Uppsatsen handlar om att granska vilka regler och vad som gäller angående tvångslicens av läkemedel. Detta är ett väldigt aktuellt ämne med tanke på den diskussionen som pågår rörande förslaget om att slopa patenträtten för att bekämpa covid-19 eftersom tvångslicens inte anses vara tillräckligt som åtgärd. Den reglering som finns om tvångslicens hittas i en internationell överenskommelse som kallas för TRIPS-avtalet och som ska fungera som en internationell standard för hur länder ska utforma de regler som finns på det immaterialrättsliga området. I TRIPS-avtalet regleras vissa undantag till den ensamrätten som patent innebär. I artikel 31 regleras just tvångslicenser. För att kunna erhålla en tvångslicens ställs ett antal krav. Till exempel måste det ansökande landet på ett rimligt sätt ha försökt träffa avtal om licens, men inte nått framgång inom en skälig tid. Det finns undantag för när detta inte är nödvändigt, till exempel vid en nationell krissituation. Tvångslicenser får enbart användas för det syftet och den tidsperiod som det har beviljats för. Patenthavaren ska även erhålla en skälig ersättning för licensen. Ursprungligen var tvångslicens endast tillåtet för användning inom landet, men inte för export. Detta har dock ändrats genom Doha-deklarationen och gav möjligheten genom dess implementeringsbeslut till att exportera läkemedel som framställts från tvångslicens. I samband med ändringen förtydligades också att TRIPS-avtalet ska tolkas så att det inte står i vägen för ländernas förmåga att skydda dess invånare och deras hälsa. Avtalet ska även tolkas för att främja tillgången på läkemedel för allmänheten.  TRIPS-avtalet och dess bestämmelse om tvångslicens i artikel 31 är ju en internationell överenskommelse och fungerar därför som en slags minimistandard för medlemsländerna. För att bestämmelsen ska gälla måste den införas i medlemsländernas lagstiftning. I uppsatsen tas det upp hur olika länder har inkorporerat bestämmelsen om tvångslicens. Eftersom TRIPS-avtalet är en internationell standard ser ländernas lagstiftning något olika ut. I uppsatsen tas även tidigare fall på området upp. Det som tas upp är några av de ungefär 20 fall där tvångslicens faktiskt tidigare har använts. I de flesta fallen handlar det om medicin för HIV/AIDS. De länder som har använt sig av förfarandet är bland annat Thailand, Malaysia och Indien. Brasilien har också använt sig av förfarandet som ett medel i förhandlingar med läkemedelsföretag, men inte fullfört processen eftersom parterna kunde nå en lösning ändå. Rwanda och Kanada har också använt tvångslicens för att exportera läkemedel enligt implementeringsbeslutet.  Det finns ett antal fall då tvångslicens har använts, men det har inte använts i så stor utsträckning och inte i en sådan situation som covid-19. Vissa parter menar därmed att tvångslicens inte kan och inte är anpassat för att användas i den situationen som vi befinner oss i nu. De anser därmed att den enda lösningen för att producera tillräckligt med vaccin mot covid-19 är att tillfälligt slopa patenträtten. Med anledning av den diskussionen som pågår kommer uppsatsen att mynna ut i en analys där följande frågor besvaras. Vad krävs egentligen för att tvångslicensiering ska kunna användas? Kan det tillämpas för covid-vaccin? Kan tvångslicens användas vid pandemier eller är den enda lösningen vid sådana situationer att slopa patenträtten helt? Är systemet för tvångslicensiering tillräckligt bra och effektivt för att användas?

Syftet med studien var att undersöka hur åtta vårdnadshavare ser på relationsskapandet mellan förskola och hem och om Covid-19 pandemin påverkat deras relationer till förskolan. Datainsamlingen genomfördes med en kvalitativ datainsamlingsmetod, med semistrukturerade intervjuer som verktyg för att samla in de material som ligger till grund för studien. Det insamlade materialet har bearbetats utifrån en tematisk analysmetod och resultatet analyseras sedan utifrån Lev Vygotskijs sociokulturella teori. Resultatet visar att kommunikation, information och samarbete är de viktigaste delarna för att skapa en god relation mellan förskolan och hem. Under Covid-19 pandemin har relationerna till förskolan blivit påverkade, då de tidigare nämnda viktiga delar blivit allt mer bristfälliga.

Doctor Educationis / President Cyril Ramaphosa first addressed the nation regarding the Covid-19 pandemic on the 15th of March 2020, when he announced the national state of disaster in terms of the Disaster Management Act (DMA) to prevent the rise of Covid-19 infections.1 On the 23rd of March 2020 in his second address, the President announced a national Lockdown, initially for 21 days, and outlined more stringent interventions to limit the transmission of the coronavirus and to mitigate its economic and social impact.2 Since then, there have been at least four sets of directions issued to the provinces and municipalities in terms of the Disaster Management Act, with the first set of directions to provinces and municipalities taking effect on the 25th of March 2020. The purpose of the directions issued to municipalities were to direct municipalities in respect of the following matters in response to Covid-19 namely, the provision of water and sanitation services, hygiene education, communication, and awareness. For the purposes of this research, the word coronavirus will be used interchangeably with Covid-19. The first set of directions titled ‘COGTA COVID-19 Disaster Response Directions 2020’ took effect on the 25th of March 2020.3 The directions stipulated that no council meetings outside the District Command Centre meetings may be undertaken during the initial 21 Day Lockdown period, or any other extended period that may be declared. Since then, there have been amendments to these directions. The directions which commenced on the 3rd of July 2020, as far as local governance is concerned, stated that municipalities and municipal entities could convene council meetings.

No description available.

No description available.

Introduction: Various drugs are being used against the symptoms caused by COVID-19, without being approved for these purposes. Many of these drugs have small safety margin and very risky adverse effects on health, a reason why they require prescription and, above all, medical monitoring and follow-up. Unfortunately, there are many cases of self-medication in Peru and Bolivia that require prompt management. Objective: To carry out a systematic review of the scientific literature that presents evidence about the effectiveness and adverse reactions of the drugs currently used against COVID-19 in Peru and Bolivia. Methods: Qualitative research based on the systematic review of the scientific literature available in PubMed, as well as in the national regulations of Peru and Bolivia related to the etiology, epidemiology, symptoms, as well as treatments approved and discontinued by both countries since the exacerbation of the COVID-19 crisis and the completion of clinical studies to date. Conclusions: The drugs used in Peru and Bolivia for treating COVID-19 have side effects and possible risks to the health of people who unfortunately self-medicate. Greater control of these drugs is required to avoid their free acquisition, and to improve the national and regional strategy to evaluate the possible symptomatic treatments of COVID-19, taking into consideration the high probability of survival of the disease and the risk posed by using these drugs, which, in the future, could cause serious adverse effects on public health in the two countries. / Revisión por pares

The purpose of this study is to investigate which groups of individuals are less likely to follow the authorities’ recommendations during the COVID-19 pandemic in Sweden. The thesis aims to explain the decision-making of these individuals during a pandemic based on the theory of Expected Utility. A linear probability model is estimated in addition to a logistic regression. The study finds that the estimated effect of gender and age are significantly different from zero when considering socioeconomic control variables. The results suggest that older individuals’ expected utility is higher when following the recommendations. For men as well as younger individuals, the theory needs an extended analysis including factors from a behavioural economics point of view. This paper is an addition to an increasing number of studies conducted on the COVID-19 pandemic. / Syftet med studien är att undersöka vilka individer som är mindre sannolika att följa de allmänna råd och rekommendationer som myndigheter uppmanar till under COVID-19 pandemin i Sverige samt att konkretisera potentiella bakgrunder till varför vissa individer väljer att inte följa de utifrån teorin om förväntad nytta. Tidigare studier har visat att män och yngre individer är mindre benägna att följa restriktioner under andra pandemier. Mot den bakgrunden formulerades uppsatsens hypoteser att män och yngre individer är mer sannolika att inte följa rekommendationer under pandemin i Sverige. En linjär sannolikhetsmodell och en logistisk regression estimerades, där ålder och kön var determinanter mot en binär utfallsvariabel definierad som 0 = följer rekommendationer och 1 = följer inte rekommendationer. Resultatet visade att kön och ålder uppvisade en effekt signifikant skild från noll även efter socioekonomiska kontroller. Utifrån förklaringsmodellen tyder resultatet på att äldre individer har en hög förväntad nytta av att följa rekommendationer. För män och yngre individer behöver teorin hämta stöd från beteendeekonomin. En fördjupande analys av individers riskpreferenser rekommenderas i framtiden för att ge tydliga rekommendationer till olika grupper i samhället.

Kontroll och styrning av anställda har varit och är ett centralt tillvägagångssätt inom arbete för att nå effektivitet och produktivitet. I takt med arbetets utveckling och förändring har styrning av anställda gått från en mer direkt kontroll till en alltmer indirekt sådan, där fokus är att påverka individens inre känslor för att i sin tur kunna kontrollera hen. En viktig komponent för att kunna använda verktyg för kontroll av anställda har varit att de är närvarande på arbetsplatsen. Syftet med studien är att undersöka hur kontroll och styrning tar sig i uttryck när en organisations anställda går från att arbeta på kontoret till att arbeta hemifrån till följd av Covid-19-pandemin. Studiens teoretiska utgångspunkt är normativ styrning genom identitetsreglering. Sju kvalitativa intervjuer med respondenter från ett familjeägt företag har genomförts, där två innehar en ledande position i företaget och resterande fem är medarbetare inom skilda avdelningar. Resultatet av studien visar att det har funnits en tydlig, genomarbetad normativ styrning på arbetsplatsen som i sin tur har präglat de anställda när de nu arbetar hemifrån. De anställda identifierar sig med företaget trots hemarbete vilket har möjliggjort att ledning fortsatt kunnat använda sig av identitetsreglerande styrning där tillit och tillhörighet gentemot familjeföretaget spelat stor roll. Hemarbetet har medfört vissa förändringar och utmaningar där resultatet visar att företaget idag använder sig av en kombination av direkt och indirekt styrning med hjälp av digitala tillvägagångssätt. / Control and management of employees has and is a central activity in organizations to achieve efficiency and productivity. In step with the development and change of work, control and management of employees has gone from a more direct control to an increasingly indirect control, where the focus is on influencing the individual's feelings in order to be able to control them. An important component for being able to use tools to control employees has then been that they are present at the workplace.The purpose of this study has been to investigate how control and governance is expressed in an organization, where a forced situation because of Covid-19 has led to staff being forced to switch from office work to working from home. The theoretical standing point of the study is normative control through identity regulation. Seven qualitative interviews with respondents from a family-owned company have been conducted, where two hold a leading position in the company and the remaining five are employees in different departments.The results of the study show that there was a clear, elaborate normative control in the workplace which in turn has characterized the employees when they now work from home.This has resulted in the employees identifying with the company despite working from home, which has made it possible for management to continue to be able to use identity-regulated management where trust and belonging plays a major role. Working from home has led to certain changes and challenges where the results show that the company today uses a combination of direct and indirect control with the help of digital approaches.

Objetivo: Evaluar la asociación entre la actividad física y el aislamiento social obligatorio por el COVID-19 en los estudiantes de carreras de Ciencias de la Salud y Administración y Negocios del deporte en una universidad privada de Lima, Perú. Métodos: Estudio de tipo cuantitativo, longitudinal, retrospectivo. La población será encuestada de forma virtual, a través de una encuesta elaborada en Google Forms durante las dos primeras semanas del mes de junio de 2020. Se evaluará la actividad física en los periodos antes y durante el aislamiento social obligatorio, decretado por el Estado peruano.

The coronavirus disease 2019 (COVID-19, i.e., C-19) pandemic promulgated psychological distress among employees across the United States, necessitating the examination of its consequential negative impact. By drawing upon conservation of resource and scarcity theory, this research develops a theoretical model that demonstrates how employees’ psychological distress triggered by the C-19 pandemic (C-19PD) sways their task performance, organizational citizenship behavior (OCB), and work withdrawal via work engagement. As first-stage moderators, I propose core self-evaluations (CSE), servant leadership, and perceived organizational support (POS) as moderators of the link between C-19PD and work engagement. As second-stage moderators, I propose task interdependence, constraints, and telecommuting intensity as moderators of the link between work engagement and task performance, OCB, and work withdrawal. An individual-level survey study was designed to gather a data set of 275 currently employed workers from four public universities in the U.S., and the mediation hypotheses were supported. However, the moderating effects of CSE, servant leadership, and POS (i.e., first stage moderators) and task interdependence, constraints, and telecommuting intensity (i.e., second stage moderators) were not supported. Implications for theory, limitations, future research directions, and practical applications are discussed.