The aorta, the main and largest artery in the human body, is susceptible for many types of problems. One of the most common aortic disease is the formation of an aneurysm. Endovascular aortic aneurysm repair (EVAR) is a minimally invasive treatment option for aortic aneurysms, involving the deployment of an expandable stent graft within the aorta without operating the aneurysm directly. With 1.5 to 43 % of EVAR patients having postoperative complications, research to help predict these complications of EVAR is of essence. In this study, the deformations of the aorta induced by a deployed stent graft have been investigated and visualized in order to aid understanding of the geometrical behaviour of the aorta post EVAR. This has been carried out by the development and analysis of patient-specific aortic 3D reconstruction models, 3D printed physical models and FE simulation models. A qualitative assessment of the deformations was achieved by superimposing reconstructed geometries, revealing a light straightening of the aorta and iliac vessels, as well as anterior movement of the iliac branches. Based on the good agreement between the simulated and reconstructed geometries, the findings suggest that such deformations could be derived from the pressure being removed from the aneurysm due to the deployed stent graft, in combination with stent radial forces from the proximal and distal landing zones. Despite that the simulation seemed to underestimate distal movement of the iliac vessel, this study emphasizes the potential of 3D printing and FE analysis as promising tools for planning and research of EVAR. / Den stora kroppspulsådern, aortan, kan drabbas av flera olika sjukdomstillstånd. En av de vanligaste är bildandet av en aortaaneurysm. Endovaskulär Aneruysm Reparation (EVAR) är en operationsteknik för att behandla aortaaneurysmer och involverar positionering av ett rörformat, självexpanderande stentgraft innanför aortaaneurysmen via ljumskartärerna. Eftersom 1,5 till 43 % av EVAR-patienter råkar ut för postoperativa komplikationer är det väsentligt att bedriva vidare studier för att förutse dessa. I denna studie har deformationerna av en aorta på grund av positionerade stentar undersökts och visualiserade för att underlätta förståelsen av aortans geometriska beteende efter EVAR. Detta har gjorts genom att utveckla och analysera patientspecifika 3D-rekonstruktioner, 3D-printade fysiska modeller och simulerade modeller av en aorta. En kvalitativ bedömning av deformationerna uppnåddes genom att superpositionering av rekonstruerade geometrier, vilket avslöjade en lätt uträtning av aortan och tarmbensartärerna, samt en framförflyttning av de senare. Baserat på den goda överensstämmelsen mellan de simulerade och rekonstruerade modellerna, antyder resultaten att sådana deformationer kan härledas av att trycket avlägsnats från aneurysmen på grund av stentgraften, i kombination med radiellt tryck från stentar över och under aneurysmen. Trots att simuleringen underskattade framförflyttningen av tarmbensartärerna, belyser denna studie potentialen hos 3D-printing och FE-analyser som ett värdefullt verktyg för att planera och studera EVAR.

Bakgrund: Inhämtning av kunskap om och kvantifiering av belastning i ländryggen är en essentiell aspekt för att adressera den belastning och ländryggssmärta som finns bland vårdpersonal som utför fysiskt krävande arbete. Mätningen och utvärderingen av denna belastning utgör en betydande del av det preventiva arbetet för att identifiera riskfaktorer och främja en hälsosam arbetsmiljö.  Syfte: Denna översiktsstudie syftar till att granska den aktuella vetenskapliga litteraturen om kompressions- och skjuvkrafter som påverkar ländryggen hos vårdpersonal under patienthantering. Studien undersöker de vanligaste mätmetoderna för att mäta dessa krafter, den kompressions- och skjuvkraft ländryggen utsätts för hos vårdpersonal under patienthantering, efterlevnaden av riktlinjer för tunga lyft samt effekterna av olika interventioner på uppmätt ländryggsbelastning.  Metod: Denna översiktsstudie har genomförts i enlighet med Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) metodbok. Bedömning av BIAS-risk utfördes med hjälp av SBU;s bedömningsmallar baserade på en modifierad version av QUADAS-2. Vetenskapliga artiklar samlades in via sökningar i PubMed-databasen.  Resultat: Totalt inkluderades 14 studier i denna studie. Dessa studier omfattade sammanlagt 337 deltagare. Alla inkluderade studier utvärderade både kompressionskrafter och skjuvkrafter som utfallsmått och använde reliabla samt validerade mätmetoder som mätinstrument. Resultaten tyder på att belastningen på vårdarnas ländryggar ofta överstiger de rekommenderade nivåerna för kompressions- och skjuvkrafter.  Slutsats: Studien ger signifikant bevisning för en potentiell positiv effekt av olika hjälpmedel på ländryggsbelastning, men det finns även motstridig forskning som pekar på motsatt resultat. Det finns tydliga indikationer på att använda rätt teknik under lyft och att bibehålla en ergonomisk kroppsställning kan bidra till att minska risken för belastningsrelaterade skador och främja hälsa och välbefinnande.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Incidensen av löprelaterade skador varierar mellan 19.4-79.3% varje år. Knäsmärta är den vanligaste skadeorsaken. Ökad stegfrekvens har visat sig minska fotisättningsbelastning mot underlaget, minska vertikal förflyttning av tyngdpunkten och belastning mot leder i nedre extremitet. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om 10-15% stegfrekvensökning vid föredragen hastighet minskar knäsmärta hos vuxna löpare på motionsnivå. Design: Pilotstudie Metod: Stegfrekvens hos 15 vuxna försökspersoner med knäsmärta under eller efter långdistanslöpning undersöktes vid en föredragen hastighet. Stegfrekvensen ökades med 10-15% vid samma hastighet och de fick därefter springa med den nya frekvensen i två veckor. En metronom styrde frekvensen. Knee Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) samt upplevd knäsmärta mättes med Numeric Rating Scale, (NRS). Mätningar gjordes före och efter träningsperioden. Resultat: En signifikant reducering av knäsmärta uppmättes på NRS (p=0.001). Signifikant förbättring av KOOS (p=0.004), KOOS funktion, fritid och idrott (p=0.007) och KOOS livskvalité (p=0.023) vid ökad stegfrekvens på 10-15% efter två veckors träning. Slutsats: Resultatet av denna pilotstudie visar att det förefaller vara viktigt att analysera stegfrekvens som första rehabiliteringsinsats hos motionslöpare med knäsmärtor. / ABSTRACT Background: The incidence of running related injuries every year ranges from 19.4-79.3%. Knee pain is the most common injury. It has been shown that increased step-rate reduces peak ground forces, vertical displacement of the centre of mass and joint loads in the lower extremity. The purpose of this study was to investigate if 10-15% increased step-rate at self selected speed could decrease knee pain in adult recreational runners. Design: Pilot study Methods: 15 adult recreational runners with knee pain during or after training sessions were recruited. Step rate/min were measured at self selected speed. Step-rate was increased by 10-15% at the same speed. The participants used a metronome to remember the frequency in a 2 week training session and then we did a follow up. Knee Osteoarthritis Outcome score (KOOS) and numeric rating scale (NRS) were measured before and after the training session.   Results: There was a significant reduction in knee pain on the NRS (p=0.001). Significant improvement in KOOS (p=0.004), KOOS sport/recreation (p=0.007) and KOOS knee related quality of life (p=0.023) after two week training session with increased step rate 10-15% at a self selected speed. Conclusion: The results from this pilot study implies that it is important to analyze step-rate as a first intervention in physical therapy when we rehabilitate long distance runners with knee pain.

CrossFit® has gained popularity as a functional training method that caters to individuals with varying levels of fitness, including those with little to no athletic background. Regardless, shoulders represent the highest injury rate in this sport, most frequently associated with pull-up variations. Therefore, ensuring safety during these movements is crucial. This thesis utilized optical motion tracking, force sensors, and Electromyography to measure nine experienced non-professional CrossFit® athletes performing three pull-up techniques used in CrossFit® (strict, kipping, and butterfly). Data were used in musculoskeletal modeling to assess and compare kinematics, kinetics, and muscle activations. Findings were then associated with common injury factors observed in overhead athletes. The novel dataset generated in this study demonstrated excellent repeatability and revealed significant differences between the techniques for most kinematic and kinetic variables, while variations in muscle activations were less systematic. Results indicated shoulder joint angles linked to impingement risk, with the kipping pull-up displaying more prominent risk factors. The butterfly pull-up exhibited extreme angular velocities and negative joint powers; however, direct associations with injuries could not be established. Notably, shoulder joint moments were high in all three techniques, suggesting significant muscle stresses. These results underscore the importance of individualized training load management to mitigate the risk of overuse injuries. Furthermore, the evidence presented in this study supports the importance of maintaining proper mechanics and developing strength before attempting kipping and butterfly pull-ups. The high joint moments, combined with severe positions and velocities observed during these techniques, highlight the necessity of prioritizing foundational strength and technique to minimize injury risks. / CrossFit® har blivit populärt som en funktionell träningsmetod som lockar individueller med olika fitnessnivåer, även de utan tidigare idrottserfarenhet. Trots detta utgör axelskada den högsta skadefrekvensen inom denna sport och är oftast förknippad med räckhäv varianter. Därför är det avgörande att garantera säkra övningarna. Denna studie använde optisk rörelsespårning, kraftsensorer och elektromyografi för att mäta nio tränade icke-professionella CrossFit® atleter utförande av tre olika räckhäv tekniker som används inom CrossFit® (strikta, kipping och butterfly). Data användes för muskuloskeletala modeller för att uppskatta och jämföra kinematik, kinetik och muskelaktivering. Resultaten förknippades med till vanliga skadefaktorer som observeras hos overhead-idrottare. Det nya datasetet som genererades i denna studie visade utmärkt repeterbarhet och avslöjade signifikanta skillnader mellan teknikerna för de flesta kinematiska och kinetiska variablerna, medan variationer i muskelaktiveringar var mindre systematiska. Resultaten visade på axelledens vinklar som var kopplade till inklämningsrisk, där kipping pull-up uppvisade mer framträdande riskfaktorer. Butterfly pull-up uppvisade extrema vinkelhastigheter och negativa ledkrafter; men direkta samband med skador har inte upprättats. Det är anmärkningsvärt att axelledsmomenten var höga i alla tre tekniker, vilket tyder på betydande muskelspänningar. Dessa resultat understryker vikten av individualiserad hantering av träningsbelastning för att minska risken för överbelastningsskador. Dessutom stöder de bevis som presenteras i den här studien vikten av att behålla rätt mekanik och utveckla styrka innan man försöker göra kipping och butterfly pull-ups. De höga ledmomenten i kombination med svåra positioner och hastigheter som observerades under dessa tekniker lyfter fram behovet av att prioritera grundläggande styrka och teknik för att minimera risk för skador.

Studiedesign: Deskriptiv laborativ studie Introduktion: En främre korsbandsskada är en vanlig men allvarlig skada inom idrotten. Trots en läkt skada kan individen uppvisa förändringar i form av fysiska faktorer såsom förändrat rörelsemönster, eller psykologiska faktorer såsom ökad rädsla för återskada. Personer som drabbats av en främre korsbandskada har setts uppvisa en asymmetri mellan det skadade och det friska benet genom en ökad avlastning i det skadade benet. Den traditionella rehabilitering avser en individ som återställd när denne klarar en uppsättning standardiserade fysiska tester för knät. Studier har dock visat på att även psykologiska faktorer har en betydande roll vid förändrat rörelsemönster och återgång till sport. Syfte: Undersöka psykologiska faktorers relation till avlastning i knäleden under idrottslika hopptest med och utan sekundära kognitiva uppgifter för personer med en främre korsbandsskada. Ett sekundärt syfte var att undersöka skillnader i avlastning mellan de två hopptesterna. Metod: Tio kvinnliga idrottsaktiva idrottare som tidigare opererats för en främre korsbandsskada utförde drop-jump test med och utan sekundära kognitiva uppgifter. Avlastning i knäleden mättes genom asymmetri i maximalt knäflexionsmoment under de första 100 ms av landningen mellan respektive ben. Testerna utfördes i ett rörelseanalyslaboratorium där åtta rörelsekameror och två kraftplattor användes. Enkäten Anterior Cruciate Ligament Return to Sport after Injury (ACL-RSI) användes för att kartlägga psykologiska faktorer såsom känslor, förtroende och riskbedömning. Pearson’s korrelationskoeficcient användes för att analysera samband mellan ACL-RSI och asymmetri i knäflexionsmoment och presenterades i spridningsdiagram. Parat T-test tillämpades vid jämförelse av avlastning i knäleden mellan de båda hopptesterna. Resultat: Inga signifikanta samband påvisades mellan asymmetri i knäflexionsmoment och ACL-RSI varken i hopptest utan eller i hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (Pearson’s R=-0.210-0.502, p=0.168-0.652). Inga tydliga skillnader observerades i knäflexionsmoment mellan benen vid hopptest utan kognitiv uppgift (p=0.103). Däremot visades ett lägre knäflexionsmoment i skadat ben relativt oskadat ben vid hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.024). Inga tydliga skillnader observerades i asymmetri i knäflexionsmoment mellan hopp utan o ch hopp med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.176). Konklusion: Studiens resultat indikerar på ett minskat knäflexionsmoment i det skadade benet jämfört med det oskadade. Detta gäller främst i hopptestet med sekundära kognitiva uppgifter. Ingen slutsats om psykologiska faktorers påverkan på avlastning i knäleden kan dras på grund av låg signifikans. Den låga deltagarantalet gör att detta arbete kan ses som en pilotstudie, varpå den kan bidra till hypotesgenerering vid framtida forskning. Framtida studier bör även inkludera ett större antal deltagare samt även de individer som ej återgått till sport.

Bakgrund: De senaste åren har intresset för att skapa enkla, validerade, kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster växt fram. Bland annat har inriktningen av dessa verktyg varit att förutspå risken att drabbas av skada i det främre korsbandet (ACL) som sitter i knäleden. Det har visat sig att unga kvinnor i idrotter som medför hopp och riktningsförändringar är en högriskgrupp för denna skadetyp och därför har ACL-skadeincidensen ökat sedan allt fler kvinnor engagerar sig i utövning av idrott. Syfte: Att undersöka evidensen för att dessa kliniskt orienterade screeningverktyg förutspår utfallet av främre korsbandsskada hos unga kvinnliga idrottare och se om de kan rekommenderas. Metod: Litteraturstudie med kvalitetsbedömning och grad av evidens i vetenskapliga artiklar enligt validerad checklista och Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Resultat: Alla evaluerade artiklar fick den högsta evidensgraden som var möjligt för kohortstudier, 2++. Kliniskt orienterade screeningverktyg som mäter biomekaniska parametrar i rörelsemönster fick dock det lägsta rekommendationsvärdet ’D’ då motstridiga resultat visades. Detta innebar att ingen specifik rekommendation gick att göra. Diskussion: Utfallet av en ACL-skada påverkas av många faktorer utöver riskfulla rörelsemönster och därför finns flera viktiga confounders att ta hänsyn till för att hitta de avgörande faktorerna. För att kunna påvisa screeningverktygens förutspående värde och hitta överensstämmande resultat kan det krävas större studier än befintligt gjorda. Slutsats: De biomekaniska screeningverktygen som undersöktes i denna studie visade otillräckliga resultat för att kunna göra ett rekommendationsutlåtande för klinisk användning / Background: Simple tools to predict injuries in high risk sport would be an important development to reduce the amount of injuries and to develop preventative protocols. One such method is biomechanical screening tools where several methods have been developed. One type of injury that has been in focus of predicting is an injury in the anterioer cruciate ligament (ACL) which is located in the kneejoint. Studies have found that young female athletes in sports that involve jumps and cutting maneuvers are at increased risk of suffering this type of injury. Since the number of females engaging in sports is increasing, the incidence of ACL-injurys so do. Aim of the study: To grade the evidence for these clinical oriented screening tools in predicting the outcome of anterior cruciate ligament injury in a population of young female athletes, then state a grade of recommendation. Methods: A literature review of grading quality and evidence in scientific articles according to a validated checklist and Scottish Intercollegiate Guidelines Network (SIGN). Results: All of the evaluated articles scored the highest grade possible for cohort studies, 2++. However, clinical oriented screening tools which measure biomechanical parameters in movement patterns got the lowest possible grade of recommendation, ’D’, since inconsistent results were shown. This meant that no specific recommendation could be done. Discussion: The outcome of an ACL-injury is affected by multiple factors and not only riskful movement patterns. There are many important confounders that could be adjusted for in finding the concluding factors. To be able to demonstrate the predictive value of the screeningtools and find consistent results it could require larger studies than yet available. Conclusion: The reviewed biomechanical screening tools showed insufficient results to state a grade of recommendation for clinical application.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Göteborg : Univ., 2003. / Härtill 5 uppsatser.

Bakgrund: Löpning är en populär motionsform i Sverige idag, dock är det vanligt med överbelastningsskador bland löpare och nästan 80% skadar sig på något vis varje år. Diskussion har uppstått bland löpare och forskare kring om barfotalöpning kan förändra biomekaniken och därmed ändra belastningen och minska risken för skador, samt om barfotalöpning kan leda till en förbättrad löpekonomi och påverka löparens prestationer. Syfte: Att undersöka vilken effekt barfotalöpning (inkl. minimalistskor) har på biomekanik mätt med ground reaction force (GRF) och löpekonomi mätt med syreupptagning jämfört med löpning med konventionella skor.  Metod: Systematisk narrativ litteraturöversikt. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Pubmed och Cochrane. Studier som var randomiserade kontrollerade studier (RCT) alternativt cross-over studier inkluderades. Kvalitetsgranskning av studierna genomfördes med PEDro och tillförlitligheten av resultatet bedömdes med GRADEstud. Resultat: Åtta artiklar inkluderades, tre om biomekanik och fem om löpekonomi. Inga samstämmiga resultat sågs gällande barfotalöpningens effekter på GRF, en studie påvisade en signifikant minskning medan två studier visade på en signifikant ökning av GRF. Positiva tendenser sågs i studierna om löpekonomi, varav två påvisade signifikanta förbättringar. Kvaliteten på artiklarna bedömdes som måttlig och tillförlitligheten till resultaten bedömdes vara mycket låg.  Konklusion: Barfotalöpning påvisar vissa positiva effekter på löpekonomi medan effekterna på GRF är motstridiga. Tillförlitligheten av evidensen bedömdes vara mycket låg. Det behövs fler högkvalitativa studier som undersöker de långvariga och akuta effekterna av barfotalöpning på löpekonomi och biomekanik för att kunna dra slutsatser och implementera kunskapen bland fysioterapeuter som arbetar med löparskador. / Background: Running is a popular activity in Sweden today. However, injuries are common and almost 80% of runners get injured each year. Discussions about whether barefoot running could alter the biomechanics and decrease the risk of injury, and improve the running economy and increase a runner's performance, has risen amongst runners and researchers. Purpose: To examine the effects of barefoot running (minimalist footwear) on biomechanics measured with ground reaction force (GRF) and running economy measured with oxygen consumption compared to shod running.  Method: A systematic review. Articles were found using the Pubmed and Chochrane database. Randomised controlled trials (RCT) or Cross-over studies were included. Assessment of study quality was measured with the PEDro-scale and the reliability of the result assessed with GRADEstud. Result: Eight articles were included, three about biomechanics and five about running economy. Inconclusive results were found on the effects of barefoot running on GRF, one study showed a significant reduction in GRF and the other two showed increase in GRF. Positive tendencies were found concerning running economy, two studies showed a significant increase. The quality of the studies were moderate and the reliability of the result were very low. Conclusion: Barefoot running showed positive findings on running economy, while the effects on GRF were inconclusive. The evidence was considered very low. There is a need for more high-quality studies examining the long-lasting and acute effects of barefoot running on running economy and biomechanics to be able to draw conclusions and implement the knowledge in clinical physiotherapy.

This study aims to examine how the phenomenon of connection in Swedish folkdance is experienced and formulated by dancers. Connection is a big part of all couple dances, yet not many have concrete descriptions of it. The empirical data comes from two practical workshops with a focus group in which the participants got to dance and then directly discuss or write down their thoughts. The analysis of the material, which consists of notes and recordings, results in five themes: physical touch and its role in connection, metaphors and inner pictures of connection, technical aspects to create connection, a biomechanical approach and dancing in relation to one’s dance partner. In addition to those themes, the study generates perspectives with which the topic can be studied further. The biomechanical perspective can help understand the logics and functions of a couple dance and the metaphorical perspective appeals to the intuitive part of learning. This study is performed in a Swedish folk dance context but might be relevant to other couple dances as well, both to see similarities and differences in how the topic of connection is taught and discussed in the respective contexts.