Detta arbete handlar om att komponera bebopmelodier för kontrabasen. Jag har lagt stort fokus på att komponera melodiskt med element från bebopen, men också att komponera idiomatiskt, vilket innebär att komponera melodier som passar bra och är bekväma att spela på kontrabasen. Syfter var att utveckla min förmåga att komponera melodiskt och idiomatiskt. Detta med hjälp av inspiration från den legendariska bebopbasisten och kompositören Oscar Pettiford. Under mina år på musikhögskolan så har jag studerat och spelat de flesta av Pettifords melodier och märkt att de är perfekta för kontrabasen. Detta gjorde att mitt intresse för bebopmelodier på basen växte, och jag blev nyfiken på vad det är som faktiskt händer på de melodier där basen får vara i framkant och på vilket sätt dessa melodier är skrivna. Arbete resulterade i fyra egna kompositioner som skrevs med hjälp av gemensamma stildrag som jag fann i Oscar Pettifords kompositioner, vilket gör att dessa melodier passar utmärkt att spela på kontrabasen.

In this project, the purpose has been to research new ways of improving my bebop phrasing on the drums by transcribing one of the great saxophonists in jazz history – Charlie Parker. As a drummer, my main outlet for learning the language of bebop has been by transcribing other drummers. My theory is that I might find new ways of approaching my own instrument by transcribing someone who plays a different instrument than I do.  This work is based around my personal goal of learning the phrasing and the language of bebop. To fully grasp the rich history of the music I´ve examined the rhythmic principles of one of the inventors – Charlie Parker. I write about my findings and my process of incorporating methods of phrasing into my own musical vocabulary.  This project could be interesting for all kinds of practicing musicians but foremost for drummers. / <p>Repertoar:</p><p>Dewey Square (Parker)</p><p>A Night in Tunisia (Gillespie/Paparelli)</p><p>Lover Man (Davis/Ramirez/Sherman)</p><p>Koko (Parker)</p><p>My Little Suede Shoes (Parker)</p><p>Rocker (Mulligan)</p><p>Medverkande musiker:</p><p>Axel Mårdsjö - altsaxofon</p><p>Hampus Adami - trombon</p><p>Kalle Johansson - piano</p><p>Johan Tengholm - kontrabas</p><p>Johan Förnell - trummor</p>

Syftet med denna studie är att undersöka huruvida ett avgränsat tillvägagångssätt med få, tydliga regler att förhålla sig till kan främja eller hämma min improvisationsförmåga inom jazzgenren bebop och hur det påverkar min lärandeprocess. För att kunna svara på dessa frågor så har videodokumentation tillsammans med loggbok använts som datainsamlingsmetod. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på mästarlära. I kapitlen som följer så kommer relevant litteratur och forskningsartiklar att presenteras tillsammans med metod och resultat. I resultatkapitlet presenterar jag min process och drar slutsatsen att ett avgränsat tillvägagångssätt är till min fördel och främjar min lärandeprocess inom improvisation och bebop. Detta resultat kommer avslutningsvis att diskuteras i det sista kapitlet i relation till den litteratur och de forskningsartiklar som jag har använt mig utav. / The purpose of this study is to investigate whether a delimited approach with few, distinct rules to adhere to can support or obstruct my ability to improvise within the jazz genre of bebop and how it affects my learning process. In order to be able to answer these questions, video documentation together with a logbook has been used as a data collection method. The study is based on a socio-cultural perspective with a focus on master – apprentice teaching. In the chapters that follow, relevant literature and research articles will be presented together with method and results. In the results chapter, I present my process and conclude that a limited approach is to my advantage and promotes my learning process in improvisation and bebop. This result will finally be discussed in the last chapter in relation to the literature and research articles that I have used.

Is it a dream came true for you to experience a Virtual Reality (VR) and be able to touch virtual objects and manipulate them with your bare hands? The recent growth of the Virtual Reality market resulted in an intensification of the development of the haptics gloves technology. The newly haptics gloves, Bebop gloves launched and commercialized recently which will use for this study. Earlier research has explored a range of haptics effects mainly on VR surgery or gaming. Yet, VR industrial training has gradually received attention in recent years. Creating multiple scenarios in the virtual scene is not only cost-effective but also increases safety and reduces training time. However, not many research studies have explored using haptic gloves in the VR industrial training environment. This study tries to complement earlier research by investigating usability and user performance using bebop vibration gloves in VR industrial training. The purposes were to provide a usability review of bebop gloves and explored the effect of haptics in VR industrial training. Three different haptics settings (Non-haptics, Partial haptics, and Full-haptics) were being set up. Eighteen users were then recruited to try randomly two haptics settings. Each user had to complete a five steps VR industrial training task while “thinking aloud”, followed by questionnaires and interviews after the task. The error and time recorded for each training step. These results confirmed several conclusions drawn in earlier research about how the haptics affect user performance in the VR environment, as well as how the behavior changes when using the haptics gloves in a VR environment. Last but not least the results also pointed to the importance of vibration haptics benefits in small-scale actions and provide the user with an interpersonal confirmation. / Är det en dröm som förverkligades för dig att uppleva en virtuell verklighet (VR) och kunna röra virtuella objekt och manipulera dem med bara händer? Den senaste tillväxten av marknaden för Virtual Reality resulterade i en intensifiering av utvecklingen av haptikhandskar-tekniken. De nyligen haptiska handskarna, Bebophandskar lanserade och kommersialiserades nyligen som kommer att användas för denna studie. Tidigare forskning har undersökt en rad haptiska effekter främst på VR-kirurgi eller spel. Ändå har VR-industriell utbildning gradvis fått uppmärksamhet under de senaste åren. Att skapa flera scenarier i den virtuella scenen är inte bara kostnadseffektivt utan ökar också säkerheten och minskar tiden. Men inte många forskningsstudier har undersökt användning av haptiska handskar i VR: s industriella utbildningsmiljö. Denna studie försöker komplettera tidigare forskning genom att undersöka användbarhet och användarprestanda med hjälp av bebop-vibrationshandskar i VR-industriutbildning. Syftena var att tillhandahålla en användbarhetsgranskning av bebop-handskar och utforska effekten av haptik i VR-industriutbildningen. Tre olika haptikinställningar (Non-haptics, Partial haptics och Full-haptics) inställdes. Atten användare rekryterades sedan för att testa slumpmässigt två haptikinställningar. Varje användare måste genomföra en femstegs VR-industriell träningsuppgift medan han ”tänker högt”, följt av frågeformulär och intervjuer efter uppgiften. Felet och tiden som registrerats för varje träningssteg. Dessa resultat bekräftade flera slutsatser som dragits i tidigare forskning om hur haptiken påverkar användarnas prestanda i VR-miljön, liksom hur beteendet förändras när man använder haptikhandskarna i en VR-miljö. Sist men inte minst pekade resultaten också på vikten av fördelar med vibrationshaptik i småskaliga åtgärder och ger användaren en interpersonell bekräftelse.

No description available.

<p>Repertoar:</p><p>Budpology- Jonatan Erlingsson</p><p>Strictly Confidential- Bud Powell</p><p>Tempus Fugit- Bud Powell</p><p>The Fruit- Bud Powell</p><p>Celia- Bud Powell</p><p>I´ll Keep Loving You- Bud Powell</p><p>I´ll Remember April- Gene de Paul</p><p></p><p>Medverkande Musiker:</p><p>piano, arrangemang, komposition - Jonatan Erlingsson</p><p>kontrabas - August Eriksson</p><p>trummor - Henrik Jäderberg</p><p>saxofon - Amanda Sedgwick</p><p>violin 1 - Tor Alvin Wika</p><p>violin 2 - Natasja Dluzewska</p><p>viola - Stina Ahlgren</p><p>cello - Åse-Maria Bygland Larsen</p>

When a new type of jazz, later often referred to as free jazz, entered the Swedish jazz scene at the time when the 1950s became the 1960s, an intense debate occurred within the Swedish jazz community. A debate between those in favor of the new style, its expressions and the direction in which jazz was moving towards in general, versus those who disliked this new development, thought that it was too extreme and was not in line with the traditions of jazz. This essay will bring this debate to light and analyze different aspects of it, with a similar controversy in mind which took place at the time of the arrival of bebop, approximately fifteen years earlier. The primary aim is to integrate free jazz into the Swedish jazz narrative, something that has been neglected in earlier research. Through discourse analysis, contemporary thoughts and values are brought to the surface. In part to better understand how and why these different opinions came to be, but above all, if they were part of other contemporary discussions, strives and struggles within the Swedish jazz community. The findings point towards the fact that free jazz played an important role in both the contemporary Swedish jazz discourse and the development of jazz at large. Free jazz expanded the spectrum of expression within the genre and helped jazz in general to reach a status of high culture, a strive that had existed for a long time.

Sammanfattning Att vara jazzmusiker kan betyda så oerhört många olika saker, och själva ordet jazzväcker på många sätt fler frågor än svar. Jazz som framförs idag är en såpass bred musikform att den är nästan omöjlig att definiera. Diskussioner uppstår kring nästan alla antaganden när någon försöker beskriva jazz och dess utveckling, och inte minst när man gör det i textform. Viljan att definiera musik och kultur är naturlig för många människor. Det är ett sätt att definiera sig själv och varandra som musiker, konstnär och människa, och ett sätt att bygga sin identitet och sitt sammanhang. Sedan jazzen institutionaliserades har äldre jazz på många sätt satts på en piedestal som jag ibland är orolig för ska hämma dess utveckling. Jag har under lång tid strävat efter att utvecklas inom jazzens mer traditionella område, och jag har ibland ställt mig frågan om jag verkligen är jazzmusiker, jag som till exempel inte kan improvisera till Charlie Parkers Donna Leepå ett övertygande sätt.    Detta arbete kretsar kring fraser. Precis som vårat talspråk så består musik och inte minst bebop av små komponenter, fraser, som tillslut bygger upp ett språk vare sig det heter svenska eller bebop. Genom att få en djupare förståelse för hur fraserna kan omformas vill jag pröva en hypotes om att bebop är en central musikform inom jazzgenren.Jag har valt ut femton fraser från bebopen som jag bearbetat för att spelas i ett modernare sammanhang, Christian Scotts musik från 2015. Av den processen för jag sedan en diskussion kring hur mina fraser relaterar till Scotts musik, och om varför vi kallar både ny musik och bebop för jazz. Med de material jag arbetat med har jag inte kunnat se att vi kallar båda stilarna för jazz på grund av musiken i sig, utan att detta snarare har sociala anledningar. Av arbetet har jag även funnit tydliga verktyg till att omforma fraser, och i arbetet delar jag med mig av de lärdomar jag dragit längs vägen.

The focus of this essay is a discussion of Libby Larsen's relationship with American vernacular musical expression in her piano chamber music works. This essay examines three works that are representative of the wide range of influences in her piano chamber music: Holy Roller for Alto Saxophone and Piano; Barn Dances for Flute, Clarinet, and Piano; and Trio for Piano and Strings for Violin, Cello, and Piano. They are inspired, respectively, by three different genres of American music: gospel, Western square dance, and jazz. In so doing, this essay discusses Larsen's use of musical quotations, idiomatic harmonic elements, and patterns of rhythm and melody drawn from these varied aspects of American culture. It is essential for musicians to understand how to play varying genres, and this essay offers suggestions on how to play the three different genres of gospel, Western square dance, and jazz within the context of Larsen's music. This essay will hopefully bring these works, and Larsen's larger body of works, to the greater attention of the musical community and introduce them to a wider audience.

Made available in DSpace on 2016-04-26T18:18:39Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Roberta Regalcce de Almeida.pdf: 33873531 bytes, checksum: da78f0244fd08f8bdcbea5868d109eee (MD5) Previous issue date: 2010-05-11 / Conselho Nacional de Desenvolvimento Científico e Tecnológico / This dissertation aims to analyze two Japanese animation series for TV, Cowboy Bebop (1998) and Samurai Champloo (2004) by Shinichiro Watanabe. The both series are emblematic by using a remix of the traditional and the modern, the Japanese culture and the West, generating unusual metamorphoses and creating multiple interfaces between various contexts and media experience (television, movies, games, manga etc.). The research analyzes the strategies of remix, typical of so-called post-production, on the dynamics of selection and appropriation of media products and objects of consumption, and their reuse in other forms and contexts, redefining them, as a focus of epistemological critical analysis. The goal is to analyze if the author s remix can be considered in fact, one author. In support of discussion, the research selected authors who have dedicated themselves to track the origins, functions and uses of the remix, and the modulations of this process in pop culture throughout the twentieth century as Lev Manovich (2005), Eduardo Navas (2008), Nicolas Bourriaud (2009) and Lucia Santaella (2007). Moreover, the theory corpomídia (Greiner and Katz 2005) explains how to avoid the deterministic analysis that consider the work and the author as objects and subjects entered by the culture. The analitic methodology for the both series, while remixes of Japanese pop culture, focuses on observing and reporting different sources, indicating their mediation. As media products, the series will finally be recognized as maps or overlapping layers, as the researchers specializing in Japanese pop culture has been discussing in recent years (Looser 2009, Igarashi 2001, Greiner, 1998 and 2000 and Luyten, 2000). The expected result is a reflection that will not invoke the traditional dichotomies between East and West and it is focused on analyzing the media culture, with emphasis on representations of corpomídia that appears as a mark of natural experiments studied / A dissertação propõe analisar duas séries de animações japonesas para TV, Cowboy Bebop (1998) e Samurai Champloo (2004) de Shinichiro Watanabe. Trata-se de duas séries emblemáticas por remixar em um mesmo cenário o tradicional e o moderno, a cultura japonesa e a ocidental, engendrando metamorfoses inusitadas e criando múltiplas interfaces entre vários contextos e experiências midiáticas (TV, cinema, jogos eletrônicos, mangás etc). A pesquisa analisa as estratégias de remix, típica da chamada pós-produção, em sua dinâmica de seleção/apropriação de produtos midiáticos e/ou objetos de consumo, e em sua reutilização em outras formas e contextos, resignificando-os, como eixo epistemológico da análise crítica. O objetivo é analisar se o autor de remix pode ser considerado de fato, um autor. Para fundamentar a discussão, a pesquisa selecionou autores que se dedicaram a rastrear as origens, funções e usos do remix, bem como as modulações desse processo na cultura pop ao longo do século XX como Lev Manovich (2005), Eduardo Navas (2008), Nicolas Bourriaud (2009) e Lucia Santaella (2007). Além disso, a teoria corpomídia (Greiner e Katz 2005) esclarece como evitar as análises deterministas que consideram obra e autor como objetos e sujeitos inscritos pela cultura. A metodologia de análise dessas duas séries, enquanto remixagens da cultura pop japonesa, concentra-se em observar e apontar diferentes fontes, evidenciando as suas mediações. Enquanto produtos midiáticos, as séries acabaram por ser reconhecidas como mapas sobrepostos ou camadas (layers), como pesquisadores especializados na cultura pop japonesa vem discutindo nos últimos anos (Looser 2009, Igarashi 2001, Greiner, 1998 e 2000 e Luyten, 2000). O resultado esperado é uma reflexão que não se ampara nas tradicionais dicotomias entre oriente e ocidente e cujo foco está na análise das mídias, com ênfase nas representações do corpomídia que aparece como marca singular das experiências estudadas