Denna litteraturstudie tar sikte på att belysa hur proteinkonsumtion påverkar en atlets fysiska uthållighetsförmåga. För att kunna maximera sin uthållighetsprestation behöver atleter protein för att bland annat ersätta använd energi. Atleter behöver även protein för att tillgodose musklerna med essentiella aminosyror för optimal återuppbyggnad. Det resulterar i att proteinintaget delvis blir avgörande för hur kroppen svarar på träningsinsatsen. Beroende på typ av sportutövning såväl som individuella skillnader så har dock olika atleter olika nutritionella behov. Folkhälsomyndigheten följer WHO:s rekommendation gällande ett generellt dagligt proteinintag på 0,8gram per kilo kroppsvikt för vuxna. Elitidrottare rekommenderas däremot ett dagligt proteinintag på 1,4–1,8gram protein per kilo kroppsvikt. Studier som analyserar nutrition i relation till fysisk prestationsförmåga baseras främst på manliga studiedeltagare. Det har dock etablerats att det finns könsbaserade skillnader när det kommer till metabolism under uthållighetsträning. Män är mer beroende av kolhydrat- och proteinkällor under uthållighetsträning än vad kvinnor är. Detta beror sannolikt delvis på skillnader i koncentrationsnivåer av hormonet östrogen. Sammanfattningsvis visar resultaten att idrottande atleter har ett högre proteinbehov än människor som inte tränar. Ett ökat proteinintag visar sig dock inte systematiskt öka en atlets uthållighetsprestation. Däremot finns en samstämmighet kring att ett ökat proteinintag reducerar stressmarkörer vid en hög fysisk belastning. Detta tyder på att proteinmängden påverkar prestationsmöjligheten sett under en längre tid. Dessutom visar det att proteinintaget reducerar skaderisken, vilket bör vara essentiellt för atleter vars träningsmöjligheter minimeras vid skada. Därtill tyder granskade studier på att humöret efter fysisk ansträngning förbättras med ett ökat proteinintag vilket också är av intresse. Den proteinmängd som bör intas av atleter som vill maximera sin uthållighetsträning är 1,45g/kg/d för kvinnliga atleter och 1,74g/kg/d för manliga atleter. Båda värden är inom spannet som folkhälsomyndigheten rekommenderar för elitidrottare. Men det är av vikt att i framtiden belysa könsbaserade skillnader för att främja mer jämlika kunskapsförhållanden mellan kvinnliga och manliga atleter.

Excreted pharmaceuticals are leaking out into aquatic environments via effluent water where they are hypothesized to be potent enough to alter fish behavior. Central for this hypothesis is oxazepam, an anti-anxiety drug that have been shown to make fish behave more bold, more active, and less social. However, some laboratory trials have also failed to find these effects and have been poor predictors of fishes’ behavior in situ. The aims of my meta-analysis were; i) investigate the strength of oxazepam induced behavior changes in wild-caught fish, and ii) assess eventual impact of citation bias (i.e., that researcher prefer citing studies showing effects) on published literature relating to oxazepam induced behavior changes. I found, when combining existing literature on oxazepam impact on wild caught fish behavior, that exposure concentrations ranging between 0.5-100µg/L, did only change the activity (increased) of the fish. In high (>100 µg/L) concentration exposures activity and boldness increased, and sociality decreased as previously suggested. I also noticed a significant citation bias, where studies showing effects of oxazepam on behaviors were more frequently cited. Several studies report absence of behavior effects caused by oxazepam in controlled laboratory trials, despite using >1000 times higher concentrations that ever been measured in fresh water. Therefore, I find it unlikely that this drug has strong effects on fish in nature. Citation biases towards studies showing effects seems likely to have had a strong influence on the current notion that oxazepam is altering fish behavior.

Along the coast of temperate oceans brown algae of the genus Fucus form dense stands on rocky shores and are keystone species of the coastal ecosystem. These large seaweeds are perennial and function as substrate for many sessile marine organisms, provide shelter for fauna and juvenile fish, and are food source. A number of abiotic (e.g. wave-exposure, salinity and substrate) and biotic (e.g. herbivory and competition) factors structures these communities and determines the abundance and composition of fucoids at each specific site. Earlier studies have shown that herbivores may reduce growth of fucoids, thus affecting their distribution, and at high densities eliminate the species from previously occupied sites. In my thesis I focused on investigating herbivore-seaweed interactions and whether such interactions could influence the geographical range limits of Fucus species. A set of laboratory bioassays and a field survey were conducted (1) to investigate the resistance to grazing by a generalist gastropod between introduced (to Sweden) and native (Iceland) Fucus evanescens (Paper I),  (2) to study the distribution pattern of F. radicans and F. vesiculosus along the Swedish coast and specifically the southern limit of F. radicans, (3) to examine the abundance of herbivores in these two species, and (4) to test the hypothesis that Idotea baltica may contribute to restrict F. radicans to the Bothnian Sea (objective 2-4; Paper II). Fucus evanescens, a species that was introduced to the Swedish coast about 100 years ago, was found to be more resistant to grazing by L. littorea compared to F. evanescens from the native Icelandic populations.  It was also shown to contain a higher amount of phlorotannins; a putative chemical defence to herbivory. This indicates that development of resistance to herbivory could be important for a successful introduction and survival in a new range. No gradual change in the proportion, measured as % cover of either F. radicans or F. vesiculosus was found inside the range of F. radicans and its southernmost limit was abrupt without any corresponding abrupt change in any abiotic factor, e.g. salinity. Herbivores, i.e. Idotea spp., Gammarus spp. and Theodoxus fluviatils were found to be more abundant in F. radicans than in F. vesiculosus thalli indicating a habitat preference for F. radicans.  Further, Idotea baltica, whose range only overlaps with that of F. radicans in the south, was shown to prefer F. radicans over F. vesiculosus, possibly due to its lower content of phlorotannins. Based on these findings I propose that Idotea species may contribute in restricting the southern range of F. radicans, although further experiments, especially regarding competition with the larger F. vesiculosus need to be performed. In conclusion, biotic interactions e.g. the ability of to resist herbivore grazing by e.g. high phlorotannin content or having a structure less attractive as habitat to herbivores may be of importance in determining the geographic range of fucoids. / Längs kusterna i de tempererade haven bildar brunalger av släktet Fucus täta bestånd på klippiga stränder och är ofta nyckelarter i kustekosystemen. Dessa tångarter är fleråriga och utgör substrat för många fastsittande organismer, ger skydd åt små rörliga djur och fiskyngel, samt utgör föda för betare så som gastropoder, amphipoder och isopoder. Faktorer som vågexponering, bottentyp, salthalt, näringshalter, bete och konkurrens strukturerar tångsamhällen och avgör hur vanlig varje tångart är på en viss lokal. I min avhandling har jag fokuserat på interaktionen mellan betare och tång, samt hur viktig denna interaktion är för att avgöra den geografiska utbredningen av tångarter. Tidigare studier har visat att betare kan minska tillväxten hos tång och på så sätt påverka dess utbredning. I höga densiteter kan de beta ner hela bestånd av tång så att den försvinner från lokaler där de tidigare vuxit. Resistens mot bete hos Fucus evanescens, ishavstång, som är introducerad till Skagerrak, Kattegat och sydvästra Östersjön och inhemsk i norra Atlanten och norra Stilla Havet undersöktes i betesförsök (Artikel I). En betare, generalisten Littorina littorea, strandsnäcka, som är inhemsk i Sverige, dit F. evanescens har introducerats, föredrog att äta F. evanescens från Island där den är inhemsk, framför F. evanescens från Sverige. Det här skulle kunna tyda på att ett välutvecklat försvar är viktigt för att alger som blir introducerade till nya områden ska kunna etablera sig i det nya området. Jag undersökte även utbredningen av den nyligen beskrivna tångarten Fucus radicans, smaltång (Artikel II). Resistensen mot betare hos F. radicans jämfördes med resistensen mot bete hos F. vesiculosus, blåstång, som växer tillsammans med F. radicans, genom att undersöka preferensen mellan de två arterna hos Idotea baltica, tånggråsugga (Artikel II). Det fanns ingen gradient i förekomsten av F. radicans eller F. vesiculosus inom F. radicans utbredningsområde. Istället observerades en ganska abrupt gräns för utbredningen av F. radicans i söder. Eftersom I. baltica, vars utbredning överlappar F. radicans utbredning i söder, föredrog att äta F. radicans framför F. vesiculosus, skulle F. radicans utbredning kunna påverkas av I. baltica. Både I. baltica och två andra betare, Gammarus spp. och Theodoxus fluviatilis, var vanligare i F. radicans än i F. vesiculosus i plantor insamlade i fält. Det innebär att de vanligaste betarna, även i fält, föredrar att uppehålla sig i F. radicans och antagligen konsumerar mer av F. radicans. Slutsatsen från de båda studierna är att betare och tångens försvar mot bete har potentialen att påverka utbredning av olika tångarter.

Spinocerebellar ataxia type 7 (SCA7) is one of nine neurodegenerative disorders caused by expansion of CAG/polyglutamine repeats. Proteins carrying expanded polyglutamine (polyQ) domains are suggested to be resistant to degradation and aggregate. Furthermore, a negative correlation between aggregation and toxicity has been shown. So far, little is known about the turn-over rate and degradation of the SCA7 disease protein ataxin-7 (ATXN7) and how this protein induces cellular toxicity. For the studies in this thesis work, we constructed stable inducible PC12 cell lines expressing GFP-tagged ATXN7 with 10 or 65 glutamines (Qs). Using these cell lines, we studied the turn-over of ATXN7 and the relationship between mutant ATXN7 and oxidative stress. We showed that ATXN7 with a normal glutamine repeat (ATXN7Q10-GFP) has a short half-life and is mainly degraded by the UPS. In cells expressing expanded ATXN7 (ATXN7Q65-GFP), aggregation and reduced viability was observed. The aggregation increased the half-life of mutant ATXN7. For expanded full-length ATXN7, UPS was still the main degradation pathway; however autophagy also played a role in clearance of soluble ATXN7 fragments and possibly in aggregated ATXN7 material. Moreover, activation of autophagy reduced the level of aggregation and ameliorated the toxicity in cells expressing mutant ATXN7. From this study, we could get the conclusion that although expansion of the polyQ repeat increases the stability of expanded ATXN7, the protein can still be degraded via both UPS and autophagy. Furthermore, stimulation of autophagy could ameliorate the expanded ATXN7 toxicity and could therefore be a potential therapeutic approach for SCA7. Regarding the role of oxidative stress we showed that expression of mutant ATXN7 leads to increased ROS levels and oxidative stress. Treatment with an antioxidant or blockage of NADPH oxidase complexes (NOX) decreased ATXN7 aggregation, the levels of ROS and ameliorated ATXN7 induced toxicity. Based on these results, we suggest that mutant ATXN7 cause increased ROS production from NOX and antioxidants treatment and or inhibition of NADPH-oxidase might potentially be used as a therapeutic strategy in SCA7. / <p>At the time of defence the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 2: Manuscript</p>

Allas lika värde borde vara en självklarhet i Sverige år 2021, men hur ligger det till? Syftet är att undersöka läromedelsanalyser av läroböcker i samhällsorienterande ämnen för tidiga skolår med fokus på genusperspektivet. Vår första forskningsfråga är: Vilka könsmönster framkommer enligt läromedelsanalyserna i läroböckerna? Vår andra forskningsfråga är: Vilka könstillhörigheter representeras enligt läromedelsanalyserna i läroböckerna? Målet är att dra slutsatser om den samlade kunskapen som läromedelsanalyserna kommit fram till. Vi har genomfört en kvalitativ textanalys för att nå en djupare förståelse i vad samhällsorienterande läroböcker, enligt läromedelsanalyserna, visar för representation av könsmönster och könstillhörighet. Det sammantagna resultatet i läromedelsanalyserna visar att samhällsorienterande läroböcker för årskurs 1-3 är präglade av könsmönster som framställer pojkar/män som mer betydande och viktiga jämfört med flickor/kvinnor. Vidare visar resultatet på en exkludering av hbtq, genom att representationen är nästintill obefintlig i läroböckerna enligt läromedelanalyserna. Genom en frekvent användning av motbilder visar svenska läromedel en ambition av att öka jämställdheten mellan pojkar/män och flickor/kvinnor. Vår slutsats visar att trots ambitioner om ökad jämställdhet är heteronormen och mannen fortfarande dominant och eftersträvsam i samhällsorienterande läroböcker i årskurs 1-3, samtidigt som representationen av hbtq är bristfällig. Allas lika värde och möjlighet att känna inkludering och igenkänning är begränsad.

Invasiva främmande arter är ett allvarligt hot mot biologisk mångfald. Kartläggning och övervakning av invasiva arter är viktigt för att kunna arbeta förebyggande mot spridningen och reducera effekterna. Parkslide är en invasiv art som idag är spridd över södra Sverige och riskerar att utgöra ett hot mot inhemska arter samt orsaka skada på infrastruktur på grund av dess starka invasiva förmåga. Syftet med denna studie är att undersöka förekomst av parkslide i relation till tätorter samt att jämföra två olika metoder för kartläggning av parkslide i Blekinge län. I studien användes data från SLU Artdatabankens Artportal från åren 2020–2021 för att jämföra förekomsten av parkslide i närheten av (0–5 km) och längre bort (5–10 km) från tätort. Fortsatt undersöktes Google Street View (GSV) som en metod för kartläggning av parkslide genom att jämföra antalet observationer med antalet inrapporteringar i Artportalen. Slutligen gjordes en jämförelse mellan inrapporterad storlek (m2) på bestånd i Artportalen och från en fältundersökning. Resultatet av studien visade på en trend att antalet inrapporteringar ökar nära tätort, men trenden är inte statistiskt fastställd. Fortsatt visade resultatet att antalet observationer i GSV stämde överens med antalet inrapporteringar i Artportalen. Till sist visade resultatet att medelvärdena för storlek i Artportalen och från fältundersökningen inte skiljer sig signifikant från varandra. Dock var variationen i dessa data stor och visade ibland på stora skillnader i storlek, vilket sannolikt minskade den statistiska säkerheten. Sammantaget visar denna studie att inrapportering genom Artportalen kan ge en indikation på hur spridningen av parkslide ser ut men att data kan behöva verifieras genom fältstudier. Dessutom visar studien att GSV kan vara en användbar metod för att kontrollera inrapporteringar på ett resurseffektivt sätt. / Invasive alien species is a major threat to endemic biodiversity. Mapping and monitoring of invasive species is important in order to prevent spreading and reduce impacts. The invasive plant Japanese knotweed is spread across the south of Sweden and is threatening to harm native species and cause damage to infrastructure, due to its aggressive invasive capacity. The aim of this study was to investigate the presence of Japanese knotweed in relation to urban areas and to compare two different methods of mapping Japanese knotweed in Blekinge County, Sweden. Data from SLU Swedish Species Information Centre (Artdatabankens Artportal) from the years 2020–2021 was used to compare the presence of Japanese knotweed near to (0–5 km) and farther away from (5–10 km) urban areas. In addition, Google Street View (GSV) was used as a method for mapping Japanese knotweed by comparing the number of observations inGSV to the number of reported findings in Artportalen. Finally, a comparison was made between the patch size (m2) reported in Artportalen versus from a field study.The result of the study shows a trend that the number of reported findings increase near urban areas, although the trend is not statistically significant. The result alsoshows that the number of observations in GSV match the number of reported findings in Artportalen. Finally, the result indicates that the mean patch size in Artportalen versus that from the field study does not significantly differ from each other. However, the variation in the data was substantial and sometimes showed large differences in patch size, which likely reduced statistical power. In conclusion, the result of this study shows that reporting through Artportalen can give an indication of the spread of Japanese knotweed, but that the findings may need to be verified by field studies. Furthermore, the study shows that GSV can be a useful method to verify reported findings in a resource-efficient way.

The ongoing climate change will affect egg incubation temperatures and thus changethe early development of fish, which can have a variety of influences in later lifestages. I tested whether the incubation temperature during the earliest stages ofdevelopment changed body shape and eye size in juvenile trout (Salmo trutta) whenthe average temperature was 4.4 and 7.1 °C. This temperature difference simulatesincreases predicted in climate change scenarios. Based on previous studies, Ihypothesized that S. trutta from eggs exposed to cold incubation temperatures willhave deeper bodies than warm-incubated S. trutta. I also predicted that the eye sizeof cold-incubated trout would be larger than that of warm-incubated trout. The fishincubated at cold temperature differed from the fish incubated at a warmertemperature by having a larger head region but there was no difference in eye size.These results suggest that changes in the incubation temperature induced by awarmer climate can lead to changes in body shape, which raises questions about theecological consequences of the changes. / Den pågående klimatförändringen kommer att påverka ägginkubationstemperatureroch därmed förändra den tidiga utvecklingen hos fiskar, vilket kan ha en mängd olikaeffekter i senare livsstadier. Jag testade om inkuberingstemperaturen under detidigaste utvecklingsstadierna ändrade kroppsform och ögonstorlek hos juvenilaöringar (Salmo trutta) när temperaturen i genomsnitt var 4,4 respektive 7,1 °C.Denna temperaturskillnad simulerar ökningar som förutspås iklimatförändringsscenarier. Baserat på tidigare studier ställde jag som hypotes attöring från ägg som utsätts för kalla inkubationstemperaturer kommer att ha djuparekroppar än varminkuberad öring. Jag förutspådde också att ögonstorleken hoskallinkuberad öring skulle vara större än för varminkuberad öring. Fisken sominkuberades vid kall temperatur skilde sig från fisken som inkuberades vid varmaretemperatur genom att ha en större huvudregion men det fanns ingen skillnad iögonstorlek. Dessa resultat tyder på att förändringar i inkubationstemperaturen sominduceras av ett varmare klimat kan leda till förändrad kroppsform som därmedväcker frågor om de ekologiska konsekvenserna av förändringarna.

In the world today, thousands of humans in developing countries live in metropolises anddepend on garbage for their livelihoods. In Cairo, waste has been taken care of by aChristian minority group called the ‘Zabaleen’.This Bachelor thesis was conducted in Cairo and financed by a Minor Field Studyscholarship in August-October 2012. It focuses on Egyptian citizens’ attitudes towards asustainable recycling system and their attitudes towards the traditional garbage collector‘Zabaleen’. I used focus groups as the main source for collecting data and the technique ofshowing photographs to create a dialog among the participants. The focus groups have led to dynamic and useful discussions that this study is based upon. In conclusion, onecommon attitude that was met in the study indicates the frustration of how dirty the streetsof Cairo are. People all said they wanted a clean Egypt but they felt that no one from thegovernment wanted to put their finger on the solution to this problem.

SammanfattningMatsvinn är den mat som slängs i onödan, livsmedel som hade konsumerats eller säljas om det hade hanterats annorlunda. I hem-och konsumentkunskapssalen (hkk) slängs dagligen mat som eleverna lagat men inte ätit upp. Att slänga mat är att slösa på resurser vilket drabbar miljön och ekonomin negativt. Det finns forskning på hur mycket mat som slängs och hur det påverkar miljön, men det finns inte så mycket forskning kring matsvinn i hem-och konsumentkunskapssalen. Vår forskning har fokuserat på attityder som elever kan ha kring matsvinn, på vilket sätt lärare använder undervisningen till att eleverna ska se sambandet mellan matsvinn och miljöpåverkan. Men också på vilka sätt lärarna arbetar med matsvinn på hkk-lektionerna. Genom att intervjua hkk-lärare på skolor i våra respektive kommuner har vi fått fram svar på våra frågeställningar. Det visade på att lärarna var uppfinningsrika gällande lektionsplanering och samtliga lärare tyckte matsvinn var en viktig aspekt att ta upp och prata kring matsvinn. De använde sig av olika metoder så som filmvisning och uppgifter som att laga mat på rester som fanns i kylen, eller laga mat på endast fem l vatten. Vågen var ett bra redskap för att förtydliga hur mycket som faktiskt slängs. Attityderna hos eleverna skilde sig en del skolorna emellan enligt de lärare vi intervjuade. De yngre var försiktigare än de äldre eleverna med att kasta mat.De äldre eleverna frågade inte så mycket om lov utan de bara lagade maten utan en tanke på miljön och hållbarheten. De kastade sedan sin mat de lagat utan att fråga någon om vad de skulle göra med det som blivit över. Attityden hos de äldre eleverna var ganska tuff när det gällde den vegetariska matlagningen. Helst ville eleverna ha kött för det hör enligt dem fortfarande till varje måltid. Köttet hade en central roll hos eleverna, då det kunde markera status genom manlighet i proteinintaget. / AbstractFood waste is the food that is unnecessarily thrown away, food that would have been consumed or sold if it had been handled differently. In the classroom of home economics daily food that students have cooked but not eaten is thrown away. Throwing food is wasting resources, which affects the environment and the economy. There is research on how much food is thrown away and how it affects the environment, but there is not so much research on food waste in the home and consumer knowledge room. Our research has focused on attitudes that students can have about food waste, in what way teachers get to students to see the relationship between food waste and environmental impact, also in what ways the teachers work with food waste on the home and consumer knowledge lessons. By interviewing home and consumer knowledge teachers at schools in our respective municipalities, we have obtained answers to our questions. It showed that teachers were inventive about lesson planning and all teachers thought food waste was an important aspect to address and talk about food waste. They used various methods such as film screening and tasks such as cooking on leftovers in the fridge or cooking on only five liters of water. The scale was a good tool for clarifying how much actually is thrown away. The attitudes of the students differed in some schools according to the teachers we interviewed. The younger ones were more cautious than the older students in throwing food.The older students did not ask so much about praise, they just cooked the food without a thought of the environment and sustainability. They then threw their food they cooked without asking anyone what to do with what was left. The attitude of the older students was quite tough when it came to vegetarian cooking. Ideally, the students wanted meat because, according to them, they still belong to every meal. The meat played a central role in the students, as it could mark status through masculinity in the protein intake.

Varje barn har rätt att lära sig om sin omgivning och närmiljö. Undervisning om naturen måste börja redan i förskoleklass, men denna sortens undervisning kan se väldigt olika ut beroende på skola och kommun. Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare i förskoleklass undervisar om naturen. Frågeställningen undersöks i relation till den didaktiska triangeln med de tre didaktiska frågorna vad? varför? hur? i fokus. Studien vilar på en sociokulturell grund med sambandet mellan tänkande och kommunikation som grund. Genom djupgående samtal kring olika lärares naturvetenskapliga praktiker har beslut kring undervisning diskuterats och problematiserats. Empirin har insamlats med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har gjorts med sex olika lärare från tre olika kommuner i södra Sverige. Empirin har sedan behandlats och bearbetats med hjälp av en innehållsanalys. Den didaktiska frågan varför? visade att syftet med naturundervisningen var att ta tillvara på elevernas nyfiken och intresse för sin närmiljö, samt att väcka omtanke och ta hand om miljön. Den didaktiska från vad? visade att de två viktigaste faktorerna vid val av ämnesområde var läroplanen och elevernas intressen. Den didaktiska frågan hur? visade att flera olika metoder användes dels för att variera undervisningen, dels för att individanpassa efter klassens behov.