Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur mycket tre sorters endagslinser dehydrerar in vivo under en dags bärande samt att utvärdera om det finns något samband mellan dehydrering och upplevd komfort.   Metoder: Tolv testdeltagare fick under tre dagar bära tre olika sorters endagslinser, en silikonhydrogellins (1 Day Acuvue TruEye) och två hydrogellinser (BioMedics 1Day, Dailies AquaComfort Plus). Kontaktlinserna vägdes före och efter ca 6 timmars bärtid, för att se om det fanns någon skillnad. Förändringen i vikt ansågs bero på förlust av vattenmassa, dvs.dehydrering. Viktminskningen för varje lins jämfördes sedan med resultaten från en komfortenkät där testdeltagarna fick graderade den upplevda komforten med vardera linssort.   Resultat: Alla tre linssorterna i studien uppvisade en statistiskt signifikant viktminskning (P < 0,05). De högvätskehaltiga linserna (Dailies) förlorade minst i vikt, medan silikonhydrogellinserna (Acuvue TruEye) uppvisade den största procentuella viktminskningen. Mellan två av linssorterna (Dailies och Acuvue TruEye) fanns en signifikant skillnad i viktförändring. Graderingen av linskomforten visade ingen skillnad mellan de tre linssorterna och inget samband kunde hittas mellan dehydrering och subjektiv komfort.   Slutsats: De tre kontaktlinserna i studien visade en statistiskt signifikant viktminskning, men inget samband kunde hittas mellan dehydrering och subjektiv komfort då resultaten inte ansågs vara tillförlitliga.

Inför anestesi åligger det anestesisjuksköterskan att bedöma patientens vätskebalans. Detta är av vikt vid samtliga preoperativa bedömningar men speciellt viktigt är det vid bedömning av äldre patienter med förändrad fysiologi. När en patient med höftfraktur kommer till akutsjukvården och omhändertas enligt rutin för ”Raka-spåret” finns handläggningsplaner utformade för att ta hand om patienten på bästa sätt, samt för att förbereda patienten effektivt och säkert inför operation. Anestesisjuksköterskorna på operationsavdelningen upplever trots detta att patienterna inte alltid är preoperativt väl förberedda. De har själva en kort stund på sig att optimera patienten och uppgifterna de behöver få fram i journalen finns utspridda. Att checklistor bidragit till ökad patientsäkerhet är känt sedan tidigare.   Syftet med denna uppsats var att beskriva hur anestesisjuksköterskor upplever att arbeta med ett vätskedokument vid bedömning och dokumentation av patientens pre- och intraoperativa vätskebalans i samband med anestesiologisk omvårdnad av äldre med höftfraktur samt om och hur det förändrat omvårdnaden av patienten? Totalt intervjuades sju anestesisjuksköterskor efter att de arbetat med vätskedokumentet avsett för bedömning av dokumentation av vätsketerapi och materialet analyserades med hjälp av induktiv innehållsanalys. Resultatet visade en stor variation av upplevelser. Vätskedokumentet påverkade anestesisjuksköterskans arbetsmiljö genom ökade dokumentationskrav men även genom att ge en tydlig struktur i arbetet. Det förändrade också medvetenheten om patientens vätskebehov då det tydliggjorde patientens vätskestatus och gav ökad kunskap om vätskefysiologi.  Patientsäkerheten påverkades genom att vätskedokumentet skärpte anestesisjuksköterskans uppmärksamhet kring vätskebehandling Det var också positivt för informationsöverföringen, minskade risken för komplikationer hos patienten men medförde också en ökad risk för falsk trygghet Det framkom behov av utveckling av vätskedokumentationen i form av a) förändring av dokumentet samt b) implementering av vätskedokumentet i hela vårdkedjan. Resultatdiskussionen berörde anestesisjuksköterskans arbetsmiljö, användandet av checklistor, patientsäkerhet, vårdskador, vårdlidande, informationsöverföring, implementeringsförslag samt hållbar utveckling.

Syfte: Att kartlägga likheter och skillnader i åtgärder och hjälpmedel mot dehydrering hos äldre i teori och praktik. Metod: Initialt utfördes litteraturstudier via universitetsbibliotekets söktjänst OneSearch. Tre intervjuer utfördes på undersköterskor på gruppboende, demensboende och hemtjänst. Dessa erbjuder en inblick i den praktiska verksamheten. Resultat: Följande faktorer av betydelse för att förebygga eller motverka dehydrering identifierades samstämmigt i litteratur och vid intervjuer: (1) kunskap om den äldre via dokumentation, (2) anpassning av tillvägagångssätt vid servering av dryck efter den äldres preferenser och tillstånd, (3) hemtrevlig miljö med sociala interaktioner, (4) bedömning av vätskeintag, väskebalans och riskfaktorer via uppmärksamhet, vätskeregistrering och med hjälp av flera andra yrkesgrupper samt med hänsyn till den äldres historik, (5) påminnelser (särskilt vid demens) och en stor mängd lättabsorberade drycker som intas succesivt vid diarré och kräkningar, (6) lättanvända och specialutformade hjälpmedel. Följande metoder särskilde sig: (1) utbildning för vårdare; begränsad på de undersökta platserna, (2) tekniska hjälpmedel och sväljterapi (kostmodifieringar, anpassade huvudpositioner, sväljträning) vid dysfagi; kostmodifieringar används på de undersökta platserna, (3) färgsättning av koppar och kannor, vilket visats kunna ha betydelse för intag. Slutsats: Skillnader fanns gällande utbildning och användning av sväljterapi, tekniska hjälpmedel och infusioner. Utbildning av personalen, mer frekvent vätskeregistrering och fullständig sväljterapi utgör förbättringsmöjligheter. Vissa av dessa åtgärder kräver ökade resurser och/eller tydliga riktlinjer. Acceptans för tekniska hjälpmedel är inte en självklarhet. Undersökningar gällande möjligheterna i att med färgval och design av dryckeskärl stimulera de äldre att dricka mer kan vara värt att undersöka vidare. Intervjuerna syftade främst till att ge en inblick i den praktiska verksamheten och generaliserbarheten av erhållna resultat är begränsad. De flesta åtgärder som har identifierats är ”mjuka” till sin karaktär. Det är svårt att få en klar bild av olika metoders effektivitet. Några av metoderna som har utvärderats med goda resultat vid dysfagi och som därför kan förbättra vätskeintaget är sväljterapi och stimulering av sväljmuskulatur. / Objective: To identify similarities and differences in methods and aids used to prevent dehydraton in the elderly as identified from the scientific literature and from interviews with caretakers. Method: Literature studies was performed through the University Library search service ”OneSearch” and further from references in key papers. Three interviews were conducted on nursing assistants in two retirement homes and home care services, to offer some insight into the practical activities. Results : The following factors were identified as important in both literature and interviews: (1) knowledge of the elderly through documentation, (2) adapted approach when serving drinks after the elderly person's preferences and condition, (3) a homely environment with social interactions, (4) assessments of fluid intake, fluid balance and risk factors through attention, fluid registration and with the help of several other professional groups, and given the history of the elderly, (5) reminders for dementia and a accessibility of large amount of easily absorbed beverages consumed gradually during diarrhea and vomiting, (6) easy-to-use and specially designed drinking aids. For the following factors differences were obeserved between literature survey and interviews: (1) education for caregivers; limited to the investigated sites, (2) technical aids and swallowing therapy (dietary modifications, adapted head positions, swallowing training) in dysphagia; diet modification is used at the investigated sites (3) the importance of cup and jug colours; blue cups used in practice, no support in literature. Conclusions: Differences were found in terms of education and the use of swallowing therapy, assistive technology and infusions. Education, more frequent fluid registration and a complete swallowing therapy are improvement opportunites, some of them requires extra resources and/or clear guidelines. Acceptance of technical aids is not self-evident. Investigation of the effect of cup color and design that can encourage the elderly to drink could potentially be a way forward. The results of the interviews are not generalizable because they only aimed to give an insight into the practical activities. Most of the strategies that have been identified are "soft" in nature. It is difficult to get a clear picture of the efficiency of different methods. Methods that have been evaluated with good results in dysphagia and therefore offer potential to improve liquid intake, are swallowing therapy and stimulation of swallowing musculature.

På histopatologiska laboratoriet vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping är dehydreringsprocessen i dagsläget förlagd över natt. För upprätthållande av god kvalitet på diagnos med förbättrat provflöde och utnyttjande av instrumentens fulla kapacitet önskas att ett kortare dehydreringsprogram implementeras och förläggs dagtid. Syftet med denna studie var således att utvärdera ett kortare dehydreringsprogram för stansbiopsier från human hud och portio. Detta har gjorts utifrån cellmorfologiska bedömningsgrunder och bedömning av färgkvalité av rutinfärgning med Hematoxylin och Eosin samt specialfärgningarna polykrommetylenblått enligt Unna, Periodic acid-Schiff och Giemsa. Ett material om 87 biopsier från human hud samt portio dehydrerades fördelat över gällande rutinprogram samt utvärderat kortprogram. Preparaten bedömdes sedan utifrån snittbarhet, morfologisk kvalité samt färgbarhet och diagnostiserbarhet. Resultatet av undersökningen visade att mindre stansbiopsier från kortprogrammet varit enkla att snitta samt att dessa erhållit genomgående goda resultat från övriga bedömningar. Däremot var de större biopsierna mer svårsnittade samt uppvisade fler dehydreringsartefakter när dessa dehydrerats i kortprogram. Sammantaget konstaterades att det korta dehydreringsprogrammet skulle kunna implementeras för mindre stansbiopsier från hud och portio på histopatologiska laboratoriet vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. / At the histopathological laboratory at Ryhov County Hospital in Jönköping the dehydration process is currently scheduled during nights. To maintain good diagnostic quality with improved sample flow and use of the instruments full capacity an implementation of a shorter dehydration program scheduled during daytime was needed. The purpose was thus to evaluate a shorter dehydration program for punch biopsies of human skin and portio. The evaluation was based on ratings of cellular morphology and quality of routine staining with Hematoxylin and Eosin as well as special staining with polychrome methylene blue according to Unna, Periodic acid-Schiff and Giemsa. A material containing 87 biopsies was dehydrated distributed between current routine program and the evaluated shorter program. The specimens were rated on the basis of ability to section, morphological and staining quality along with diagnostic ability. The results of the survey showed that smaller punch biopsies run in the shorter dehydration program were easy to section and received good results in general. In contrast, larger biopsies were more difficult to section and showed more dehydration artefacts when dehydrated in the shorter program. Altogether it was concluded that the short dehydration program could be implemented for smaller punch biopsies from skin and portio at the histopathological laboratory at Ryhov County Hospital in Jönköping.

Bakgrund: Undernäring och dehydrering är ett allvarligt men vanligt problem inom sjukvården som har konsekvenser för både patient och samhälle. Adekvat nutritionsvård är viktigt för att främja hälsa och förebygga ohälsa hos patienten. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vårdpersonalens erfarenheter och upplevelser av dokumenteringen av kost- och vätskeintag. Metod: En induktiv studie med deskriptiv design och kvalitativ ansats användes. Respondenter, sex sjuksköterskor och sex undersköterskor, anmälde sig frivilligt. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av fyra huvudkategorier: Syn på situationen, Inställning och följsamhet, Kunskap och Arbetsmiljö. I intervjuerna framkom det att uppfattningarna om kost och vätskeregistreringarna varierade mellan avdelningarna och mellan personal på samma avdelning. Majoriteten tyckte dock att det fungerade dåligt eller att registreringen höll på att förbättras. Respondenterna uppfattade att anledningarna till bristerna var alla inblandade parters inställning och följsamhet, kunskap om nutrition och rutinerna samt arbetsmiljön. För att påverka ifyllnadsgraden positivt tycktes det behövas bra kommunikation och samarbete bland de som är involverade i vården inklusive patienten själv. Ökad arbetsbelastning som ledde till tidsbrist och stress försvårade arbetet med kost- och vätskeregistreringar. Slutsats: Resultatet av studien visar att upplevelsen av kost- och vätskeregistreringar varierar mellan individerna och avdelningarna. Den generella uppfattningen är att registreringarna brister men genom förändringar har kost- och vätskeregistreringarna förbättrats och det finns ett fortsatt behov av förbättring. / Background: Malnutrition and dehydration are serious but common concerns within healthcare that have consequences both for the patient and the society. Adequate nutrition is important to promote health and prevent illness within patients. Aim: The aim of the study was to study nurses and assistant nurse’s experiences of the documentation of food and fluid intake. Method: An inductive study of descriptive design with a qualitative approach was performed. Semistructured interviews with six nurses and six assistant nurses were completed. Qualitative content analysis was used to analyze the date. Results: The result consist of four categories: The outlook on the situation, Attitude and adherence, Knowledge and Working environment. In the interviews it appeared that the look on diet records varied between departments and staff in the same department. The majority thought that the diet and fluid records were functioning poorly or being improved. The respondents perceived that the reasons for the flaws were the attitude and compliance of all involved people, knowledge of nutrition and routines and the working environment. To affect the documentation positively, a good communication and cooperation amongst the involved in the care, including the patient, where needed. Increased workload that lead to time constraints and stress complicated the work with diet and fluid records. Conclusion: The result of the study showed that the experience of diet records varies between individuals and different departments. The general perception was that the diet records were flawed but could be improved through different changes.

Xylen är ett starkt toxiskt ämne, som trots att dess hälsofarliga egenskaper länge varit kända, fortsatt har använts som klarningsmedel i den histologiska processen. Syftet med den här studien var att undersöka om det betydligt mindre hälsofarliga lösningsmedlet, Histolab Clear, kunde substituera xylen som klarningsmedel, utan att kompromissa med kvalitén på de histologiska glas som laboratoriet lämnar ut för granskning. Två serier med samma uppsättning vävnadsbitar preparerades och dehydrerades med var sitt klarningsmedel. Klossarna granskades och bedömdes utifrån snittbarhet, färgkvalité och snittkvalité. Vid jämförelse av de två serierna visades inga betydande skillnader inom något av bedömningsområdena. Att resultatet är likvärdigt inom alla tre bedömningsområden stärker slutsatsen att Histolab Clear är ett bra alternativ som xylensubstitut. Däremot visar studien även att klossarnas snittbarhet tydligt påverkas av tjockleken på den utskurna vävnadsbiten. Tjocka vävnadsskivor ger en sämre snittbarhet vilket kan påverka snittets kvalité. För att säkra snitt av hög kvalité med välbevarad morfologi, bör det vid utskärningen inte tas vävnadsskivor som är tjockare än fyra millimeter. / Xylene is a highly toxic substance that, despite its long-known hazardous characteristics, still has been used as a clearing agent in the histological process. The purpose of this study was to investigate whether the significantly less toxic solvent, Histolab Clear, could substitute xylene as a clearing agent, without compromising the quality of the histological slides released by the laboratory for examination. Two series with the same set of tissue pieces were prepared and dehydrated with a clarifying agent each. The blocks were examined and assessed based on sectionability, quality of color and quality of section. When comparing the two series, no significant differences were shown in any of the assessment areas. The fact that the result is equivalent in all three assessment areas reinforces the conclusion that Histolab Clear is a good alternative to substitute xylene. However, the study also shows that the sectionability of the blocks is clearly affected by the thickness of the tissue. Thick tissue slices result in poorer sectionability, which can affect the quality of the slide. To ensure high quality sections, with well-preserved morphology, tissue slices that are thicker than four millimeters should not be cut during grossing.

När ett vävnadspreparat har genomgått en otillräcklig dehydrering måste det åtgärdas innan provet kan gå vidare i den histotekniska processen. I dagsläget finns det två åtgärdande metoder på Patologilaboratoriet, Region Jönköpings län. Den ena metoden går ut på att provet placeras i smält paraffin för mer stadga. Den andra metoden går ut på att provet rehydreras för att sedan dehydreras på nytt. Syftet med denna studie var att utvärdera en tredje metod, ”dumpingmetoden” som går ut på att vävnadspreparaten dehydreras på nytt direkt utan att först bli rehydrerade.  Denna metod utförs i nuläget redan på vissa hud- och obduktionspreparat på Patologilaboratoriet. ”Dumpingmetoden” skulle kunna förenkla arbetet på laboratoriet då den är snabbare, kräver färre kemikalier och är automatiserad till skillnad från befintliga metoder. Resultaten från studien visade att ett otillräckligt dehydrerat vävnadspreparat aldrig kan bli lika bra som om det hade hanterats korrekt från början. Det är dock trots allt möjligt att åtgärda ett otillräckligt dehydrerat preparat i den graden att det blir bedömbart. ”Dumpingmetoden” förenklade snittningen av alla preparat som testades. Hos kolon- och tonsillpreparat verkade ”dumpingmetoden” ge bättre kvalitet av hematoxylin- och eosinfärgningen än de befintliga metoderna. För hudpreparat gav dock metoden där vävnadspreparat rehydrerats för att sedan dehydreras på nytt bäst kvalité av infärgningen. / A tissue that has been insufficiently dehydrated has to be fixed before it can continue through the histotechnological process. Currently, there are two established measures at the Pathology Laboratory, Department of Laboratory Medicine, Region Jönköping County. One of the methods is to put the sample in melted paraffin to give the tissue more support. The other method is to rehydrate the tissue followed by a new dehydration. The purpose of this study was to evaluate a third method called the “dumping method”. The “dumping method” involves a directly dehydration of the tissue, excluding rehydration. This method is currently being used on some of the skin and autopsy samples at the Pathology Laboratory. The “dumping method” would ease the work at the Laboratory since it is faster, requires fewer chemicals and can be automated, unlike the current available methods. The results from the study showed that an insufficiently dehydrated tissue can’t be restore to its original state. Never less it is possible to restore the tissue sufficiently for diagnosis. The “dumping method” eased the sectioning of all the tissue samples included in this study. For colon and tonsil tissues, the “dumping method” ensured higher quality of the haematoxylin and eosin staining than the current available methods. For skin tissues, however, the method of rehydration followed by a new dehydration resulted in the highest staining quality

Aim and research questions: The aim of this study was to investigate the effects of rapid weight loss (RLW) in relation to physiological aspects, psychological aspects, and sport specific performance through a systematic review. This study further aimed to investigate what methods are being used when studying the effects of RWL. To examine the above the following research questions have been used: what physiological and psychological effects can be found in concurrence with RWL, how does the effects of RWL impact sports performance, and what methods are recurrently being used when studying the effects of RWL? Method: For this purpose a systematic review was conducted using three databases; PubMed, Cochrane Library, and SPORTDiscus. Out of 1163 screened articles 20 of them were included in the review. Further analysis was conducted using Forsberg & Wengströms quality evaluation for quantitative studies screening form and the Swedish agency for health technology assessment and assessment of social services Risk of systematic bias screening form. Results were later summarized and compiled. Result: The most evident finding was that the athletes suffer from dehydration with significantly elevated levels of Urine Specific Gravity, USG. In addition the utilization of RWL also have a negative impact on both cognitive functions and mood, it affects important central factors such as reaction time. However many of the negative physiological effects have been show to subside after 4-12 hours if adequate recovery measures are implemented. The foremost evident sport specific finding was a maintained or increased relative anaerobic peak power. Furthermore positive results in maintaining performance for factors such as; Counter Movement-Jump, clean, snatch, judo specific test, and balance test. Conclusion: Although athletes were found dehydrated performance was still maintained in sport specific factors. However, this systematic review also found an overall lack of quality within the studies conducted. Sufficient scientific evidence was not found to draw reliable conclusions, additional studies of higher quality are needed for future reviews. / Syfte och frågeställningar: Studiens syfte var att göra en systematisk granskning kring effekterna av snabb viktreducering (RWL) kopplat till fysiologiska aspekter, psykologiska aspekter, och idrottsspecifik prestation. Studien strävar sedermera efter att undersöka vilka metoder som vanligtvis används för att studera RWL. För detta användes följande frågeställningar: Vilka fysiologiska och psykologiska effekter kan påträffas i samband med RWL, samt hur påverkar effekter av RWL idrottsprestation, vilka metoder används återkommande för att studera effekterna av RWL? Metod: En systematisk granskning har utförts i tre databaser: PubMed, Cochrane Librairy, och SPORTDiscus. Utav 1163 screenade artiklar inkluderades 20 stycken i granskningen. Vidare analys bedrevs med Forsberg & Wengströms kvalitetsgranskning för kvantitativa studier-formulär samt Statens beredning för medicinsk och social utvärderings Risk för systematisk bias-formulär. Resultaten summerades sedan och sammanställdes. Resultat: Det tydligaste resultatet var att idrottarna lider av uttorkning och signifikant förhöjda nivåer av Urine Specific Gravity, USG. Dessutom har nyttjandet av RWL negativ inverkan på både kognitiva funktioner och humör, det påverkar viktiga centrala faktorer som reaktionstid. Däremot har många av de negativa fysiologiska faktorerna avtagit efter 4-12 timmar om adekvata återhämtningsmetoder implementerats. Det främsta idrottsspecifika fyndet var en bibehållen relativ anaerob peak power. Därutöver syntes fler positiva resultat bibehållen prestation hos faktorer såsom; counter movement-jump, frivändningar, ryck, judospecifika tester, och balanstester. Slutsats: Trots att utövarna var dehydrerade bibehölls prestation i sportspecifika faktorer. Denna systematiska granskning fann emellertid också en övergripande bristande kvalitet inom de genomförda studierna. Tillräckliga vetenskaplig evidens har inte visat för att konkludera tillförlitliga slutsatser, ytterligare studier av högre kvalitet behövs för framtida granskningar.

Dehydration process is an important histotechnical method of tissue samples undergoing histopathological analysis. Using different alcohols and intermedium, the samples are processed for diffusing the water out of the tissue. Impregnation with paraffin of the tissue in the later stagesis crucial for tissue stability in the remaining histotechnical methods. Sakura Tissue-Tek VIP 6 is atraditional dehydration instrument that realizes dehydrations during longer times with xylene asthe intermedium. However, LOGOS is another dehydration instrument operating with shorter times using Histolab Clear, a more environmental and cheaper intermedium.In the current study tissue samples were used from three different patient cases of each tissue:cutis, breast, intestine and prostate. Two different, new LOGOS- dehydration programs with Histolab Clear as intermedium were tested and validated in accordance with specific qualitycriteria. Parallel were tissue samples dehydrated from the same tissues in the traditional routineprogram, in order to evaluate by comparison, sections and staining quality of the new programs.Immunohistochemistry and routine staining were used for evaluation. The pathologist approved allroutine stains and disapproved some immunohistochemical analyses, depending on poorer staining and the quality of the sections.Because the amounts of the samples were insufficient in some cases, the number of the samples were determined to be expanded in order to investigate if the error occurs systematically or onlyto individual cases. Insufficient dehydration seemed to be fundamental as a cause of inferior results. Therefore, even the time of dehydration in Histolab Clear will increase by one hour, in the further validation. Optimization of dehydration time is required for approval of immunohistochemical analyzes. These analyzes are very important and definitive for the treatment of the patient, and therefore the new dehydration programs must give at least as good results as the conventional. / Dehydreringsprocessen är en viktig histoteknisk metod av vävnadsproverna som genomgår histopatologiska analyser. Med hjälp av olika alkoholer och intermedier, bearbetas proverna för att diffundera ut vattnet ur vävnaden. Impregnering av vävnaden i senare steg med paraffin, är avgörande för vävnadens stabilitet i resterande histotekniska metoder. Sakura Tissue-Tek VIP 6 är en traditionell dehydreringsmaskin som genomför dehydreringar under längre tid med Xylen som intermedium. En annan dehydreringsmaskin är LOGOS som är snabbare och som andvänder Histolab Clear, ett miljömässigare och billigare intermedium.I den aktuella studien användes vävnadsprover från tre olika patientfall vardera med vävnadstyperna cutis, bröst, intestinum och prostata. Två olika, nya LOGOS-dehydreringsprogram med Histolab Clear som intermedium utprövades samt validerades enligt bestämda kvalitetskriterier. Parallellt dehydrerades vävnadsprover från samtliga patientfall med det traditionella rutinprogrammet, med syfte att utvärdera genom jämförelse av snittens och infärgningarnas kvalité från det nya programmen.Immunhistokemiska- och rutininfärgningar användes för utvärdering. Patologerna godkände samtliga rutinfärgningar och underkände en del immunhistokemiska på grund av sämre infärgningar och dåligkvalité på snittet.Eftersom provmängden i några fall betraktades vara för få, bestämdes det att utöka antalet för att utreda om felet förekommer systematisk eller enbart vid enstaka fall. Otillräcklig dehydrering verkade vara fundamentalt vid sämre resultat. Därför kommer även dehydreringstiden i Histolab Clear att utökas meden timme till, vid den fortsatta valideringen. Optimering av dehydreringstiden krävs för godkännande av de immunhistokemiska analyserna. Analyserna är mycket viktiga och definitiva för patientens behandling och därför måste de nya dehydreringsprogrammen åtminstone ge lika bra resultat som det konventionella.

A need for a quantitative method to determine body water level has been identified by a team of Clinical Innovation Fellows at the Centre for Technology in Medicine and Health (CTMH). A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. A possible solution is a sensor that would measure alterations in skin properties due to changes in total body water. CTMH has had an idea of such a sensor, which is evaluated in this work. At an early stage of this evaluation process, it became clear that the research regarding correlations between skin properties and body hydration level was not sufficient to warrant the initiation of a sensor development process. Therefore, the main objective of this thesis became to investigate such correlations. An extensive literature review is presented, from which an experiment was developed. The experiment was performed on four human test subjects and involved measurements of skin thickness and elasticity parameters, before and after a weight loss of 3.2-3.7 % due to dehydration. The results showed clear decreases in skin thickness and indications of alterations in skin distensibility as well as in the skin’s immediate elastic response to applied negative pressure. It could also be seen that skin at different body sites does not respond in the same way - calves showed more distinct results than thighs and volar forearm. The material provided in this thesis encourages further studies of the correlation between the mentioned properties and total body water. If a predictable correlation can be found, a sensor development process could start. A reliable way to determine body water level would bring great benefits to the healthcare sector, where no optimal method is available at the time of writing. / Ett behov av att kvantitativt kunna mäta kroppens vattennivå har identifierats av Clinical Innovation Fellowship vid Centrum för Teknik i Medicin och Hälsa (CTMH). Ett tillförlitligt sätt att mäta kroppens vattennivå skulle gynna hälso- och sjukvården på många sätt då ingen optimal metod är tillgänglig i dagsläget. En möjlig lösning skulle kunna vara en sensor som mäter variationer i hudegenskaper till följd av förändringar i kroppens vattennivå. CTMH har haft en idé om en sådan sensor, vilken utvärderas i detta arbete. I ett tidigt skede av utvärderingsprocessen framkom det tydligt att tillräcklig forskning saknades gällande korrelationer mellan hudens egenskaper och kroppens vattennivå. Det huvudsakliga syftet med detta masterexamensarbete blev därför att undersöka sådana korrelationer. En omfattande litteraturgransking gjordes, och utifrån denna utformades ett experiment. Experimentet utfördes på fyra testpersoner och innefattade mätningar av hudens tjocklek samt elasticitetsparameterar. Dessa utfördes före och efter viktnedgång av 3,2-3,7 % till följd av vattenförlust. Resultaten visade på en tydlig minskning av hudtjockleken samt indikationer på förändringar av hudens tänjbarhet samt dess omedelbara elastiska respons vid pålagt negativt tryck. Det visade sig också att huden inte reagerar på samma sätt på olika kroppsdelar - vader visade tydligare förändringar jämfört med lår och armar. Det material som presenteras i detta examensarbete uppmuntrar till fortsatt utredning av korrelationer mellan de nämnda hudegenskaperna och kroppens vattennivå. Om det går att förutse korrelationer finns det förutsättningar för att påbörja utveckling av en sensor.