Zugl.: Basel, Univ., Diss., 2005

Zugl.: Frankfurt (Main), Univ., Diss., 2005

Zugl.: Hamburg, Univ., Diss., 2006 / Hergestellt on demand

Zugl: Mainz, Univ., Diss.

I detta kandidatarbete undersöker vi hur dekonstruktion kan användas som verktyg för att designa och komponera ljudlandskap. Vi har utgått från två platser med skilda miljöer som representerar naturliga och artificiella ljudkällor. Vi undersöker vad ljuden i en stadsmiljö respektive skogsmiljö berättar och vilka andra underliggande historier som finns i vardagliga ljud och ljudlandskap. Med hjälp av soundwalk spelar vi in ljudmaterial från de olika miljöerna. Vi undersöker dels ljudlandskapen i sin helhet och ljud som är separerade från sin kontext, ljudobjekt. Med dekonstruktion som verktyg försöker vi identifiera binärer och ifrågasätta hierarkier i dess innehåll. Det dekonstruerade materialet ger nya perspektiv på de ursprungliga ljuden och ljudlandskapen som vi lyfter fram genom komposition.

För de flesta barnen i dagens samhälle fyller barnboken en väsentlig funktion för inlärning och socialisering samtidigt som den kan förstås som ett möte med världen varigenom barns identitet börjar konstrueras i tidig ålder. I denna studie har representation i ett urval svenska barnböcker undersökts utifrån ett kritiskt rasperspektiv i syfte att framhäva ras som en aktuell analytisk ingång i barnbokens värld. Utgångspunkten i rapporten är att barnboken både ger inblick i människans föreställningar om samhället och bidrar till att återskapa dessa. Mot bakgrund av den historiska konstruktionen av ras i Sverige och utvecklingen av den svenska självbilden undersöks representationen i barnböckerna som en institutionaliserad praktik genom vilken en rasgrundad maktordning re/produceras. I studien tillämpas både en kvantitativ och en kvalitativ forskningsansats för att kartlägga representationen i de utvalda böckerna och tolka denna genom en hermeneutisk analysmetod. Resultatet från studien visar att det finns en övervägande vithetsnorm i de undersökta barnböckerna. Genom tolkningen av representationsmönstret påvisas hur görandet av ras i barnböckerna bottnar i en systematisk konstruktion av en normerande vithet som görs till centrum genom att definiera alteriteten som perifer. Därtill förs en diskussion om etik och läsning som inbegriper frågor om ansvar, rättvisa och barnbokens roll för utvecklingen av det kritiska tänkandet hos barn. Med utgångspunkt i resultatet framhålls frågor om representation i barnboken som en angelägenhet med politisk signifikans som kan påverka sättet på vilket såväl det nutida som det framtida samhället organiseras.

En legering mellan gammalt och nytt - mellan dåtid och framtid. En legering mellan en befintlig brutalistisk struktur och en ny amorf struktur. Ett möte mellan betong och glas och stål. Kvarteret Domherren som inrymmer Arkitekturskolan är på väg att förändras. Skolan ska flytta till nya lokaler och kvar blir ett omdebatterat hus. Denna betongbyggnad bevaras och genomgår en urban remix - studentbostäder, kontor och publika verksamheter flyttar in i de gamla undervisningslokalerna. För att detta ska fungera genomgår byggnaden stora förändringar och införlivas bland annat med en ny kontrasterande struktur som tillsammans med de befintliga delarna bildar en dynamisk legering.

No description available.

Uppsatsen är en redogörelse för en dekonstruktivistisk läsning av Karin Boyes första prosaverk Astarte (1931), utifrån James L. Calderwoods teori om creative uncreation i det poetiska skapandet. Med denna blick på texten så som varande en akt av nedmontering och med utgångspunkt i Judith Butlers teori om könets performativitet, framträder i läsningen av Boyes roman en strävan efter att plocka isär samhälleliga (van)föreställningar och schabloner gällande konsten, poesin, modet osv. i allmänhet och kvinnan, i synnerhet. Analysen är strukturerad efter Calderwoods idé om att det poetiska skapandet kan vara en rörelse från ingenting mot ett någonting eller en rörelse från någonting mot ett ingenting, och är således ordnad i två delar: en som behandlar creation, skapandet av föreställningar, och en rörande creative uncreation, nedmonterandet av dessa. I slutdiskussionen aktualiseras två essäer av Boye, ”Dagdrömmeriet som livsåskådning” och ”Språket bortom logiken”. Boyes tankar kring konst och litteratur som stelnad i konvention och hennes längtan efter ett nytt språk som kan söka sig bortom vedertagna symboler och tecken, sätts här i samband med resultaten för den dekonstruktivistiska läsningen av romanen. Uppsatsen innehåller även en kort redogörelse för Astartes mottagande vid dess utgivning och synen på romanen i tidigare forskning.

In this thesis I attempt to trace the origins of spectrality in Jacques Derrida’s philosophy. While it is true that the spectral is introduced properly in The Specters of Marx, published in 1993, Derrida indicates, in The Specters of Marx and elsewhere, an affinity between spectrality and deconstruction and explains that this affinity pertains to a form of disjointed temporality which is characteristic of haunting as well as the deconstructivistic understanding of a constitutive deferral and delay. The challenge is then, firstly, to show how concepts that are central to deconstruction such as difference, trace and the other, all of which arise in and through the deconstruction of Husserls concept of temporality, anticipate the appearance of the spectral in later texts by Derrida. The affinity between the spectral and deconstruction is rarely recognized, much less elaborated upon. Even less recognition is given to the fact that his understanding of concepts such as responsibility, legacy, inheritance and the ethics of mourning is heavily influenced by his interpretations of the work of Nicolas Abraham and Maria Torok, published around the same time as La voix et le phènomene, L’écriture et la difference and De la grammatologie, published in 1967, in which deconstruction is first introduced. The introduction of the spectral, in The Specters of Marx, is sometimes considered a turning point towards a more ethically oriented philosophy than in his earlier work. If deconstruction is haunted by the spectral from its moment of conception, then the notion of such a turn is jeopardized since the ethicality of mourning, responsibility, legacy and inheritance adhere to the spectral. In this thesis I argue that deconstruction has always been haunted by the concept of spectrality. The question then is not if deconstruction has an ethical aspect but how we should understand the implication that deconstruction has always been an ethical endeavor.