<p>Alla kan vi drabbas av en kris eller katastrof. Då rasar hela vår tillvaro samman på kort tid. Det krävs kunskap och insikt för att hjälpa människor som har råkat ut för en krissituation. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd började gälla den 1 juli 2000. Detta innebär att varje arbetsplats ska ha en beredskap för första hjälpen och krisstöd. Denna föreskrift omfattar även personal och elever inom till exempel grund- och gymnasieskolan. Syftet med arbetet har varit att studera hur krishanteringen i skolorna fungerar samt hur man bör agera vid en krissituation. Hur ser skolornas förberedelser inför en krishantering ut? Hur kan man förbereda sig inför en krishantering? Hur kan en krisplan vara uppbyggd? Vilken slags utbildning finns att tillgå? Vilken hjälp kan man få vid en krissituation? För att studera detta har vi gjort semikvalitativa intervjuer med anställda på fem grundskolor i Västerbottens län samt intervjuat en anställd vid kommunens skolkontor. För att underlätta vid bearbetningen spelades intervjuerna in på band/MP3. Dessutom förde vi båda anteckningar under intervjuförloppet. Vi har besökt skolorna och fått ta del av deras krisplan och krislåda. De skolor vi tog kontakt med hade varit ganska skonade mot olyckor och andra krissituationer. Dessutom visade det sig att de anställda hade relativt lite erfarenhet och utbildning om krishantering. Intervjupersonerna anser dock att krishantering är viktigt och att man måste ha fungerande handlingsplaner på skolorna. Annars kan det skapa mycket oro och förvirring på arbetsplatsen. Genom att ha noggranna förberedelser på skolorna i form av en fungerande krisgrupp, god ledarskap samt kunskap om sorg och krishantering kan eventuella kriser och katastrofer bli lättare att hantera.</p>

Alla kan vi drabbas av en kris eller katastrof. Då rasar hela vår tillvaro samman på kort tid. Det krävs kunskap och insikt för att hjälpa människor som har råkat ut för en krissituation. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om första hjälpen och krisstöd började gälla den 1 juli 2000. Detta innebär att varje arbetsplats ska ha en beredskap för första hjälpen och krisstöd. Denna föreskrift omfattar även personal och elever inom till exempel grund- och gymnasieskolan. Syftet med arbetet har varit att studera hur krishanteringen i skolorna fungerar samt hur man bör agera vid en krissituation. Hur ser skolornas förberedelser inför en krishantering ut? Hur kan man förbereda sig inför en krishantering? Hur kan en krisplan vara uppbyggd? Vilken slags utbildning finns att tillgå? Vilken hjälp kan man få vid en krissituation? För att studera detta har vi gjort semikvalitativa intervjuer med anställda på fem grundskolor i Västerbottens län samt intervjuat en anställd vid kommunens skolkontor. För att underlätta vid bearbetningen spelades intervjuerna in på band/MP3. Dessutom förde vi båda anteckningar under intervjuförloppet. Vi har besökt skolorna och fått ta del av deras krisplan och krislåda. De skolor vi tog kontakt med hade varit ganska skonade mot olyckor och andra krissituationer. Dessutom visade det sig att de anställda hade relativt lite erfarenhet och utbildning om krishantering. Intervjupersonerna anser dock att krishantering är viktigt och att man måste ha fungerande handlingsplaner på skolorna. Annars kan det skapa mycket oro och förvirring på arbetsplatsen. Genom att ha noggranna förberedelser på skolorna i form av en fungerande krisgrupp, god ledarskap samt kunskap om sorg och krishantering kan eventuella kriser och katastrofer bli lättare att hantera.

Detta examensarbete behandlar krishantering i skolan med inriktning på elevers bortgång och hur pedagoger hanterar detta. Examensarbetet täcker även beredskapsplaner och hur sorgearbete går till i skolan. Examensarbetets fokus är på årskurserna förskoleklass till och med sjätteklass. Metoden som används är semistrukturerade intervjuer med en intervjuguide som grund. Fyra pedagoger blev intervjuade och intervjuerna blev sedan transkriberade. Tre olika beredskapsplaner samlades in och resultatet av intervjuerna samt planerna ställdes mot den litteratur som bearbetats. Beredskapsplanerna visade att det endast fanns mindre skillnader mellan två av de olika skolorna medan den tredje skolans plan var av en helt annan struktur. Planerna stämde mestadels överens med litteraturen inom ämnet, förutom en plan som hade stora strukturella skillnader. Trots att pedagoger som blev intervjuade har varit med om krishantering finns det hos dem fortfarande en känsla av att det är ett svårt ämne att tala om med eleverna. Samtliga pedagoger uttrycker att det är viktigt och att sorgearbetet ska ha en naturlig plats i skolan. De lägger även vikt vid rutiner när det gäller sorgearbete då detta kan skapa struktur i elevernas liv efter en kris.

<p>Under vår utbildning vid Lärarhögskolan i Stockholm har vi uppmärksammat att vi saknar kunskap om arbetsmiljöarbete samt skolans ansvar inom området. Vi blev intresserade av beredskapsplaner vid olycksfall under vår instruktörsutbildning i Hjärt- och lungräddning, HLR som ingick i kursen Idrott, fritidskultur och hälsa vid Lärarhögskolan i Stockholm. Studien är delvis explorativ, då tidigare forskning har varit svårt att hitta. Syftet med studien är att kartlägga skolors beredskap vid olycksfall. Enligt lagar och förordningar skall skolor i sitt arbetsmiljöarbete forma en beredskapsplan vid olycksfall. Vi ville undersöka hur situationen såg ut på ett antal skolor. Om det existerar en framarbetad beredskapsplan, hur väl överensstämmer dessa med lagar, föreskrifter och förordningar? Resultatet visar att det finns brister på de undersökta skolorna. Det framgår att skolors beredskapsplaner inte överensstämmer med de lagar, föreskrifter och förordningar som reglerar arbetsmiljöarbetet. Beredskapsplanernas utformning och innehåll varierar.</p>

<p>Avsikten med studien är att utforska vilken syn på krishantering och krisberedskap för skolor som kommer till uttryck inom forskningsbaserad litteratur i ämnet samt att utröna något om lärares känslor och uppfattningar kring begreppen. För att ta reda på hur en förskola och en skola ser på begreppet kris och hur de arbetar med krisberedskap skickade vi ut en kvalitativ och semistrukturerad så kallad inkät som kompletterades med muntliga intervjuer. Resultatet från inkäterna jämfördes med aktuell forskning. I studien framkom det att beredskapsplaner anses som en viktig förberedelse för en eventuell kris. Vidare påpekas vikten av att lägga lärarrollen och undervisningen åt sidan och finnas där som medmänniska för till exempel en sörjande elev. Det har framkommit i studien att det inte går att ta över en färdig handlingsplan. Det är den mentala förberedelsen som tycks vara den viktigaste delen för att en kris skall hanteras på ett fördelaktigt sätt.</p>

<p>Det här arbetet handlar om hur man som lärare ska bemöta ett barn som sörjer och hur barnet som sörjer reagerar. Här tas även upp hur och när man berättar för ett barn att någon dött. Det är av betydelse att vi som arbetar med barn vet hur man kan hjälpa dessa att gå vidare i livet, hur vi hjälper dem att bearbeta sin sorg. Genom intervjuer med en rektor och en präst får man veta hur en utsatt skola har agerat under en krissituation och hur samarbetet mellan skolan och samhället kan fungera. I arbetet har jag även tagit upp hur viktigt det är att ha en handlingsplan för krissituationer. Efter att ha undersökt fem olika skolor vet jag att alla inte har en sådan plan. Arbetet är i första hand riktat till lärare, blivande lärare och människor som möter barn i sorg.</p>

<p>Jag gjorde detta arbetet för att jag var intresserad av vad det fanns för beredskap på skolorna vid olycksfall. Eftersom vi inte fått någon olycksfallsutbildning i vår utbildning så blev jag nyfiken att undersöka vilken kunskap det finns ute på skolorna inom detta området. Den största delen i mitt arbete blev att intervjua personal på skolorna eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta. Jag intervjuade skolsköterskor, lärare och skyddsombud. Målet med mitt arbete var bl a att undersöka om det fanns några beredskapsplaner på skolorna när en olycka inträffar samt om det fanns någon rapporteringsskyldighet. Jag läste även två stora undersökningar som berörde olycksfall i skolan. En del av det som hade undersökts jämförde jag med mina undersökningar på skolorna. Mina undersökningar visade att det skiljer mycket mellan olika skolor vad det gäller vilken beredskap som finns när ett olycksfall inträffar. På en skola fanns det ingen beredskap förutom skolsköterskans två dagar på skolan medan det på en annan skola fanns både beredskapsplan och en kortare utbildning för personalen. Att det är dåligt på vissa skolor kan bero på att skosköterskorna fått betydligt fler elever och skolor än för några år sedan. Ansvarsfrågan ligger ofta hos skolsköterskan. Olycksfallen skulle hanteras bättre om skolsköterskorna fick mer tid på skolan. Eftersom detta nu inte är fallet så anser jag att ett bra sätt kan vara att skolsköterskan håller en kortare utbildning för övrig personal om grundläggande sjukvårdskunskap. Detta tycker jag är viktigt då det finns många vuxna på skolan som inte har någon som helst utbildning inom detta området.</p>

Jag gjorde detta arbetet för att jag var intresserad av vad det fanns för beredskap på skolorna vid olycksfall. Eftersom vi inte fått någon olycksfallsutbildning i vår utbildning så blev jag nyfiken att undersöka vilken kunskap det finns ute på skolorna inom detta området. Den största delen i mitt arbete blev att intervjua personal på skolorna eftersom det inte finns så mycket skrivet om detta. Jag intervjuade skolsköterskor, lärare och skyddsombud. Målet med mitt arbete var bl a att undersöka om det fanns några beredskapsplaner på skolorna när en olycka inträffar samt om det fanns någon rapporteringsskyldighet. Jag läste även två stora undersökningar som berörde olycksfall i skolan. En del av det som hade undersökts jämförde jag med mina undersökningar på skolorna. Mina undersökningar visade att det skiljer mycket mellan olika skolor vad det gäller vilken beredskap som finns när ett olycksfall inträffar. På en skola fanns det ingen beredskap förutom skolsköterskans två dagar på skolan medan det på en annan skola fanns både beredskapsplan och en kortare utbildning för personalen. Att det är dåligt på vissa skolor kan bero på att skosköterskorna fått betydligt fler elever och skolor än för några år sedan. Ansvarsfrågan ligger ofta hos skolsköterskan. Olycksfallen skulle hanteras bättre om skolsköterskorna fick mer tid på skolan. Eftersom detta nu inte är fallet så anser jag att ett bra sätt kan vara att skolsköterskan håller en kortare utbildning för övrig personal om grundläggande sjukvårdskunskap. Detta tycker jag är viktigt då det finns många vuxna på skolan som inte har någon som helst utbildning inom detta området.

Under vår utbildning vid Lärarhögskolan i Stockholm har vi uppmärksammat att vi saknar kunskap om arbetsmiljöarbete samt skolans ansvar inom området. Vi blev intresserade av beredskapsplaner vid olycksfall under vår instruktörsutbildning i Hjärt- och lungräddning, HLR som ingick i kursen Idrott, fritidskultur och hälsa vid Lärarhögskolan i Stockholm. Studien är delvis explorativ, då tidigare forskning har varit svårt att hitta. Syftet med studien är att kartlägga skolors beredskap vid olycksfall. Enligt lagar och förordningar skall skolor i sitt arbetsmiljöarbete forma en beredskapsplan vid olycksfall. Vi ville undersöka hur situationen såg ut på ett antal skolor. Om det existerar en framarbetad beredskapsplan, hur väl överensstämmer dessa med lagar, föreskrifter och förordningar? Resultatet visar att det finns brister på de undersökta skolorna. Det framgår att skolors beredskapsplaner inte överensstämmer med de lagar, föreskrifter och förordningar som reglerar arbetsmiljöarbetet. Beredskapsplanernas utformning och innehåll varierar.

Det här arbetet handlar om hur man som lärare ska bemöta ett barn som sörjer och hur barnet som sörjer reagerar. Här tas även upp hur och när man berättar för ett barn att någon dött. Det är av betydelse att vi som arbetar med barn vet hur man kan hjälpa dessa att gå vidare i livet, hur vi hjälper dem att bearbeta sin sorg. Genom intervjuer med en rektor och en präst får man veta hur en utsatt skola har agerat under en krissituation och hur samarbetet mellan skolan och samhället kan fungera. I arbetet har jag även tagit upp hur viktigt det är att ha en handlingsplan för krissituationer. Efter att ha undersökt fem olika skolor vet jag att alla inte har en sådan plan. Arbetet är i första hand riktat till lärare, blivande lärare och människor som möter barn i sorg.