Bakgrund: Palliativ vård syftar till att öka livskvaliteten för patienten och dess anhöriga under den sista tiden i livet. Vid övergången från kurativ till palliativ vård hålls ett brytpunktssamtal av ansvarig läkare. Utan detta brytpunktssamtal fortsätter vården att vara kurativ. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors upplevelser av brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slutskede samt hur de uppfattade den egna förmågan, och de egna upplevelserna av, att vårda patienter i livets slutskede. Metod: Studien har genomförts via en kvalitativ intervjustudie som innefattade åtta intervjuer som analyserats genom en manifest innehållsanalys. Resultat: Från intervjuerna utkristalliserades tre huvudkategorier: att läkare inte tar initiativ till brytpunktssamtal, att sjuksköterskor upplever en oförmåga till god palliativ omvårdnad på grund av tids- och resursbrist och att de anser sig ha en god kunskap och förmåga om hur omvårdnaden av den palliativa patienten bör ske. Det framkom att brytpunktssamtal i de allra flesta fall endast är ett samtal mellan ansvarig läkare och patientens anhöriga. Patienten och den ansvariga sjuksköterskan är således inte delaktiga i samtalet. Vad som sades och vilka som deltog dokumenterades sällan. Detta upplevde många av de tillfrågade sjuksköterskorna som ett problem då det var dem som efter samtalen oftast fick bemöta både patientens och anhörigas frågor efter dessa samtal. Flera av sjuksköterskorna talade om att de var de, som sjuksköterskor, som skulle föra patientens talan vid de tillfällen då patienten själv inte kunde närvara eller kommunicera. Slutsats: För att optimera den palliativa vården behöver brytpunktssamtalen genomföras tidigare och dokumenteras tydligare. Frånvaron av sjuksköterskor på brytpunktssamtalen leder till svårigheter både i bemötandet av anhörigas frågor och till ge korrekt information om brytpunktssamtalets innehåll och innebörd.

ABSTRACT   Background: About 1500 women dies every year of breast cancer, many of them have received chemotherapy (PCT) close to the end of life. This can lead to that they and their significant others do not get enough time to prepare themselves for the death and seize their last time the way they desire.   Aim: The aim of this study is to study the palliative care, PCT and a break point conversation at the end of life among patients with metastatic breast cancer (mBC) in two oncology clinics in Sweden.   Method: A quantitative investigation has been performed with a retrospective and descriptive design. 99 patients are included who died 2014-2016, with a mBC. The data was collected by patient record review.   Results: Most of the patients had received a break point conversation and had contact with a palliative team when they died. There was a statistic significant that patients who died at a Hospice/palliative unit or at home/residential care had more likely received a break point conversation compared to patients who died in a Hospital.   More than a third of the patients were treated with PCT during the last 30 days of their lives, somewhat more younger than older. There was no significant difference in the results above.   Conclusion: The studie shows that patients with mBC who has received PCT receives PCT close to death and that those who died in a Hospice/palliative care unit or at home/residential care has had a break point conversation statistically more often compared to patients who died in a Hospital. There’s a need to develop the clinical care in a way that follows the guidelines at a higher level.   Keywords: Breast cancer, palliative chemotherapy, break point conversation, palliative care / SAMMANFATTNING   Bakgrund: Cirka 1500 kvinnor dör varje år av bröstcancer varav många har behandlats med cytostatika nära livets slut. Detta kan leda till att de och deras närstående inte hinner förbereda sig på döden och ta tillvara på den sista tiden som de önskar.   Syfte: Syftet med studien är att studera palliativ vård, cytostatikabehandling och brytpunktssamtal i livets slutskede hos patienter med metastaserad bröstcancer på två onkologkliniker i Sverige.   Metod: En kvantitativ undersökning har utförts med en retrospektiv, deskriptiv design. Totalt 99 patienter som avlidit 2014-2016, med en metastaserad bröstcancer ingår i studien där data inhämtats med hjälp av journalgranskning.   Resultat: De flesta av patienterna hade erhållit ett brytpunktssamtal och hade ett palliativt team inkopplat vid dödsfallet. Resultatet var statistiskt signifikant i att de patienter som avled på Hospice/palliativ enhet eller i hemmet/vårdboende i högre grad erhållit ett brytpunktssamtal jämfört med patienter som avled på Sjukhus. Mer än en tredjedel av patienterna fick cytostatikabehandling under livets sista 30 dagar, något fler yngre än äldre. Någon signifikant skillnad kunde inte finnas i dessa resultat.   Slutsats: Studien visar att patienter med metastaserad bröstcancer som fått palliativ cytostatika får cytostatika nära livets slutskede och att de som avled på Hospice/palliativ enhet eller i hemmet/vårdboende haft ett brytpunktssamtal i statistiskt högre grad jämfört med dem som avled på Sjukhus. Det finns ett behov att utveckla den kliniska verksamheten så att riktlinjerna för palliativ vård följs i högre utsträckning.   Nyckelord: Bröstcancer, palliativ cytostatika, brytpunktssamtal, palliativ vård.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till att lindra lidande för patienter som närmar sig livets slut. Det handlar om att förbättra livskvalitén genom att tillfredsställa både fysiska och andliga behov. För att få palliativ vård hålls ett brytpunktssamtal mellan läkare och patienter om övergång från kurativ till palliativ vård. Problem: Utan brytpunktssamtal fortsätter den kurativa behandlingen trots att patienter inte blir bättre. Sjuksköterskor kan då inte ge god palliativ vård i livets slut.  Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av brytpunktssamtal i livets slut. Metod: En litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Efter analys av tolv artiklar framkom två teman och fyra subteman. De två teman var erfarenheter av tidigt initierat brytpunktssamtal och erfarenheter av sjuksköterskors roll i samband med brytpunktssamtal. De fyra subteman var brytpunktssamtal som en förutsättning för anpassad vård, att initiera brytpunktssamtal är en utmaning, att vara delaktig men inte ansvarig och att värna om patienter. Slutsats: Brytpunktssamtal är en resurs för vårdandet. Sjuksköterskor lyfter fram patienter i livets sluts behov av palliativ vård. Sjuksköterskor samarbetar med läkare, patienter och närstående under processens gång för att skapa bäst möjliga vård. / Background: Palliative care aims to alleviate suffering for patients approaching end of life. It is about improving the quality of life by satisfying both physical and spiritual needs. In order to get palliative care, a decision making conversation between physicians and patients is being held on to transfer from curative to palliative care. Problem: Without decision making the curative treatment continues, even when patients are not getting better. Nurses can then not provide good palliative care at the end of life. Aim: To describe nurses' experiences of decision making at the end of life. Method: A systematic literature study with descriptive synthesis. Result: After the analysis of twelve articles, two themes and four subthemes emerged. The two themes were experiences of early initiated decision making and experiences of nurses role in decision making. The four subthemes were decision making enables customized care, initiating decision making is a challenge, involved but not responsible and to care for patients. Conclusion: Decision making is a resource for caring. Nurses highlight patients in the end of life's need for palliative care. Nurses cooperate with physicians, patients and families during the process to create the best possible care.

När tillståndet hos en person med sjukdom försämras kan ett brytpunktssamtal hållas där vårdpersonal redogör och förtydligar hur behandlingsstrategin förändras. Närstående är en viktig och betydelsefull deltagare i livets slut både för personen med sjukdom och får vårdpersonalen. Detta då de närstående kan vara delaktiga inom omvårdnaden samt tillhandahålla stöd till personen med sjukdom. Syftet med studien var att beskriva närståendes upplevelser av att delta vid ett brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård i livets slut. Litteraturstudien inleddes med en systematisk litteratursökning i två databaser där 14 studier valdes ut efter kvalitetsgranskning. Artiklarnas innehåll analyserades med kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i fem kategorier: att känna rädsla och ovilja för att prata om döden; att behöva tydlig information och tid för att förbereda sig; att få uttrycka sina känslor och vara delaktig i beslut kändes betydelsefullt; att under mötet komma till insikt och acceptera döden; att förmedla hopp och vilja den sjuke väl. Slutsatser av studien blev att närstående kan uppleva situationen som skrämmande, kaosartad, chockerande men även som en lättnad och att döden var väntad. Det är därför av vikt att som vårdpersonal ha förståelse för hur närstående upplever brytpunktssamtalet och ge dem utrymme till delaktighet vid brytpunktssamtalet för sina tankar, frågor och åsikter.

Introduktion/Bakgrund: Palliativ vård har som syfte att lindra lidande och främja livskvaliteten för patienter med progressiv, obotlig sjukdom eller skada. Övergången till den palliativa vården förmedlas och diskuteras genom ett brytpunktssamtal. Sjuksköterskan har en viktig roll i att främja och stötta kommunikationen mellan vårdteam och patient när ett palliativt besked ska ges. Det finns även en inbyggd ojämlikhet där patient och närstående är i underläge i relation tillpersonalen vilket skapar kommunikationsbarriärer. Att få medicinska besked kan skapa känslor hos patienten såsom rädsla, lättnad och stress. Syfte: Att beskriva patientens upplevelse av att få det palliativa beskedet. Metod: Litteraturstudien har baserat sitt arbete på Polit och Beck ́s (2021) nio steg i hur man skriver en litteraturstudie. Resultatet baseras på 11 vetenskapliga artiklar som analyserades med en induktiv innehållsanalys. Kvalitetsgranskningen baserades på Polit och Beck ́s (2021)granskningsmall ” Guide to a focused critical appraisal of evidence quality in a qualitative research report”. Resultat: Litteraturstudien resulterade i fyra teman; rädsla, lättnad, upprördhet och chock samt två underteman; Hoppfullhet och motivation. Slutsats: Resultatet visade att patienter hade både positiva och negativa upplevelser av det palliativa beskedet. Dessa upplevelser påverkades av patientens förförståelse om palliativ vård och dess innebörd, kultur och religion samt läkarens kommunikationssätt.

Bakgrund: Alla patienter med cancer i Sverige ska genomgå brytpunktssamtal när vården övergår från botande till palliativ behandling. Detta bör ske i flera steg samt vid behov under sjukdomsprocessen. Tidigare studier visar på att patienter ofta inte förstått den givna informationen och det är oklart om de samtal som förs baseras på patientens behov och önskemål. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur patienter med cancer upplever ett brytpunktssamtal. Metod: En allmän litteraturöversikt bestående av 18 kvalitativa vetenskapliga artiklar identifierades i Cinahl och PubMed. Utvalda artiklar analyserades med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i fyra olika kategorier som beskriver aspekter som patienter anser vara av betydelse vid ett brytpunktssamtal: Läkaren som expert, Patient- läkarrelation, Behov av information och Betydelse av omgivning och tidpunkt. Slutsats: Väl genomförda brytpunktssamtal är mycket viktiga för patienter med cancer och ger en möjlighet att diskutera önskningar och mål med vården. Vikten av kontinuitet och att få träffa samma läkare framstår vara av stor betydelse för hur brytpunktssamtal erfars. Ansvaret att identifiera individens behov av samtal bör delas mellan kontaktsjuksköterska, behandlande sjuksköterska, eventuellt andra vårdprofessioner och vårdinstanser samt läkare.

Trots att hjärtsviktspatienter har en sämre prognos än vissa cancerformer, får dessa patienter ofta en begränsad information om sin sjukdomsprognos samt en begränsad tillgång till välutvecklad vård i livets slutskede. Studier visar att patienter med avancerad hjärtsvikt kan ha en dålig förståelse för sitt tillstånd och sjukdomsprognos. Detta kan innebära att de kan sakna möjligheter att diskutera sina önskemål om vård i livets slutskede. Syftet med studien var att undersöka uppfattningar och erfarenheter hos sjuksköterskor som arbetar med hjärtsviktspatienter i livets slutskede. I denna studie har det använts elva vetenskapliga artiklar. Analys av materialet resulterade i tre huvudteman vilket är brist på kunskap, brist på kommunikation och psykisk påverkan samt sex subteman. Resultatet visar att sjuksköterskor så väl som patienten och närstående har ett stort behov av utbildning och information. Det visar sig också att många hjärtsviktspatienter och deras närstående inte får tillräckligt med information om sin sjukdomsprognos, de symptomen som ger signal till att sjukdomen har blivit sämre samt hur de kan få kontakt med olika insatser. Som sjuksköterska är det viktigt att ha en bra utbildning och en god förståelse för hur hjärtsviktspatienter upplever brytpunktssamtal vid övergång till palliativ vård.

No description available.

Bakgrund: Brytpunktssamtal är ett samtal som sker mellan den ansvarige läkare, patienten och dess närstående med syfte att informera om vårdens inriktning samt ger möjlighet för den äldre personen att framföra sina önskemål i livet slutskedet. Sjuksköterskan har en viktig roll vid brytpunktsamtal genom att ge emotionellt stöd till den äldre och dennes närstående under samtalet, att följa upp efter samtalet samt planera personcentrerad vård utifrån den äldres och dess närståendes behov och önskemål.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter före, under och efter brytpunktssamtal med äldre personer och dennes närstående i kommunalt särskilt boende. Metod: Studien har en deskriptiv design med kvalitativ ansats. Total åtta sjuksköterskor med fem till trettiotvå års erfarenheter inom den kommunala äldreomsorgen i tre kommuner i mellan Sverige deltog i intervju.  Insamlade data analyserades med hjälp av innehållsanalys Resultat: Tre kategorier framkom under analysen nämligen, att agera professionellt, att ge stöd till närstående, att skapa förutsättningar för- och motverka hinder för ett bra brytpunktssamtal.  Slutsats:  Sjuksköterskorna upplevde att förutom utöva sin yrkesroll i vården av patienten, samt att tillsammans med vårdpersonalen bedöma patientens tillstånd och ta ställning till om brytpunktssamtal behöver genomföras, tar de också ofta ansvarar för att genomföra brytpunktssamtal. Vidare beskrev sjuksköterskorna att de flesta äldre inte deltog i samtalet, vilket uppfattades som syftet med brytpunktssamtal och vikten av att kommunikationen inte uppfylldes. / Background: A breakpoint conversation is a conversation that takes place between the responsible doctor, the patient, and their relatives with the purpose of informing about the direction of care and giving the elderly person the opportunity to express their wishes in the final stages of life. The nurse has an important role in end-of-life conversations, to provide emotional support to the elderly and their relatives during the conversation, to follow up after the conversation and to plan person-centered care based on the elderly's and their relatives' needs and wishes.   Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences before, during and after breakpoint conversations with elderly people and their relatives in municipal nursing homes. Methods: The study has a descriptive design with a qualitative approach. A total of eight nurses with five to thirty-two years of experience in municipal elderly care in three municipalities in the middle of Sweden were interviewed. The collected data was analysed using content analysis methods.  Results: Three categories emerged during the analysis, namely: to act professionally, to provide support to relatives, to create conditions for and counteract obstacles for a good breakpoint conversation.  Conclusion: The nurses experienced that apart from exercising their professional role in the care of the patient, which means, together with the nursing staff, assessing the patient's condition and deciding whether break-point conversations need to be carried out, they are also often responsible for carrying out breakpoint calls. Furthermore, the nurses described that most elderly people did not participate in the conversation, which was perceived as the purpose of break point conversations and the importance of communication not being met.

Bakgrund: Brytpunktssamtal är svåra samtal för alla deltagande. Bemötandet och hur beskedet ges kan bli avgörande för patient och närståendes upplevelse av livets slut. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av brytpunktssamtal i kommunal hemsjukvård. Metod: Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sju intervjuer genomfördes med sjuksköterskor. Resultat: Ur analysen av datamaterialet framträdde fyra teman såsom; sträcker sig över tid och rum, teamet samlat runt patienten, eftersträvar att vara överens, höga krav på sjuksköterskan med 13 underteman. Konklusion: Ökad kunskap kring brytpunktssamtal, dess innehåll samt hur det dokumenteras behövs. Brytpunktssamtalet bör dessutom eventuellt omvärderas från att vara starkt kopplat till läkarnärvaro till att användas i hemsjukvården även när sjuksköterskorna utför liknande samtal själva. Kraven på sjuksköterskan ställer ytterligare anspråk på sjuksköterskeutbildningar att undervisa palliativ vård. Inom hemsjukvården bör arbetsledning erbjuda handledning, stöd och vidareutbildningar inom ämnet. / Background: End-of-life discussion is a difficult conversation for everyone involved. How information is given and patient and relatives are treated can determine their experiences of the end-of-life. Aim: The aim was to describe nurses’ experiences of end-of-life discussions in municipal home care. Method: The data were analyzed using qualitative content analysis technique with inductive approach. Seven interviews with registered nurses were performed. Results: Four themes emerged from the analysis; expanding over time and space, the team surrounding the patient, striving for everyone to get along and high demands on the nurse, with 13 subthemes. Conclusion: Further knowledge about end-of-life discussion, what it withholds and how it is to be documented, is needed. The definition of the concept might need to be reevaluated from being highly associated with doctor presence to also be used in municipal home care when nurses have similar conversations without the doctor. The high expectations and demands on nurses within this context requires for education programs to teach palliative care. The management of the municipal home care should offer guidance, support, and further training to their nurses.