<p>Att vara aktiv och klara av att utföra sitt arbete har en central betydelse för en individs hälsa och välbefinnande. Begreppet arbetsförmåga är ett komplext begrepp som beskrivs som flerdimensionellt. Vid bedömning av arbetsförmåga är det viktigt att bedömaren använder sig av tillförlitliga metoder som syftar till att hjälpa individen med sin fortsatta rehabilitering. Syftet med studien är att kartlägga olika bedömningsinstrument som mäter arbetsförmåga i olika avseenden. Bland annat vilket syfte instrumentet har, vilken datainsamlingsmetod instrumentet använder samt vilka psykometriska egenskaper som har prövats för instrumentet. För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturstudie med sökning i följande databaser: PubMed, CINAHL, Scopus och OT-seeker vilket resulterade i tio artiklar. En manuell sökning utfördes för att komplettera den initiala sökningen vilket resulterade i ytterligare sex artiklar. Resultatet visar att sju instrument kunde identifieras som på olika sätt mäter en individs arbetsförmåga. Majoriteten av dem har ett tydligt syfte samt är förankrade i en teoretisk grund och är prövade utifrån olika psykometriska egenskaper. Författarna har konstaterat att begreppet arbetsförmåga saknar enhetlig definition och är ett komplext begrepp. I diskussionen föreslås en samverkan av olika instrument som framkommit i studien för att tydliggöra och bistå bedömningen av en individs arbetsförmåga.</p> / <p>Being active and able to perform one’s work is of central importance to an individual’s health and wellbeing. Work capacity is a complex concept that is described as multidimensional. When assessing an individual’s work capacity, it is of great importance to use reliable methods designed to help the individual with his continuing rehabilitation. The purpose of this study was to identify existing assessment instruments for measuring work capacity in different ways, considering for example: the purpose of the instrument, the method for data collection, and the psychometric properties tested for the instrument. A systematic literature review was performed by searching the following databases; PubMed, CINAHL, Scopus, and OT-seeker.  The search resulted in ten articles. A complementary manual search was conducted, producing six additional articles. The contents of the 16 articles identified seven instruments, all of which measured an individual's work capacity in different ways. The majority of the instruments had a clear purpose, were anchored in a theoretical basis, and were tested on different psychometric properties. The authors found that the concept of work capacity has no single definition and is a complex concept. The discussion suggests the combined use of various instruments that emerged in the study to clarify and assist in the assessment of an individual’s work capacity.</p>

<p><strong>ABSTRACT</strong></p><p>Standardized assessment instruments have increasingly come to be used in social work. Although national studies of ASI and DOK's reliability and validity has only been examined to a limited extent. In order to improve knowledge of assessment instruments conditions, relevance and scope, this present literature study highlights the background and the application of the interview methods ASI and DOK, used in swedish abuse and dependent care. In answering the survey questions, a qualitative content analytical method has been used. ASI and DOK are multidimensional interviews which take into account that several areas affecting the client's treatment outcome. Assessment instruments differ in respect of use, approach to the assessment of client needs and help troubled, the basis for the interview estimates and its rating scales. International research shows that the ASI and DOK include a number of methodological problems that affect the reliability and validity in self-reported data. Assessment instruments different question areas, however, lacks a theoretical framework that allows any assumptions about the causal relationships between key areas of life and substance abuse problems. In accordance with a social constructionism perspective, ASI and DOK's usability are time and culture bound and must therefore be seen as methods that are in a constant process of change to generate as reliable knowledge as possible.</p><p><strong>Keywords: </strong>assessment instrument, social work, Addiction Severity Index, ASI, documentation system, DOC, structured interviews, addiction, substance abuse.</p>

ABSTRACT Standardized assessment instruments have increasingly come to be used in social work. Although national studies of ASI and DOK's reliability and validity has only been examined to a limited extent. In order to improve knowledge of assessment instruments conditions, relevance and scope, this present literature study highlights the background and the application of the interview methods ASI and DOK, used in swedish abuse and dependent care. In answering the survey questions, a qualitative content analytical method has been used. ASI and DOK are multidimensional interviews which take into account that several areas affecting the client's treatment outcome. Assessment instruments differ in respect of use, approach to the assessment of client needs and help troubled, the basis for the interview estimates and its rating scales. International research shows that the ASI and DOK include a number of methodological problems that affect the reliability and validity in self-reported data. Assessment instruments different question areas, however, lacks a theoretical framework that allows any assumptions about the causal relationships between key areas of life and substance abuse problems. In accordance with a social constructionism perspective, ASI and DOK's usability are time and culture bound and must therefore be seen as methods that are in a constant process of change to generate as reliable knowledge as possible. Keywords: assessment instrument, social work, Addiction Severity Index, ASI, documentation system, DOC, structured interviews, addiction, substance abuse.

För att språket ska fungera normalt krävs ett samspel mellan uttrycksförmåga och förståelse av språk. Afasi är en språkstörning som kommer sig av en skada i de delar av hjärnan som påverkar språket. Att få afasi kan innebära en stor omställning i livet och ofta uppstår ett behov av anpassning av kommunikationen både för personen som fått afasi och personer i dess omgivning. Detta inkluderar även den vårdpersonal som arbetar nära personen med afasi. För att nå förståelse och kunna ge vård och omsorg av god kvalitet, måste tillräcklig kunskap om afasi finnas hos vårdpersonalen. Tidigare forskning visar att det finns brister hos vårdpersonal i deras kunskap om afasi. Utifrån detta kan det anses viktigt att kunna mäta vårdpersonals kunskap om afasi. Denna studies syfte har varit att ta fram relevanta frågor (items) som kan mäta kunskapsnivån hos vårdpersonal. För att besvara frågeställningarna användes kvalitativ metod för materialinsamling. För att samla erfarenheter av hur vårdpersonalens kunskap om afasi upplevs vara idag, genomfördes intervjuer med tre separata grupper: fem personer med afasi, fem anhöriga till personer med afasi och tre logopeder med erfarenhet av arbete med personer med afasi. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att informanternas erfarenheter var att det hos vårdpersonal existerar kunskapsbrister om afasi, varför studien ansågs vara motiverad. Utifrån det analyserade materialet togs 32 items fram, med syfte att mäta vårdpersonals kunskap om afasi. Som alltid vid kvalitativ forskning finns det risker att olika faktorer, exempelvis forskarnas förförståelse, påverkar informanterna. Största möjliga hänsyn har tagits till detta. Framtida nytta med studien är att de framtagna items kan användas i ett bedömningsinstrument för att mäta vårdpersonals kunskap om afasi. Därmed ges nya möjligheter att kvalitetssäkra vård av personer med afasi, att motivera utbildning för vårdpersonal och att exempelvis mäta vårdpersonals kunskap i relation till rehabilitering.   Nyckelord: afasi, kunskap, vårdpersonal, items, bedömningsinstrument, kommunikation / In order for the language to function normally, the expression- and comprehension of language must work together. Aphasia is a language impairment caused by damage to the language areas of the brain. Getting aphasia can mean a big change in life and often requires adaptation regarding communication both for the person with aphasia and the persons around them. Adaptation regarding communication also includes healthcare staff working close to the person with aphasia. In order to reach understanding and to give care of good quality, knowledge about aphasia is necessary.  Previous research shows that health care staff lacks efficient understanding about aphasia. Considering that, a tool for measuring knowledge about aphasia would be desirable. This study's aim has been to produce questions (items) which can measure the level of knowledge in healthcare personnel. Qualitative research method was used in order to find material for the production of items. In order to gather experiences of how the health care staff's understanding of  aphasia are experienced by interested people today, interviews with three separate groups were performed: five persons with aphasia, five relatives to persons with aphasia and three speech and language pathologists with experience of working with persons with aphasia. The interviews were analyzed through qualitative content analysis. The result showed that all the participants' had various experiences of knowledge deficiencies regarding aphasia within the healthcare staff. The analyzed material resulted in 32 items, with the purpose of measuring the understanding of aphasia in healthcare staff. Since the material indicated that a deficiency in knowledge of aphasia exists in healthcare staff, the study was considered to be justified. Within qualitative research method, there are always risks that different elements, for example the researcher´s viewpoint, can affect the participants. Maximum consideration regarding this issue has been considered. Future benefits of this study could be an assessment instrument containing the items produced in this study. The purpose of an assessment instrument could be to measure health care staff´s knowledge about aphasia. Thereby, new opportunities are given to assure the quality of care for persons with aphasia, to justify education for healthcare staff and to evaluate the health care staff´s understanding in relation to the results of rehabilitation.   Keywords: aphasia, knowledge, understanding, healthcare staff, items, assessment instruments, communication, healthcare personnel

Att vara aktiv och klara av att utföra sitt arbete har en central betydelse för en individs hälsa och välbefinnande. Begreppet arbetsförmåga är ett komplext begrepp som beskrivs som flerdimensionellt. Vid bedömning av arbetsförmåga är det viktigt att bedömaren använder sig av tillförlitliga metoder som syftar till att hjälpa individen med sin fortsatta rehabilitering. Syftet med studien är att kartlägga olika bedömningsinstrument som mäter arbetsförmåga i olika avseenden. Bland annat vilket syfte instrumentet har, vilken datainsamlingsmetod instrumentet använder samt vilka psykometriska egenskaper som har prövats för instrumentet. För att besvara syftet gjordes en systematisk litteraturstudie med sökning i följande databaser: PubMed, CINAHL, Scopus och OT-seeker vilket resulterade i tio artiklar. En manuell sökning utfördes för att komplettera den initiala sökningen vilket resulterade i ytterligare sex artiklar. Resultatet visar att sju instrument kunde identifieras som på olika sätt mäter en individs arbetsförmåga. Majoriteten av dem har ett tydligt syfte samt är förankrade i en teoretisk grund och är prövade utifrån olika psykometriska egenskaper. Författarna har konstaterat att begreppet arbetsförmåga saknar enhetlig definition och är ett komplext begrepp. I diskussionen föreslås en samverkan av olika instrument som framkommit i studien för att tydliggöra och bistå bedömningen av en individs arbetsförmåga. / Being active and able to perform one’s work is of central importance to an individual’s health and wellbeing. Work capacity is a complex concept that is described as multidimensional. When assessing an individual’s work capacity, it is of great importance to use reliable methods designed to help the individual with his continuing rehabilitation. The purpose of this study was to identify existing assessment instruments for measuring work capacity in different ways, considering for example: the purpose of the instrument, the method for data collection, and the psychometric properties tested for the instrument. A systematic literature review was performed by searching the following databases; PubMed, CINAHL, Scopus, and OT-seeker.  The search resulted in ten articles. A complementary manual search was conducted, producing six additional articles. The contents of the 16 articles identified seven instruments, all of which measured an individual's work capacity in different ways. The majority of the instruments had a clear purpose, were anchored in a theoretical basis, and were tested on different psychometric properties. The authors found that the concept of work capacity has no single definition and is a complex concept. The discussion suggests the combined use of various instruments that emerged in the study to clarify and assist in the assessment of an individual’s work capacity.

Att identifiera problemet är avgörande i behandlingen av ungdomar med normbrytande beteende, men för många av de bedömningsinstrument som används saknas utvärdering. När det gäller beteendeobservationer under en längre behandlingsperiod, tycks det vara särskilt ont om kvalitetssäkrade instrument. Det övergripande syftet för denna uppsats är att undersöka beteendeobservationer som utvecklats inom en longitudinell studie (Behandlings- och resultatuppföljning, BRU) vid SiS’ ungdomshem Stigby, och om dessa lämpar sig för att bedöma de inskrivna elevernas relevanta risk- och skyddsfaktorer och hur dessa förändras under vårdtiden. Undersökningen inkluderar 40 pojkar på Stigby i åldrarna 16-20 år. Resultatet består av två delstudier, där del ett undersöker instrumentets psykometriska egenskaper. De första analyserna av beteendeobservationerna visar att 21 av de 24 områdena är lämpliga för att mäta förändring över tid. Del två i resultatet undersöker förändring över tid under behandlingen på Stigby. På samtliga områden noteras att bedömningarna av problemets allvarlighetsgrad har minskat. Den föreliggande studien visar att beteendeobservationerna bör kunna ligga till grund för de utfallsmätningar som planeras i den longitudinella studien två och fem år efter avslutad behandling. / Identifying the problem is crucial in the treatment of adolescents with rule-breaking behavior, but many of the instruments used has not been evaluated. In the case of behavioral observations over an extended treatmentperiod, there seem to be especially short on quality assured instruments. The overall aim of this paper is to investigate the behavioral observations that have been developed in a longitudinal study (Treatment and monitoring performance, BRU) at SiS’ institution Stigby, and if these are suitable for measuring the clients relevant risk and protective factors and how they change during the treatmentperiod. The survey includes 40 boys in Stigby aged 16-20 years. The result consists of two sub-studies, where part one examines the instrument's psychometric properties. The first analysis of behavioral observations show that 21 of 24 areas are suitable for measuring change over time. Part two of the results examines changes over time during treatment at Stigby. In all these areas it is noted that the assessments of problem severity has decreased. This study shows that behavioral observations should form the basis of the outcome measures that is a part of the longitudinal study two and five years after treatment.

Bakgrund: Inom de närmaste åren och i många länder kommer demenssjukdom att fördubblas, vilket betyder att sjuksköterskans kompetens när det gäller smärtbedömning hos personer med demenssjukdom måste öka. Därför är det av stor vikt att sjuksköterskan vet vilka bedömningsinstrument som fungerar att använda hos personer med demenssjukdom och vilka uttryck som är viktigt att uppmärksamma, för att kunna minska lidandet och öka livskvalitén för patienten. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa forskningsbaserad kunskap om hur sjuksköterskan kan identifiera smärta hos individer med demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Studien har kvalitativa-, kvantitativa- och mixade artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed, Web of Science och CINAHL. Resultat: Resultatet visar att det finns många olika smärtskattningsinstrument och smärtuttryck som sjuksköterskan kan använda och observera för att identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. Några mätinstrument som visade sig vara användbara var observationsskalorna Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC och MOBID-2. De smärtuttryck som observerades mest var ansiktsuttryck, kroppsspråk och beteendeförändringar. Slutsats: Det är lättare att se beteendeförändringar hos patienten om sjuksköterskan känner patienten sedan tidigare. Det är viktigt att sjuksköterskan har en god kunskap om vad demenssjukdom är och innebär för att lättare kunna identifiera smärta hos personer med demenssjukdom. / Background: Within the next few years and in many countries, dementia will double, which means that the nurse's competence in assessing pain on people with dementia will increase. Therefore, it is of great importance that the nurse knows which assessment tools are useful for people with dementia and what expressions are important to pay attention to in order to reduce suffering and increase the quality of life for the patient. Aim: The aim of this study was to compile research-based knowledge about how the nurse can identify pain in individuals with dementia. Method: The study is a literature review of which 15 scientific articles were included. The study included qualitative, quantitative and mixed articles. The articles were searched in the PubMed, Web of Science and CINAHL databases. Results: The results show that there are many different pain assessment tools and pain expressions that the nurse can use and observe to identify pain in people with dementia. Some measuring instruments that proved useful for people with dementia were Doloplus-2, ePAT, PAINAD, PACSLAC and MOBID-2. The most painful expressions were facial expressions, body language and behavioral changes. Conclusion: It is easier to see behavioral changes on the patient if the nurse is aware of the patient earlier. It is important that the nurse has a good knowledge of what dementia is and means to more easily identify pain in people with dementia.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av att använda bedömningsinstrument i arbetet tillsammans med barn med autismspektrumtillstånd i åldrarna 6–12 år. Metod: En kvalitativ datainsamlingsmetod användes där åtta yrkesverksamma arbetsterapeuter intervjuades. En semistrukturerad intervjuguide valdes för att undersöka arbetsterapeuternas erfarenheter. Urvalet av deltagare skedde genom ett strategiskt urval. Dataanalys genomfördes därefter med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i ett övergripande tema; Familjen som klient samt tre kategorier; Förberedelser inför användning av bedömningsinstrument, Bedömningsinstrument i och efter mötet tillsammans med barnet samt Den erfarenhetsbaserade kunskapen. Det framkommer tydligt att erfarenheten av att arbeta tillsammans med barn som har autismspektrumtillstånd påverkar hur arbetsterapeuter väljer att arbeta med bedömningsinstrument. Av resultatet framgår att arbetsterapeuter idag ej använder bedömningsinstrument i den utsträckning som önskas. Resurser samt tidsaspekten påverkar användningens frekvens. Slutsats: Studien har bidragit till en ökad förståelse kring arbetsterapeuters erfarenheter av att använda bedömningsinstrument i arbetet tillsammans med barn med autismspektrumtillstånd. Tidsbrist är någonting som många gånger påverkar möjligheterna att arbeta mer frekvent med bedömningsinstrument vilket i sin tur påverkar habilitering för diagnosgruppen. Det är av stor vikt att fortsatt forskning inom området sker för att kunna ta fram ett instrument som är mer anpassat till diagnosgruppen. / Abstract Aim: The aim of the study was to describe occupational therapists' experience of using assessment tools in the work together with children with autism spectrum disorders between the ages 6-12. Method: A qualitative data collection method was used where eight professional occupational therapists were interviewed. A semi-structured interview guide was chosen to examine the occupational therapists' experiences. The participants were recruited through a strategic selection. Data analysis was then conducted with a qualitative content analysis. Result: The result is presented in an overall theme; The family as a client with three categories; Preparations for the use of assessment tools, Assessment tools during and after the meeting together with the child and The experience-based knowledge. It is clear that the experience of working with children with Autism spectrum disorder affects how occupational therapists choose to work with assessment tools. The results show that occupational therapists today do not use assessment tools to the extent desired. Resources and the time aspect affect the frequency of use. Conclusion: The study has contributed to an increased understanding of occupational therapists' experiences of using assessment tools in their work with children with Autism spectrum disorder. Lack of time is something that often affects the opportunities to work more frequently with assessment tools, which in turn affects habilitation for the diagnostic group. It is of great importance that further research in this area is done to be able to develop an instrument that is more adapted to the diagnostic group.

One of the most important challenges of health and medical care is to strength the role of the patient in the treatment. In psychiatric care the patient must be seen as a resource and should be given the opportunity to participate in his treatment. The overall aim of the thesis was to investigate and describe how patients in psychiatric care perceive participation, and how existing assessments support participation. Study I describes how patients in psychiatric institutional care perceived their opportunities to be active and to participate in their own treatment. The ICF (International Classification of Functioning Disability and Health) inspired the study. By means of a questionnaire, 61 patients reported their opinions of the value of received care, highlighting concepts such as activity and participation. Ten of those patients were then selected for a semi-structured interview. The study showed that patients who were treated according to compulsory care (LPT) were generally more dissatisfied with their opportunities to be active and participate in their own care than patients treated according to the law of health and medical care (HSL). Younger patients in particular were more dissatisfied. Some important factors in the environment were continuity and reception from the staff. Facilitating factors for activity and participation were agreement between patient and staff about the treatment plan, discussions about expectations, and creating conditions for engagement in activities and or responsibility. Study II investigates if there is harmony between the CPRS-S-A (Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self-Assessment), the OCAIRS–S (Occupational Circumstances Interview and Rating Scale) and the OSA (Occupational Self Assessment), and if they can replace each other when the occupational therapist collects information about the patient. Another aim was to investigate how occupational therapist uses the collected information in the treatment plan process. Fourteen patients with depression disorders took part in the study. The study showed that even if the symptoms of the disease were improved at the end of the treatment period the patients still had problems with occupational performance, reduced self-confidence and the structure of their day. Consequently the assessments cannot replace each other. The study emphasized the importance of using both interview and self-assessments when collecting information about the patient, since these methods complement each other in identifying the needs and goals of the treatment. Many problems were related to the patient’s social environment but this was not reflected in the treatment plan; few goals were identified in this area. In conclusion, occupational therapists should use self-assessments and interviews in order to support the patient’s participation in psychiatric care. Furthermore, it is important to use assessments for both occupational performance and medical symptoms when identifying the patient’s needs and goals of treatment since there is a discrepancy between the two areas; symptoms are reduced earlier than perceived problems in occupational performance. Regardless of what kind of law the patient is treated under, all patients have the right to participate in their own treatment. This thesis also shows that the social environment is important in enabling the participation of patients in their psychiatric care. / En av de viktigaste utmaningarna inom hälso- och sjukvården är att stärka patientens ställning i behandlingen. Inom psykiatrisk vård så måste patienten ses som en resurs och ges möjlighet att vara delaktig i sin behandling. Det övergripande syftet med denna avhandling var att undersöka och beskriva hur patienter inom psykiatrisk vård uppfattar delaktighet och hur existerande instrument stödjer delaktighet. Studie I beskriver hur patienter inom psykiatrisk slutenvård uppfattar sina möjligheter till aktivitet och delaktighet under vårdtiden. ICF (Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa ) inspirerade studien. Genom en enkät svarade 61 patienter på värdet av den vård som de erhöll, där begrepp som aktivitet och delaktighet belystes. Tio patienter valdes sedan ut för en semistrukturerad intervju. Studien visar på att patienter som vårdats utifrån Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT) var generellt mer missnöjda än de patienter som vårdats utifrån Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL). Även yngre patienter var mer missnöjda. Några viktiga faktorer i miljön som påverkar möjlighet till delaktighet var kontinuitet och bemötande från personalen. Underlättande faktorer för aktivitet och delaktighet var att det fanns en samstämmighet mellan patient och personal i vårdplaneringen, att förväntningar diskuterades, att förutsättningar till engagemang i aktiviteter gavs och att patienten fick möjlighet att ta eget ansvar. Studie II undersöker om det finns harmoni mellan CPRS-S-A (Comprehensive Psychopathological Rating Scale-Self-Asessment), OCAIRS-S (Occupational Circumstances Interview and Rating Scale) och OSA (Occupational Self Assessment) och om de kan ersätta varandra när arbetsterapeuten samlar information kring patienten. Ett annat syfte var att undersöka hur arbetsterapeuten använder den insamlade informationen i behandlingsplanen. Fjorton patienter med depressionssjukdom deltog i studien. Studien visar att även om de medicinska symptomen förbättras i slutet av behandlingen så har patienten fortfarande problem i aktivitetsutförande, nedsatt självkänsla och struktur på dagarna. Bedömningsinstrumenten kan inte ersätta varandra. Studien betonar vikten av att använda både intervju och självskattning vid datainsamling kring patienten, då de kompletterar varandra vid identifiering av behov och mål i behandlingen. Många problem var relaterade till patientens sociala miljö, dock saknades detta i behandlingsplanerna; få mål och åtgärder identifierades inom detta område. Sammanfattningsvis, arbetsterapeuten bör använda självskattningar och intervjuer i syfte att stödja delaktighet inom psykiatrisk vård. Dessutom är det betydelsefullt att använda bedömningsinstrument både för aktivitetsutförande och medicinska symptom för att identifiera patientens behov och mål i behandlingen då det är en diskrepans mellan dessa två områden; medicinska symptomen reduceras tidigare än upplevda problem i aktivitetsutförandet. Oavsett vilken lag som styr vårdformen så har alla patienter rätt till delaktighet i sin egen behandling. Denna avhandling visar också på att den sociala miljön är viktigt för delaktighet för patienter inom psykiatrisk vård.

Bakgrund: Äldre är en växande befolkningsgrupp globalt och sjuksköterskors möte med äldre sker mer eller mindre överallt inom hälso- och sjukvården. Denna patientgrupp lider i många fall av multisjuklighet med fokus på fysiska symtom, därav kan det vara svårt för vårdpersonal att tolka symtom på depressivitet. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter av att identifiera depressiva symptom hos äldre personer. Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats baserat på åtta vetenskapliga artiklar vilka har analyserats med tematisk analys. Resultat: Två teman utvecklades med fyra underteman. ”En känsla av att vilja men inte kunna” – med underteman ”att sakna rätt förutsättningar” och ”att ha svårigheter att upptäcka symtom”; samt ”en vilja att förstå personen bakom patienten” – med underteman ”att skapa en trygg vårdrelation” och ”att skapa sig en helhetsbild”. Slutsats: Komplexiteten det innebär i vårdmötet för att identifiera depressiva symtom ställer krav på ett öppet förhållningssätt hos både den äldre och sjuksköterskan. Med kontinuitet, tid och lyhört lyssnande kan en trygg vårdrelation byggas, vilket är en förutsättning för att identifiera depressiva symtom. Att ta vara på tiden i alla omvårdnadssammanhang är en väg framåt. / Background: Older people are a growing population globally, which nurses encounter in almost all parts of the healthcare system. This patient group often suffers from multimorbidity with predominantly physical symptoms, which can make it more difficult for healthcare professionals to interpret symptoms of depression. Aim: To describe nurses’ perceptions and experiences of identifying depressive symptoms in older people. Method: A literature review with a qualitative approach based on eight scientific articles, which have been analyzed using thematic analysis. Results: Two themes were developed with four subthemes. “A feeling of wanting to help but not being able to” – with subthemes “to lack the right conditions” and “to have difficulty detecting symptoms”; and “a desire to understand the person behind the patient” – with subthemes “to create a safe caring relationship” and “to create an overall picture”. Conclusion: The complexity involved in identifying depressive symptoms requires an open approach from both patient and nurse. With continuity, time and attentive listening, a safe caring relationship can be established, which is a prerequisite for identifying depressive symptoms. Making use of the time at hand in all nursing contexts is a way forward.