No description available.

Background: With the COVID-19 pandemic having brought on drastic lifestyle changes in the form of lockdowns, stay at home orders and social distancing directives, there exists an avenue for research for how these circumstances have affected the decision-making process of millennials towards fashion products. This can be done by exploring the changes that the COVID-19 pandemic has had on millennials' consumer decision making process.      Purpose: The purpose of this thesis is to explore the effects that the COVID-19 pandemic has had on the consumer decision-making process in millennials regarding their fashion consumption. This exploratory study may aid marketing practitioners in assessing the behavioural changes that have occurred in the target demographic, and to apply the findings towards evolving their marketing mix or other related strategies to adapt to what could be the “new normal” post-pandemic.   Method: An exploratory research study conducted qualitatively using the data from interviews of 14 millennials in Sweden and employing abductive reasoning and a thematic analysis approach.   Conclusion: The findings and the analysis from the study suggests that the millennial demographic in Sweden have seen a change in their fashion consumption in the context of the CDP model (Blackwell et al., 2006).  These changes are linked to the three global themes identified by the authors which were Change in Social Settings, Change in Requirements and Behavioural Shifts, as well as their underlying categories. Through the analysis the authors found that the Need Recognition, Search for Information, Pre-Purchase Evaluation of Alternatives, Purchase and the Post Purchase Evaluation stages were affected in the participant’s fashion consumption.

This study explores how managers perceive the change in their teams’ productivity, as a result of moving from an office-based workspace to a virtual workspace. In the circumstances of the global COVID-19 pandemic, and its resulting restrictions and recommendations, there has been a mass relocation to working virtually from home. To establish if there has been any perceived change in employee productivity, several different factors such as communication, team unity, and trust were compared during two different time-points, before the start of the pandemic and 16 months into the pandemic. This is a hybrid study that makes use of both quantitative and qualitative properties, by first establishing a base of data through a survey, the initial observations were then explored further and to greater insight by interviewing a sample of the managers who took part in the survey.  The findings of the study suggest that the pandemic reflects an overall negative outcome on team productivity as a result of working virtually. The most affected team factors include communication, conflict resolution, and planning. There are however other effects to factors such as team unity and trust that may bear relational consequences. Ultimately, the findings of the current study indicate a generally negative effect on team productivity.

No description available.

Den 11 mars 2020 klassificerade Världshälsoorganisationen (WHO) covid-19 viruset som en pandemi. I Sverige infördes restriktioner för att begränsa smittspridningen av viruset genom att minska människans fysiska kontakt. Under pandemin började allt fler människor besöka naturområden och besöksantalet ökade kraftigt. Syftet med studien var att undersöka förhållandet mellan människa och natur i relation till stödjande- och kulturella ekosystemtjänster som människan tillgår när hon vistas i naturen. Studiens metod utgjordes av en kvalitativ intervjustudie som bestod av två delar för att inkludera flera perspektiv. Den första intervjumetoden begränsades till fyra naturområden belägna i Skåne och en naturvårdsförvaltare från vardera område samt en vaktmästare från ett av områdena intervjuades. Den andra intervjumetoden inkluderade fem individer som vistats i skånska naturområden under pandemin. Studiens resultat visade att besöksantalet ökat markant i tre av fyra naturområden och störningen från mänsklig aktivitet har varit kraftig i vissa områden. Effekten på hur stödjande ekosystemtjänster påverkats till följd av störningar gick inte att fastställa då det inte gått tillräckligt lång tid sedan besökstrycket ökade till följd av pandemin. Människan har kunnat nyttja naturområden för avslappning, återhämtning och sociala aktiviteter och därmed har kulturella ekosystemtjänster haft en större betydelse för människan under pandemin. Studiens slutsats är att vidare forskning behövs för att undersöka vilka långtgående konsekvenser som covid-19 pandemin haft på människans och naturens mående eftersom kunskap inom området saknas. / The World Health Organization (WHO) declared the covid-19 virus a pandemic on the 11th of March 2020. Sweden introduced restrictions to limit the spread of the virus and to restrict people's physical contact with each other. During the pandemic people started to visit natural areas and the number of visitors in these places increased. The purpose of the study was to examine the relation between human and nature and the affiliation with the supportive- and cultural ecosystem services that people utilize when they spend time in nature. A qualitative interview method was chosen to fulfill the purpose of the study. We interviewed four nature conservation managers in four different natural areas in Skåne county, a caretaker in one of the areas, and five individuals who had visited natural areas during the pandemic. The result of the study displayed that the number of visitors had significantly increased in three out of four natural areas and the disturbance from human activity was potent in some of the areas. It was not possible to determine how human disturbance affected the supportive ecosystem services since not enough time had elapsed since the increase of visitors. People have used the natural areas to relax, be restored, and to engage in social activities. The cultural ecosystem services have thus been of greater importance for people during the pandemic. The study also concluded that more research is needed to examine the long-term effects of the pandemic on human’s and nature's wellbeing.

The Covid-19 pandemic has not only affected people's health seriously around the world, but it has also forced people to change the way they live their lives abruptly. The pandemic has had a significant impact on how people communicate and interact, and changed our normal working routines to a digital setting. Leadership is more important than ever during a time of crisis, hence, this phenomenon must be investigated further. The pandemic has created new changing realities for organizations and individuals. Considering constant changes in the world, one can argue that leadership also changes with time and thus indicates the need for updated research on the subject. Therefore, leadership is an important subject to investigate constantly despite its complexity. The purpose of this paper is to deepen the understanding of leaders' and employees' experiences of leadership within a time of crisis that has created new, digital, working conditions for organizations. This thesis will also contribute to the psychological philosophy of change management theory with new valuable insights.

Att leda samt motivera på distans kan innebära att nya arbetssätt konstrueras. Syftet med denna studie är att genom dessa förändringar bidra till djupare kunskaper för framtidens ledarskap. Studien är en kvalitativ studie baserad på åtta intervjuer med ledare som har behövt ställa om på grund av distansarbetet. Studien bygger på tidigare forskning och teorier inom området. Resultatet visar att förändringen som skett berör den fysiska interaktionen mellan ledare och medarbetare som uteblir på grund av distansarbetet. Tekniska verktyg har kraftigt ökat i användning och ledarna har behövt vara kreativa när det kommer till att motivera medarbetarna. Ledarskapet och arbetsmotivationen till medarbetare har inte påverkats markant av ett förändrat arbetssätt på distans. Många organisatoriska förändringar har skett vilket har bidragit till att nya arbetsmöjligheter implementerats i organisationerna.

Digitaliseringen av psykologisk behandling är ett fenomen som börjat få mer utrymme i dagens samhälle de senaste åren. Det finns dock fortfarande stora kunskapsluckor som behöver fyllas, särskilt kring det kvalitativa. Denna studie hade i syfte att undersöka hur psykologstudenter upplevt en påtvingad övergång, i samband med COVID-19. Fem semistrukturerade intervjuer användes för att inhämta data från fem deltagare, vid tre olika universitet, som sedan analyserades med hjälp av en induktiv tematisk analys. Det framkom sex huvudteman, “Värdet av att ha riktlinjer”, “När klienten ses genom en skärm”, “Teknisk kompetens”, ”Den faktiska övergången”, “Effekten av digitala samtal”, ”Skillnaden mellan telefon- och videoterapi” och det övergripande temat: ”Bristen på tydliga riktlinjer”. Resultatet tyder på (1) att många svårigheter uppstått ur bristen av tydliga riktlinjer, (2) att teknisk kompetens kan underlätta svårigheterna och (3) att samtliga deltagare haft en negativ uppfattning kring det digitala arbetssättet som förändrats över tid. Studiens resultat bekräftar vissa tidigare studier och förkastar andra. Det är dock av stor vikt att mer forskning genomförs för att få en djupare och bredare bild kring upplevelsen vid en övergång och dess påverkan över det terapeutiska samtalet. Implikationer för utbildningsinstitutioner och framtida forskning diskuteras.

The fast spread of the COVID-19 pandemic forced a sudden worldwide lockdown and an increased number of companies and organizations abruptly decided to let their employees telework due to requirements on social distancing. Maintaining employee productivity has become one of the most important factors to consider when adopting new corporate teleworking policies, which in turn has arguably increased the need for more substantial research in this field. Existing studies also lack a more comparative approach when analyzing teleworking influences on productivity, for instance between countries where the use of teleworking can be said to differ traditionally. Therefore, the purpose of this thesis is to investigate how teleworking has affected employee productivity in Finland compared with China, particularly during the COVID-19 pandemic. A qualitative and comparative method was applied through semi-structured interviews, with respondents from Finland and China. The empirical findings showed both similarities and differences regarding how teleworking influenced Finnish and Chinese employees productivity on the individual, group and organizational level. Further, some interesting findings of teleworking influencing work-family conflict were shown. The findings suggested that both managers and employees should pay attention to how teleworking influences employee productivity to maintain and even increase teleworkers’ productivity during the COVID-19 pandemic.

Unga vuxna är en åldersgrupp som beskrivits vara i riskzonen för ökade nivåer av upplevd ensamhet under covid-19-pandemin. Forskning tyder på att olika copingstrategier och emotionsreglerande förmågor kan bidra till minskad ensamhet. Studiens syfte var därför att undersöka copingstrategier och emotionsreglerande förmågor hos unga vuxna som känner sig ensamma under covid-19. 309 unga vuxna, 18-29 år, deltog i den tvärsnittliga enkätstudien. Copingstrategin distraktion användes mest frekvent av deltagarna, medan aktiv coping och stödsökande strategier användes mindre frekvent än övriga strategier. Resultatet av den multipla regressionsanalysen visade att de inkluderade copingstrategierna (känslomässigt socialt stöd, positiv omtolkning, planerande coping) samt de emotionsreglerande förmågorna (svårigheter med att acceptera sina känslor samt att vidmakthålla målinriktat beteende vid känslomässig upprördhet) tillsammans förklarade 29.4 % av variansen i upplevd ensamhet. Känslomässigt socialt stöd uppvisade ett signifikant bidrag till den förklarade variansen i upplevd ensamhet, vilket också var fallet för de två emotionsreglerande förmågorna. Resultaten ger en indikation om att användande av coping och förmågan till emotionsreglering kan fungera skyddande mot upplevd ensamhet. För att kunna dra säkrare slutsatser om detta behövs dock framtida studier med longitudinell design. Det finns även ett behov av att undersöka ytterligare faktorer som kan tänkas förklara variansen i upplevd ensamhet.