Varje år uppkommer det stora volymer av jord- och bergmassor vid jord och schaktarbeten. Dessa massor måste hanteras, ofta körs de iväg till deponering och ersätts med nytt material. Det finns inga exakta siffror på hur stora massor det rör sig om. Men uppskattningsvis så kör var fjärde lastbil i Stockholms län omkring med jord- och bergmassor på sin last, detta är både kostsamt och resurskrävande. Förr fanns det upplag och täkter centralt, men i och med förtätningen av Stockholm flyttas dessa längre och längre bort från byggnationerna, med resultatet att transporterna blir dyrare, samtidigt som det sker en långsam utarmning av jord- och bergresurserna. Återvinning av jord- och bergmassorna skulle innebära att materialet inte behöver fraktas runt, och nytt material behöver inte tillverkas. Idag finns det ingen som äger frågan angående dessa massor och det finns ingen klar bild över aktörerna som är inblandade. Syftet med denna studie är att genom en aktörsanalys och kvalitativa intervjuer klargöra de olika aktörernas roller samt ta reda på deras attityd gällande återtvinningstekniker. Studien syftar även till att ta reda på var i en lärandeprocess som aktörerna befinner sig på. Resultatet visar att branschen inte har någon helhetssyn och att många aktörer har möjlighet att påverka flödet av jord- och bergmassor. Det visar också att attityden till att använda återvinningsteknik är positiv, men att ekonomiska intressen är styrande i frågan. I resultatet går även att se att det inte går att dra någon generell slutsats om var någonstans i en lärandeprocess som branschen befinner sig i, men att det saknas utbildning och att otydliga regelverk hämmar utvecklingen. / Every year there arise large volumes of soil and rock masses at ground and excavation work. These masses must be handled, often driven off to the landfill and is replaced with new material. There are no exact numbers on how big the masses are. But approximately every fourth truck in Stockholm County drive around with soil and rock masses on their load, this is both costly and resource intensive. There used to be stockpile and open-pit mining more central, but with the densification of Stockholm these are moved farther and farther away from the building sight, with the result that transportation becomes more expensive, while there is a slow depletion of soil and rock resources. Recycling of soil and rock masses would mean that the material does not need to be shipped around, and new material does not need to be manufactured. Today there is no question about who owns these masses and there is no clear picture of the actors involved. The purpose of this study is that through a stakeholder analysis and qualitative interviews to clarify the roles, as well as find out their attitude regarding recycling techniques. The study also aims to find out where in a learning process which the actors are. The result shows that the building and construction industry does not have a holistic approach and that many actors are able to influence the flow of soil and rock masses. It also shows that the attitude towards using recycling technology is positive, but that the economic interests of are the ruler in question. In the result can also be seen that it is impossible to draw a general conclusion about where in a learning process the industry can be find, but missing of education and unclear rules inhibits the development.

To reach the net-zero carbon goal by 2045, the Swedish government want to push the building and construction sector to lower their greenhouse gas emissions. This push is performed by implementing a law requiring building developers to perform a climate declaration over greenhouse gas emissions, to receive a building’s final clearance. The climate declaration is limited to only include emissions from material extraction until completed building. However, there is a varying knowledge level in the industry regarding how to perform a climate declaration as well as how different materials impact the result. Therefore, this study aims to bring clarity concerning the topic, by investigating where the major and minor climate impacts occur in a building process. Additionally, the impact of different insulations materials and how they influence the result of a climate declaration is studied. To answer the research questions, a climate declaration is performed on a Swedish preschool. The insulation material in the building is altered between glass wool, stone wool, cellulose fibre, foam glass, and polystyrene insulation in different scenarios to see how it impacts the result. The stone wool scenarios use both carbon neutral and non-carbon neutral insulation. Cellulose fibre uses both loose wool with data from an EPD and board insulation with data from Boverket’s climate database in the scenarios. The major climate impact derives from the product stage (A1–A3), meaning material selection have a significant impact on the climate declaration result. The building element with the highest climate impact is the inner walls followed by the foundation, while the floor construction, roof and outer walls have the lowest climate impact. On a material level, plaster board, building plywood and concrete have the highest climate impact in the reference building. The cedar panel have the lowest climate impact and is the only carbon negative material in the reference building. However, this is due to different assumptions made in the climate impact data concerning the binding of carbon in organic materials. The results showed that the insulation material with the highest climate impact is non-carbon neutral stone wool that is 16 % higher than the original construction with glass wool, while loose cellulose wool has the lowest climate impact. The climate impact from the scenario with non-carbon neutral stone wool in the wall and roof construction is 33 % higher compared to the corresponding loose cellulose wool scenario. The scenario with the lowest climate impact, with loose cellulose wool, is approximately 13 % lower than the corresponding glass wool scenario. The carbon neutral stone wool scenario has a similar result to glass wool. Foam glass has a 9.5 % higher climate impact compared to polystyrene insulation in the foundation. Regarding the selection of insulation material, it influences the climate declaration by changing the climate impact. The influence derives from a combination of climate impact per unit and material quantity used in the building. The material quantity is partly dependant on the thermal conductivity (λ-value) of the insulation material. The climate declaration shows a limited view of a building’s environmental impact for a limited part of its lifecycle. Therefore, we would recommend additional lifecycle stages and environmental impacts to be part of the climate declaration in the future, as a means to avoid suboptimization and unintentional problem shifting. / För att nå klimatneutralitetsmålet 2045 vill den svenska regeringen driva bygg- och fastighetssektorn till att sänka sina växthusgasutsläpp. Denna insats utförs genom att införa en lag som kräver att byggherrar utför en klimatdeklaration över växthusgasutsläpp för att få ett slutbesked för byggnaden. Klimatdeklarationen är begränsad till att endast omfatta utsläpp från materialutvinning fram till färdig byggnad. Det finns dock en varierande kunskapsnivå i branschen om hur en klimatdeklaration utförs samt hur olika material påverkar resultatet. Därför syftar denna studie till att ge klarhet angående ämnet genom att undersöka var de större och mindre inflytandena på klimatpåverkan förekommer i en byggprocess. Dessutom studeras effekterna av olika isoleringsmaterial och hur de påverkar resultatet av en klimatdeklaration. För att besvara frågeställningarna utförs en klimatdeklaration på en svensk förskola. Isoleringsmaterialet i byggnaden ändras mellan glasull, stenull, cellulosafiber, skumglas och cellplast i olika scenarier för att se hur det påverkar resultatet. I stenullscenarierna används både koldioxidneutral och icke-koldioxidneutral isolering. Cellulosafibrer använder både lösull med data från en EPD och skivisolering med data från Boverkets klimatdatabas i scenarierna. Den största klimatpåverkan kommer från produktstadiet (A1–A3), vilket innebär att materialvalet har en betydande inverkan på klimatdeklarationsresultatet. Byggnadselementet med störst klimatpåverkan är innerväggarna följt av grunden, medan bjälklaget, taket och ytterväggarna har lägst klimatpåverkan. På materialnivå har gipsskivor, plywood och betong den högsta klimatpåverkan i referensbyggnaden. Cederpanelen har lägst klimatpåverkan och är det enda koldioxidnegativa materialet i referensbyggnaden. Detta beror dock på olika antaganden i klimatpåverkan angående bindningen av kol i organiska material. Resultaten visade att isoleringsmaterialet med den högsta klimatpåverkan är icke-koldioxidneutral stenull, som är 16 % högre än originalkonstruktionen med glasull, medan lös cellulosaull har lägst klimatpåverkan. Klimatpåverkan från scenariot med icke koldioxidneutral stenull i vägg- och takkonstruktion är 33 % högre jämfört med motsvarande scenario med lös cellulosaull. Scenariot med lägst klimatpåverkan, med lös cellulosaull, är cirka 13 % lägre än motsvarande glasullscenario. Det koldioxidneutrala stenullscenariot har ett liknande resultat som glasull. Skumglas har 9,5 % högre klimatpåverkan jämfört med cellplasten i grunden. När det gäller valet av isoleringsmaterial påverkar det klimatdeklarationen genom att förändra klimatpåverkan. Påverkan härstammar från en kombination av klimatpåverkan per enhet och mängden material som används i byggnaden. Mängden material beror delvis på isoleringsmaterialets värmekonduktivitet (λ-värde). Klimatdeklarationen visar en begränsad bild av en byggnads miljöpåverkan under en begränsad del av dess livscykel. Därför rekommenderar vi att ytterligare livscykelstadier och miljöindikatorer ingår i klimatdeklarationen i framtiden, för att undvika suboptimeringar och oavsiktliga problembyten.