Introduktion: Barn som far illa är ett globalt folkhälsoproblem som kan orsaka långvariga hälsoproblem, i värsta fall död. Distriktssköterskan ska arbeta hälsofrämjande och förebyggande samt ha kunskap om barns utveckling och hälsa. Vanliga arbetsområden för distriktssköterskan är inom skolhälsovård och barnhälsovård. Gemensamt för dessa verksamheter är att distriktssköterskan är en nyckelperson som övervakar deras allmänna hälsa och tillväxt. Många barn som är utsatta får dock inte det stöd som de behöver. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att möta barn som far illa. Metod: Systematisk litteraturstudie har genomförts utifrån Polit och Becks niostegsmodell (2016). Databaserna Pubmed och Cinahl har använts vid sökning av artiklar. Artiklarna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av sex kategorier: Tecken på att barn far illa, Strategier för att identifiera barn som far illa, Hinder för att agera när barn far illa, Samverkan med socialtjänst, Emotionell påverkan samt Behov av mer kunskap. Konklusion: Erfarenheter av att möta barn som far illa var en professionell och personlig utmaning. Samarbetet med Socialtjänsten var svårt och påverkade både upptäckt och agerande. Kunskap och erfarenhet ökade möjligheten att identifiera barn som far illa. Därför är det viktigt att distriktssköterskan får mer kunskap, stöttning och professionell handledning.

No description available.

Bakgrund: Det finns ett mörkertal av barn som utsätts för misshandel. Utan intervention riskerar de att drabbas av fysisk och psykisk ohälsa upp i vuxenlivet. Att möta barn som misstänkts vara utsatt för misshandel är en stark stressor för sjuksköterskor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn som utsatts för misshandel. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design där 10 artiklar inkluderades i resultatet. Dataanalysen genomfördes enligt Fribergs femstegsanalys. Resultat: Erfarenheter av möten med barn utsatta för misshandel väckte motstridiga känslor inom sjuksköterskan och uppgiften ansågs också svår på grund av att sjuksköterskan kände en osäkerhet i hur de skulle handla i det enskilda fallet. Sjuksköterskors erfarenhet var att de gav stöd till barn och föräldrar genom förtroendefulla relationer men att de också själva var i behov av stöd och utbildning. Slutsats: Sjuksköterskor som ger omvårdnad till barn utsatta för misshandel löper ökad risk för psykisk ohälsa. Kollegialt stöd, handledning, debriefing och utbildning kan motverka detta. Dessa typer av stöd kan öka anmälningsfrekvensen till socialtjänsten gällande barn som utsätts för misshandel. / Background: There are an unknown number of children exposed to child abuse. Without intervention they risk suffering from physical and mental illness in adulthood. Encountering children where child abuse is suspected is a great stressor for nurses. Aim: To describe nurses’ experiences of encounters with children exposed to child abuse. Method: A literature review with qualitative design was conducted, including 10 articles in the result. Data were analysed using Friberg’s five-step analysis. Results: Experiences of encounters with children exposed to abuse aroused conflicting feelings within the nurse and the task was considered difficult because the nurse felt uncertain about how they would act in the individual case. The nurses’ experiences were that they provided support to children and parents through trusting relationships, but that they themselves were also in need of support and education. Conclusion: Caring for children suffering from child abuse leaves nurses in risk of their mental health. Collegiate support, supervision, debriefing and training may function as a counteract. These measures of support may increase the level of report to Social service concerning child abuse.

Social work has long been known as a stressful profession where burnout and emotional exhaustion among staff are common. Especially duties in child services seem to cause stress and dissatisfaction among social workers. The aim of this thesis is to with a research overview find out how social workers within child protection experience and cope with stress at work. The study is answering the following research question: how do social workers who work with children and families cope with stress at work? The method for the current study is a research overview with a thematic analysis. The purpose of this method is to compile research regarding coping strategies within child and family services. To understand the empirical data a psychosocial perspective with focus on Karasek’s (1979) demand-control-support model and coping is applied. The result of the study shows that social workers working in child protection use stress management strategies that are based on social support and personal characteristics as well as with the help of the organization's efforts as support. To feel that you have meaningful social connections seems to be the most recurring factor for stress management in child protection. Both formal and informal social support are of great importance for how social workers cope with the psychologically stressful work, sometimes regardless of individual self-help strategies or organizational efforts.

Endast 10% av föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning uppger att de får det stöd de är i behov av i sitt föräldraskap. Det har skett ett skifte i synen på individer med intellektuell funktionsnedsättning vilket inkluderar möjligheter till föräldraskap. Syftet med denna studie var att undersöka hur professionella inom socialt arbete upplever det givna stödet till föräldrar med intellektuell funktions-nedsättning. Studien har haft en kvalitativ ansats där sju semistrukturerade inter-vjuer har utförts med socionomer som kommer i kontakt med familjerna i sitt arbete. Resultatet visar på att det blir den professionellas egna förmåga och handlingsutrymme att forma och utföra arbetet, samt hur organisationen påverkar utformningen av arbetet. Även om det har skett en förändring kring synen på föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning visar studien att arbetet behöver utvecklas för att möjliggöra ett tillräckligt stöd kring föräldraskapet. / Only 10% of parents with an intellectual disability state that they get the support they are in need of. There has been a shift in the view of people with intellectual disabilities, which includes the right of parenthood. The aim of this study is to investigate how social workers experience the given support to parents with an intellectual disability. The study has been conducted using a qualitative approach in which seven semi-structured interviews were held with social workers who come in contact with the families in their work. The results show that it is the professionals’ own ability and discretion to design the work and how the organ-ization affects the work. Even though there has been a shift in the view of parents with intellectual disabilities rights the study shows that there is more work to be done to give enough support to the parents.

Professionella som möter barn i sitt arbete har en absolut anmälningsplikt att orosanmäla vid misstanke om att ett barn far eller riskerar att fara illa enligt 14:1 SoL. Syftet med studien är att undersöka hinder och möjligheter för anmälningspliktiga att göra en orosanmälan, undersöka hur de skattar sin kunskap kring anmälningsplikten och samarbetet med socialtjänsten. Föreliggande studie är en kvantitativ studie baserad på en webbenkät där 66 respondenter som lyder under anmälningsplikten fått svara på frågor och påståenden gällande lagen om anmälningsplikt och orosanmälan. I studien ingick yrkesverksamma från för- grund- och gymnasieskola, polis, fritidsgård samt socialtjänst från Trollhättans kommun. Resultat för studien bygger på statistiska analyser och pekar på att det finns påverkningsfaktorer som gör att professionella med anmälningsplikt väljer att göra eller inte göra en orosanmälan trots att lagen menar att inga övervägningar ska göras av den anmälningsskyldige. 13,6% av respondenterna håller inte alls med eller tar delvis avstånd från att de skulle ha goda kunskaper om vad deras anmälningsplikt innebär. Respondenter med erfarenhet av samverkan med socialtjänst är inte helt nöjda med tidigare erfarenhet av samverkan samtidigt skattar de effekten av samverkan som positiv. Resultatet visar på att utökad kunskap behövs om utsatthet hos barn, om anmälningsplikten generellt samt förståelse för att anmälningsplikten är absolut hos anmälningspliktiga