Syftet med denna magisteruppsats varatt empiriskt studera och ökakunskapenom hur professioner lär inom vården. Den fokuserar pålärande som förändrat deltagande och förståelse i situerade aktiviteter. Mot bakgrunden av att samtal spelar en avgörande rollför lärande ocheffektivt interprofessionellt samarbete, har fyra ronder på en intensivvårdsavdelning studerats. Kommunikation anses ofta, inom hälso-och sjukvården,vara viktigförgod informationsöverföring. Den här studien fokuserar, förutom på detta, på kommunikation som en konstituerande, social aktivitet som bidrar till lärande genominteraktionellaprocesser. Den teoretiska och metodologiska hemvisten för denna studie ärden etnometodologiska traditionen där samtalsanalys (Conversation Analysis) har en framträdande roll för att analysera lärande i interaktion i vardagliga samtal.För att besvara studiens syfte och frågeställningar har empiriskt material från observationer, ljudinspelningar och dokument samlats in frånfyraintensivvårdsronder på ett sjukhus i Sverige. Analysernasfokus har varit mikroanalytisktdär uppmärksamheten riktats motatt fånga det lärande som uppstår i interaktion mellan ronddeltagarna.Resultatet visadehur professioner inom intensivvården lär i det vardagliga arbetet och hur de i interaktion skapaderelevant kunskap. Analysen visadehur deltagarna i teamet tillsammans skapadekategorier(topiker) och ett meningsfullt innehåll i dessa. Deltagarnasinbördes relationer framträdde genom attde uttrycktesina förväntningar på sin egen och andras kunskaper samtidigt sommotstånd och ifrågasättande kunde bidra till reflektion i teamen. / The aim of this master thesis is to empirically study and contribute to increased knowledge about how professionals learn in hospital settings. It focuses on learning as changing understanding in situated social activities. Four intensive care rounds are studied on the backdrop that conversations play a key role for effective interprofessional collaboration and learning. Communication is often listed as a key ingredient for effective interprofessional practice in health care but is often associated only with information transmission. This study discusses communication not only as information transmission but also as a constitutive, social action that allows us to understand learning as a process of collective sensemaking. The learning that takes place is studied through the theoretical and methodological framework of ethnometodology and Conversation Analysis (CA). Conversational Analysis enables to study learning in interaction. In order to answer the questions posed in the study, the study draws on observations, audio recordings and artefacts from four daily rounds on an intensive care ward in a university hospital in Sweden. The empirical analyse used CA methods, including detailed micro-analytic attention to the spoken interaction. The results show how intensive care professionals learn in their daily work and how they build relevant knowledge during interaction. The analysis is based on how topicalizations and collective meaningmaking produce contents of learning within the team. It also shows how the participants make relevant knowledge relations through their expectations of themselves and others. It also reveals how opposition and questioning can increase learning through reflection.

<p>Different abilities are of importance to pragmatics, there among hearing. Hearing impairment can affect language development and also pragmatic ability. The aim of the present paper was to study the pragmatic ability in terms of request for clarification in children with Hearing Impairment (HI) in conversation with children with no known hearing impairment, henceforth normally hearing (NH). The present study also describes requests for clarification sequentially in detail, and also highlights points where there may be observable differences between children with and without hearing impairment. Eight conversational pairs consisting of one child with HI and one NH child were studied. Children’s Communication Checklist (CCC) was filled out by the parents and teachers of the children with HI in order to complement the description of the pragmatic ability in children with HI. Conversation Analysis was used in order to make the study of interaction as open-minded as possible. The conversation extracts were grouped according to task or non-task oriented interaction based on the activities that occurred.</p><p>The results of the present study showed that the children with HI and NH both used non-specific and specific requests for clarification, and that these types of requests were used in both task and non-task oriented interaction. Children with HI used the non-specific request "sorry?" to greater extent in the extracts than children with NH did. In general, no differences in occurrence of specific requests were seen between children with HI and children with NH. As regards to what happened before and after requests for clarifications, no distinct differences could be established between children with HI and children with NH. In conclusion, it is not certain if and how a hearing impairment have affected the pragmatic ability, although tendencies in the conversation extracts indicated that hearing impairment sometimes affected the interaction.</p> / <p>Pragmatik är beroende av många förmågor, däribland hörseln. En hörselnedsättning kan ha inverkan på den språkliga utvecklingen och även den pragmatiska förmågan. Syftet med föreliggande arbete var att studera den pragmatiska förmågan gällande begärande om förtydligande hos barn med hörselnedsättning (HNS) i samtal med barn utan känd hörselnedsättning, hädanefter normalhörande (NH). Studien ämnade belysa begäranden om förtydligande i sekventiell analys, samt om skillnader mellan barn med HNS och NH kunde ses. Åtta samtalspar bestående av ett barn med hörselnedsättning och ett barn med normal hörsel studerades. Children’s Communication Checklist (CCC) fylldes i av föräldrar och lärare till barnen med HNS för att utgöra ett komplement i beskrivandet av den pragmatiska förmågan hos barnen med HNS. Conversation Analysis användes för att på ett så öppet sätt som möjligt studera interaktionen och se vilka fenomen som förekom. Samtalsutdragen delades in efter uppgiftsorienterade respektive icke-uppgiftsorienterade samtal beroende på vilka aktiviteter som förekom.</p><p>Resultaten av föreliggande studie visade att barnen med HNS och NH använde sig av både icke-specificerade och specificerade begäranden om förtydligande, och att dessa användes i både uppgiftsorienterat och icke-uppgiftsorienterat samtal. Barnen med HNS använde i större utsträckning det icke-specificerade begärandet "va" i utdragen än vad barnen med NH gjorde. Generella skillnader gällande specificerade begäranden kunde inte ses mellan barn med HNS och barn med NH. Inga tydliga skillnader kunde konstateras mellan barn med HNS och barn med NH gällande vad som föregick respektive följde efter begärandena om förtydligande. Slutligen visades att det inte säkert kan sägas om och hur en hörselnedsättning påverkat den pragmatiska förmågan, även om tendenser i samtalsutdragen indikerar att hörselnedsättningen kan ha inverkat på interaktionen.</p>

<p></p><p>Studies have shown that patients receiving mechanical ventilation in an intensive care unit (ICU), who are entirely dependent on the nursing staff, often experience frustration due to a temporary loss of the voice source. Limited communication is an important factor contributing to patient discomfort. Nursing staff also report communication as frustrating and difficult.</p><p>The aim of the present study is to introduce a neck-type electrolarynx as a communication aid in an ICU, to study the nursing staff experiences of communication with tracheotomized patients receiving mechanical ventilation, and to examine the patient´s experiences regarding communicative abilities. Communication between a ventilator treated, tracheotomized patient and members of the nursing staff was recorded and analyzed according to principles of Conversation Analysis (CA).</p><p>The results show that several members of the nursing staff experience difficulties communicating with tracheotomized patients receiving mechanical ventilation. A majority believe that the conditions for communication could be improved. The results of CA also indicate that an electrolarynx may be an effective and appropriate communication aid for ventilator treated, tracheostomized patients. Further research is needed to broaden the knowledge of<strong> </strong>the electrolarynx as a communication aid for these patients.</p><p>Keywords: communication, mechanical ventilation, electrolarynx, patient experience, nursing staff experience, Conversation Analysis (CA).</p>

Different abilities are of importance to pragmatics, there among hearing. Hearing impairment can affect language development and also pragmatic ability. The aim of the present paper was to study the pragmatic ability in terms of request for clarification in children with Hearing Impairment (HI) in conversation with children with no known hearing impairment, henceforth normally hearing (NH). The present study also describes requests for clarification sequentially in detail, and also highlights points where there may be observable differences between children with and without hearing impairment. Eight conversational pairs consisting of one child with HI and one NH child were studied. Children’s Communication Checklist (CCC) was filled out by the parents and teachers of the children with HI in order to complement the description of the pragmatic ability in children with HI. Conversation Analysis was used in order to make the study of interaction as open-minded as possible. The conversation extracts were grouped according to task or non-task oriented interaction based on the activities that occurred. The results of the present study showed that the children with HI and NH both used non-specific and specific requests for clarification, and that these types of requests were used in both task and non-task oriented interaction. Children with HI used the non-specific request "sorry?" to greater extent in the extracts than children with NH did. In general, no differences in occurrence of specific requests were seen between children with HI and children with NH. As regards to what happened before and after requests for clarifications, no distinct differences could be established between children with HI and children with NH. In conclusion, it is not certain if and how a hearing impairment have affected the pragmatic ability, although tendencies in the conversation extracts indicated that hearing impairment sometimes affected the interaction. / Pragmatik är beroende av många förmågor, däribland hörseln. En hörselnedsättning kan ha inverkan på den språkliga utvecklingen och även den pragmatiska förmågan. Syftet med föreliggande arbete var att studera den pragmatiska förmågan gällande begärande om förtydligande hos barn med hörselnedsättning (HNS) i samtal med barn utan känd hörselnedsättning, hädanefter normalhörande (NH). Studien ämnade belysa begäranden om förtydligande i sekventiell analys, samt om skillnader mellan barn med HNS och NH kunde ses. Åtta samtalspar bestående av ett barn med hörselnedsättning och ett barn med normal hörsel studerades. Children’s Communication Checklist (CCC) fylldes i av föräldrar och lärare till barnen med HNS för att utgöra ett komplement i beskrivandet av den pragmatiska förmågan hos barnen med HNS. Conversation Analysis användes för att på ett så öppet sätt som möjligt studera interaktionen och se vilka fenomen som förekom. Samtalsutdragen delades in efter uppgiftsorienterade respektive icke-uppgiftsorienterade samtal beroende på vilka aktiviteter som förekom. Resultaten av föreliggande studie visade att barnen med HNS och NH använde sig av både icke-specificerade och specificerade begäranden om förtydligande, och att dessa användes i både uppgiftsorienterat och icke-uppgiftsorienterat samtal. Barnen med HNS använde i större utsträckning det icke-specificerade begärandet "va" i utdragen än vad barnen med NH gjorde. Generella skillnader gällande specificerade begäranden kunde inte ses mellan barn med HNS och barn med NH. Inga tydliga skillnader kunde konstateras mellan barn med HNS och barn med NH gällande vad som föregick respektive följde efter begärandena om förtydligande. Slutligen visades att det inte säkert kan sägas om och hur en hörselnedsättning påverkat den pragmatiska förmågan, även om tendenser i samtalsutdragen indikerar att hörselnedsättningen kan ha inverkat på interaktionen.

 Studies have shown that patients receiving mechanical ventilation in an intensive care unit (ICU), who are entirely dependent on the nursing staff, often experience frustration due to a temporary loss of the voice source. Limited communication is an important factor contributing to patient discomfort. Nursing staff also report communication as frustrating and difficult. The aim of the present study is to introduce a neck-type electrolarynx as a communication aid in an ICU, to study the nursing staff experiences of communication with tracheotomized patients receiving mechanical ventilation, and to examine the patient´s experiences regarding communicative abilities. Communication between a ventilator treated, tracheotomized patient and members of the nursing staff was recorded and analyzed according to principles of Conversation Analysis (CA). The results show that several members of the nursing staff experience difficulties communicating with tracheotomized patients receiving mechanical ventilation. A majority believe that the conditions for communication could be improved. The results of CA also indicate that an electrolarynx may be an effective and appropriate communication aid for ventilator treated, tracheostomized patients. Further research is needed to broaden the knowledge of the electrolarynx as a communication aid for these patients. Keywords: communication, mechanical ventilation, electrolarynx, patient experience, nursing staff experience, Conversation Analysis (CA).

Conversation Analysis (CA) is a tool to facilitate analysis of everyday conversations. A small number of studies have used CA as an intervention for people with aphasia and have seen positive effects as an outcome of the intervention. The authors of the present study have not found any other studies where CA was used as an intervention in other target groups. The purpose of this study was to investigate if CA may be used in intervention with an adolescent who uses Bliss. The main participants in the present study, which the intervention was based upon, were a sixteen year old girl who communicates through Bliss, and her assistant. The participants were filmed in everyday situations. The video recordings were transcribed and primarily analysed according to CA principles by the authors. The authors of the present study observed both well functioning and not so well functioning communication patterns. The three interventions were based on video recordings, transcriptions and analyses. During the interventions, the authors of the study discussed patterns in communication with the participants. The participants were then given information about selected transcriptions, video recordings and analyses that the authors considered contained interesting patterns. Focus of each intervention was on turn-taking, repair, topic and non-verbal communication. The results of the intervention showed that certain communication patterns that the authors had previously regarded to be less functioning had subsequently improved in certain aspects. Comparisons made before and after the intervention showed that the girl had been given more emancipation to decide topic of conversation and take own initiative in the communication after the intervention. The results also showed that CA can be used to find new Bliss symbols that could be used in addition to the Swedish Bliss standard chart. In regard to turn-taking, repairs and non-verbal communication, similar patterns were observed prior to and after the intervention was carried out. / Conversation Analysis (CA) tillhandahåller verktyg för att analysera samtal i vardagen. Ett fåtal studier har använt CA i intervention med personer med afasi och har sett positiva effekter av interventionen. Författarna till föreliggande studie har inte funnit några andra studier där CA används som intervention för andra målgrupper. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om CA kan användas vid intervention med en ungdom som använder sig av bliss i kommunikationen. Huvuddeltagarna i studien, som interventionen baserades på, var en 16-årig flicka som kommunicerar genom bliss, samt hennes assistent. Deltagarna filmades i vardagliga situationer. Videoinspelningarna transkriberades och analyserades huvudsakligen enligt CAs principer av uppsatsförfattarna. Kommunikationsmönster, både välfungerande och mindre välfungerande, konstaterades. Videoinspelningarna, transkriptionerna och analyserna låg sedan till grund för de tre interventionstillfällena där nya videoinspelningar utfördes mellan interventionerna. Under interventionerna diskuterade uppsatsförfattarna, tillsammans med deltagarna, mönster i kommunikationen. Deltagarna fick då ta del av utvalda transkriptioner, videoinspelningar samt analyser som ansågs ha intressanta mönster. De områden som interventionerna fokuserade på var turtagning, reparation, samtalsämne och icke-verbal kommunikation. Resultatet av interventionen i studien visar att vissa mönster i kommunikationen, som uppsatsförfattarna innan interventionen ansåg fungerade mindre bra, nu hade förbättrats i vissa avseenden. Jämförelserna innan samt efter intervention visade att flickan givits mer utrymme att bestämma samtalsämne och ta egna initiativ i kommunikationen efter intervention. Resultatet visade även att CA kan användas för att upptäcka vilka nya blissymboler som skulle behövas som komplement till standardblisskartan. Inom områdena turtagning, reparation och icke-verbal kommunikation konstaterades liknande mönster både före samt efter intervention.

I institutionella samtal såsom närståendesamtal mellan en logoped, en närstående till en person med afasi och personen med afasi råder en asymmetri gällande maktförhållandet. Asymmetrin som uppstår i det institutionella samtalet kan innebära att samtalsdeltagaren med minst makt upplever ansiktshot. I samtal ses förståelse som en dynamisk process och när förståelsen innebär ett problem i konversationen störs den pågående aktiviteten. Mottagaren kan lösa problemet som uppstått genom att ge talaren en candidate understanding. Hur kommunikativa strategier används i närståendesamtal är ett relativt obeforskat område och ett viktigt område då närståendesamtal är en vanligt förekommande för logopeder. Syftet med föreliggande studie var därför att undersöka ett antal kommunikativa strategier för att få en gemensam förståelse och minska ansiktshot  vid delgivning av testresultat och rådgivning i närståendesamtal. Tre närståendesamtal mellan logopeder, närstående och i två fall personer med afasi spelades in, transkriberades och analyserades enligt samtalsanalytiska principer (CA). Två logopeder, tre närstående och två personer med afasi medverkade i studien. Totalt omfattade det inspelade materialet en timma och 37 minuter. Deltagande logopeder fick även fylla i ett frågeformulär. Strategier för avdramatisering och förståelse identifierades. Strategierna delades in i två kategorier; avdramatisering av råd och förmedling av testresultat och candidate understandings för att uppnå förståelse. I studien framkom det att candidate understandings ofta initierades av den närstående. Det framkom även att de positiva testresultaten som förmedlades inte avdramatiserades samt att dessa istället ofta framhävdes och att face threatenings acts vid delgivning av negativa testresultat ofta avdramatiserades med hedging. / In institutional interactions such as conversations between a speech and language therapist, a person closely related to a person with aphasia and the individual with aphasia there is an asymmetry considering the power. The asymmetry arising in institutional interactions may mean that the participant with the least power will experience a face threatening act. Understanding is seen as a dynamic process and when understanding is a problem in the conversation the ongoing activity is disturbed. The receiver can solve the problem by giving the speaker a candidate understanding. How these strategies are used in conversations between a speech and language therapist with a person closely related to a person with aphasia is a relatively unexplored field and an important area which is a common for speech therapists. The aim of the present study was to investigate a number of communication strategies in the conversation with a person closely related to a person with aphasia; how understanding was reached and how face threatening acts were reduced when the speech therapists delivered test results and gave counseling. Three conversations between speech and language therapists, persons closely related to a person with aphasia and in two of the recordings the person with aphasia were recorded, transcribed and analyzed according to principles of Conversation Analysis (CA). Two speech and language therapists, three persons closely related to a person with aphasia and two persons with aphasia participated in the study. In total, the recorded material is one hour and 37 minutes. Participating speech and language therapists also filled in a questionnaire. Strategies for mitigation and understanding were identified. The strategies were divided into two categories; strategies to mitigate FTA:s when delivering the test results and counseling, the other categorie was the use of candidate understandings for gaining an mutual understanding. The study revealed that candidate understandings were often initiated by the person closely related to a person with aphasia. The study also revealed that the test results with positive outcome where not mitigated and often emphasized and test results that could be perceived as negative were mitigated with hedging.

Aspergers syndrom (AS) innebär bland annat en begränsning i social interaktion, vilket resulterar i svårigheter inom flera kommunikativa förmågor. Trots dessa svårigheter finns ett begränsat utbud av kommunikativ intervention för personer med AS idag. Syftet med föreliggande studie var att analysera den vardagliga interaktionen hos vuxna personer med AS för att få fram ett underlag för hur en kommunikativ intervention skulle kunna utformas. Föreliggande studie bestod av en intervjudel och en videodel. I intervjudelen ingick sju deltagare och i videodelen ingick två deltagare. Intervjudelen bestod av semistrukturerade intervjuer, där deltagarnas uppfattning om sin egen och omgivningens kommunikation, medvetna strategier för att underlätta kommunikationen samt erfarenheter och preferenser för intervention undersöktes. Intervjudelen analyserades med metoden innehållsanalys. I videodelen spelades två videofilmer av vardaglig interaktion in. Videofilmerna analyserades med Conversation Analysis (CA) och deltagarnas interaktionella styrkor och svårigheter belystes genom detta.Innehållsanalysen resulterade i tio kategorier som åskådliggör olika aspekter av kommunikation hos personer med AS ur deras eget perspektiv. Majoriteten av deltagarna var intresserade av att medverka i kommunikativ intervention. Vid analys av videofilmerna framkom att reparationer och organisation av samtalsämnen kan utgöra kommunikativa svårigheter. Uppbackningar visade sig utgöra en kommunikativ styrka. Utifrån studiens samtliga fynd föreslår uppsatsförfattarna en varierad intervention där gruppintervention och individuell intervention varvas. Exempel på kommunikativa förmågor som kan tränas är reparation, organisation av samtalsämnen samt uppbackningar. Individens närmaste omgivning bör integreras i interventionen. I interventionen bör även filmning av verkliga situationer ingå, vilka med fördel kan analyseras med CA. Träning av enskilda kommunikativa beteenden kan bland annat genomföras med hjälp av rollspel. Då resultatet av både intervju- och videodelen tyder på stora individuella skillnader är det av stor vikt att individanpassa interventionen. / Asperger syndrome (AS) results, among other things, in a deficit in social interaction. This deficit causes difficulties with several communicative abilities. Still, there is a limited range of communicative intervention programs for people with AS. The aims of this study were to analyze the interaction in the daily life of adults with AS, to further be able to construct a foundation for the design of future intervention programs. The study consisted of an interview part and a video part. Seven individuals participated in the interview part and two in the video part. The interview part consisted of semi-structured interviews, where the following aspects were investigated: how the participant experienced her/his own and the surrounding’s communicative abilities, conscious strategies to facilitate the communication, and lastly, experiences of and preferences for intervention. The interview part was analyzed with content analysis. Regarding the video part, two film clips were recorded. The film clips were analyzed with Conversation Analysis (CA), in order to describe the interactional strengths and difficulties of the participants.The content analysis resulted in the identification of ten categories, which highlight different aspects of communication in individuals with AS from their own perspective. The majority of the participants showed an interest in participating in communicative. The analysis of the film clips indicated that repair and organization of topics may be problematic areas in the communication of individuals with AS. Continuers proved to be a communicative strength. Considering all of the results in this study, the authors suggest a varied intervention, where group and individual intervention are combined. Examples of communicative abilities that can be practiced are repair, organization of topics and continuers. People close to the individual with AS should be integrated in the intervention. Video recordings of real life situations should be part of the intervention and may advantageously be analyzed with CA. The practice of specific communicative behaviors can be carried out using role-playing. Since the result of both the interview and the video part suggest great individual differences, it is of great importance that the intervention is based on individual abilities.

Afasi är ett samlingsbegrepp för förvärvade språkstörningar. Symptomen förekommer i högst utsträckning hos personer som drabbats av en stroke. Personer som drabbats av någon typ av afasi upplever ofta att deras kommunikativa förmåga i hög grad begränsats efter insjuknandet, vilket kan leda till stor eller mycket stor social inskränkning. De psykologiska faktorer som påverkas rör kognition och emotion, sociala strukturer och relationer, exempelvis personliga relationer, yrkesliv eller utbildning. Därmed relateras de psykosociala konsekvenserna av afasi till hur tillståndet påverkar vardagslivet och förmågan till att interagera med den sociala omgivningen. Idag sker intervention för personer med afasi individuellt och gruppintervention eller anhöriginkludering ses som sekundära komplement till den individuella behandlingen. I föreliggande studie undersöks en form av intervention där personer med afasi och deras anhöriga gemensamt får ta del av kommunikativa strategier och tilldelas individanpassade råd. Inspiration har hämtats från den befintliga anhöriginkluderande metoden SPPARC. Målet med interventionen var att den vardagliga kommunikationen skulle stärkas och effektiviseras. Interventionen skedde under en fem veckor lång period och utförts i två olika konstellationer; ett par och en mindre grupp. Gruppkonstellationerna har sedan jämförts med varandra. Båda koncepten utvärderades positivt av deltagarna. De förefaller därmed vara tillämpbara båda två, men beroende på deltagarnas förväntningar och psykosociala behov kan något av koncepten föredras på ett individuellt plan. Resultatet av föreliggande studie indikerar att det finns ett psykosocialt behov av att inkludera anhöriga till personer med afasi i intervention. En ökad medvetenhet hos deltagarna noterades gällande flera av de kommunikativa strategier som behandlades under interventionens gång, bland annat gestikulering och prompting. Deltagarnas utvärdering av perioden tyder på att interventionsperioden framför allt fungerat som ett forum för samtal kring afasi och kommunikation och att den har tjänat sitt syfte i psykosocial bemärkelse. Deltagarna uppgav dock under utvärderingen att interventionen är bäst lämpad som en tidig insats efter personen med afasis insjuknande.

Allt fler personer lever med eller har en nära anhörig som lever med en demenssjukdom. En demenssjukdom leder till kognitiva nedsättningar som påverkar individens kommunikation. Deltagande i social interaktion är vitalt för en god livskvalitet samt känsla av själv, värde och identitet hos personer med demenssjukdom. Interaktion där personer med demenssjukdom deltar påverkas av de kommunikationssvårigheter som följer demenssjukdomen, men också av samtalspartners syn på personen med demenssjukdom. Föreliggande studie undersöker interaktion som involverar personer med demenssjukdom med fokus på hur kunskapande manifesteras i interaktionen, hur personer med demenssjukdom positionerar sig själva och positioneras av andra som personer som kan någonting samt vilken betydelse som positionering har för personer med demenssjukdoms deltagande i social interaktion. Kunskapande har definierats som ett aktivt görande av kunskap genom mellanmänsklig interaktion. Data har utgjorts av totalt 30 timmar audio- och/eller videoinspelning av naturligt förekommande interaktion där personer med demenssjukdom deltar, från vilken 14 representativa samtalsexempel lyfts fram. Vid analys har multimodal interaktionsanalys samt positioneringsteori använts. Analysen visar att kunskap kan manifesteras hos personer med demenssjukdom genom kunskapande, en dynamisk process där kunskap förhandlas fram genom samtal. Att positioneras som samt positionera sig själv som kunnande verkar ha en positiv effekt på personer med demenssjukdoms möjlighet att ge uttryck för sin kunskap. Personer med demenssjukdom kan således vara delaktiga i kunskapandeprocesser och de sociala situationer som ligger till grund för kunskapandet. Kliniska och praktiska implikationer kring främjandet av deltagandet i social interaktion hos personer med demenssjukdom presenteras. En demenssjukdom medför förändrade förutsättningar för social interaktion men viktigt är att se till individens styrkor och bevarade förmågor samt ge individen förutsättningar för att kunna delta i samtal och ge uttryck för sin kunskap. / An increasing number of people live with dementia or have a close relative who does so. Participation in social interactions is vital for sustaining quality of life and a feeling of self, value and identity in people with dementia. Dementia causes cognitive impairments that affect the person’s ability to communicate. Interactions in which people with dementia participate are influenced by the communicative difficulties that arise as a result of the disease, but also by the conversational partner’s view of the person with dementia. The present study investigates interactions involving people with dementia, focusing on how knowledging is manifested in the interaction, how people with dementia position themselves and are positioned by others as people with knowledge, and what effects this positioning has on the participation of people with dementia in social interactions. Knowledging is defined as the active making of knowledge through interpersonal interactions. The data consists of 30 hours of audio and video recordings of naturally occurring conversations in which people with dementia participate, from which 14 representative conversational examples were highlighted. Multimodal interaction analysis and positioning theory were used in the analysis. The analysis revealed that knowledge can be manifested in people with dementia through knowledging, a dynamic process in which knowledge is negotiated through conversation. Being positioned as knowing by others, as well as positioning oneself as knowing, seems to have a positive effect on the ability to express knowledge in people with dementia. People with dementia can therefore be involved in knowledging processes and the social situations that form the basis of knowledging. Some potential clinical and practical implications of promoting the participation of people with dementia in social interactions are suggested. Dementia changes the conditions for social interaction, but it is important to highlight each individual’s strengths and retained abilities and provide them with the conditions for participating in interactions and expressing their knowledge.