This text offers an analysis of the power apparatuses (dispositifs) employed in the management of the early 21st century Covid-19 pandemic. The paper is divided into two sections. The first part is oriented both towards a charac- terization of the mode of government that preceded the onset of the viral disease and towards an exposition of the power apparatuses it instrumentalized. This mode of go- vernment is referred to in the text as «capitalistic gover- mentality», a practice combining regimes of knowledge, economically encoded materialities, subjective formations and power apparatuses in order to maintain the valorization of private capital. The second part exposes the ways in which the apparatuses of capitalistic governmentality are modified and articulated in the context of the pandemic, through a phenomen given the provisional name of «viropolitics».

Este artículo centra su análisis en el proyecto «Sin filtro», impulsado por el Teatro Británico en Lima, como respuesta a la crisis del sector de las artes escénicas en el Perú, en el marco de la emergencia nacional por la COVID-19 que se inició el 16 de marzo de 2020 y que se ha mantenido durante el desarrollo de la presente investigación. El artículo toma como objeto de análisis las cuatro obras que se escribieron y produjeron como parte de la primera etapa del proyecto. De esta manera, se busca reflexionar, describir y analizar los factores de un nuevo proceso creativo, a propósito del mencionado proyecto, y se intenta indagar hasta qué punto es posible la creación escénica a través de un soporte virtual, como respuesta a un contexto que ha obligado a cerrar la totalidad de los teatros en el mundo y ha dejado al sector casi totalmente en el desempleo.

Objetivo: Presentar las características del suicidio adolescente, durante el periodo de confinamiento por pandemia en el año 2020 en el Ecuador, para con su conocimiento atender las necesidades de salud mental en este grupo etario. Método: Se realizó un estudio observacional, descriptivo, de corte transversal retrospectivo, con la información de la base de datos de muertes violentas del Ministerio de Gobierno, desde el 17 de marzo al 13 de septiembre que duró el estado de excepción. El análisis se llevó a cabo por provincia, sexo, edad, método de suicidio y frecuencia en días de ocurrido el evento. Se estimó la tasa de mortalidad de suicidio (por 100 000 habitantes) para cada provincia. Todos estos resultados se compararon con estadísticas del 2019 durante el mismo periodo de tiempo. Resultados: Durante el confinamiento por estado de excepción en el año 2020 en el Ecuador, se registraron 97 suicidios en adolescentes de entre 10 a 19 años de edad. Se estimó el número más alto en varones de 15 a 19 años, siendo la edad más frecuente a los 19. El día con más frecuencia de levantamiento de cadáveres fueron los lunes, y el modo preferido de suicidio fue la ahorcadura con 81 casos reportados, seguido con diferencia de la intoxicación y envenenamiento. Conclusiones: Las características del suicidio adolescente durante la pandemia por COVID-19 en Ecuador indican que merece una atención especial en nuestro medio, al tratarse de un problema de salud pública.

The Coronavirus Anxiety Scale (CAS) was recently developed to assess dysfunctional anxiety related to COVID-19. Although different studies reported that the CAS is psychometrically sound, it is unclear whether it is invariant across countries. Therefore, the present study aimed to examine the measurement invariance of the CAS in twelve Latin American countries (Argentina, Bolivia, Chile, Colombia, Cuba, Ecuador, El Salvador, Guatemala, Mexico, Paraguay, Peru, and Uruguay). A total of 5196 people participated, with a mean age of 34.06 (SD = 26.54). Multigroup confirmatory factor analysis (CFA) was used to examine the measurement invariance of the CAS across countries and gender. Additionally, the graded response model (GRM) was used to provide a global representation of the representativeness of the scale with respect to the COVID-19 dysfunctional anxiety construct. The unidimensional structure of the five-item CAS was not confirmed in all countries. Therefore, it was suggested that a four-item model of the CAS (CAS-4) provides a better fit across the twelve countries and reliable scores. Multigroup CFA showed that the CAS-4 exhibits scalar invariance across all twelve countries and all genders. In addition, the CAS-4 items are more informative at average and high levels of COVID-19 dysfunctional anxiety than at lower levels. According to the results, the CAS-4 is an instrument with strong cross-cultural validity and is suitable for cross-cultural comparisons of COVID-19 dysfunctional anxiety symptoms in the general population of the twelve Latin American countries evaluated.

Under 2019 drabbade covid 19 hela världen och även skolan har drabbats av pandemin liksom andra verksamheter i Sverige. Universitet, Folkhögskolor och gymnasieskolor har omvandlat klassrumsundervisning till distans/fjärrundervisning. Syftet med studien är att öka kunskap om engelsklärares erfarenheter av att undervisa nyanlända elever under covid 19 pandemin. För att belysa engelsklärares upplevelser av distansundervisning har jag valt att använda kvalitativ metod för insamling av material i form av semistrukturerade intervjuer. Sex lärare inom grundskola 7–9, som jobbar med att undervisa i engelska för nyanlända elever på olika skolor, intervjuades. Lärarna måste både stödja eleverna i engelska och samtidigt ge dem tillräckliga digitala kunskaper. Studien visade att lärarna upplevde att problemet inte var bristande digital kompetens utan problemet var pedagogiken under distansundervisningen. Resultaten visar att lärarna upplevde en stor brist i elevernas kunskaper gällande både engelska och digital kunskap. De två problemen existerar parallellt och tillsammans är det en utmaning för lärarna att stödja elevers utveckling och kunskapsinhämtning. Vidare forskning behövs för att ge en tydlig bild av pandemins påverkan på undervisningen.

When the COVID-19 pandemic first reached Ottawa, Canada in March 2020, the lives of nearly all residents were dramatically impacted. From the loss of jobs to the loss of loved ones, many experienced an intense period of loneliness, fear, and uncertainty. This thesis explores residents’ experiences of the pandemic in Ottawa and how these were shaped by the state’s response to COVID-19, namely its public health and economic response. It is based on fieldwork conducted during the first waves of COVID-19, which combined participant observation, interviews, and online observation. It begins by exploring how the state called on residents to take responsibility for public health, thereby enacting a certain type of citizenship, and the ethical striving of my interlocutors to become responsible. It then focuses on how state officials urged people to use their common sense at the limits of state advice and how my informants attempted to cultivate their ability to make safe decisions. Lastly, it analyzes how the introduction of CERB, a social program that targeted un- and underemployed Canadians, renewed public discourse about the purpose of welfare and how the program served as a technology of government that encouraged applicants to reflect on their receipt of the benefit.

Covid-19 pandemin slog till plötsligt och intensivt och på kort tid gjordes förändringar inom hälso- och sjukvården över hela världen. Sjukvården drabbades hårt av pandemin med långa vårdköer som konsekvens och sjuksköterskor som inte hann återhämta sig. Patienter som smittats med viruset kände först att det var overkligt, hur kunde de bli smittade som vidtagit åtgärder som att använda munskydd och hålla en god hygien. Basala hygienrutiner blev viktigare än någonsin och Florence Nightingales lära om hygien användes som en del i bekämpandet av covid-19. Det är viktigt att ta vara på sjuksköterskors erfarenheter av pandemin för att kunna rusta vården ifall ytterligare en pandemi skulle slå till i framtiden. Därav vill författarna med denna studie belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda under covid-19 pandemin. En litteraturstudie genomfördes där åtta kvalitativa artiklar granskades och analyserades. Resultatet ledde till två teman: Ta sig ut på andra sidan och Insidan av rustningen där underkategorierna belyste upplevelser som snabba förändringar, rädsla för smitta, brist på skyddsutrustning, utmanande situationer och hanteringen av dem, och hur de fick agera anhöriga som stöd när patienterna blev isolerade. Detta mynnade ut i en diskussion där författarna beskrev andra artiklar som dels bekräftade resultaten men också artiklar som visade på motsatta resultat.

Syftet med denna studie är att ur ett anknytningsperspektiv undersöka pedagogernas erfarenheter av förskolebarns beteende under inledningsskedet av Covid-19 utbrottet och hur pedagogernas upplevelser av att utbrottet av Covid-19 år 2020 har förändrat verksamhet och undervisning i förskolan. Anknytningsteorin har använts i studien som ett centralt teoretiskt perspektiv för att studera pedagogernas erfarenheter ur ett anknytningsperspektiv samt också pedagogernas förhållningsätt i verksamheten till barnen och för att kunna beskriva de beteendeförändringar som pedagogerna har sett hos barnen under utbrottet av Covid-19 med hjälp av centrala begrepp inom anknytningsteorin. Metoden som användes var kvalitativ, i form av intervjuer. Dessa skedde utifrån ett strukturerat intervjuformulär och medverkande intervjupersoner var alla verksamma inom förskolor i södra Skåne.Studiens resultat visar att det har skett förändringar i både verksamhet och i undervisning inom förskolan sedan utbrottet av Covid-19. Pedagogerna beskriver i resultatet att barnen visar anknytningsbeteende som att barnen vill bli burna, är ledsna och oroliga. Resultatet visar att barnen använder specifika pedagoger som trygg bas och säker hamn när de vill utforska den nya miljön eller när barnen känner sig ledsna under sammanslagningen. Resultatet visar att barnen sätter pedagogerna i en anknytningshierarki då barnen enligt pedagogerna gärna går till den pedagog som funnits på den tidigare avdelningen innan sammanslagningen skett.

This thesis explores the drivers of the commitment of volunteers that support migrants. It aims at investigating the reasons that lead people to decide to get involved in solidarity action with migrants through the case study of Grenoble and the Isère department, in France. Through qualitative interviews with volunteers and coordinators from solidarity organizations in the geographical area, this ethnographically inspired research identifies factors participating to the birth of solidarity action. Beyond finding that there is never one reason for people to get involved, the study identifies internal and external drivers of the commitment and the mechanisms within which they operate. It concludes that a combination of internal and external factors resulted in the volunteers getting involved physically in helping migrants. Additionally, it contributed to the discussion on solidarity, including its political dimension, and generated findings about motives for volunteering that may benefit civil society actors supporting migrants.

No description available.