Hjärtsvikt är ett komplext syndrom med hög morbiditet och mortalitet – och som blir allt vanligare världen över. Avancerad hjärtsvikt kan ha betydande konsekvenser för patienten. Ur denna synvinkel ville vi ta reda på hur patienter med avancerad hjärtsvikt upplever sin situation. Syftet med litteraturöversikten var att belysa vuxna patienters upplevelser av att leva med avancerad hjärtsvikt. Metoden var en litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Inklusionskriterier var kvalitativa originalartiklar där deltagande personer hade diagnosen hjärtsvikt i avancerad fas och var över 18 år. Exklusionskriterium var artiklar som inte var godkända av en etisk kommitté alternativt etiknämnd. 15 kvalitativa originalartiklar inkluderades. En induktiv tematisk analys gjordes utifrån Braun och Clark (2006). Resultatet utmynnade i fyra teman och tio subteman. Det första temat “Symtomens inverkan på det dagliga livet” innefattade två subteman vilka var “Fysiska dimensioner” och “Psykiska dimensioner”. “Vårdrelaterade upplevelser” var det andra temat med “Uppfattningar om diagnos, prognos och behandling”, “Upplevelser av tillförlitlig och bristfällig vård” och “Ekonomisk börda” som subteman. Det tredje temat var “Copingstrategier” som inbegrep “Kognitiva copingstrategier” och “Religion och spiritualitet som copingstrategi”. Sista temat var “Emotionella och sociala aspekter av att leva och dö med avancerad hjärtsvikt”. Subteman var “Betydelsen av sociala relationer”, “Att förlora sin självständighet” och “Tankar och känslor inför framtiden och döden”. Slutsatsen var att patienters upplevelser av avancerad hjärtsvikt var mångfacetterade och hade inverkan på flera aspekter av deras liv. Överlag uttryckte patienterna ett behov av information och kunskap om sitt tillstånd. / Heart failure is a complex syndrome that has both high morbidity and mortality - and is becoming more and more common world-wide. Advanced heart failure can have significant consequences for the patient. It was from this standpoint we wanted to look into how patients with advanced heart failure experience their situation. The aim of the literature review was to elucidate adult patients’ experiences of living with advanced heart failure. The method used was a literature review with a systematic search strategy. The inclusion criteria were qualitative original articles in which participants were diagnosed with advanced heart failure and were adults (18 years old or older). The exclusion criterion were articles without approval from an ethics committee or a review board. In total 15 original articles were included in this paper. An inductive thematic analysis was made based on Braun and Clark (2006). The result led to four themes and ten subthemes. “The symptoms impact on daily life” included two subthemes which were “Physical dimensions” and “Psychological dimensions”. “Care-related experiences” were the second theme with “Perceptions of diagnosis, prognosis and treatment”, “Experiences of reliable and inadequate care” and “Financial burden” as subthemes. The third theme was “Coping strategies” that included “Cognitive coping strategies” and “Religion and spirituality as a coping strategy”. The last theme was “Emotional and social aspects of living with, and dying from, advanced heart failure”. Subthemes were “The importance of social relationships”, “To lose one's independence” and “Thoughts and feelings about the future and death”. The conclusion was that many patients’ experience of living with advanced heart failure were diverse and influenced several aspects of their lives. But in general, most patients expressed a need for information and knowledge about their condition.

Bakgrund: Komplementär och alternativmedicin (KAM) är ett samlingsbegrepp för tusentals olika metoder och terapier som mestadels eller delvis står utanför den konventionella etablerade vården. De senaste årtiondena har KAM blivit en allt vanligare inslag i människors liv. Vårdpersonal möter KAM i sitt jobb antingen för att man integrerat metoder eller för att de möter patienter som använder KAM. WHO har uppmärksammat betydelsen av KAM som komplement till konventionell vård och menar att KAM bör bli en självklar del inom den etablerade vården. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors förhållningssätt till KAM.  Metod: Metoden är en litteraturöversikt. Artiklar söktes i tre databaser och 14 vetenskapliga originalartiklar valdes ut till resultatet, tio kvantitativa, två kvalitativa och en två med mixad metod. Artiklarna analyserades enligt Forsberg och Wengströms (2015) analys i fem steg.  Resultat: Resultatet utmynnade i fyra teman som var: KAM som en väg till holistisk vård, KAM som ett viktigt komplement till konventionell vård, Efterfrågan på kunskap och utbildning och Patientsäkerhet och efterfrågan på evidens.  Slutsats: Sjuksköterskorna upplever KAM som ett komplement till konventionell vård, då det bidrar till en mer holistisk vård. Det finns dock en bristande kunskap hos sjuksköterskor om KAM, som skulle kunna kompletteras med mer utbildning. Efterfrågan på mer evidens framkom också. / Background: Complementary and Alternative medicine (CAM) is a generic term for thousands of methods that for the most part or partly is practiced outside of conventional care. The latest decades CAM has seen an upswing and have become more common in the everyday life of people. Caregivers encounter CAM in their job either because CAM have been integrated or because of that they meet patients that use CAM. WHO has brought up the significance of CAM as a complement to conventional care and claim that CAM should become a given part within the established healthcare.  Aim: The aim was to examine nurses’ approach to CAM.   Method: The method is a literary review. Articles was searched in three databases and 14 scientific articles were selected, ten of quantitative design, two of qualitative design and two with a mixed methods design. The articles were analyzed according to Forsberg and Wengströms (2015) analysis in five steps. Results: The results were summarized in four themes that was: CAM as a way to holistic healthcare, CAM as an important complement to conventional healthcare, A demand for knowledge and education and Patient safety and a demand for more evidence.  Conclusion: The nurses perceive CAM as a complement to conventional care, as it contributes to a holistic healthcare. However, there is a lack of knowledge of among nurses about CAM that could be supplemented with more training. There is a need for more evidence and research.

Bakgrund Vården är i en pågående förändringsprocess mot att bli mer digital. Digitaliseringen öppnarupp nya sätt för sjuksköterskor och patienter att samspela på. Digitala vårdtjänster ökar iomfattning och vårdmiljön förändras. Sjuksköterskan bär ett ansvar över att tekniken inteäventyrar patientsäkerheten och att arbetet med personcentrerad omvårdnad bevaras. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av digitala vårdtjänster. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt har baserats på 15 vetenskapliga artiklar medkvalitativ, kvantitativ och mixad design. Datainsamlingen har genomförts i databasernaCINAHL och PubMed. De vetenskapliga artiklarna har kvalitetsgranskats utifrånSophiahemmets högskolas bedömningsunderlag och därefter genomgått en integreradanalys. Resultat Fyra huvudkategorier har identifierats: upplevelser av ökad tillgänglighet, upplevelser avdigitala relationer till vårdpersonal, upplevelser av ökad egenvård samt upplevelser avtekniken. Under dessa framkom åtta underkategorier: tidsaspekter och resekostnader,mindre inverkan i dagliga livet, funktionsnedsättningar, det visuella mötet, känslomässigtstöd, användarvänlighet, sekretess och privatliv, samt tekniska begränsningar. Patienternaupplevde att digitala vårdtjänster var logistiskt praktiska och ekonomiskt fördelaktigajämfört med fysiska besök. Många uppskattade fördelarna med olika informationskanaler,som ökade känslan av en individanpassad kontakt med hälso- och sjukvården och bidrogtill ökad egenvård. De flesta patienter upplevde de digitala vårdtjänsterna som lätta atthantera, med undantag för utsatta grupper i samhället som behöver särskilda insatser för attkunna tillgodogöra sig de digitala vårdtjänsternas innehåll. Slutsats Digitala vårdtjänster kan bidra till att vården blir mer jämlik. Fler patienter kan få tillgångtill samma typ av vård. Mer kunskap och utveckling krävs för att tjänsterna ska kunnanyttjas av fler människor. För att säkerställa att tjänsterna håller en likvärdig kvalitet somden konventionella hälso- och sjukvården, behöver satsningar göras för att vården skabedrivas personcentrerad och för att kvalitetssäkra tekniken. Digital kompetens krävs avsjuksköterskan som måste säkerhetsställa att den digitala vården går i linje medpersoncentrerad omvårdnad. / Background Healthcare services are moving toward digitalization. The digitalization of healthcare hasexpanded the interaction between patients and nurses. Digital healthcare is growing and thehealthcare environment is changing. Person centered care is a core factor in the nurseprofession and has to be preserved throughout the digitalization of healthcare services. Aim The purpose is to examine the patient experience of digital health care. Method This non-systematic literature review examined 15 scientific articles; quantitative,qualitative and mixed method studies were included. The scientific articles are based ondatabase search results from PubMed and CINAHL. After an examining the quality ofincluded articles regarding the Sophiahemmet university assessment basis, an integratedanalysis was implemented. Results Four main categories were identified: experiences of improved accessibility, experiences ofdigital relations to healthcare professionals, experiences of increased self-care,experiences of technology. Within these, eight subcategories emerged: time and travelexpenses, less impact in daily life, disabilities, the eye-to-eye meeting, emotional support,ease of use, secrecy and privacy, and technical limitations. Patients acknowledged practicalimplications and economical benefits compared to physical encounters with healthcareproviders. Many appreciated benefits of different types of digital information, withavailability of personalized contact with healthcare professionals and self care. Mostpatients experienced ease of use when consulting digital healthcare, with the exceptionbeing exposed groups who need specialized effort from healthcare providers to assimilatedigital healthcare. Conclusions Digital healthcare can contribute to increasing equality within the healthcare system. Morepatients can have access to corresponding healthcare. More knowledge and development isneeded for services to be used by a wider audience. Ensuring that the services matchconventional healthcare services regarding quality, investments are needed for thecontinuation of person centered care and quality assurance regarding technology. Digitalcompetence is required of the nurse, who must ensure that digital care is in line withperson-centered nursing.

Background: A child that requires acute medical attention differs from an adult in need of emergency care. This is because a child’s physiology and anatomy are significantly different. Essentially this means that treatment and the measurements that are taken to help assess the general physical health also differs. Still, children often visit adult emergency departments and are taken care of by personnel that aren’t used to taking care of children throughout Sweden, as well as throughout the world. There are only a handful of specialized pediatric emergency departments. Broad knowledge is expected of frontline emergency healthcare workers. More information is needed of children's and parents' experiences within emergency care to better understand if the care given is sufficient and if there are factors that need to be taken into consideration in order to improve care within the emergency services sector. The aim of this study was to explore different factors that ultimately can affect acutely ill children’s and their parents’ experiences of emergency care and to then highlight these factors by applying Callista Roy's nursing theory. Method: A literature review with an inductive approach. 17 articles were included in the study in which were both qualitative and quantitative articles. Integrated analysis was then used. Results: Eight categories emerged from the results which were then distributed in Callista Roy’s four main modes in the adaptation model of nursing. The eight categories that were formed are as follows: Internal and external environment, child-centered care, family-centered care, safety/security, involvement, shared information, and collaboration. Conclusion: Children's experiences are lacking in research due to ethical concerns. The child perspective is revealed to some degree in this study, but many times through parents’ own words. What is conveyed through the results is that there are many aspects to consider in order to deliver sufficient nursing care. It is important to give family-centered care in which all family members are supported and that the child is heard and involved to the fullest extent possible. / Bakgrund: Ett barns behov av akutsjukvård skiljer sig från vuxnas relaterat till att barnets fysiologi och anatomi väsentligen skiljer sig från vuxnas anatomi och fysiologi. Vilket i sin tur påverkar bedömning, vitala parametrar samt behandling av barnet. Bred kompetens förväntas av sjuksköterskan prehospitalt samt på akutmottagning dessutom har många sjuksköterskor mer erfarenhet och kunskap av vuxna patienter än av barn. Detta berör Sverige och flera andra delar av världen. Det finns bara ett fåtal specialiserade barnakutmottagningar. Det behövs en fördjupad förståelse gällande barns och deras föräldrars erfarenheter och upplevelse inom akutvården för att identifiera faktorer som behöver beaktas för en förbättrad omvårdnad inom akutsjukvården med fokus prehospitalt samt på akutmottagning. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar akut sjuka barns och deras föräldrars upplevelse av akutsjukvård belyst utifrån Callista Roys omvårdnadsteori. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats där 17 vetenskapliga kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderades i resultatet. Integrerad analys användes. Resultat: Åtta kategorier framkom ur resultaten som sedan fördelades i Callista Roys fyra domäner för omvårdnad. De åtta kategorierna som bildades var följande: Inre och yttre miljö, barncentrerad vård (child centered care), familjecentrerad vård, säkerhet, delaktighet, delad information och samarbete. Slutsats: Barns erfarenheter saknas i forskningen på grund av etiska betänkligheter. Barnets perspektiv avslöjas till viss del i denna studie, men många gånger genom föräldrarnas egna ord. Det som förmedlas genom resultaten är att det finns många aspekter att ta hänsyn till för att kunna leverera tillräcklig omvårdnad. Det är viktigt att ge familjecentrerad vård där alla familjemedlemmar stöds och att barnet hörs och involveras i största möjliga utsträckning.

Bakgrund: Demenssjukdom är en vanligt förekommande diagnos hos äldre. Demenssjukdom är ett samlingsnamn för olika försämrade kognitiva funktioner i hjärnan vilka har en negativ påverkan på människors dagliga liv. Sjuksköterskor i enakutsjukvårdskontext möter personer med demenssjukdom men oftast då på grund av samsjuklighet. Denna patientgrupp upplever olika symtom som förvirring, ångest och aggression som förvärras i samband med sjukhusvistelse. Forskning har dock visat att personcentrerad omvårdnad har stor betydelse för att möta behovet hos dessa personer. Syfte: Syftet med studien var att utifrån en akutsjukvårdskontext belysa sjuksköterskors upplevelse  att utföra personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom. Metod: Föreliggande studie är en litteraturstudie baserad på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ studiedesign. Litteratursökningar gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna analyserades med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom tre huvudtema och åtta subtema. huvudteman var: strukturella brister, kommunikation och anhöriga. Konklusion: Resultatet visar att personcentrerad omvårdnad till personer med demenssjukdom upplevdes avsjuksköterskorna i en akutsjukvårdskontext som en utmaning. Miljön förvärrar symtomen hos denna patientgrupp,  sjuksköterskor upplever brist på tid för att ge den omvårdnaden som behövs, brist på kunskap om demenssjukdom samt attityder hos den enskilda sjuksköterskor är några av de bidragande faktorer till svårigheter att ge personcentrerad omvårdnad till dessa personer. / Background: Dementia is one of the most common diagnoses among the elderly. Dementia is a collective name for various impaired cognitive functions in the brain that have a negative impact on a person's daily life. The nurses in hospitals often meet many people with dementia due to comorbidity. These patient groups experience various symptoms such as confusion, anxiety and aggression that worsen in connection with hospitalization. However, research has shown that person-centered nursing is of great importance in meeting the needs of these people. Aim: The aim of the study was to shed light on the nurses’ experience of providing person-centered care to people with dementiain an emergency care context. Method: The present study is a literature study based on 10 scientific articles with qualitative study design. Literature searches were performed in the databases PubMed and CINAHL. The articles were analyzed using the content analysis method. Results: The results showed three main themes and eight sub-themes. Main themes were: structural deficiencies, communication and relatives. Conclusion: Providing person-centered nursing to people with dementia was perceived by the nursesin an emergency care context as a challenge. The environment worsens the symptoms of this patient group, the nurse does not have enough time to provide the care needed, lack of knowledge and attitudes of the nurse are some of the contributing factors to difficulties in providing person-centered care to these people.

Covid-19 utbröt 2020, hälso- och sjukvården omorganiserar sina verksamheter, patienter insjuknar samt isoleras. Sjuksköterskan har en fundamental roll i akutsjukvård och förväntas kunna bedriva personcentrerad vård även i en hektisk situation. Sjuksköterskor har en klinisk erfarenhet i omhändertagandet av patienter med Covid-19, men saknar evidens riktad mot Covid-19 vilket hotar den personcentrerade vården. Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter och utmaningar av att vårda vuxna patienter med Covid-19 inom akutsjukvård under pandemin. En allmän litteraturöversikt utfördes med en systematisk design. I datainsamlingen användes två databaser, PubMed och CINAHL. Sammanlagt inkluderades 17 artiklar som analyserades i enlighet med en integrerad analys vilket utformade två huvudkategorier samt sju underkategorier. Resultatets utformade huvudkategorier belyste omvårdnadens utmaningar samt psykologiska och fysiska utmaningar under Covid-19. Flertal studier belyste vikten av teamarbetet i vårdandet och sjuksköterskor kände att given vård inte var adekvat. Dem isolerade patienterna med Covid-19 hade ett ökat behov av stöd och sjuksköterskor blev utmattade samt upplevde ångest. Skyddsutrustningen utgjorde ett hinder vid omvårdnadsåtgärder, kommunikationen försvåras till patienter och sjuksköterskorna fick skador av utrustningen. Sammanfattningsvis var vårdandet av patienter med Covid-19 psykiskt och fysiskt krävande för sjuksköterskor. Det var flertal faktorer som påverkade sjuksköterskors förmåga att utföra omvårdnad till patienterna som inte erhöll en värdig vård och teamarbete var en viktig del för patientens säkerhet samt personcentrerade vård. I framtida händelser som pandemier behövs specialistsjuksköterskor för att de har en högre omvårdnadsintention och utgör en viktig del i det tvärprofessionella vårdteamet. / Covid-19 erupted in 2020, the health services reorganized it’s operations, patients became ill and isolated. Nurses have a fundamental role in emergency care and are expected to provide person-centered care, even in a hectic situation. Nurses have a clinical experience in the care of patients with Covid-19, but the lack of evidence about Covid-19 threatens the personcentered care. The aim was to illuminate nurses´ experiences and challenges of caring for adult patients with Covid-19 in emergency care during the pandemic. A general literature review with a systematic design was performed. In the data collection two databases were used, PubMed and CINAHL. In total, 17 articles were included and analyzed in accordance with an integrated analysis that designed two main categories and seven subcategories. The main categories of the results highlighted the challenges of nursing as well as psychological and physical challenges during Covid-19. Many studies highlighted the importance of teamwork in care and nurses felt that the care provided was not sufficient. The isolated patients with Covid-19 had an increased need for support and nurses became exhausted and experienced anxiety. The protective equipment contributed an obstacle to nursing activities, the communication to patients became difficult and the nurses were physically affected by the protective equipment. In conclusion, caring for patients with Covid-19 was mentally and physically demanding for nurses. There were several factors that affected nurses´ ability to provide care to patients who did not receive valuable care and teamwork was an important part of patient safety and person-centered care. In future events such as pandemics, specialist nurses are needed because of their higher nursing intentions and their important role in the interprofessional team.

Bakgrund: Covid-19 pandemin har påverkat hela världens hälso- och sjukvård. Sjuksköterskoromplaceras till olika Covid-19 avdelningar som bedriver akutsjukvård. Det finns en varieradkompetens och erfarenhet hos sjuksköterskorna men de arbetar tillsammans på frontlinjen föratt vårda allvarligt sjuka patienter med Covid-19. Sjuksköterskor som vårdar patienter medCovid-19 har en inverkan och god insyn på hur vården sett ut under pandemin. Det finnsfaktorer som är alarmerande vilket kan ha lett till att den personcentrerade vården varit och ärfortsatt åsidosatt. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskor vid frontlinjens erfarenhet och upplevelser av attvårda patienter med Covid-19 under pandemin. Metoden som användes för att kunna besvarasyftet var en allmän litteraturöversikt. Data insamlades genom två databassökningar viaPubMed och CINAHL Complete som i huvudsak är omvårdnadsinriktade. Integrerad analysanvändes som dataanalys. Resultatet utformades av sammanlagt 17 artiklar som besvaradesyftet av litteraturöversikten. Resultat: Det framkommer två huvudkategorier och sju tillhörande underkategorier. Det mestövergripande var att frontlinjens sjuksköterska kunde genomföra omvårdnad med hjälp av ensträvan efter vårdrelationen. Sjuksköterskans roll fick en ny betydelse samt att teamarbetetinom omvårdnaden blev framträdande. Det framkom även hinder för omvårdnaden underpandemin. Resultatet visar att det vårdrelationen försämrades, det fanns en bristandekompetens och erfarenhet. Frontlinjens sjuksköterska jobbade i en utmanande arbetsmiljömed både fysiska och psykiska påfrestningar. Slutsats: Vårdandet av patienter med Covid-19 var utmanande, pandemin visar brister i hälsooch sjukvården. Det finns olika faktorer som påverkar hur frontlinjens sjuksköterska kan ochutför sitt arbete. Den personcentrerade vården och patientsäkerheten var både reducerad ochåsidosatt. Även vid extrema omvårdnadsmiljöer som pandemin medfört, får inte en avspecialistsjuksköterskans kärnkompetenser glömmas bort. Uppkomsten av framtidapandemier är inte uteslutet vilket betyder att mer kunskap och beredskrapträning är sätt attförbereda specialistsjuksköterskor inför liknande scenarion för att minimera risken att kärnkompetenserna bortses. / Background: The Covid-19 pandemic has affected the health care of the whole world. Nurses are reassigned to various Covid-19 departments that provide emergency care. There is a varied competence and experience of the nurses, but they work together on the front line to care for seriously ill patients with Covid-19. Nurses who care for patients with Covid-19 have an impact and good insight into what care looked like during the pandemic. There are factors that are alarming, which may have led to the person-centered care being and still being neglected. Aim: The aim was to describe nurses at the frontline experience of caring for patients with Covid-19 during the pandemic. The method used to be able to answer the purpose was a general literature review. Data were collected through two database searches via PubMed and CINAHL Complete, which are mainly nursing-oriented. Integrated analysis was used as a data analysis. The results were designed from a total of 17 articles that answered the purpose of the literature review. Results: There are two main categories and seven associated sub-categories. The most general thing was that the frontline nurses could carry out nursing with the help of an aspiration for the care relationship. The role of the nurse took on a new meaning and the teamwork in nursing became prominent. There were also obstacles to nursing during the pandemic. The results show that the care relationship deteriorated, there was a lack of competence and experience. The frontline nurses worked in a challenging work environment with both physical and mental strain. Conclusion: The care of patients with Covid-19 was challenging, the pandemic shows shortcomings in health care. There are various factors that affect how the frontline nurse can and does her job. Person-centered care and patient safety were both reduced and neglected. Even in extreme nursing environments caused by the pandemic, one of the specialist nurse's core competencies must not be forgotten. The emergence of future pandemics is not ruled out, which means that more knowledge and emergency training is a way to prepare specialist nurses for similar scenarios to minimize the risk of core competencies being disregarded.

Objective: Capacity building and training to improve contraceptive care is essential for patient-centered care and reproductive autonomy. This study assessed the feasibility of translating the knowledge and skills gained from contraception trainings into improvements in practice. Study Design: Participants completed surveys following contraceptive care trainings provided to family planning clinic and hospital obstetric providers and staff as a part of the Choose Well contraceptive access initiative in South Carolina. Surveys assessed participants’ intent to change their practice post-training and anticipated barriers to implementing change. A mixed-methods approach was utilized including descriptive analysis of Likert scale responses and thematic content analysis to synthesize open-ended, qualitative responses. Results: Data were collected from 160 contraceptive training sessions provided to 4814 clinical and administrative staff between 2017 and 2019. Post-training surveys were completed by 3464 participants (72%), and of these, 2978 answered questions related to the study outcomes. Most respondents (n = 2390; 80.7%) indicated intent to change their practice and 35.5% (n = 1044) anticipated barriers to implementing intended changes. Across all training categories, organizational factors (time constraints, policies and practices, infrastructure/resources) were the most frequently perceived barrier to improving contraceptive services. Structural factors related to cost for patients were also identified as barriers to IUD and implant provision. Conclusion: The trainings were successful in influencing family planning staff and providers’ intent to improve their contraceptive practices, yet some anticipated barriers in translating training into practice. Improvements in organizational and structural policies are critical to realizing the benefits of trainings in advancing quality contraceptive care. Implications: In addition to training, coordinated efforts to address organizational practices and resources, coupled with system-level policy changes are essential to facilitate the delivery and sustainability of patient-centered contraceptive care.

Bakgrund: Kronisk smärta är ett hälsoproblem med en negativ påverkan på människors livskvalité. En av sjuksköterskornas kärnkompetenser är personcentrerad vård vilket visar ha ett positivt inflytande på kvalitén på patientens omvårdnad. Syfte:Att belysa sjuksköterskans erfarenheter av personcentrerad vård vid kronisk smärta. Metod: En allmän litteraturstudie vilket resulterade i nio resultatartiklar. Resultat:Presenteras i två kategorier: Relationen mellan sjuksköterskan och patienten är betydelsefull för personcentrerad vård och Hinder för personcentrerad vård med treunderkategorier: Sjuksköterskans bristande förtroende till patienten med kronisk smärta, Sjuksköterskans bristande kunskap om kronisk smärta och Samarbetshinder mellan sjuksköterska och patient för effektiv smärtbehandling vid kronisk smärta. Konklusion: Personcentrerad vård skapar en relation mellan sjuksköterskan och patienten som är viktig för att skapa en gynnsam vård kring kronisk smärta, vilket bidrar till positiva förändringar i patientens livsstil samt smärthantering. Sjuksköterskornas förtroendebrist och kunskapsbrist bidrar till en begränsning för patientens smärtbehandling. Sjuksköterskor behöver smärtutbildning för att förbättra attityder kring smärttillstånd vilket kan bidra till en god omvårdnadsprocess. / Background: Chronic pain is a health problem that negatively impacts people's quality of life. One of the nurses' core competencies is person-centered care, which shows that they positively influence the quality of the patient's nursing. Purpose: To shed light on the nurse's experiences of person-centered care for chronic pain. Method: A general literature study which resulted in nine result articles. Results:Presented in two categories: The relationship between the nurse and the patient is important for person-centered care and Barriers to person-centered care with threesubcategories: The nurse's lack of trust in the patient with chronic pain, The nurse's lack of knowledge chronic pain and Barriers to cooperation between nurse and patient to effective pain treatment in chronic pain. Conclusion: Person-centered care creates a relationship between the nurse and the patient that is important for creating favorable care for chronic pain, which contributes to positive changes in the patient's lifestyle and pain management. The nurses' lack of trust and knowledge contributes to limiting the patient's pain treatment. Nurses need pain training to improve attitudes about pain conditions, which contributes to a good nursing process.

Bakgrund: Artros är den vanligaste ledsjukdomen som orsakar funktionsnedsättning globalt. Effektivaste behandlingen för artros är egenvård i form av fysisk aktivitet, som dock kan bli problematiskt då ett vanligt symtom är smärta. En god följsamhet till egenvård hos patienter med artros kan innefatta personcentrerad omvårdnad, med beaktning för patientens önskemål och individuella förutsättningar. Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av fysisk aktivitet som egenvård hos personer med artros. Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt med en induktiv ansats som baserats på tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Hinder och möjligheter för fysisk aktivitet, Fysisk aktivitet som egenvård samt Behovet av stöd. Motivation är avgörande för patientens följsamhet till egenvården, som kan möjliggöras genom stöd från vården, familj och vänner samt hjälpmedel. Rätt kunskap om sjukdomen samt en individanpassad omvårdnad är betydande för patientens följsamhet. Konklusion: Stöd kan uppnås med en personcentrerad omvårdnad genom engagemang och kontinuitet från vården kombinerat med ett egenvårdsprogram samt stöd från familj och vänner, kan personens egenförmåga stärkas. Dessa faktorer hjälper patienter att utmana smärtan med fysisk aktivitet, som i sin tur bidrar till förbättring av sjukdomen i form av smärtreducering. / Background: Osteoarthritis is the most common joint disease that causes disability globally. The most effective treatment for osteoarthritis is self-care in the form of physical activity, which can be problematic as a common symptom is pain. Good adherence to self-care in patients with osteoarthritis may include person-centered care, considering the patient’s wishes and individual conditions. Aim: The aim was to describe experiences of physical activity as self-care in people with osteoarthritis. Method: The study was conducted as a general literature review with an inductive approach based on ten scientific articles. Results: Three main categories appeared; Obstacles and opportunities for physical activity, Physical activity as self-care and the need for support. Motivation is crucial for the patient's compliance to self-care, which can be made possible through support from care, family and friends as well as aids. The right knowledge of the disease as well as individualized care are significant for the patient's compliance. Conclusion: Support can be achieved with a person-centered nursing through commitment and continuity from the care combined with a self-care program as well as support from family and friends, the person's self-efficacy can be strengthened. These factors help patients challenge the pain with physical activity, which in turn contributes to the improvement of the disease in the form of pain reduction.