Bakgrund Pediatrisk palliativ vård är den del av hälso- och sjukvården som syftar till att vårda barn i livets slutskede. Föräldrar till dessa barn genomgår en period av lidande, stress och psykiska påfrestningar och är därför i behov av stöd från sjukvårdspersonalen. Sjuksköterskan har ett ansvar att tillgodose hela familjens önskemål och kan genom ett familjecentrerat arbetssätt möta både föräldrars och barnets behov. Föräldrars upplevelser av pediatrisk palliativ vård utifrån perspektivet familjecentrerad vård är således betydelsefulla för att generera kunskap i hur sjuksköterskan kan bemöta familjer i denna situation.  Syfte Syftet var att belysa föräldrars upplevelser av pediatrisk palliativ vård utifrån perspektivet familjecentrerad vård. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt med en deduktiv ansats genomfördes och baserades på 17 vetenskapliga artiklar av både kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna som inkluderades inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL, med relevanta sökord utifrån det valda syftet. Kvaliteten på artiklar granskades och innehållet i artiklarna analyserades med stöd av en integrerad analysmetod. Resultat Litteraturöversikten resulterade i de tre huvudkategorier: Delaktighet, Kommunikation och Psykosocialt stöd. Vidare skapades åtta underkategorier vilka belyste föräldrarnas erfarenheter av pediatrisk palliativ vård utifrån perspektivet familjecentrerad vård. Ett gemensamt beslutsfattande, kontinuitet och tillitsfulla relationer, att få samtala om döden samt individanpassad information framkom som betydelsefulla faktorer. Även professionellt stöd, stöd från vårdpersonal och familjer i samma situation samt från partner, familj och vänner var värdefullt. Likaså att införliva tro, hopp och mening var värdefulla aspekter vilket tydliggjordes genom ett familjecentrerat arbetssätt. Slutsats Denna litteraturöversikt visade att föräldrarna upplevde familjecentrerad vård som avgörande för att hantera situationen i att ha ett barn som vårdas palliativt. När vårdpersonalen tillämpade detta arbetssätt kände föräldrarna sig hoppfulla, sedda, respekterade och involverade. Det var dock inte alltid detta arbetssätt efterföljdes, vilket resulterade i att föräldrarna kände sig förvirrade, förbisedda och osäkra. / Background Pediatric palliative care is a part of the healthcare that aims to care for children at end of life. Parents of these children are suffering from stress and mental illness and are therefore in need of support. Nurses have a responsibility to meet wishes of the family and can, through a family centred approach, fulfill the needs of the whole family. Parents' experiences of pediatric palliative care from the perspective of family centered care are therefore important for generating knowledge in how to interact with families. Aim The aim was to describe parents' experiences of pediatric palliative care from the perspective of family centered care.  Method A non-systematic literature review with a deductive approach was conducted, based on 17 scientific articles of both qualitative and quantitative design. The articles that were included were obtained from the databases PubMed and CINAHL, using relevant keywords based on the purpose. The articles quality was ensured and analysed with an integrated analysis method. Results The literature review resulted in three main categories: Participation, Communication and Psychosocial support. Furthermore, eight subcategories were created which highlighted the parents' experiences of pediatric palliative care from the perspective of family centred care. Communal decision-making, continuity and trusting relationships, talking about death and individualized information emerged as important factors. Support from healthcare professionals, the other partner, family, friends, and families in the same situation was considered valuable. Incorporating faith, hope and meaning were also described as valuable.   Conclusions This literature review showed that parents experienced family centred care as crucial in coping with the situation of having a child in palliative care. When this approach where applied parents felt hopeful, respected, involved, and seen. However, the family centered approach were not always followed, which led to parents feeling confused, disregarded, and insecure.

Bakgrund: I Sverige söker årligen 85 000 personer akutmottagningen på grund av andningsbesvär/andnöd. Då denna andnöd potentiellt kan orsaka stort lidande för de drabbade, är det viktigt att dessa patienter tas om hand på bästa möjliga sätt. Då den vård som erbjuds idag bör vara inriktad mot varje patients individuella behov, är det av stor vikt att undersöka vilka upplevelser patienter som söker för akut andnöd faktiskt beskriver. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser i samband med akut andnöd, utifrån Katie Erikssons omvårdnadsteori om den lidande människan. Metod: Databaserna CINAHL och PubMed användes för att söka fram lämpliga artiklar till denna litteraturöversikt. Efter litteraturgranskning kom 16 artiklar att inkluderas. Innehållet i artiklarna analyserades utifrån syftet och sattes samman under lämpliga rubriker med en teoretisk referensram som utgångspunkt. Resultat: Tre huvudkategorier som svarade till syftet skapades. ”Patienters upplevelser av sjukdomslidande” visade hur patienterna upplevde både ett fysiskt och ett psykiskt lidande, utifrån andnöden i sig men också på grund av en påfrestande behandling. ”Patienters upplevelser av vårdlidandet” lyfte bland annat bemötandet från vårdpersonalen som betydelsefullt och vikten av information och delaktighet. ”Patienters upplevelser av livslidande” beskriver slutligen bland annat patienters tankar kring framtiden och anhörigas betydelse. Slutsats: Att uppleva en akut andnöd innebär ett stort lidande för många patienter, både ur fysiska och psykiska aspekter. För att lidandet ska kunna lindras krävs det att vårdpersonalen är närvarande, lyssnar, informerar och sätter patientens individuella behov i fokus. Det krävs även att patienten tillåts vara delaktig i processen. Genom att vårdpersonalen arbetar för att inkludera patienten kan vården bättre anpassas efter patientens behov och på så vis förbättra patientens upplevelser och minska lidandet. / Background: In Sweden, 85 000 people visit the emergency department yearly due to shortness of breath. As this shortness of breath can potentially cause great suffering, it’s important that these patients are cared for in the best possible way. As the care offered should focus on each patient's needs and experiences, it’s of great importance to examine what experiences patients with an acute shortness of breath actually describe. Aim: The aim was to describe patients’ experiences when suffering from acute shortness of breath, based on Katie Eriksson’s nursing theory about the suffering person. Methods: This literature review used the databases CINAHL and PubMed to search for suitable articles. A total of 16 articles were included. The content of the articles was analyzed and put together under suitable headings with a theoretical framework as a starting point. Results: Three main categories were created. “Patients' experiences of disease suffering” showed how the patients experienced both physical and psychological suffering, based on the shortness of breath itself and also due to a stressful treatment. “Patients' experiences of the care suffering” highlighted the personal approach from the healthcare staff as significant, as well as the importance of information and participation. “Patients' experiences of life suffering” describes patients' thoughts about the future and the importance of relatives. Conclusion: Experiencing acute shortness of breath means great suffering for many patients, both physically and psychologically. In order for the suffering to be alleviated it is necessary for the healthcare staff to be present, listen, inform and put the patient’s individual needs first. The patient also needs to be allowed to participate in the process. If the healthcare staff strives to include the patient, the care can be adapted to the patient’s needs and thus improve the patient’s experiences and reduce suffering.

Bakgrund: Hjärtinfarkt är ett av de största hälsoproblem både i Sverige och globalt sett. Konsekvenserna som följer efter en hjärtinfarkt är många, såväl fysiska som psykiska. Det är inte ovanligt att en mängd psykiska påfrestningar uppstår i efterförloppet och kan förorsaka en krisreaktion och psykisk ohälsa som leder till ett lidande. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av en genomgången hjärtinfarkt med fokus på psykisk ohälsa. Metod: En allmän litteraturöversikt med en tematisk analysmetod har genomförts. Studien innefattar endast vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod där 15 artiklar inkluderades via sökningar i tre databaser och efter genomförd kvalitetsgranskning. Resultat: Tre huvudteman med respektive två och tre underteman framkom efter genomförd dataanalys där det gestaltades ett genomgående resultat som påvisar och beskriver upplevelsen av psykisk ohälsa och krisreaktion efter en hjärtinfarkt. Orsaker till detta kunde vara att det skett en plötslig förändring i livet, att självbilden blivit hotad och det uppstod rädsla för återfall och att drabbas av en ny hjärtinfarkt. Resultatet beskriver även patienternas väg tillbaka efter att chocken samt efterföljande reaktion och bearbetning av händelsen lagt sig, för att sedan gå in i en ny fas i livet. Slutsats: En hjärtinfarkt sätter livet på sin spets. Den traumatiska upplevelsen som en hjärtinfarkt innebär kan starta en kris hos patienten som präglas av olika känslor av psykisk ohälsa. Patienter hanterar den psykiska ohälsan olika och behöver individuellt anpassad vård för att bemöta deras unika behov i krisen som hjärtinfarkten framkallat i deras liv / Background: Myocardial infarction is one of the leading causes of health problems in Sweden and globally. The consequences following a myocardial infarction are many, both physical and psychological. It is not uncommon that several psychological stresses occur in the aftermath and can cause a crisis reaction and mental illness leading to suffering. Aim: The aim was to illuminate patients' experience of a myocardial infarction with a focus on mental illness. Method: A general literature review with a thematic analysis method was conducted. The study includes only scientific articles with a qualitative method where 15 articles were included through searches in three databases and after a quality review. Results: Three main themes with two and three subthemes, respectively, emerged after data analysis where a consistent result was formed that demonstrates and describes the experience of mental illness and crisis reaction after a myocardial infarction. Reasons for this could be that there was a sudden change in life, that the self-image was threatened and there was a fear of relapse and suffering a new myocardial infarction. The result also describes the patients' way back after the shock and subsequent reaction and processing of the event has subsided, to then enter a new phase of life. Conclusion: A myocardial infarction puts life on its edge. The traumatic experience that a myocardial infarction entails can start a crisis in the patient which is characterized by various feelings of mental illness. Patients deal with mental illness differently and need individual tailored care to meet their unique needs in the crisis the myocardial infarction has brought on in their lives

Kognitiv sjukdom är en folksjukdom som förändrar förutsättningarna i livet för personen som insjuknar, för anhöriga och ställer stora krav på samhällets resurser. Vi står idag inför stora utmaningar både demografiskt, med en allt äldre befolkning och med att rekrytera personal inom vård-och omsorg. Idag pågår en rörelse mot Nära vård där personer ska vara mer delaktiga i sin egen vård och vården ska i högre grad organiseras och bedrivas med utgångspunkt från patientens behov och förutsättningar. Omställningen innebär att vården samskapar med personen och flyttar fokus från sjukdom till ett mer hälsofrämjande arbete. Detta ställer stora krav på vården för en ökad förståelse för hur det är att leva med kognitiv sjukdom.  Syftet med studien var att beskriva personers upplevelser och hantering av att leva med en kognitiv sjukdom. Metoden var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklar söktes i databaserna Pubmed och PsycINFO. Alla artiklarna granskades kritiskt och sammanställdes i 6 kategorier och 20 underkategorier. Som teoretisk referensram användes KASAM som mäter känsla av sammanhang.  Resultatet påvisar att få diagnosen kognitiv sjukdom upplevs komma som en chock och som ett hot mot värdigheten som människa, men också som början på en process mot acceptans. Personerna beskrev att minnet försämrades, svårigheter med orientering och att klara vardagliga göromål men också att de använde strategier för att hantera det. För en del personer blev nuet och framtiden kaotisk, där skammen över att inte minnas eller fungera som tidigare, tillsammans med andras personers stigmatiserade syn på sjukdomen, gjorde livet svårt att hantera. Andra uttryckte att de var nöjda med livet och upplevde hälsa, trots sjukdom. Personer med kognitiv sjukdom upplever att alla går igenom sin egen utveckling och ingen person och sjukdom är den andra lik. Trots livsförändrande förhållanden fanns personer som upplevde hälsa och välbefinnande trots sjukdom. Känslan av sammanhang påverkade personernas förmåga att hantera de existentiella, psykiska, fysiska och sociala påfrestningar personen stötte på. Därför behövs ett specifikt utformat stöd som bygger på kunskap och förståelse för vad det innebär att leva med kognitiv sjukdom. / Cognitive disease is a national disease that changes the conditions in life for the person who falls ill, for relatives and places great demands on society's resources. Today, we face major challenges both demographically, with an increasingly aging population and with recruiting staff in health and social care. Today, there is a movement towards” Nära vård” where people should be more involved in their own care and the care should be organized and conducted to a greater extent based on the patient's needs and conditions. The transition means that care cocreates with the person and shifts the focus from illness to more health-promoting work. This places great demands on care for an increased understanding of what it is like to live with cognitive disorder. The purpose of the study was to describe people's experiences of living with cognitive disease. Method: The study was performed as a non-systematic literature review based on 15 scientific articles with a qualitative approach. Articles were searched in the databases Pubmed and PsycINFO. All articles were critically reviewed and compiled into 6 categories and 20 subcategories. As a theoretical frame of reference, KASAM was used, which measures sense of context. Being diagnosed with a cognitive disorder was described as coming as a shock and was experienced as a threat to human dignity, but also as the beginning of a process towards acceptance. The people described things like memory deterioration, difficulty with orientation and coping with everyday tasks, but also that they used strategies to deal with it. For some people, the present and the future became chaotic, where the shame of not remembering or functioning as before together with other people's stigmatized view of the disease made life difficult to manage. Others expressed that they were satisfied with life and experienced health, despite illness. People with cognitive disease experience that everyone goes through their own disease course and no two people and illnesses are the same. Despite life-changing conditions, there were people who experienced health and well-being despite illness. The sense of coherens affected the person's ability to deal with the existential, psychological, physical and social stresses the person encountered. Therefore, a specifically designed support is needed that is based on knowledge and understanding of what it means to live with a cognitive disorder.

Bakgrund Kommunikation är utbytet av information, tankar och känslor mellan individer och något som används dagligen inom sjukvården. Hälso- och sjukvårdslagen samt patientsäkerhetslagen redogör för hur sjuksköterskan är skyldig att i samråd med patienten utföra omsorgsfull vård med respekt och omtanke. En vårdteori som används generiskt är den personcentrerade vården som bygger på att främja patientens självbestämmande och autonomi genom att göra denne delaktig i beslut samt att lyssna på vad denne har att säga. Genom att respektera patientens autonomi ökar dess självbestämmande och upplevelse av trygghet och tillit till vården.  Syfte Syftet är att belysa hur kommunikation mellan patient och sjuksköterska kan påverka patientens självbestämmande och autonomi.  Metod Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar. Utvalda artiklar består av kvalitativa och kvantitativa ansatser och är insamlade från databasernas PubMed och CINAHL med hjälp av sökord. Efter urval har artiklarna granskats utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för att vetenskapligt klassificeras och kvalitetsgranskas. Sammanställning och analys av studiens resultat har gjorts med integrerad dataanalys.  Resultat Föreliggande studies resultat beskriver betydelsen av att bygga en god relation mellan patient och sjuksköterska. Detta kräver ett personcentrerat förhållningssätt där kommunikationen anpassas till patientens personliga kunskapsnivå för att minska kunskapsklyftorna gällande sjukdomsstatus för att självbestämmande ska vara möjligt. Omtänksamhet, respekt och förtroende mellan parterna gynnar patientens autonomi och självbestämmanderätt. Relationsbyggandet och utbildandet kräver tid vilket är en bristvara inom delar av vården, detta trots bevisning om att vårdtiderna blir kortare vid högre självbestämmande.  Slutsats Större resurser på ökad utbildning av sjuksköterskor inom ämnet kommunikation, patient-sjuksköterska skulle gynna patientens självkänsla, autonomi och självbestämmande. Ett varmt bemötande och intresse för patienten som helhet utan tidspress kan även korta vårdtiderna. / Background Communication is the exchange of information, thoughts, and emotions between individuals and is used daily in healthcare. The Swedish Health and Medical Services Act, as well as the Swedish Patient Safety Act, specify that nurses are obligated to provide careful care in consultation with the patient, with respect and compassion. A commonly used nursing theory is person-centered care, which aims to promote the patient's selfdetermination and autonomy by involving them in decision-making and listening to their perspectives. By respecting the patient's autonomy, their self-determination and sense of security and trust in healthcare are increased. Aim The purpose is to highlight how communication between patients and nurses can impact patients' self-determination and autonomy. Method The study is a non-systematic literature review based on 15 scientific original articles. The selected articles consist of qualitative and quantitative approaches and were gathered from the PubMed and CINAHL databases using search terms. After selection, the articles were reviewed based on the assessment criteria of Sophiahemmet University to be classified and quality-assessed scientifically. Compilation and analysis of the study's results were conducted using integrated data analysis. Results The results of the underlying studies point towards the significance of building a good relationship between the patient and nurse. This requires a person centered approach where communication is adapted to the individual knowledge level of the patient, in order to lessen the disease status knowledge gap, and in order to make self-determination possible. Thoughtfulness, respect and trust between the parties is beneficial for the autonomy of the patient, and the patients right to self-determination. Relationship building and education in healthcare requires time, which is of short supply within parts of healthcare, even though there is evidence that the period of care is shorter with higher self-determination. Conclusions Larger resources invested in education of nurses within the subject of communication, patient-nurse, would increase the patients level of self-determination, autonomy and selfesteem. A warm treatment in healthcare, and interest in the patient holistically without time pressure would even shorten the period of care.

Bakgrund Patienters rätt till delaktighet understryks i flera lagar och riktlinjer. Trots detta visar studier att personer med demenssjukdom i stor utsträckning helt exkluderas från delaktighet i beslut rörande deras vård. Dessa utmaningar och komplexiteten med att skapa delaktighet trots nedsatta kognitiva funktioner utgör ett ökat behov av kunskap och förståelse för demenssjuksköterskors arbete med att främja delaktighet för personer med demenssjukdom. Syfte Syftet är att beskriva demenssjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med delaktighet för personer med demenssjukdom inom kommunal hälso- och sjukvård. Metod Studiens genomfördes som en empirisk kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och analyserades sedan med en kvalitativ innehållsanalys med manifest fokus. Resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med sju demenssjuksköterskor. Resultat Resultatet visar att demenssjuksköterskor arbetar med delaktighet på organisatorisk nivå genom att nå ut med information i ett tidigt skede och genom att samverka med regionen. Ett personcentrerat förhållningssätt präglar arbetet med delaktighet på individnivå genom ett gott bemötande, individanpassad kommunikation, att etablera en relation samt genom dokumentation skapa en bild av personen med demenssjukdom. Vidare främjas delaktighet på individnivå av att arbeta i team och av en underlättande vårdmiljö. Resultatet visar att otydlighet och att få ett uttalat samtycke kan utgöra hinder för delaktighet, liksom att vårdpersonal eller anhöriga fråntar personen med demenssjukdom möjligheten att delta. Konklusion Demenssjuksköterskor har en viktig funktion i arbetet med att på olika nivåer skapa förutsättningar för personer med demenssjukdom att vara delaktiga i sin vård genom hela sjukdomsförloppet. / Background Patients' right to participation is underlined in several laws and guidelines. Despite this, studies show that people with dementia are to a large extent completely excluded from participation in decisions regarding their care. These challenges and the complexity of creating participation despite impaired cognitive functions constitute an increased need for knowledge and understanding of dementia nurses' work to promote participation for people with dementia. Aim The aim of this study is to describe the experiences of dementia nurses´ with the participation of people with dementia within municipal healthcare. Method The study was conducted as an empirical qualitative interview study with an inductive approach and then analyzed with a qualitative content analysis with manifest focus. The results are based on semi-structured interviews with seven dementia nurses. Results The results show that the dementia nurse works with participation at an organizational level by reaching out with information at an early stage and by collaborating with the region. A person-centred approach characterises the work with participation at the individual level through good treatment, individualized communication, establish a relationship and through documentation create an image of the person with dementia. Furthermore, participation at the individual level is promoted by teamwork and a facilitating care environment. The results show that ambiguity and obtaining explicit consent can be obstacles to participation, as well as that healthcare professionals or relatives deprive the person with dementia of the opportunity to participate. Conclusions The dementia nurse has an important function in the work of creating conditions at different levels for people with dementia to be involved in their care throughout the course of the disease.

Bakgrund: Allt fler personer förväntas leva med demenssjukdom i framtiden. Att leva med demenssjukdom innebär att personen erhåller en känsla av att tappa sin identitet och demenssjukdomen medför även en svårighet att själv kunna tillgodose sina behov, vilket betyder att personen blir sårbar. Vårdpersonal har därför en viktig uppgift i att tillgodose och bemöta dessa behov. Ett personcentrerat förhållningssätt är grunden i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom och för att veta vad en enskild individ behöver bör personcentrerad vård vara kärnan i vården. Specialistsjuksköterskan har en betydelsefull roll i att säkra kvalitén och vara ett stöd i demensvården. Syfte: Att belysa undersköterskors erfarenheter av att bemöta personer med demenssjukdom. Metod: Som metod valdes en kvalitativ design. Studien baserades på nio intervjuer med undersköterskor som arbetar på särskilt boende med inriktning mot demens. Intervjuerna analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två kategorier: Möta personen i dennes värld och Samarbete och kunskapens betydelse för personens bästa. Båda kategorierna var uppbyggda av tre underkategorier vardera. Slutsats: Att arbeta inom demensvården är en komplex uppgift och för att kunna bemöta personer med demenssjukdom på bästa sätt behövs kunskap, både om personen och dennes bakgrund, personcentrerat bemötande och om demenssjukdomar. Sjuksköterskan och specialistsjuksköterskan har en viktig funktion att stötta och handleda vårdpersonal, speciellt i komplexa vårdsituationer, där det upplevs vara särskilt svårt att bemöta personer med demenssjukdom. / Background: More and more people are expected to live with dementia in the future. Living with dementia means that the person gets a feeling of losing their identity and dementia also entails a difficulty in being able to meet their own needs, which means that the person becomes vulnerable. Therefore nursing staff have an important task in satisfying and responding to these needs. A personcentred approach is the basis of the national guidelines for health and social care in dementia and to know what an individual needs, person-centred care should be the core of the care. The specialist nurse has an important role in ensuring quality and being a support in dementia care. Aim: To shed light on associate nurses’ experiences of treating persons with dementia. Method: A qualitative design was chosen as the method. The study was based on nine interviews with associate nurses who work in nursing homes with a focus on dementia care. The interviews were analyzed according to qualitative content analysis. Result: In the result, two categories emerged: Meeting the person in their world and Collaboration and the importance of knowledge for the good of the person. Both categories were made up of three subcategories each. Conclusion: Working in dementia care is a complex task and in order to treat persons with dementia in the best way, knowledge is needed, both about the person and their background, person-centred treatment and about dementia. The nurse and the specialist nurse has an important function to support and supervise nursing staff, especially in complex situations, where it is perceived to be particularly difficult to treat persons with dementia.

Background: The capacity in the country's pediatric intensive care units is limited, which means that a large number of children are cared for in general intensive units. Intensive care nurses must be able to care for all patients with failure in one or more organs and be able to assess changes in the patient's condition. The care of children differs from the adult patient in several ways. For the intensive care nurse, it can be an inexperienced situation. Previous research describes the perspective of nurses in the pediatric intensive care unit and parents of a sick child, as well as children's experiences of being a patient. Aim: The aim is to describe intensive care nurses experiences of caring for children up to the age of seven years in a general intensive care unit. Method: A qualitative interview study with inductive approach. Eight intensive care nurses from a intensive care unit in Mellansverige participated. Data was analysed using manifest content analysis. Results: The results are presented in two categories; “Being in an unusual situation” and “Meeting the child’s needs with the family as a resource”, each category has two subcategories. Conclusion: Intensive care nurses experience the care of children as challenging. A common thread in the result is to work from the child's perspective and needs. The theoretical perspective is prominent in the result although the concept of child centered care is not mentioned. The need for knowledge and experience is clearly prominent in intensive care nurses which demonstrates the importance of competence development within the area of operation.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett folkhälsoproblem som drabbar var tredje kvinna internationellt och var fjärde kvinna nationellt. För att dessa kvinnor ska få adekvat vård krävs att sjuksköterskan har kunskap, tid och strategier för att kunna identifiera våld. Därför är det viktigt att öka kunskapen hos sjuksköterskor om våld i nära relation och skapa strategier för att hjälpa dessa kvinnor. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som upplevt våld i nära relation.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Artikelsökning gjordes i databaserna Cinahl, Medline och PsychINFO samt via manuell sökning. I resultatet inkluderades 12 vetenskapliga artiklar publicerade år 2013–2023. Fribergs 5-stegs-modell användes som dataanalysmetod.  Resultat: Resultatet delades in i två huvudteman; Utmaningar i mötet och vikten av stöd. Huvudfynden var att sjuksköterskor upplevde bristande utbildning, tidsbrist, otillräckligt stöd samt omfattande emotionell påverkan i mötet med våldsutsatta kvinnor.   Slutsats: Resultatet visar att det finns flera utmaningar i mötet med våldsutsatta kvinnor. Genom att få ökad förståelse för sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor som har upplevt våld i nära relation kan områden som behöver förbättring identifieras. Utbildning och tid är faktorer som underlättar screening för sjuksköterskor. / Title: Opening Pandora's Box - A Literature Review of Nurses’ Experiences of Encountering Women Exposed to Domestic Violence. Background: Domestic violence is a public health problem affecting one in three women internationally and one in four nationally. For these women to receive adequate care, the nurse needs to have the knowledge, time, and strategy to identify the violence. Therefore, it is important to increase the knowledge of nurses about intimate partner violence and create strategies to help these women. Aim: To describe nurses' experiences of encountering women who have experienced domestic violence.  Method: A qualitative literature review with an inductive approach. Article searches were performed in the Cinahl, Medline and PsychINFO databases as well as via manual search. The results included 12 scientific articles published between 2013–2023. Friberg's 5-step model was used as a data analysis method.  Result: The results were divided into two main themes; Challenges in the encounter and the importance of support. The main findings were that nurses experienced a lack of education, lack of time, insufficient support and extensive emotional impact meeting women subjected to violence. Conclusion: The results show that there are several challenges in dealing with abused women. By gaining an increased understanding of the nurse's experiences of meeting women subjected to domestic violence, areas that need improvement can be identified.  Education and time are factors that facilitate screening for nurses.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar hos barn och ungdomar och är ett stort samhällsproblem. Skolsköterskan träffar alla elever i skolan genom hälsosamtalet. Om skolsköterskan identifierar elever som visar tecken på psykisk ohälsa kan tidiga insatser sättas in för att stötta elever och minska risken för allvarlig psykisk ohälsa. Syfte: Studiens syfte var dels att belysa skolsköterskans erfarenheter av att identifiera psykisk ohälsa hos elever och dels hur hälsosamtalet som verktyg kan vara hjälpsamt. Metod: Studien har genomförts som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer med tio skolsköterskor. En intervjuguide med frågeområden har använts. För att analysera resultatet har en kvalitativ innehållsanalys använts. Resultat: I resultatet framkom tre kategorier; En möjlighet att skapa en relation, Ett stöd och redskap och Skolsköterskans förhållningssätt. Från resultatet framkom temat: Skolsköterskans relationsskapande och engagemang har betydelse för att identifiera psykisk ohälsa hos elever. Slutsats: Genom hälsosamtalet kunde en relation skapas som underlättade för eleven att söka skolsköterskan vid senare tillfälle. För att identifiera den psykiska ohälsan var det betydelsefullt att ge eleven tid och utrymme i samtalet men också att lyssna och se hela eleven. Skolsköterskans förhållningssätt gentemot eleven hade en betydande roll för att skapa ett förtroende. / Background: Mental illness is increasing among children and adolescents and is a major social problem. The school nurse meets all students at school through the health dialogues. If the school nurse identifies students who show signs of mental illness, early intervention can be implemented to support students and reduce the risk of serious mental illness. Aim: The purpose of the study was partly to investigate the school nurse's experiences of identifying mental illness in students and how the health dialogue can help out as a tool for them. Method: The study has been conducted as a qualitative interview study with an inductive approach. Data collection has been carried out through semi-structured interviews with ten participating school nurses. An interview guide with question areas has been used. To analyze the results, a qualitative content analysis has been used. Results: The result showed three main categories; An opportunity to create a relationship, A support and tool as well as the School Nurse's approach. From the results, the theme that emerged was: The school nurse's relationship-building and commitment are meaningful for identifying mental illness in students.  Conclusion: Through the health dialogue, a relationship could be built that made it easier for the student to contact the school nurse on a later occasion. In order to identify mental illness, it was important to give the student time and space in the conversation, but also to listen and look at the whole person. The school nurse's attitude towards the student played a significant role in creating trust.