Bakgrund: Det finns många faktorer som försätter patienten i oavsiktlig hypotermi under operation. Redan under första timmen kan kroppstemperaturen sjunka med 0,3–1°C på grund av anestesi och förhållanden på operationssalen. Konsekvenserna blir försämrad sårläkning, större risk för sårinfektion, förlängd vårdtid samt obehag för patienten. Anestesi- och operationssjuksköterskan har som gemensam arbetsuppgift att förebygga och identifiera uppkomst av hypotermi. Syfte: Att undersöka förekomst, samband och riskfaktorer för oavsiktlig hypotermi perioperativt. Metod: En empirisk studie med kvantitativ, longitudinell, prospektiv ansats. Antal formulär som samlades in på dagkirurgisk avdelning var 224 och dessa analyserades deskriptivt och analytiskt. Resultat: Resultatet visar att hypotermi förekom hos 30,4 % av patienterna och är vanligast förekommande vid överrapportering till postoperativa avdelningen. En fjärdedel av patienterna frös under vårdförloppet och de visar sig vara signifikant kallare än de som svarade nej på frågan. Temperatur sjunker signifikant vid stigande ålder. Den största riskfaktorn till att drabbas av hypotermi är låg temperatur vid ankomst. Konklusion:Denna studie har givit ökad kunskap om förekomst, samband och riskfaktorer för hypotermi. En tredjedel av patienterna var hypoterma vilket visar att det finns förbättringsmöjligheter. Patienters temperatur vid ankomst visade sig ha stor betydelse för patientens fortsatta temperatur i det perioperativa förloppet. Medvetenhet av resultatet i studien kan bidra till förbättrad patientkomfort och minskad risk för komplikationer. / Background: There are many factors that put the patient in unintentional hypothermia during surgery. Already during the first hour, the body temperature can drop by 0.3–1°C due to anesthetic agents and conditions inside the operating room. The consequences are impaired wound healing, greater risk of wound infection, prolonged treatment time and discomfort for the patient. The anesthetic and surgical nurse have a common task to prevent and identify the onset of hypothermia. Aim: To investigate the occurrence, correlations and risk factors for inadvertent hypothermia perioperatively. Method: An empirical study with a quantitative, longitudinal, prospective approach. The number of forms that were collected on a day surgery department was 224 and these were analyzed descriptively and analytically. Results: The results show that hypothermia occurred on 30.4% of the patients and is most common in time of handover to the postoperative department. A quarter of the patients felt cold during the time of care and they are found to be significantly colder than those who answered no to that question. Temperature decreases significantly with increasing age. The most important riskfactor for suffering from hypothermia is low temperature on arrival. Conclusion: This study has provided increased knowledge about the occurrence, association and risk factors of hypothermia. A third of the patients where hypothermic, which shows that there is room for improvement. The patient's temperature on arrival was found to be of great importance for the patient's continued temperature in the perioperative course. Awareness of the results in the studies can help to improve patient comfort and reduce the risk of complications.

Bakgrund: Hypotermi är ett vanligt förekommande problem inom operationssjukvården som kan leda till allvarliga följder för patienten och ökade kostnader för samhället. Förebyggande åtgärder i det preoperativa skedet har visat sig viktiga för att minska risken att hypotermi utvecklas. Syfte: Syftet var att undersöka patienters kärn- och perifera temperatur under de preoperativa förberedelserna vid dagkirurgi. Hypotesen var att patienters kärn- och perifera temperatur sjönk under de preoperativa förberedelserna. Metod: Totalt 50 patienter på en dagkirurgisk avdelning på ett mellanstort sjukhus i Sverige gav sitt muntliga samtycke att medverka i studien. Kroppstemperaturen mättes vid två tillfällen; när de precis bytt om till patientskjorta samt när de placerats på operationsbordet. Kärntemperaturen mättes med en axillartermometer, och den perifera temperaturen mättes på fyra punkter med en infraröd termometer. Datan var normalfördelad och statistisk signifikans beräknades med parat t-test. Resultat: Resultatet visar att det inte sker någon signifikant förändring av patienternas kärntemperatur men att den perifera temperaturen förändras. Riktningen är dock inte entydig då resultatet visar att mätpunkterna på överkroppen sjunker medan mätpunkterna på underkroppen stiger. Slutsats: Kärntemperaturen kan vara oförändrad genom de preoperativa förberedelserna, men det innebär inte att temperaturen ligger inom rekommendationerna för preoperativ kärntemperatur. Mer forskning krävs för att studera patientens kroppstemperatur genom hela den perioperativa processen, dvs. pre- intra, och postoperativt. / Background: Hypothermia is a common problem within the surgical context and can lead to serious consequences for the patient and increased costs for society. Efforts to prevent hypothermia in the preoperative phase have proven important to minimize the risk of developing hypothermia. Aim: The aim was to examine core- and peripheral temperature of surgical outpatients, during the preoperative phase. The hypothesis was that the temperature would decrease during the preoperative preparation. Method: 50 patients, at a medium-sized hospital in Sweden, participated. The temperature was measured twice; when the patient had changed into surgical attire, and when placed on the operating table. The core temperature was measured using an axillary thermometer, and the peripheral temperature was measured at four locations using an infrared thermometer. The data was normally distributed and paired t-test was used for statistical analysis. Result: The results show that there was no significant change in core temperature, whereas a change occurred in the peripheral temperature. The direction of change was incoherent, where the points of measurements on the upper body decreased in temperature, while the points of measurement on the lower extremities increased. Conclusion: The core temperature can remain unchanged during the preoperative period. This does not imply that the temperature is within preoperative temperature recommendations. More research, studying the temperature throughout the perioperative process, is necessary to attain knowledge regarding the development of the temperature of the patient undergoing surgery.

Syftet med studien var att utvärdera patientens upplevelse av den postoperativa smärtan och behandlingen av denna när den perifera nervblockadens effekt avtagit efter operation av distal radiusfraktur. Metoden som använts är en empirisk kvantitativ deskriptiv enkätstudie. Tjugo patienter deltog i denna pilotstudie. Demografin stämde väl överens med de statistiska data, som visar att distrala radiusfrakturer är vanligt förekommande hos kvinnor i åldern 55 år och äldre. Resultatet av studien har påvisat att många patienter har upplevt mer smärta än vad de själva varit beredda på. Slutsatsen utifrån visuell analog skala, VAS, visar att smärtan har varit svår för patienterna att behandla hemma trots att de haft tillgång till smärtbehandlade läkemedel. Informationen som patienten erhållit har varit otillräcklig och kan vara en källa till den svårbemästrade smärtan. / The aim of the study was to evaluate patient´s experience of the postoperative pain and its treatment after peripheral nerve blockade for operation of a distal radius fracture had ceased. The method used was an empiric, quantitative, descriptive study using enquiries. Twenty patients participated in this pilot study. Demography was according to statistical data, that distal radius fractures are common in women aged 55 or more. The results showed that many patients experienced more severe pain than expected. The conclusion from visual analogue scale, VAS, shows that the pain was difficult to treat at home in spite of prescription of pain killers. The information given to the patient was insufficient, which may have contributed to the difficulty to control pain.

Bakgrund: Distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i Sverige där kvinnor drab-bas oftare än män. Majoriteten av de patienter som opereras vårdas på en dagkirurgisk enhet och sköter sin egenvård i hemmet. Kvinnor upplever smärta annorlunda än män vilket kan ha betydelse i valet av smärtlindringsstrategi. Inför operationen erhåller patienten antingen en plexusblockad eller generell anestesi med infiltrationsanestesi i smärtlindrande syfte. I anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att ansvara för planering och övervakning vid dessa olika anestesimetoder. Vilken av de två anestesimetoder som används varierar på sjukhusen runt om i Sverige. Det finns ett begränsat forskningsunderlag på vilken anestesimetod som är att föredra. Syfte: Syftet var att undersöka smärtupplevelsen hos kvinnor efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur. En jämförelse mellan anestesimetoderna plexusblockad och infiltrationsanestesi med Ropivacain. Metod: En kvantitativ enkätundersökning. Data har samlats in genom ett bekvämlighetsurval där enkäten bestående av strukturerade frågor har delats ut av personal på sju postoperativa avdelningar. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader har hittats mellan grupperna som erhållit antingen plexusblockad eller infiltrationsanestesi med Ropivacain. Dock visade sig en betydande andel uppleva svår eller värsta tänkbara smärta kvällen eller natten efter operation. Båda grupperna uppvisar även problem med sömn och vila postoperativt. Slutsatser: Resultatet från magisteruppsatsen antyder att det finns förbättringspotential postoperativt för kvinnor med radiusfraktur som upplever smärta. Dessutom bör grundläggande behov, särskilt vila, sömn och aptit, tas i beaktande. / Background: Distal radius fracture is the most common fracture in Sweden and women are affected more often than men. The majority of the patients who require surgery are cared for in a day surgery unit. They are then responsible for their own care at home. Women experience pain differently than men and this can be important when deciding upon a pain relief strategy. Prior to surgery, the patient receives either a plexus blockade or general anesthesia with infiltration anesthesia for pain relief purposes. The nurse anesthetist´s (CRNA) competence description includes being responsible for planning and monitoring of these different anesthesia methods. The choice of anesthesia method used varies in hospitals around Sweden. There is a limited amount of research on which anesthesia method is preferable. Method: A quantitative survey. Data has been collected using convenience sampling where a questionnaire consisting of structured questions was distributed by hospital staff in seven postoperative departments. Results: No statistically significant differences were found between the groups that received either plexus block or ropivacaine infiltration anesthesia. However, a significant proportion were found to experience either severe pain or the worst possible pain in the evening or night after surgery. Both groups show problems with sleep and rest postoperatively, while the infiltration group tends to be more inconvenienced by decreased appetite than the patients in the plexus group. Conclusions: The results of the master's thesis suggest that there is potential for improvement for postoperative female patients with a radius fracture experiencing pain. Additionally basic needs, in particular rest, sleep and appetite, should be taken into account.

Degaardt, M & Rubensson, M. Postoperativt förlopp efter dagkirurgiskljumskbråcksoperation. Uppföljningssamtal som grund för kvalitetsutveckling.Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa ochsamhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2010.Syftet med denna studie var att göra en bedömning av den postoperativa förloppeti hemmet hos dagkirurgiska ljumskbråcksopererade patienter. Data insamlademed hjälp av högstrukturerade telefonintervjuer. En enkät med standardiseradefrågor och ikryssbara svarsalternativ som kommer har använts vidtelefonintervjuerna. Resultaten från de 52 intervjuerna visade att de flestapatienter inte överskred Numerical Rating Scale (NRS) 3 i vila eller rörelse dagett. På dag tre hade de flesta mer smärta vid rörelse än dag ett. De flestapatienterna följde ordinationen de fick av läkaren avseende smärtstillandetabletter. Generellt sett visade studien på få postoperativa komplikationer och högtillfredsställelse ur operationssynpunkt hos patienterna. / Degaardt, M. & Rubensson, M. Post-operative progress after one-day surgicalinguinal hernia operation. Follow-up interviews as a means for qualitydevelopment. Degree project in nursing, 15 credit points. Malmö University:Faculty of health and society, Department of nursing, 2010.The purpose of this study was to evaluate the post-operative progress for one-daysurgical inguinal hernia patients. Data was collected using structured telephoneinterviews three days after surgery. A questionnaire with standardized questionsand multiple-choice response opions was used. The results from the 52 interviewsshowed that most patients did not exceed Numerical Rating Scale (NRS) 3 dayone when at rest or moving around. On day three most patients had more painwhile moving than day 1. Most patients complied with the doctor’s prescription ofpainkillers. Generally the follow-up study showed the patients had fewcomplications and felt high satisfaction post surgery.

Bakgrund: Antalet personer som genomgår knäartroplastik ökar markant i västvärlden samtidigt som den genomsnittliga vårdtiden efter genomgången knäartroplastik minskar. Tidigare forskning visar att ingreppet är väl lämpat för dagkirurgi. Det är trots detta svårt att hitta kvalitativ forskning som beskriver patientens upplevelse av att ha genomgått en knäartroplastik i dagkirurgi. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patientens upplevelse av att genomgå en unikompartmentell knäartroplastik (UKA) i dagkirurgi. Metod: Denna kvalitativa intervjustudie inkluderade åtta personer som genomgått en UKA i dagkirurgi mellan 2017 och 2020. Semistrukturerade intervjuer genomfördes i mars 2020 med stöd av en intervjuguide. Deltagarna fick berätta om upplevelsen av att ha genomgått en UKA i dagkirurgi. Resultat: Resultatet visar att de flesta deltagarna var nöjda med att ha genomgått operationen i dagkirurgi. Upplevelsen av trygghet i samband med den tidiga hemgången hade ett nära samband med uppföljning samt informationen inför operationen som gav deltagarna verktyg för att hantera såväl smärta som aktiviteter i det dagliga livet (ADL) och rehabilitering i hemmet. Konklusion: För att känna trygghet i samband med att genomgå UKA i dagkirurgi har utförlig information samt tidig uppföljning en central roll i resultatet av patientens upplevelse.