar och lek, förändringar i kravbilden och införande av livskunskap på schemat. Även ett ökat elevinflytande skulle kunna minska risken för att elever utsätts för negativ stress i skolan.

Studien syftar till att söka förståelse för hur barn talar om mobbning och är baserad på individuella kvalitativa intervjuer med 30 barn i årskurs fyra. Dessa intervjuer analyserades med hjälp av diskursanalys och studien svarar på hur barn talar om mobbning när de ombeds definiera begreppet samt hur barn talar kring orsakerna till mobbning. Resultatet av undersökningen visar att barnens tal om mobbning till stor del ger uttryck för att mobbning är ett laddat ämne vilket kan ses som en moralisk diskurs som omfattar såväl barnen som intervjuaren. Positionering är en strategi barnen använder sig av i sitt sätt att tala om mobbning för att visa sin ståndpunkt i relation till ämnet. Positioneringen kan ses som en följd av den moraliska diskursen och blir särskilt tydlig när fokus ligger på den interaktionella dimensionen i intervjuerna. Barnens sätt att tala om definitionen av mobbning lyfter komplexiteten i begreppet och resultatet visar hur definitionen förändras i samtalet då barnen följer samtalskontexten. Barnens sätt att tala kring orsakerna till mobbning visar hur de genom skilda förklaringar placerar olika grader av social ansvarighet på de olika aktörerna. Resultatet i studien väcker frågor kring huruvida begreppet mobbning bör lyftas till diskussion i framtida forskning.

Intervjustudien i denna c-uppsats omfattar tre kvalitativa gruppintervjuer med elever som går i låg- mellan- och högstadiet på två olika skolor. Syftet med denna c-uppsats har varit att synliggöra elevernas tankar kring vad som kännetecknar en bra lärare. En kort historisk tillbakablick över lärarrollen tillför förståelse för hur den sett ut genom tiderna. Litteraturgenomgången behandlar olika delar av lärarrollen. I den teoretiska ansatsen tittar vi på hur olika teoretiker ser på barnperspektiv samt ett kort avsnitt om sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att enligt eleverna finns det många olika egenskaper som utgör en bra lärare. Ett viktigt delresultat som handlar om stress tog eleverna själva upp. Detta fick oss att fundera vidare hur detta kan vara relevant när vi pratade om bra lärare. I analysen och diskussionen har vi bland annat problematiserat hur komplext läraryrket är med den sociala delen samtidigt som läraren ska vara en duktig ämneslärare.

Uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie, med barnperspektiv som metodologisk utgångspunkt. Syftet är att infoga några barns röster, angående vem som stör(s) i det offentliga rummet. Intervjuerna genomfördes våren 2008 i Stockholmsområdet, med ett urval av fyra barn i nioårsåldern. Gruppintervjuerna skedde vid två tillfällen och formen var halvstrukturerad. Olika teorier tillämpas utifrån en problematisering av vuxenmakt, där barnens reflektioner relateras med positioneringar och normer. Teoretiska begrepp från queer- och maskulinitetsteori används för att se till maktdynamiken, mellan barn och vuxna. Det framkommer att de intervjuade barnen använder sig av olika motståndsstrategier, för att handskas med rådande vuxenmakt i det offentliga rummet. Den vanligaste strategin är att fysiskt förflytta sig från platsen oavsett vem som stör vem. En ”internaliserad vuxenblick” och hot om våld, påverkar även barnens rörelsefrihet. En intressant aspekt som helt förbisetts i vuxenorienterade samhällsdebatter med utgångsläget att barn stör vuxna, visar utifrån empirin hur vuxna således även stör barn i det offentliga rummet.