<p>Många organisationer har insett hur viktig det är med information och kommunikation, speciellt den interna kommunikationen. Det är viktigt att ha en väl fungerande intern kommunikation för att kunna hänga med i den tuffa konkurrens som råder. Det är via den interna kommunikationen som kunskap sprids inom en organisation.</p><p>Uppsatsen är skriven på uppdrag av Högskolan i Skövde. Informationsavdelningen ville undersöka hur väl deras interna kommunikation fungerar. De hade planer på att utveckla ett intranät och ville därför reda ut hur de anställda ser på ett intranät samt hur de uppfattar att den befintliga interna kommunikationen fungerar.</p><p>Jag har gjort en intervjuundersökning med utvalda personer ur högskolans ledning, administration och utbildning. Intervjupersonerna är helt anonyma och har fått svara på frågor om hur de kommunicerar med sina medarbetare, hur de anser att de befintliga kommunikationskanalerna fungerar, till hur stor del deras informationsbehov täcks, hur de tycker att den allmänna interna kommunikationen på högskolan fungerar och hur de ser på det framtida intranätet.</p><p>Resultatet av denna undersökning visar att den interna kommunikationen på Högskolan i Skövde skulle kunna fungera bättre. Det är dock tveksamt om ett intranät är lösningen på de problem som finns. Det har tidigare visats sig att det har varit svårt att få all personal på högskolan att börja använda ett nytt intern system och de behov som finns blir svåra att täcka via ett intranät.</p>

Denna uppsats fokuserar på att fånga upp en relativt ny och växande företeelse inom elektronisk kommunikation, bloggen. Med min undersökning vill jag belysa bloggens möjligheter som ett kommunikationsmedel för ledare inom offentlig verksamhet samt öka förståelsen för vad en blogg är. Ett utmärkande drag för bloggen, som är en uppdaterad webbplats vars startsida karaktäriseras av ett antal daterade texter i omvänd kronologisk ordning, är att den beskrivs som en dagbok med en personlig, subjektiv och vardaglig text utan krav på källkritik av innehållet. Bloggen beskrivs gärna som en form av ”gräsrotsjournalistik” men den används också som strategisk kommunikation till exempel av offentliga aktörer som politiker och företagsledare eller som ett komplement inom traditionella media. Jag har valt att göra en kvalitativ textorienterad analys av tre ledares bloggar: Rektor Kåre Bremer vid Stockholms universitet, vice-ordförande Margot Wallström vid EU-kommissionen och generaldirektör Andreas Carlgren vid Integrationsverket. Jag ville veta vad de bloggar om, hur de använder sig av attributet och hur pass privat eller offentligt deras kommunikation är. I min undersökning kom jag fram till att de tre ledarskribenterna använder bloggen/elektronisk kommunikation som ett strategiskt redskap att kommunicera men de gör det på lite olika sätt. Margot Wallström använder sig av sin privata sfär som metod för sin strategiska kommunikation samtidigt som hon verkar i det offentliga rummet. Hon utnyttjar alltså sitt privata liv för att lyfta upp frågor som berör den offentliga verksamhet hon verkar inom. De två manliga ledarna använder inte den privata sfären utan håller sig till frågor som i stort rör deras verksamhet. Kåre Bremer är den ledare som tydligast fokuserar på sin organisation och för ut ett målinriktat budskap. Detta sker genom att han i högre grad utnyttjar bloggens möjligheter till att skriva ofta och kort. Han tar upp och återkommer till ämnen eller frågor som han anser är viktiga att föra ut till medarbetarna i verksamheten. Han drar sig inte heller för att framföra synpunkter om sin verksamhet gentemot sina uppdragsgivare som riksdag och regering. Andreas Carlgrens personliga brev utnyttjar däremot inte bloggens tekniska attribut eller internets snabba publiceringsmöjlighet. Hans elektroniska brev är allmänt hållna och långa samt utkommer för sällan för att upplevas som ett nyhet eller som en dagbok. Professionen styr de tre ledarnas bloggar, man är medveten om sitt ledarskap. Deras samtalsstil uppfattas som personlig även om de skriver korrekt och med ett välformulerat skriftspråk. Endast Margot Wallström utnyttjar bloggen som interaktiv media med möjlighet till respons via inlägg från läsaren. Samtliga tre ledare poängterar att deras bloggtexter är deras egna personliga åsikter men helt klart är att den information som de förmedlar uppfattas som källkritisk korrekt, representativ och giltig. Min undersökning bekräftar att bloggen bör ses som en formell kanal med en informell stil som ledningen med fördel kan använda som komplement om denne har klart för sig vilka kommunikativa mål man vill uppnå. Den får dessutom bäst effekt om ledaren utnyttjar bloggens tids- och rumsliga styrka.

Abstract TITLE Birdflu in the press – a critical discourse analysis on the tabloid newspaper Expressen AUTHOR Per Vågebrant SUPERVISOR Malin Sveningsson PURPOSE The purpose of this essay is to find out how the Swedish tabloid newspaper Expressen writes about the birdflu H5N1. To be more precise the purpose is to find out how the discourse is constructed. The Birdflu or H5N1 witch is its real name is something that could affect us all, yet very few people know a lot about it. To achieve this purpose I constructed one primary research question: o How has Expressen, in the public media discourse, treated the phenomena we know as the birdflu? This primary research question holds three more specified research questions: o What does Expressens discourse about the birdflu look like? o What actors are participating in the articles? o Why does the discourse look like this? THEORY The theory chapter of the essay contains four different parts. First I give the reader a lesson on the critical discourse analysis. This is followed by an explanation of the discourse concept. Then I turn to Kent Asp to explain what kind of power the media possesses. The last part of this chapter deals with the social constructionist perspective. METHOD To answer my questions I used a type of text analysis called the critical discourse analysis. I used the critical discourse analysis to analyse articles about the birdflu written between the first of January 2006 and the fiftieth of February 2006. CONCLUSION The discourse resembles on many occasions to that of fiction and imaginative literature. The journalists use different strategies to make this happen: personification, expertise actors, colourful language, intertextuallity and last but not least a feeling of “we and them”. The reason to why the discourse look like this has to do with the commercialisation of the media. It’s more important to sell then to write “proper” articles. / Sammanfattning TITEL Har Expressen fått pippi? – en kritisk diskursanalys av Expressen rapportering kring fågelinfluensa FÖRFATTARE Per Vågebrant HANDLEDARE Malin Sveningsson SYFTE Syftet med denna uppsats är finna svar på hur tidningen Expressen skriver om fågelinfluensa H5N1. Mer exakt hur diskursen kring fågelinfluensa ser ut. Fågelinfluensa är något som kan komma att påverka oss alla, ändock är det få som vet speciellt mycket om viruset. För att uppnå mitt syfte konstruerades en frågeställning: o Hur har tidningen Expressen, i det offentliga mediesamtalet, behandlat fenomenet fågelinfluensa? I denna mer övergripande frågeställning inryms de mer specificerade frågeställningarna: o Hur ser Expressens diskurs angående fågelinfluensan ut? o Vilka aktörer tillåts medverka i artiklarna? o Varför ser diskursen ut som den gör? TEORI Uppsatsens teorikapitel innehåller fyra delar. Först ges en genomgång av den kritiska diskursanalysen. Efter detta följer en förklaring av diskurs begreppet. Sedan förklara jag, med hjälp av Kent Asp, förhållandet mellan medierna och dess publik och innehåll. Teorikapitlets sista del lämnas åt att förklara det social konstruktivistiska perspektivet. METOD För att besvara min forskningsfråga användes en typ av textanalys nämligen den kritiska diskursanalysen. Jag använde denna metod för att analysera artiklar publicerade mellan den första januari 2006 och den femtonde februari 2006. SLUTSATS Många av de analyserade artiklarna påminner mycket om fiktion och skönlitteratur. Detta uppnås genom att journalisten använder sig av vissa grepp: personifiering, expertaktörer, värdeladdade ord, intertextualitet samt en känsla av ”vi och de andra. Anledningen till att diskursen ser ut som den gör beror på kommersialiseringen av media vilket gör att det blir viktigare att sälja än att skriva ”bra”.

Vilka syns i public services artiklar om en av Sveriges mest (ö)kända förorter? Hur skildras de, och har detta något att göra med hur invandrare behandlats utifrån ett postkolonialt perspektiv? Genom att göra en kvantitativ innehållsanalys och sedan en framinganalys på sju utvalda artiklar från de första 15 veckorna år 2017 ska denna studie ta reda på vem som får uttala sig om det omdiskuterade Järvaområdet. Resultatet av innehållsanalysen blev tre diagram som visar hur vita myndighetsmän och politiker dominerar i samtalen kring Järva.   Textanalysen visar att rättsväsendet ofta målas upp som en viktig del för att åtgärda problemen i området. Artiklarna nämner problem i områden generellt, men utan en närmare definition för vilka problem som syftas på eller vilka som drabbas utav dem. Lösningen enligt framingmetodens uppdelning av artikeln är alltid fler poliser eller bättre resurser för rättsväsendet. Även om ord som kan ge läsaren postkoloniala kopplingar inte används av artikelns skribent i brödtexten kan de förekomma i citat som skribenten valt att lyfta fram. Eftersom framingteorin menar att artikeln målar upp en ram för mottagaren att ta del av innebär även ordval som citeras från någon annan som en stor del av hur mottagaren uppfattar artikeln.   Slutsatsen är därför att SVT och SR som redaktioner inte medvetet tycks reproducera postkoloniala bilder av förorten, men att detta ändå blir effekten av en ojämn representation där vita män får tala för den socioekonomiskt svaga invandraren som något som ska lösas eller åtgärdas. Effekten av detta kan bli att läsaren ser på dessa personer som problem i samhället, vilket kan öka stigmatiseringen kring förorter som de i Järvaområdet.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur menstruation framställs och hur det feminina genuset representeras i fem av Libresse reklamfilmer publicerade från år 2010 till år 2016 på deras svenska Youtubesida, samt se om det finns några skillnader och likheter. Då det förefaller som om det växt fram en större grad av öppenhet och publika diskussioner om menstruation i dagens samhället är det av intresse att se om menstruationsskyddsreklam har förändrats i samma takt. De teoretiska utgångspunkterna som studien har använt sig av är genus, reklam och representation. Metoden som har använts i studien för att analysera reklamfilmerna är en semiotisk analys och bild, ljud, verbal text och skriven text. Frågeställningarna som författaren har försökt besvara är om menstruation framställs som något problematiskt eller orent för kvinnan i reklamfilmerna och i så fall på vilket sätt, samt hur det feminina genuset representeras i respektive reklamfilm. Författaren har även försökt utröna ifall det funnits några skillnader respektive likheter mellan reklamfilmerna gällande hur menstruation framställs och hur det feminina genuset representeras. Resultat visar att likheter går att finna i de analyserade reklamfilmerna där menstruationen framställs som något problematisk och orent. Likheter finns även hur kvinnan representeras som osäker, det är endast med menstruationsskyddet kvinnan kan känna sig säker. Det feminina genuset är även i många av reklamfilmerna nära sammankopplat med fräschhet. Dock visar resultatet på en förändring, menstruation framställs inte vara lika problematiskt för kvinnan i de nyare reklamfilmerna. Menstruationsblod är fortfarande frånvarande i alla de studerande reklamfilmerna, dock visar studiens resultat på en förändring. Blod visas på kvinnans kropp och det feminina genuset kopplas inte på liknande sätt ihop med fräschhet i de nyare reklamfilmerna. Det feminina genuset representeras inte heller i lika stor grad som osäker i de nyare reklamfilmerna, kvinnan ska nu leva ”fearless” och inget blod ska hålla kvinnan tillbaka.

The dissertation investigates the institution of news production at work, on paper and online, through an ethnographic study at the largest Italian financial newspaper Il Sole-24 Ore. Building on institutional theory and taking inspiration from Bordieu’s theoretical apparatus describing how cultural capital works, the dissertation presents a framework for the way institutions work, a framework that echoes Mary Douglas’ How Institutions Think (1987). In the space created by the relationships between objects, practices and labels, institutions are at work in the alignments, disarrangements, re-alignments and new alignments among objects, practices and labels. This study examines the encounter between old and new to aid in the understanding of the workings of institutions, because the workings of institutions are made more visible in this encounter between aliens. Empirically, the occasion is the encounter between the newspaper and the website in the framework of the newspaper-website integration project at Il Sole-24 Ore. The main story line develops as follows: An old alignment around the newspaper (old object), to which old practices called journalistic (label) were aligned, is disarranged by the encounter with the website (new object), which is alien to the newspaper and carries new practices for making news. As a consequence of this encounter, the newspaper and the website vacillate between old and new practices and new alignments and realignments are formed: In these movements the institution of news production can be seen at work. This study offers a new perspective on the way institutions work, with serious consideration for the material, practical, and linguistic dimensions of institutions. It opens the black box of institutions, unpacking their workings in an attempt to clarify how stability of institutions results from the work of practices, objects and labels, which are products of institutions and at the same time produce them. Regarding news production in practice, this study aims at inspiring a reflection around what a newspaper is, a question at the very core of the industry transformation at the turn of the 21st century. By focusing on a highly debated topic, the study also offers reflections on the broader societal implications of new media for politics, business, knowledge, and professions.

<p>In 2017, Shea Moisture, a company that created natural hair products targeted primarily toward Black women, released an online video in which ostensibly white and multiracial women discussed the struggles they encountered in accepting their natural hair. This video led to a public relations crisis for the organization as a result of its perceived exclusion of the organization’s core public--Black women with 4C hair, who arguably experience the highest levels of discrimination on account of their natural hair. This study explored the role of identity and identification in this crisis by conducting a qualitative content analysis of identification types in Black men and women’s online responses to the video. Emotions present in the online posts were used as rhetorical indicators of deidentification, ambivalent identification, identification or disidentification. The findings of this study, contextualized within the socio-political context of the crisis, suggest that responses to Shea Moisture’s video were informed by : its public’s identification with one another, their construal and co-construction of the organization’s identity as a Black business, and their identification with the organization on the basis of this identity. This study reinforces the role played by publics in co-constructing an organization’s identity and reveals the importance of sociopolitical realities and uneven power relations to publics’ identification. This study also introduces the concept of “protected identification” to describe a mode of identification that informed by a socio-political context wherein marginalization exists, comes with a unique set of expectations for the actions of an organization. </p>

<div>This dissertation addresses the overarching question, “What are the processes, antecedents, and outcomes of first-time mother’s pregnancy disclosures to their supervisors?” Two new theoretical disclosure models, the antecedent pregnancy disclosure model (APDM) and the outcome pregnancy disclosure model (OPDM), were empirically tested to address this question. Utilizing longitudinal data, these models examined the direct, mediation, and moderation effects associated with expecting women’s pregnancy disclosure experiences. </div><div><br></div><div>The APDM and OPDM drew upon disclosure theories (e.g., Afifi & Steuber, 2009; Greene, 2009), the interpersonal process model (Reiss & Shaver, 1988), and work-life literatures to extend disclosure theorizing through an examination of the work-related predictors of disclosure decision making and the interpersonal, relational, and career outcomes associated with expecting mother’s disclosure experiences. The APDM identified both individual-level (e.g., perceived career risk) and organization-level (e.g., structural support) predictors for the specific types of disclosure strategies women used to inform their supervisors that they were pregnant.</div><div><br></div><div> The APDM also tested two mechanisms (i.e., disclosure efficacy and anticipated disclosure strategy) as potential mediators between predictors and enacted disclosure strategies at T2 (see Figure 2). The OPDM built upon findings of the APDM to examine the association between enacted disclosure strategies and relational, psychological, and career outcomes while testing the role of perceived supervisor responsiveness as both a moderator and mediator to these effects (see Figure 3). Results of data analysis (N = 131) revealed that perceived organizational support and perceived risk influenced expecting women’s engagement in specific disclosure strategies at T2 through differing mechanisms (see APDM). Additionally, results suggest that the different disclosure strategies that women enacted at T2 were significantly associated with expecting women’s career, relational, and psychological outcomes (see OPDM). Theoretical and practical implications are discussed. </div><div><br></div>

This project examines the discursive-material construction of 'economic empowerment' at organizations serving survivors of commercial sexual exploitation (CSE). It uses multiple qualitative methods, including interviews, observations, and document analysis at 18 different organizations supporting CSE survivors.

I denna uppsats ville vi ur ett användarperspektiv se hur selfien används. Syftet blev därmed att undersöka hur Facebook-användare definierar och använder selfies. Vi ville även se om det finns några likheter och/eller skillnader mellan ålder, kön och utbildning. Utöver det var vi intresserade att undersöka om respondenterna upplever att deras användande av selfies har inflytande av exempelvis influencers, nyhetsmedier och reklam – som vi i denna uppsatsen kallar för “sociala faktorer”. Vi använde oss av en kvantitativ metod och samlade in det empiriska materialet via en enkätundersökning. Studien formades utifrån de teoretiska utgångspunkterna ”Den medialiserade verkligheten” av Nick Couldry och Andreas Hepp, ”användarmodellen”/uses and gratifications theory, Madeleine Klebergs ”genusperspektiv på medieforskning”, rapporterna ”Svenskarna och internet 2018” av Internetstiftelsen, ”Duckface/stoneface” av Michael Forsman, Pierre Bordieus begrepp ”habitus” och annan tidigare forskning inom ämnet. Vi konstruerade en enkätundersökning som publicerades på Facebook, vilken genererade 250 stycken svar via ett snöbollsurval. Resultatet av undersökningen visade att användandet av selfies skiljde sig mest mellan de olika könsidentiteterna, medan det var förhållandevis jämnt mellan de olika åldersgrupperna och utbildningarna. Av de som använde selfies mest stod den kvinnliga könsidentiteten, samt åldersgrupperna 15-20 och 40-45 ut en del. Det visade även att många, oavsett ålder, kön eller utbildning, brukar le på selfies. Den kvinnliga könsidentiteten publicerade och redigerade selfies i lite större utsträckning än den manliga, medan det överlag var jämnt mellan både ålder och utbildning gällande publicering. De yngre åldersgrupperna och grundskole- och gymnasieutbildning redigerade sina selfies lite oftare. Instagram var den mest populära sociala plattformen totalt sett. Majoriteten av respondenterna upplevde sig inte påverkas av de “sociala faktorerna”.