Syftet med denna undersökning är att undersöka hur införandet av undervisningsbegreppet i läroplanen för förskolan har påverkat verksamheten samt hur covid-19 pandemin påverkat verksamheten. Det sociokulturella perspektivet används för att förstå undervisningen och hur den planeras för samt bedrivs i förskolan. Begreppen mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen bidrar till analysen genom att se lärande i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv. Semistrukturerade intervjuer används för att undersöka förskolans verksamhet ingående. Delstudierna är kvalitativa och uppdelade efter förskolans yrkeskategorier. Delstudie ett utgår från förskollärarnas syn och delstudie två utgår från barnskötarnas syn på undervisning och covid-19s påverkan på verksamheten.   Delstudiernas resultat visar i stora drag att både förskollärare och barnskötare bedriver undervisning i förskolan. Undervisningsbegreppet har påverkat verksamhetens form och respondenterna är eniga om att pandemin har påverkat verksamheterna och möjligheterna till att planera och bedriva undervisning. Planering lyfts som en viktig aspekt vilket tar sin utgångspunkt i barnens tidigare erfarenheter och intressen. Vidare lyfter respondenterna att det är roligt och meningsfullt att bedriva undervisning med barnen och följa deras utveckling.   Studiens titel är delvis tagen från en förskollärares svar på en intervjufråga och hela förskollärarens svar återfinns på sidan 23 i studien.

Desde la década de los noventa, las sociedades del planeta se vieron articuladas, en distintas medidas y proporciones, en una nueva dimensión comunicativa gracias al desarrollo de las nuevas tecnologías de la información.

Introducción: Desde el registro de los primeros casos de COVID-19 en México, se han derivado una serie de respuestas emocionales caracterizadas por miedo y estrés. Dicho impacto emocional se debe en gran medida a la inundación de información paralela a las fases de la pandemia y la transición entre ellas y la percepción que los individuos tienen de la enfermedad. El objetivo del presente trabajo fue comparar la percepción del COVID-19 entre la fase 1 y 2 de la pandemia y entre los medios de información usados para informarse en población mexicana. Métodos: Considerando un muestreo en cadena, se realizó un estudio comparativo en el que se diseminó por medio de correo electrónico y redes sociales una batería de evaluación que respondieron 1560 participantes. Resultados: La preocupación por las consecuencias del COVID-19 y su impacto emocional incrementaron al pasar de la fase 1 a la fase 2 de la pandemia. Además, se identificó que el impacto emocional fue mayor en quienes se informaron a través de Facebook® y televisión. Conclusiones: La pandemia tendrá un impacto emocional progresivo en medida en que avancen sus fases y en la importancia de informarse en medios adecuados para prevenir consecuencias emocionales.

Bakgrund: Tidigare forskning lyfter patienters upplevelser hur vården erfarits under covid-19 pandemin. Det framkom både positiva och negativa faktorer gällande omvårdnaden. Patienter kände en trygghet samt en rädsla med den existerande skyddsutrustningen. Detta skapade stora svårigheter för god omvårdnad. Kring patienters erfarenheter framkom två teman, patienters erfarenheter att vara sjuk i covid-19 och patienters erfarenhet av att vårdas i samband med covid-19. Där det beskrivs att vara sjuk respektive att vårdas i covid-19. Syfte: Syftet var att översiktligt beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter som insjuknat i covid-19. Metod: Allmän litteraturöversikt. 13 samtliga kvalitativa artiklar analyserades utifrån dess syfte, metod och resultat. Resultat:  Resultatet är av både bristande faktorer som positiva. Där de negativa följderna som pandemin gav med sig identifieras. Men också vilka positiva ögonblick som skapades under vårdandet. Där sjuksköterskor beskriver sin erfarenhet av att vårda under pandemin. Detta framkom genom de artiklar som analyserades och resulterade i fyra teman: att känna rädsla, att inte räcka till, när patientsäkerheten brister och positiva ögonblick av vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskor ifrågasatte om omvårdnaden verkligen var evidensbaserad. Hur stress och brist på resurser påverkade omvårdnadssituationer. Med tiden blev omvårdnaden säkrare och nya perspektiv skapade en grund för att vårda under en pandemi. / Background: Previous research highlights patients' experiences of how caring was during the covid-19 pandemic. Both positive and negative factors emerged regarding nursing. Patients felt a sense of security and a fear with the existing protective equipment. This created great difficulties for good nursing. Around patients' experiences there is two themes, patients' experiences of being ill with covid-19 and patients experience of being cared in pertinence with covid-19. Where it is described to be ill and to be cared for in covid-19. Aim: The aim was to give a general description of nurse’s experience of caring for patients who have developed covid-19. Method: General literature review. The 13 qualitative articles were analyzed based on their aim, method and results. Result: The result is both lack of factors and positive ones. Where the negative consequences of the pandemic are identified. But also, what positive moments were created during the care. Where nurses describe their experience of caring during the pandemic. This emerged through the articles who were analyzed and resulted in four themes: feeling fear, not lasting out, when patients safety is deficiency and positive moments of care. Conclusion: Nurses questioned whether nursing was evidence – based.How stress and lack of recourses affected nursing situations. Over time, nursing became more secure and new perspectives created a basis for nursing during a pandemic.

After two years of having identified in Wuhan - China the respiratory infection caused by SARS-CoV-2 that has caused the last global pandemic, we continue to experience the uncertainty of what is known, what is not yet known and observing what that the pandemic is leaving us. Among the many health problems that have been caused by the pandemic, stomatological problems have not only increased due to lack of care, but also some epidemiological data that characterized them have changed. Thus, temporomandibular disorders (TMD) have almost doubled in number in adolescents and young adults, which is associated with the multiple adverse psychological reactions that have generated excessive fear, anxiety and depression due to the COVID-19 pandemic. The purpose of this publication is to present a review of the current context of temporomandibular disorders.

Bakgrund: Kommunal hemsjukvård innebär att enskilda personer får hjälp med hälso- ochsjukvård i hemmet av legitimerad personal eller genom delegering. Specialistsjuksköterskanmöter patienter genom sjukdomsförebyggande, sjukvårdande eller hälsofrämjande åtgärder.Våren 2020 drabbade Covid-19 pandemin världen och restriktioner med begränsning avfysiska och sociala kontakter infördes för att minska smittspridning. För att öka kunskap omhur specialistsjuksköterskor kan stödja hemsjukvårdspatienter är det av vikt att inhämtaerfarenheter från hemsjukvård i samband med Covid-19 pandemin.Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter från hemsjukvård i samband medCovid-19 pandemin.Metod: Studien utgår från en kvalitativ explorativ design med induktiv ansats. Åttainformanter har intervjuats enskilt. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Initialt saknades kunskap om smitta och sjukdom, oro och osäkerhet fanns över attbli smittad eller smitta varandra. Restriktioner om att hålla avstånd till varandra och stannahemma vid förkylningssymtom medförde omställning av verksamhet. Anpassningar avpatientvård krävdes inte bara för att det saknades behandlingsriktlinjer utan även för attminimera risk för smitta. Många patienter saknade social kontakt med anhöriga och deupplevdes mer nedstämda. Framgångsfaktorer för hantering av pandemin härleds till ökadsamverkan mellan vårdgivare, ökad kontinuitet av specialistsjuksköterskor hos patienter medbehov av specialistkompetens samt följsamhet till hygienrutiner.Slutsats: Specialistsjuksköterskors erfarenheter under Covid-19 pandemin kan bidra till ökadkunskap och ökad medvetenhet om vikten av beredskap för framtida utmaningar. Utvecklingav nya arbetssätt är betydelsefullt för att bibehålla ett personcentrerat förhållningssätt, främjahälsa och minska psykisk ohälsa inom hemsjukvård.

COVID-19 is an infectious disease caused by the novel coronavirus. It presents as an acute respiratory illness, however, it also affects multiple other organ systems. One such unique manifestation is systemic coagulopathy involving arterial and venous systems. We present a 29-year-old woman with Hodgkin's lymphoma, who was diagnosed with COVID-19 infection prior to initiating chemotherapy. Two months after resolution of symptoms and testing negative for COVID-19, she presented with multiple acute thromboembolic complications of the infection, including bilateral jugular venous thrombosis, right atrial clot and arterial emboli in the brain resulting in cerebrovascular injury. These were thought to be delayed manifestations of the systemic coagulopathy secondary to infection. Also, some of these thromboembolic phenomena occurred while the patient was on anticoagulation, which emphasises the extensive hyperinflammatory state caused by the virus. This case highlights the importance of thromboprophylaxis especially in high-risk patients with this infection.

Just nine months after the World Health Organization declared the outbreak of SARS-CoV-2 a global pandemic, the Food and Drug Administration granted emergency use authorization (EUA) for the Pfizer-BioNtech and Moderna vaccines in December 2020, followed by EUA for the Johnson & Johnson vaccine in February 2021. Although achieving herd immunity through vaccinations is the greatest hope for ending the pandemic, the COVID-19 vaccination effort has been plagued by misinformation and mistrust. Given the urgency to vaccinate the population, public health officials must construct messages that encourage individuals to obtain the COVID-19 vaccine. The current study examines the impact of linguistic assignment of agency on an individual’s desire to get vaccinated. Guided by the EPPM, participants (N= 296) were randomly assigned to receive either a virus agentic message or a human agentic message. The researchers discovered that the virus agentic message resulted in a greater intention to obtain the vaccine. Further, participants who received the virus agentic message reported a stronger sense of perceived self-efficacy and perceived susceptibility. Additionally, participants who perceived the societal reaction to the pandemic to be appropriate, as well as those who knew at least one person who had died from the virus, were more likely to express an intention to get vaccinated.

Objective. To characterize the impact of COVID-19 transitions on first professional year (P1) students’ domain-specific and overall well-being. Methods. All P1 students (N=74) enrolled at one college of pharmacy self-reported their career, community, financial, physical, social, and overall well-being on a weekly basis from January 6 through April 27, 2020. Parametric statistical tests and effect sizes were used to compare well-being scores pre-transition and post-transition and to compare well-being scores to a previous cohort of P1 students. Results. Mean well-being scores decreased when comparing pre-transition vs post-transition scores, with effect sizes ranging from dav=.16 for financial well-being to dav=.84 for social well-being. The average percent of students that reported struggling increased by 86.1% (16.8% vs 31.2%) post-tran-sition, and the average percent of students that reported suffering post-transition was 351% higher (1.3% vs 6%) than pre-transition. Conclusion. Pharmacy students’ domain specific and overall well-being significantly decreased with COVID-19-related transitions. The percentage of students reporting struggling or suffering significantly increased post-transition.

Introducción: Evaluar la calidad de vida de adultos mayores que pertenecen a los Centros del Adulto Mayor (CAM) de la Seguridad Social durante la pandemia por COVID-19. Material y métodos: Se recolectó información mediante llamadas telefónicas a adultos mayores de 60 años de los CAM. La calidad de vida fue evaluada con el cuestionario EQ-5D-3L, que considera las dimensiones de movilidad, cuidado personal, actividades cotidianas, dolor / malestar y ansiedad/depresión y una escala analógica de 0 a 100. Se midió la presencia de depresión, ansiedad, comorbilidades y el estado funcional. Se realizó un análisis bivariado con pruebas no paramétricas para evaluar la asociación entre covariables y la escala analógica de calidad de vida. Además, se realizó un análisis de regresión simple usando modelos lineales generalizados de la familia de Poisson para evaluar variables asociadas a la presencia de problemas en las dimensiones de calidad de vida. Resultados: Participaron 99 adultos mayores, en su mayoría mujeres (84,9%) la edad promedio fue 73,1 años, 83,3% tenían un nivel educativo superior y 86,7% vivían acompañados. Los adultos mayores con obesidad, enfermedades pulmonares, imposibilidad de manejar su propio dinero, fatiga y problemas de audición reportaron un puntaje menor al promedio (<78,9) en la escala de calidad de vida. Las enfermedades osteoarticulares y la sensación de fatiga incrementan la probabilidad de sufrir problemas de movilidad, de realizar actividades cotidianas y de dolor/malestar. Conclusiones: La calidad de vida de los adultos mayores es influida por multiples factores que se deben abordar para mejorar su bienestar físico y mental.