<p>This thesis aims to explore the ways in which space patterns regimes of language use and language attitudes among Cameroonian immigrant children in a primary school in Cape Town. The presence of migrants in any classroom represents a significant challenge from the theoretical as well as practical point of view, given that schools are responsible for both socialization and learning (Gajo &amp / Mondada 1996). Most African countries are going through large-scale migration from rural to urban areas as well as increasing transnational migration due to recent socio-economic and socio-political trends. These flows affect the sociolinguistic economy of the places concerned, not only the individuals within them. Thus immigrants&rsquo / movement into an urban area not only affects their repertoires, as they find themselves confronted with the task of acquiring the communicative resources of the autochthonous population, but also those of the autochthonous population who find themselves confronted with linguistic communicative processes and resources &lsquo / alien&rsquo / to their environment. Similar effects are felt by local educational and other institutions, now faced with learners with widely varying degrees of competence in the required communicative skills. The participants in this study are a group of young migrants from Cameroon where English and French are the two official languages. These learners already have some languages in their repertoire, which may include their mother tongue or either of the two official languages. My focus will be on the multilingual resources of these learners and how they make use of these in the daily life of their new spaces, the school, the homes and community spaces, to construct new social identities.</p>

I föreliggande studie undersöktes interaktionen mellan en person med afasi och hennes närstående. Syftet var att identifiera möjliga resurser som används av personen med afasi för att optimera delaktigheten i samtal, dels som aktiv lyssnare men också i situationer där missförstånd uppstår, samt se hur prosodi används som resurs i interaktionen. Datamaterialet som studerades var en två timmar lång videoinspelning i hemmet hos personen med afasi, där samtal med hennes man samt väninna förekom. Materialet analyserades enligt Conversation Analysis för att identifiera mönster i samtalen. Tre olika mönster identifierades och analyserades; återkopplingar för att visa aktivt lyssnarskap, och repetitioner som en begäran om bekräftelse av förståelse, samt begäran om förtydligande då något är otydligt eller felaktigt i föregående yttrande. Resultaten visade på kommunikativa resurser hos personen med afasi gällande att vara en aktiv lyssnare som stödjer talaren genom återkopplingssignaler, samt som en aktiv deltagare i samtalet genom att initiera reparationer för att samkonstruera förståelse.

I denna studie har vardaglig interaktion studerats utifrån ett dialogiskt perspektiv där en av samtalsdeltagarna är en ung man (M) med autism som använder alternativ ochkompletterande kommunikation (AKK). Studiens syfte var att undersöka hur kommunikativa projekt (t.ex. begäran av föremål eller aktiviteter) sekventiellt är konstruerade samt att synliggöra de sociala mönstren som bygger upp kommunikativa projekt vilka möjliggör för en person med autism att delta i en kommunikativ kontext genom bildanvändning och andra kommunikativa resurser. Analysen grundar sig på videoinspelat material av två kvällar då M filmades i sin hemmiljö. Conversation Analysis används som samtalsanalytiskt verktyg, vilket lämpar sig väl för att synliggöra kvalitativa samtalsfenomen. Den generella strukturen i de kommunikativa projekten har setts vara organiserade i tre faser. En prefas vilken består av handlingar där samtalspartnern guidar M till att uttrycka (oftast) en begäran explicit. Denna fas möjliggör för M att öppna upp ett kommunikativt projekt. I huvudfasen samkonstrueras en explicit begäran av deltagarna genom att den talande parten sätter ord på M´s icke verbala uttryck. Avslutningsvis består postfasen av bekräftande och avslutande handlingar. Denna studie visar att deltagarna bygger upp de kommunikativa projekten genom ömsesidiga och samarbetande handlingar som, förutom det kommunikativa projektets funktion, i sig är värdefulla för deltagarna.

I den här uppsatsen undersöks interaktionen mellan tre programledare och en intervjuad forskare i ett utdrag från ett intervjusamtal i radio. Syftet med studien är att undersöka vilka övergripande topiker och vilka kommunikativa projekt som förekommer i samtalsutdraget. Likaså att undersöka hur de kommunikativa projekten kan relateras till den hybriditet som detta samtalsutdrag kännetecknas av, då samtale tkan kategoriseras som en hybridiserad pratshowintervju. Samtalsdelen består av drygt åtta minuter, som transkriberas och analyseras med hjälp av en topikanalys i kombination med en analys av de kommunikativa projekt som florerar i samtalsutdraget. Resultatet av analysen visar att samtalsutdraget innehåller olika kommunikativa projekt som ibland kolliderar. Programledarna vill ha svar på sina mestadels enkla och grundläggande frågor, men forskaren svarar inte alltid enkelt och grundläggande. Forskaren är där för att beskriva omständigheterna kring hundraårsjubileet av upptäckten av kosmisk strålning, i egenskap av elementarpartikelfysiker. Programledarna är beroende av att deras lyssnare tycker att innehållet är intressant och värt att lyssna på. Därför hamnar det på deras lott att så gott de kan göra programinnehållet intressant för lyssnarna. För att uppfylla det tillkommer lokala projekt, såsom att förmå den intervjuade att vara mer personlig och göra ansatser för att ge samtalet en mer vardaglig och avslappnad prägel. Till exempel genom det sätt som de ställer frågor till forskaren. Men även den journalistsiska uppgiften att popularisera vetenskapen som forskaren intervjuas om tillkommer, då det rör sig om ett radioprogram inom sektorn för Public service.

In a study involving two languages: French and Arabic, this thesis examines the patterns and meanings of Arabic religious expressions as a code alternation practice in Algerian television interviews. It is concerned with investigating what participants may accomplish by selecting Arabic over French in some points of interaction to deploy religious expressions in their utterances. It also aims at exploring what the function is that these expressions may achieve for the organization of talk-in-interaction. Based on their manifestation in the participants’ utterances, the current study identifies four categories of the use of religious expressions in Algerian media talk where they appear as: transition words to switch to Arabic to keep going on in interaction; in adjacency pairs as a result of a reciprocal invocation between participants; devices to hold the floor and continue turns in interaction; and finally, signals for closing turns and shifting topics where a speakership change or a move to a new topic is possible.

After recognizing a lack of children’s voices in the debate about the children’s book Kivi och monsterhund and the gender-neutral pronoun hen that occurred in the beginning of the year of 2012, I decided to interview pre-school children about the same book. My purpose with the study was, using semi-structured group interviews, to examine how 6-year olds talked about the main character Kivi. With the help of Judith Butler’s theory of performativity, I have studied how the children constructed Kivi’s gender in their speech. I have looked at how they recall the appearance of Kivi to establish their gender, and detected insecurity when the normative gender attribute was questioned. I have also studied which pronouns the children used, and in which contexts they used them. I found that they mixed pronouns during the interviews, which I noted as a possible sign of gender insecurity or a consequence of grammatical immaturity. Lastly I looked at how the children spoke about Kivi in relation to activity and characteristics. My conclusion is that Swedish language as it is now makes it hard to speak about more than two genders, and therefore the word hen could be useful. The incapacity to speak about Kivi as neither a boy nor a girl, or maybe both, generates a need among the children to “decide” their “proper” gender. With hen comes the opportunity to speak beyond these language barriers, and therefore also make it a possible existence.

In conversation, participants operate under the condition that they must demonstrate to each other what they assume to be the nature of their talk. This happens on a sequential basis. Every turn in conversation is typically followed by another one, and therefore it is paramount for the second turn in line, for its own intelligibility, to make clear how it relates to the preceding turn. In this way, by tracing the interpretations that are made `available´ by the participants themselves as they assemble their talk, one can obtain a technical specification from within of the procedures conversationalists use for eo-constructing their encounter. This approach to the study of talk and interaction, heavily influenced by Harold Garfinkel´s (1967) ethnomethodological program, became known as Conversation Analysis (CA). This paper, then, is an attempt to reconceptualize the notion of institutionality in CA. At the same time, because it uses real conversational materials for doing so, it contains a substantive analysis of some of the procedures and situated practices the people in the sample resort to for accomplishing their interaction.

This conversation analytic study basically aimed at unearthing the role of classroom interaction in the construction of classroom order. Rooted in the theoretical and methodological principles of Ethnomethodology and Conversation Analysis, this study investigated the mechanisms of how the order in the classroom was established, organized and sustained mutually by the teacher and students. From three classrooms in three high schools in Ankara, the study collected a 47 hour video-recording database from 69 different sessions with 15 teachers. The analysis focused on the scenes of trouble that revealed the interactional organization of order with particular reference to the participants&rsquo / demonstrable actions. The scenes of troubles were composed of four particular groups of moments in the classroom life: (a) class beginnings, (b) transitions between activities, (c) post-humor moments, and (d) specific-student calls. The results demonstrated in the details of recordings how the participants in the classroom attributed meaning to order, how they showed their understanding of classroom order through their demonstrable action, and through their actions how they applied their mechanisms of classroom order to other contexts.

published_or_final_version / Education / Master / Master of Education

published_or_final_version / Linguistics / Master / Master of Philosophy