<p>Rules for damages that are effective are important to create legal security and a public procurement that fulfil economic effectivity. Those rules are effectivly created for example when the demand of evidence is possible for the damaged supplier to fulfil. Yet the rules cannot be too low without leading to an uncertain procurement for the public purchaser. Thus one have to balance the interests of a public purchaser against the interests of a damaged supplier. This balance leads to a public procurement involving rules of damages where the public purchaser cannot escape duty of damages just because the demand of evidence is too hard to fulfil.</p> / <p>Effektiva skadeståndsregler är ett viktigt verktyg för att skapa en rättssäker och ekonomsikt effektiv upphandling. Effektiva skadeståndsregler skapas bland annat genom att de beviskrav som uppställs på den skadelidande leverantören är möjliga att uppfylla. Detta utan att beviskraven för den skull är allt för lågt ställda eftersom något sådant skulle innebära att en osäker upphandlingsprocess för den upphandlande enheten. En avvägning måste således ske mellan den upphandlande enhetens intresse och den skadelidande leverantörens intresse, då en skadeståndssituation inom upphandlingsrätten uppkommer. En avvägning måste vidare ske ifråga om den kategoriseringen av inom- och utomobligatoriskt skadestånd vilken förkommer inom juridiken. Resultatet av detta är att den juridiska kategoriseringen till viss del måste frångås för att täcka de situationer som kan aktualiseras inom upphandlingsrätten. Vidare når uppsatsens författare resultatet att ett användande av överviktsprincipen är en lämplig metod för att undvika att upphandlande enheter som inte efterlevt upphandlingsreglerna undgår skadestånd på grund av de skadelidande leverantörernas bevissvårigheter.</p>

No description available.

Rules for damages that are effective are important to create legal security and a public procurement that fulfil economic effectivity. Those rules are effectivly created for example when the demand of evidence is possible for the damaged supplier to fulfil. Yet the rules cannot be too low without leading to an uncertain procurement for the public purchaser. Thus one have to balance the interests of a public purchaser against the interests of a damaged supplier. This balance leads to a public procurement involving rules of damages where the public purchaser cannot escape duty of damages just because the demand of evidence is too hard to fulfil. / Effektiva skadeståndsregler är ett viktigt verktyg för att skapa en rättssäker och ekonomsikt effektiv upphandling. Effektiva skadeståndsregler skapas bland annat genom att de beviskrav som uppställs på den skadelidande leverantören är möjliga att uppfylla. Detta utan att beviskraven för den skull är allt för lågt ställda eftersom något sådant skulle innebära att en osäker upphandlingsprocess för den upphandlande enheten. En avvägning måste således ske mellan den upphandlande enhetens intresse och den skadelidande leverantörens intresse, då en skadeståndssituation inom upphandlingsrätten uppkommer. En avvägning måste vidare ske ifråga om den kategoriseringen av inom- och utomobligatoriskt skadestånd vilken förkommer inom juridiken. Resultatet av detta är att den juridiska kategoriseringen till viss del måste frångås för att täcka de situationer som kan aktualiseras inom upphandlingsrätten. Vidare når uppsatsens författare resultatet att ett användande av överviktsprincipen är en lämplig metod för att undvika att upphandlande enheter som inte efterlevt upphandlingsreglerna undgår skadestånd på grund av de skadelidande leverantörernas bevissvårigheter.

No description available.

På 1700-talet präglades bevisprövningen inom svensk rätt av den legala bevisteorin där bevisvärden reglerades i lag. Idag har vi etablerat en princip där bevisprövningen ska vara fri och där domaren inte ska vara bunden till några legala regler eller satser i sin prövning. Det lämnas således stort utrymme för domarens egen intuition vilket ställer frågor om grundläggande rättsprinciper och rättssäkerheten på sin spets. Det har sökts utformats ett flertal olika bevisprövningsmetoder i doktrin utan någon vidare genomslagskraft. Enhetligheten lyser med sin frånvaro. Uppsatsen har syftat till att undersöka huruvida principen om fri bevisprövning tenderar att ge upphov till godtycke i den dömande verksamheten samt huruvida det föreligger ett behov av reglering av bevisprövning inom svensk rätt. Studien syftar dels till att belysa den fria bevisprövningen i sin helhet, däremot är det främst indiciebevisningens roll i rättsskipningen som fått en central roll i förevarande arbete. Det har även varit oundvikligt att inte beröra frågan hur indicier förhåller sig till beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel”. Därför kommer även beviskravet tillmätas viss tyngd i diskursen såväl som utredningens robusthet. Med hänsyn till arbetets syfte har det därför förelegat ett behov av en begreppsbestämning av begreppet indicium. Det råder vissa skiljaktigheter beträffande indiciebegreppets definition där vissa ser det som allmänna bevisfakta medan andra betonar dess roll i beviskedjor.Studien utmynnar i en definition innefattande att indiciebevisning är indirekt bevisning som inte direkt föranletts av bevistemat och kan kallas indicium. Som exempel på indicier kan nämnas motiv, våldsbenägenhet eller DNA-spår. För att belysa hur indicier behandlas vid bevisprövning idag har tre rättsfall kommit att få stort utrymme i studien. Rättsfallen rör grövre brottslighet där det endast förelegat indicier. Genom en djupgående särläggning av föreliggande bevisfakta har olika riskfaktorer med den fria bevisprövningen kunnat identifieras, däribland risk för övervärdering av bevis. Vi kan även se hur risken för subjektivitet och avsaknad av enhetlighet skapar utrymme för godtycke som sedermera åsidosätter grundläggande principer. Inom ramen för diskursen behandlas även utredningskravets betydelse.

No description available.

No description available.

There is unanimity within the arbitration community that corruption is disrupting international trade and that arbitrators must not let arbitration be a safe forum for enforcement of contracts tainted by such illicit acts. Due to the hidden nature of corruption, often hiding behind an agency agreement, the most challenging question facing arbitrators has shown to be how to handle the rules of evidence. Awards show that there is an inconsistency in the treatment of the burden and standard of proof as well as the significance given to circumstantial evidence. Two trends can be spotted where the first approach is to argue that the seriousness of the accusations calls for a heightened standard of proof. The second trend is to argue that the seriousness to the contrary calls for a pragmatic approach to the rules of evidence, allowing a less rigid view on the standard of proof and use of circumstantial evidence or even a shift in the burden of proof. The focus of the thesis is on evidentiary aspects of corruption cases and how arbitrators have dealt with these challenges. The overall question is how arbitrators should handle the rules of evidence in corruption cases from a lege ferenda perspective. It is argued that the inconsistency in the handling of proof is sometimes misguided and that there are reasons to agree on a common starting point for applying the rules of evidence to corruption cases. Arbitrators should realise the frightening fact that it is their weighing of the evidence which is usually decisive for the outcome and accordingly there is a responsibility to conduct this operation carefully. The tools and procedural flexibility to reveal corruption exist even if there is no perfect solution on how to do it.

In recent years, a new objection has been raised more often in criminal matters, namely the objection of the accused that the act has been committed in a somnambulate state, when he or she was sleepwalking. The so-called sleepdefence entails a number of interesting issues in criminal law, but also in the merging of law and neurology. Sleep and consciousness are neurological concepts that consist of grayscales; sleep has four stages of Non Rapid Eye Movementsleep (NREM), followed by Rapid Eye Movement-sleep (REM), and a person's consciousness is established in neurology using an eight-step method. Nevertheless, the law seems to have a black and white idea of sleep and consciousness as a being, or non-being, and a person’s consciousness is assumed without further examination when examining criminal liability. In order for a person to be held criminally responsible, both the objective and subjective crime prerequisites must be met. In accordance with the objective prerequisites, the person must have, 1) performed an act that meets the prerequisites of a criminal offense, and 2) that was not justifiable. In accordance with the subjective prerequisite, the accused must be attributed personal responsibility for the act. People considered to have acted in a somnambulate state are free of liability. But on what grounds are they free of liability? Previously, movements undertaken while sleeping were not considered acts at all, since they lacked underlying will, thus generating a deficiency in the objective prerequisites. However, in the studied case material and doctrine, it seems that movements while sleepwalking are treated as a lack of criminal intent, thus excluding responsibility within the context of subjective prerequisites. Probably this confusion arises as a result of the strong presumption that body movements are the same as actions, and partly that the mental states "conscious" and "aware" are considered the same. The author argues that sleepwalking is a state in which the person lacks consciousness, and movements undertaken in this state should not be considered acts. This type of indictment also involves some procedural considerations, in which the accused must make the episode of somnambulism likely, and the prosecutor has to disprove it. Evidence in these cases often includes expert reports from different sleep researchers. A few sleep researchers are prominent and have established a practice on how to investigate the probability of somnambulism. The risk of this practice, however, is that it consists of a checklist that does not always provide room for different experiences of somnambulism. It is likely that the trial, which by its nature must remain a grayscale, will be characterized by the black and white approach of the law.

No description available.