<p>One of the most important challenges of health and medical care is to strength the role of the patient in the treatment. In psychiatric care the patient must be seen as a resource and should be given the opportunity to participate in his treatment. The overall aim of the thesis was to investigate and describe how patients in psychiatric care perceive participation, and how existing assessments support participation.</p><p>Study I describes how patients in psychiatric institutional care perceived their opportunities to be active and to participate in their own treatment. The ICF (International Classification of Functioning Disability and Health) inspired the study. By means of a questionnaire, 61 patients reported their opinions of the value of received care, highlighting concepts such as activity and participation. Ten of those patients were then selected for a semi-structured interview. The study showed that patients who were treated according to compulsory care (LPT) were generally more dissatisfied with their opportunities to be active and participate in their own care than patients treated according to the law of health and medical care (HSL). Younger patients in particular were more dissatisfied. Some important factors in the environment were continuity and reception from the staff. Facilitating factors for activity and participation were agreement between patient and staff about the treatment plan, discussions about expectations, and creating conditions for engagement in activities and or responsibility.</p><p>Study II investigates if there is harmony between the CPRS-S-A (Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self-Assessment), the OCAIRS–S (Occupational Circumstances Interview and Rating Scale) and the OSA (Occupational Self Assessment), and if they can replace each other when the occupational therapist collects information about the patient. Another aim was to investigate how occupational therapist uses the collected information in the treatment plan process. Fourteen patients with depression disorders took part in the study. The study showed that even if the symptoms of the disease were improved at the end of the treatment period the patients still had problems with occupational performance, reduced self-confidence and the structure of their day. Consequently the assessments cannot replace each other. The study emphasized the importance of using both interview and self-assessments when collecting information about the patient, since these methods complement each other in identifying the needs and goals of the treatment. Many problems were related to the patient’s social environment but this was not reflected in the treatment plan; few goals were identified in this area.</p><p>In conclusion, occupational therapists should use self-assessments and interviews in order to support the patient’s participation in psychiatric care. Furthermore, it is important to use assessments for both occupational performance and medical symptoms when identifying the patient’s needs and goals of treatment since there is a discrepancy between the two areas; symptoms are reduced earlier than perceived problems in occupational performance. Regardless of what kind of law the patient is treated under, all patients have the right to participate in their own treatment. This thesis also shows that the social environment is important in enabling the participation of patients in their psychiatric care.</p> / <p>En av de viktigaste utmaningarna inom hälso- och sjukvården är att stärka patientens ställning i behandlingen. Inom psykiatrisk vård så måste patienten ses som en resurs och ges möjlighet att vara delaktig i sin behandling. Det övergripande syftet med denna avhandling var att undersöka och beskriva hur patienter inom psykiatrisk vård uppfattar delaktighet och hur existerande instrument stödjer delaktighet.</p><p>Studie I beskriver hur patienter inom psykiatrisk slutenvård uppfattar sina möjligheter till aktivitet och delaktighet under vårdtiden. ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa ) inspirerade studien. Genom en enkät svarade 61 patienter på värdet av den vård som de erhöll, där begrepp som aktivitet och delaktighet belystes. Tio patienter valdes sedan ut för en semistrukturerad intervju. Studien visar på att patienter som vårdats utifrån Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT) var generellt mer missnöjda än de patienter som vårdats utifrån Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL). Även yngre patienter var mer missnöjda. Några viktiga faktorer i miljön som påverkar möjlighet till delaktighet var kontinuitet och bemötande från personalen. Underlättande faktorer för aktivitet och delaktighet var att det fanns en samstämmighet mellan patient och personal i vårdplaneringen, att förväntningar diskuterades, att förutsättningar till engagemang i aktiviteter gavs och att patienten fick möjlighet att ta eget ansvar.</p><p>Studie II undersöker om det finns harmoni mellan CPRS-S-A (Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self-Asessment), OCAIRS-S (Occupational Circumstances Interview and Rating Scale) och OSA (Occupational Self Assessment) och om de kan ersätta varandra när arbetsterapeuten samlar information kring patienten. Ett annat syfte var att undersöka hur arbetsterapeuten använder den insamlade informationen i behandlingsplanen. Fjorton patienter med depressionssjukdom deltog i studien. Studien visar att även om de medicinska symptomen förbättras i slutet av behandlingen så har patienten fortfarande problem i aktivitetsutförande, nedsatt självkänsla och struktur på dagarna. Bedömningsinstrumenten kan inte ersätta varandra. Studien betonar vikten av att använda både intervju och självskattning vid datainsamling kring patienten, då de kompletterar varandra vid identifiering av behov och mål i behandlingen. Många problem var relaterade till patientens sociala miljö, dock saknades detta i behandlingsplanerna; få mål och åtgärder identifierades inom detta område.</p><p>Sammanfattningsvis, arbetsterapeuten bör använda självskattningar och intervjuer i syfte att stödja delaktighet inom psykiatrisk vård. Dessutom är det betydelsefullt att använda bedömningsinstrument både för aktivitetsutförande och medicinska symptom för att identifiera patientens behov och mål i behandlingen då det är en diskrepans mellan dessa två områden; medicinska symptomen reduceras tidigare än upplevda problem i aktivitetsutförandet. Oavsett vilken lag som styr vårdformen så har alla patienter rätt till delaktighet i sin egen behandling. Denna avhandling visar också på att den sociala miljön är viktigt för delaktighet för patienter inom psykiatrisk vård.</p>

<p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur smärta, hos äldre personer som har diagnosen demens, kan identifieras och vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att skatta/bedöma smärta hos dem som har diagnosen demens. Dessutom var syftet att beskriva vilka kriterier/särdrag man använder sig av vid smärtbedömningen hos de med sjukdomen demens. Artiklar söktes i följande databaser: Academic Search Elite, Cinahl, High Wire Press, Pub Med och i Science Direct. Dessa databaser valdes relaterat till att de är erkända och hade ett relativt stort utbud på relevanta artiklar inom ämnet.Designen i denna studie var beskrivande litteraturstudie där resultatet baseras på vetenskapliga artiklar. Totalt 31 artiklar var relevanta för studien och togs med i resultatet, av dessa var 24 kvalitativa, 4 kvantitativa och 3 artiklar var både kvalitativa och kvantitativa. Granskningen av kvaliteten av artiklarna som ingår i studien visade att den metodologiska kvaliteten var relativt hög.Resultatet visade att det fanns en del olika indikatorer som bedöms vid smärtskattning.Till de vanligaste indikatorerna hör ansiktsuttryck, smärtord och smärtljud men personer med demens och smärta kan även reagera med att dra sig undan, bli tysta eller ibland bli aggressiva och agiterade.Det fanns ett flertal smärtskattningsinstrument och observationsskalor med olika upplägg och kombinationer av bedömningskriterier. Smärtbedömning hos äldre med demens försvåras av att deras kognitiva förmåga liksom den verbala förmågan tenderar att försämras med deras sjukdom. Studien visade också att smärtskattning hos personer med kognitiv svikt är ett komplicerat och viktigt arbete för personal inom sjukvården.</p> / <p>The purpose of this literature review was to describe the pain, in older people who have been diagnosed with dementia, experience can be identified and the available aids, the pain of those who have been diagnosed with dementia. Furthermore, the purpose was to describe the criteria/characteristics used to make pain assessments on persons with dementia.Articles were found in the following databases: Academic Search Elite, Cinahl, High Wire Press, Pub Med and Science Direct. These databases were choosen because they are recognized and had a relatively wide range of relevant articles on the subject. The design of this study was descriptive literature review, where the outcome is based on scientific articles. In total, 31 articles were relevant to the study and were included in the result, of these articles, 24 were qualitative, 4 quantitative and 3 articles were both qualitative and quantitative. The review of articles included in the study, showed that the methodological quality was relatively high.The results indicated that there were different indicators considered while doing the pain assessment. The most common indicators include facial expression, pain words and sounds of pain, but persons with dementia and pain can also react with withdrawal, become quite or even become aggressive and agitated.There were several of pain-assessment instruments and observation scales with different set-ups and combinations of criteria. Pain assessment on elderly people with dementia is complicated, thus, their cognitive ability tends to deteriorate with their illness.The study also showed that pain assessment on persons with cognitive impairment is a complex and important work for health care staff.</p>

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur smärta, hos äldre personer som har diagnosen demens, kan identifieras och vilka hjälpmedel som finns att tillgå för att skatta/bedöma smärta hos dem som har diagnosen demens. Dessutom var syftet att beskriva vilka kriterier/särdrag man använder sig av vid smärtbedömningen hos de med sjukdomen demens. Artiklar söktes i följande databaser: Academic Search Elite, Cinahl, High Wire Press, Pub Med och i Science Direct. Dessa databaser valdes relaterat till att de är erkända och hade ett relativt stort utbud på relevanta artiklar inom ämnet.Designen i denna studie var beskrivande litteraturstudie där resultatet baseras på vetenskapliga artiklar. Totalt 31 artiklar var relevanta för studien och togs med i resultatet, av dessa var 24 kvalitativa, 4 kvantitativa och 3 artiklar var både kvalitativa och kvantitativa. Granskningen av kvaliteten av artiklarna som ingår i studien visade att den metodologiska kvaliteten var relativt hög.Resultatet visade att det fanns en del olika indikatorer som bedöms vid smärtskattning.Till de vanligaste indikatorerna hör ansiktsuttryck, smärtord och smärtljud men personer med demens och smärta kan även reagera med att dra sig undan, bli tysta eller ibland bli aggressiva och agiterade.Det fanns ett flertal smärtskattningsinstrument och observationsskalor med olika upplägg och kombinationer av bedömningskriterier. Smärtbedömning hos äldre med demens försvåras av att deras kognitiva förmåga liksom den verbala förmågan tenderar att försämras med deras sjukdom. Studien visade också att smärtskattning hos personer med kognitiv svikt är ett komplicerat och viktigt arbete för personal inom sjukvården. / The purpose of this literature review was to describe the pain, in older people who have been diagnosed with dementia, experience can be identified and the available aids, the pain of those who have been diagnosed with dementia. Furthermore, the purpose was to describe the criteria/characteristics used to make pain assessments on persons with dementia.Articles were found in the following databases: Academic Search Elite, Cinahl, High Wire Press, Pub Med and Science Direct. These databases were choosen because they are recognized and had a relatively wide range of relevant articles on the subject. The design of this study was descriptive literature review, where the outcome is based on scientific articles. In total, 31 articles were relevant to the study and were included in the result, of these articles, 24 were qualitative, 4 quantitative and 3 articles were both qualitative and quantitative. The review of articles included in the study, showed that the methodological quality was relatively high.The results indicated that there were different indicators considered while doing the pain assessment. The most common indicators include facial expression, pain words and sounds of pain, but persons with dementia and pain can also react with withdrawal, become quite or even become aggressive and agitated.There were several of pain-assessment instruments and observation scales with different set-ups and combinations of criteria. Pain assessment on elderly people with dementia is complicated, thus, their cognitive ability tends to deteriorate with their illness.The study also showed that pain assessment on persons with cognitive impairment is a complex and important work for health care staff.

The purpose of this essay has been to answer the question of whether or not administrators of economic support perceive that their professional status is ranked lower than that of their coworkers in other fields of the social services. We set out to study whether or not their comparative status differed depending on their use of standardized assessment instruments and if their experience with regards to professional status differed depending on the size of the municipality they worked in. We also wanted to determine in what way (if any) the comparative status manifests itself and what factors influences it. We’ve utilized method triangulation in order to answer the questions posed in our purpose. The quantitative study was conducted using a questionnaire and the qualitative with three interviews. Both studies were conducted in the county of Värmland, Sweden. The three municipalities, in which the interviews was conducted, varied in size which was a part of our selection process due to the fact that we believed that the size would affect the views regarding professional status. The result of our study shows that how administrators view their comparative ranking differs depending on the size of their respective municipalities. Administrators in the larger municipalities perceive their status to be low in comparison to other fields while administrators in smaller municipalities doesn’t perceive any noticeable difference. The administrators don’t feel that their status is dependent on the lack of standardized assessment instruments within their field but rather the way economic support is taught at the Swedish universities. Within this study we conclude that administrators working in the field of economic support in municipalities with more than 10 000 inhabitants perceive that their field is ranked lower when compared to other fields within the social services.

Anknytningen mellan förälder och barn utgör en viktig del för barnets fortsatta utveckling i livet. Inom familjevård möter kliniker föräldrar som är i behov av extra stöd i föräldraskapet. Det är viktigt att kliniker uppmärksammar och bedömer om eventuella riskfaktorer i föräldraförmåga föreligger för att kunna erbjuda insatser som ökar möjligheten för att det väntade barnet utvecklas gynnsamt. Utifrån åtta intervjuer med kliniker, familjebehandlare och barnmorskor, som möter blivande föräldrar har studiens syfte undersökts, vilken vikt som inom familjevård tillskrivs anknytningsperspektivet i barnets första levnadsfas. Vidare syftar studien till att ta del av verksamma socionomers, inom familjebehandling, och barnmorskors kunskap och erfarenheter kring att tidigt uppmärksamma och bedöma föräldrars förmåga att knyta an till sitt väntade barn. Resultatet av studien visar att samtliga respondenter är förtrogna med anknytningens vikt i barnets första levnadsfas och denna kunskap omsätts i praktiken genom att respondenterna bland annat informerar blivande föräldrar om anknytningens vikt. Genom samtal med föräldrarna uppmärksammas och bedöms riskfaktorer som explicit eller implicit kan påverka föräldrars förutsättningar att ge sitt barn möjlighet till trygg anknytning. Respondenternas totala bedömningar av föräldrars förmåga att tillgodose sitt väntade barns behov grundas på personlig erfarenhet, yrkeskunskap samt information som framkommer i mötet med föräldrarna. Respondenterna framhöll delade åsikter angående om bedömningsinstrument kan underlätta bedömningar av föräldraförmåga. / The attachment between parent and child is an essential part of a child´s development. Professionals within family care meet parents who are in need of extra support in their parenting. It’s important to observe and assess possible factors that may have bad influence in the parenting skills. This to offer these parents extra support and interventions during their parenting in order to prevent adverse development of their child. The purpose of the study was gained through eight interviews, held with professionals within family care, and it illustrates the meaning that professionals in family care attributes attachments influence in a child’s first period of life. The purpose of the study also aims to illustrate knowledge and experience related to attachment that the professionals possess. The results of the study indicate that the respondents are aware of the importance of attachment in the first period of a child’s life and they use their knowledge about attachment by, for example, informing parents who are expecting a baby about the importance to develop good attachment. The respondents get information through conversations with the parents that helps them to identify and assess factors that explicit and implicit can affect the parent’s ability to bond with their child. The respondents total assess of parenting ability are based on personal experience, professional knowledge and information revealed in the meeting with the parents. The respondents showed variety in the effects of using assessment tools during assessment of parenting ability.

Sammanfattning Syftet: Att sammanställa vad som fanns beskrivet i vetenskaplig litteratur om bedömningsinstrument som kan användas av arbetsterapeuter för bedömning av behov av bostadsanpassning för vuxna med främst fysiskt funktionsnedsättning.   Metod: Systematisk litteraturstudie med sökning på fyra sökord i sju databaser. För att få ytterligare information om de funna bedömningsinstrumenten gjordes en manuell sökning via artiklarnas referenslistor för att kunna besvara frågeställningarna.   Resultat: Författarna fann sju bedömningsinstrument som bedömde olika aspekter av miljön i relation till person och/eller aktivitet. Inget av bedömningsinstrumenten var avsett att enbart bedöma behovet av bostadsanpassning. Resultatet styrker behovet av bedömningsinstrument som innehåller både observation och självskattningsmoment för att få en helhetsbild av miljöns tillgänglighet och användbarhet.   Konklusion:  Arbetsterapeuter som bedömer behovet av bostadsanpassning behöver bedömningsinstrument som mäter både subjektiva och objektiva aspekter av hemmiljö. Fem av bedömningsinstrumenten innehöll antingen självskattnings- eller observationsmoment och om de kombineras med varandra får arbetsterapeuten en helhetsbild. Två av bedömningsinstrumenten innehöll båda aspekterna. / Summary   Purpose:   To compile what was described in scientific literature on assessment instruments that can be used by occupational therapists to assess the need for home modifications for adults with primarily physical disabilities. Method: Systematic literature search with four keywords in seven databases. To obtain additional information about the assessment instruments a manual search of article reference lists was carried out in order to answer the specific study questions of the study. Results: The authors found seven assessment instruments which assessed various aspects of the environment in relation to person and / or activity. None of the assessment instruments were designed to only assess the need for home modifications. The results proved the need for assessment instruments that contain both observation and self-assessment elements to obtain a complete picture of environmental accessibility and usability. Conclusion: Occupational therapists who assess the need for housing modification needs assessment instrument that measures both subjective and objective aspects of the home environment. Five of the assessment instruments contained either self-estimation or observation moments and when combined, the occupational therapist gets an complete picture. Two of the assessment instruments included both aspects.

Introduktion: Idag är tillgängligheten på lekområden för barn och vuxna med funktionsbegränsningar bristfällig. Lek är en förutsättning för alla barns intellektuella lärande och utveckling. Audit tool är ett bedömningsinstrument, med en grund i universell design, som ser över lekområdens tillgänglighet. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuter och förvaltare av lekområdens uppfattning om Audit tool. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt fältanteckningar. Ett ändamålsenligt urval gjordes bestående av fyra arbetsterapeuter och fyra förvaltare av lekområden. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes. Resultat: Resultatet genererade fyra kategorier. Den första kategorin vid namn En bra design som kan bli bättre behandlar Audit tools layout och även vilken utvecklingspotential bedömningsinstrumentet har. Frågor av varierande relevans är den andra kategorin där synpunkter om frågornas komposition och innehåll presenteras. I den tredje kategorin, med namnet Omgivningsfaktorer som påverkar bedömningen, benämner deltagarna aspekter som är av vikt men svåra att påverka. Väder samt den omgivande kontextens påverkan omnämns. Den sista kategorin bär namnet För vem passar Audit tool? Här redovisas deltagarnas syn angående professioner som Audit tool passar för och även vilka funktionsvariationer som innefattas av bedömningsinstrumentet. Konklusion: Deltagarna i denna studien ser ett behov av Audit tool. Dock finns det detaljer att vidareutveckla innan bedömningsinstrumentet anses fulländat.

In-Home Occupational Performance Evaluation [I-HOPE] är ett aktivitetskort baserat bedömningsinstrument som utvecklats i USA för att mäta både aktivitetsutförande och aktivitetshinder för äldre över 65 år i ordinärt boende. En pilotgrupp legitimerade arbetsterapeuter i Sverige har testat den svenska versionen av bedömningsinstrument I-HOPE [I-HOPE/S] i kliniskt arbete under hösten 2017. Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuternas erfarenheter av att använda bedömningsinstrument I-HOPE/S i det kliniska arbetet. Metod: Datainsamling har skett genom semistrukturerade intervjuer. Metoden som användes var en manifest kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats.  Resultat: Studiens resultat visade som helhet att I-HOPE/S är ett bra bedömningsinstrument som främjade arbetsterapeuten att få ett bra underlag för vidare åtgärder och ansågs vara personcentrerad.  Aktivitetskorten ansågs vara centrala i bedömningsinstrument I-HOPE/S och lyfte fram bortglömda aktiviteter. En begränsande aspekt för användandet av I-HOPE/S var att flertal arbetsterapeuter visste inte hur de skulle kunna använda poängen de fick fram och hur siffrorna skulle tolkas. Bedömningen med I-HOPE/S var tidskrävande. Slutsats: Bedömningsinstrumentet I-HOPE/S har potential att användas av arbetsterapeuter i det kliniska arbetet. / In-Home Occupational Performance Evaluation [I-HOPE] is an activity card-based assessment instrument developed in USA to assess in-home activity performance and activity barriers for people above 65 years. A pilot group of registered occupational therapists in Sweden has tested the Swedish version of the assessment instrument I-HOPE [I-HOPE/S] in clinical work during the autumn, 2017. Objectives: The objectives of the study were to describe the occupational therapists’ experiences of using the assessment instrument I-HOPE/S in clinical work. Method:  The data sampling was performed through semi-structured interviews. The method applied in the present study consists of a manifest qualitative content analysis with a deductive approach. Results: The results of the study showed that overall I-HOPE/S is a person-centered assessment instrument that promoted satisfactory support to the occupational therapists for further actions. The activity cards were found central in the assessment instrument I-HOPE/S and were helpful in exposing forgotten activities. A limiting aspect of using I-HOPE/S was that a majority of the occupational therapists did not understand how to use the accumulated scores or how assess them. The assessment with I-HOPE/S was time-consuming. Conclusions: The assessment instrument I-HOPE/S has the potential to support occupational therapists in their daily clinical work.

Bakgrund: Demenssjukdom är en obotlig sjukdom som sänker den kognitiva förmågan hos personen. På grund av den nedsatta kognitiva förmågan har personer med demenssjukdom svårt att uttrycka sin smärta. Bedömningsinstrument är ett bra hjälpmedel för sjuksköterskan för att tolka och bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Syfte: Syftet är att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera, bedöma, och lindra smärta hos personer med demenssjukdom. Metod: En litteraturöversikt sammanställd från åtta kvalitativa och sju kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: För att lindra och tolka smärta hos personen med demenssjukdom observerade sjuksköterskan beteendeförändringar. Att rådfråga anhöriga till personen och att lära känna personen med demenssjukdom var viktiga grundstenar för att tolka och bedöma smärta. Bedömningsinstrument ansågs vara ett bra kompletterande hjälpmedel för sjuksköterskan men används sällan. Slutsats: Kommunikationssvårigheter hos personer med demenssjukdom gör det svårt att tolka och bedöma smärta. Sjuksköterskan observerar, pratar med anhöriga och lär känna personen för att bedöma smärta hos personer med demenssjukdom. Omvårdnadsåtgärder för att lindra smärta är sällsynta och används inte så ofta hos personer med demenssjukdom. / Background: Dementia is an incurable disease that lowers the cognitive ability of the person. Due to the reduced cognitive ability, people with dementia have difficulty expressing their pain. Assessment tools are a resource for the nurse to interpret and assess pain in person with dementia. Aim: The aim is to describe how the nurse can identify, assess and relieve pain in people with dementia. Methods: A literature review compiled from eight qualitative and seven quantitative article. Results: In order to alleviate and interpret pain, nurses used observations on behavioral changes in person with dementia. To consult relatives and getting to know the person with dementia were important foundations for interpreting and assessing pain. Assessment tools were considered to be a good supplementary aid for the nurse but were rarely used. Conclusions: Communication difficulties in people with dementia make it difficult to interpret and assess pain. Nurses observe, speak with relatives and get to know the people with dementia to assess their pain. Nursing measures to alleviate pain are rare and are not often used in people with dementia.