<p>U na&scaron;em istraživačkom radu posvetili smo se osnovnim pitanjima koja se odnose na književnu predstavu interkulturalnih susreta, poput toga koji činioci utiču na na&scaron; doživljaj strane kulture, na&scaron;e iskustvo stranog i njegov poetski prikaz. Sa tim u vezi je i pitanje u kojoj meri slika Drugog koju formiramo u kontaktu sa njim menja sliku o nama samima i konture na&scaron;eg identiteta.<br />Književna dela koja smo izabrali u ovom kontekstu kao korpus za na&scaron;u pluridisciplinarnu analizu su, na prvom mestu, putopisi francuskih pisaca iz epohe romantizma, koji su putovali na Orijent, i zatim poezija prvih modernih pesnika, Bodlera i Remboa. U poku&scaron;aju da istražimo razvoj i promenu slike o Orijentu, kao i samog shvatanja pojma stranog tokom 19. veka, usredsređujemo na&scaron;u pažnju na to na koji način su pojam stranog i imaginacija Orijenta prisutni u njihovoj poeziji.<br />Ispitali smo značaj prisustva Drugog u izgradnji, preispitivanju i preobražaju sopstvenog identiteta, pogotovo značaj interiorizacije pogleda Drugog, njegovog priznanja, diferencijaciji u odnosu na Drugog, kao i preno&scaron;enju dru&scaron;tvenih konvencija koje kanali&scaron;u na&scaron;u predstavu o sebi, na&scaron;e misli i pona&scaron;anje.<br />Kroz na&scaron; istraživački rad, zanimao nas je prikaz doživljaja stranosti Drugog, ali i sopstvene stranosti, kao i mogućnost interkulturalnog susreta uz prevazilaženje dva opasna ekstrema asimilacije ili isključivanja stranog. Mogućnost neprekidnog preispitivanja sebe u dijalogu sa drugim je u sredi&scaron;tu interesovanja hermeneutike Hansa-Georga Gadamera, čije doprinose u oblasti interkulturalnih susreta smo ispitali, kao i doprinose fenomenologije stranog Bernharda Waldenfelsa. Na samom kraju analizirali smo određena književna dela u perspektivi koju su otvorila ova dva mislioca.<br />Usko povezan sa interkulturalnim sursretima je i problem evrocentrizma, mit o progresu i upotreba i zloupotreba pojmova civilizacija i varvarstvo. U na&scaron;em istraživačkom radu ukazali smo na te probleme, kao i na op&scaron;te, teorijske poglede u psihologiji, filozofiji i antropologiji koja se odnose na pristup Drugom.<br />U postkolonijalnoj teoriji jedno od vladajućih shvatanja jeste shvatanje Edvarda Saida o diskurzivnoj kreaciji Orijenta. Ispitali smo Saidove postavke o zapadnim tehnikama predstavljanja Drugog u cilju očuvanja dominantne pozicije Zapada i ulogu jezika kao filtera opažaja i uticaj dominantnog diskursa na književnost.<br />Ulazeći u oblast socijalne psihologije ispitali smo ulogu stereotipa, uzroke njihovog nastanka, njihovu fleksibilnost i eksplikativnu funkciju u procesu obrade informacija, a zatim njihovo prisustvo i ulogu u književnim delima koja smo analizirali.</p><p>Rezultati do kojih smo do&scaron;li pokazuju da je doživljaj stranog i njegova predstava u književnim delima koje smo obuhvatili na&scaron;om analizom izuzetno različit, i da vremenska distanca pokazuje promene u shvatanju pojma stranog tokom veka koji smo posmatrali. &Scaron;atobrijan, koji je uveo modu putovanja romantičara na Orijent, je pokazao najmanju otvorenost prema Drugom, a kontakt sa stranom kulturom iskoristio je za učvr&scaron;ćivanje sopstvene kulturne perspektive umesto za njeno modifikovanje i obogaćivanje. Njegovo odbijanje da dovede u pitanje ubeđenja sa kojima je po&scaron;ao, da poku&scaron;a da se distancira od sopstvenog nacionalnog identiteta i predrasuda svoje zemlje, da bi se otvorio ka Drugoj kulturi i doživeo je na potpuniji način, u velikoj meri ga razlikuje od ostalih pisaca koje smo analizirali.<br />Lamartin nam se čini svesniji vrednosti strane kulture, &scaron;to nam otkrivaju njegovi lični utisci ugodnog života u skladu sa prirodom, kao i pitoresknih i egzotičnih detalja koji ga &scaron;armiraju. Međutim, politička dimenzija dela, gde predlaže re&scaron;enja za krizu odnosa sila izazvanu slabljenjem Otomanskog carstva, otkriva promenu njegovog stava. Turski narod, čiji način života je cenio, je sada predstavljen kao nesposoban da upravlja sudbinom svoje zemlje, i Lamartin opravdava potrebu za evropskim prisustvom na orijentalnom prostoru.<br />Nerval je pisac romantizma koji se u najvećoj meri distancira od svog nacionalnog i evropskog identiteta, da bi iskusio &scaron;to bliže moguće način života Drugog. Takođe,&nbsp; pokazuje svest o preprekama sa kojima se suočava onaj ko bi želeo da doživi stranu kulturu, kao &scaron;to su &scaron;iroko rasprostranjene predrasude, ali i književne reminiscencije koje se odnose na antičku Grčku i njenu bogatu mitologiju, kao i na priče iz Biblije. Slika koju on nudi svojim čitaocima nije samo odraz zapažene i promi&scaron;ljene, već, &scaron;to je važnije, i proživljene realnosti.<br />Bodler i Rembo su pokazali novu evoluciju u odnosu ka Drugom i, pogotovo, svesti o fluidnosti između Sopstva i Drugog. Ovi pesnici uvode nas u modernost koju karakterizuje &ldquo;smrt subjekta&rdquo;, koja je usledila nakon &ldquo;smrti Boga&rdquo;. Nejasna kontura Sopstva pruža veću mogućnost pristupačnosti Drugog, &scaron;to smatramo doprinosom Bodlerove poezije razmi&scaron;ljanju o razmenama između Sopstva i Drugog, a &scaron;to najavljuje i čuvena Remboova rečenica: &laquo; Je est un Autre&raquo; (&laquo; Ja je Drugi &raquo;), koja ukida koncept stabilnog i određenog identiteta.<br />Pisci koje smo analizirali doprineli su razumevanju nestabilnosti identiteta kao i neistraženih dubina Sopstva koje izmiče na&scaron;oj kontroli. Autori koji su izmenili shvatanje na-cionalnog identiteta, poput Nervala ili Bodlera, otvorili su mogućost nove pristupačnosti Dru-gom.</p>

Nyare klassrumsforskning visar att arbetet i klassrummet idag mer sällan leds av läraren i helklassundervisning, utan istället organiseras som bänkarbete, gruppsamtal och grupparbeten. Samtidigt är det preciserat i Lpf94 att elever själva ska ta ansvar för sitt lärande och resultat i förhållande till kurskriterier. Min undran utifrån detta var hur eleverna förvaltar dessa lärandesituationer och hur ansvarstagandet kan se ut i kommunikation elever emellan. Syftet med uppsatsen är att försöka förstå vilka möjligheter och begränsningar för lärande som skapas, genom att beskriva och analysera elevers kommunikation i en lärandesituation. Kommunikationen som undersökts är tre autentiska gruppsamtal mellan elever arbetande med en rapport i religionskunskap. Arbetsmomentets lärandemål handlade om att eleverna skulle utveckla vetenskapliga begrepp inom området rit och symbol. Samtalen har filmats och transkriberats. Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv har feedback eleverna emellan undersökts i syfte att avgöra kommunikationens kvalitet för lärande. Feedbacken har kodats utifrån Hattie och Timperleys modell för att kunna avgöra dess kvalitet för lärande. För att ytterligare fördjupa analysen av elevernas kommunikation tillfördes en kategori utanför den använda modellen, samt begreppen intersubjektivitet och alteritet. Resultaten visar att kommunikationen präglas av den spontana-vardagliga begreppsnivån och inte den vetenskapliga. Alteriteten står tillbaka till förmån för intersubjektiviteten, vilket försämrar möjligheterna till användning av de vetenskapliga begreppen. Följden blir att kommunikationen innehåller feedback för lärande i begränsad utsträckning. Den feedback som sker håller låg kvalitet. Slutsatsen är att de observerade eleverna inte tar ansvar för sin lärprocess genom att använda gruppsamtalet som det tillfälle till lärande det har möjlighet att vara. Detta diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv och de förändringar som svenska skolsystemet genomgått avseende kunskapsbedömningar.

Den här uppsatsen bygger på litteraturstudier. Eftersom pluralism och skillnad är demokratins förutsättningar använder jag pluralism som en utgångspunkt för att tolka skolans värdegrund. Detta gör jag genom att lägga Fjellströms ansvarsdiskurs som ett raster över först ansvar, sedan omsorg och till sist pluralism i värdegrunden. Uppsatsen är upplagd så att ansvar, omsorg och pluralism presenteras enligt omsorgsetikens syn och därefter ges Levinas perspektiv på det samma. Genom att omdefiniera Noddings omsorgsaspekt och Levinas ansvarsaspekt försöker jag utveckla en förståelse för ett etiskt förhållningssätt. Därefter följer ett avsnitt med en jämförelse mellan omsorgsetiken och Levinas etik, där motsättningar och överensstämmelser diskuteras. I slutkapitlet diskuteras vad det etiska förhållningssättet innefattar och vilken betydelse det har för lärare och för värdegrunden. Omsorgsetiken bidrar till ett etiskt förhållningssätt genom att sätta fokus på relationer och omsorg som indirekt leder till en kommunikativ öppenhet inför den Andre vilket är positivt för pluralism och skillnad. Omsorgsetiken belyser även den etiska aspekten på läroplansfrågor. Levinas etik fokuserar på relationen och det oändliga ansvaret inför den Andres alteritet vilket är positivt för pluralism och skillnad. Istället för att producera den demokratiska personen kan den demokratiska subjektiviteten genom etiskt förhållningssätt framträda uppfattad som ”handlande – i pluralitet”. Fokus finns då på skillnad istället för på likhet och enighet.

För de flesta barnen i dagens samhälle fyller barnboken en väsentlig funktion för inlärning och socialisering samtidigt som den kan förstås som ett möte med världen varigenom barns identitet börjar konstrueras i tidig ålder. I denna studie har representation i ett urval svenska barnböcker undersökts utifrån ett kritiskt rasperspektiv i syfte att framhäva ras som en aktuell analytisk ingång i barnbokens värld. Utgångspunkten i rapporten är att barnboken både ger inblick i människans föreställningar om samhället och bidrar till att återskapa dessa. Mot bakgrund av den historiska konstruktionen av ras i Sverige och utvecklingen av den svenska självbilden undersöks representationen i barnböckerna som en institutionaliserad praktik genom vilken en rasgrundad maktordning re/produceras. I studien tillämpas både en kvantitativ och en kvalitativ forskningsansats för att kartlägga representationen i de utvalda böckerna och tolka denna genom en hermeneutisk analysmetod. Resultatet från studien visar att det finns en övervägande vithetsnorm i de undersökta barnböckerna. Genom tolkningen av representationsmönstret påvisas hur görandet av ras i barnböckerna bottnar i en systematisk konstruktion av en normerande vithet som görs till centrum genom att definiera alteriteten som perifer. Därtill förs en diskussion om etik och läsning som inbegriper frågor om ansvar, rättvisa och barnbokens roll för utvecklingen av det kritiska tänkandet hos barn. Med utgångspunkt i resultatet framhålls frågor om representation i barnboken som en angelägenhet med politisk signifikans som kan påverka sättet på vilket såväl det nutida som det framtida samhället organiseras.

<p>Predmet istraživanja rada je pojam/teorijski koncept<br />&bdquo;transkulturalnost&ldquo; u savremenoj interkulturalnoj (migracionoj) književnosti nemačkog govornog područja i mogućnosti njegove analize na primeru romana Sa&scaron;e Stani&scaron;ića Kako vojnik popravlja gramofon (2006). Bavljenje teorijskim konceptom<br />&bdquo;transkulturalnost&ldquo; kao i njegovom analizom u tzv.<br />&bdquo;hibridnoj književnosti&ldquo; u koju spada i migraciona književnost nemačkog govornog područja zahtevaju preciziranje nekoliko pojmova &ndash; migracija, migranti, hibridna književnost, migraciona književnost, kultura, transkulturalnost, identitet, alteritet, hibridnost. Tekstovi koji se bave različitim susretima, diferancijama i preklapanjima kultura (postojećim odnosima identiteta i alteriteta i mogućnostima kulturne hibridnosti) su predmet istraživanja interkulturalne i postkolonijalne nauke o književnosti, koje će, takođe, biti detaljnije razja&scaron;njene. Cilj razja&scaron;njenja pomenutih pojmova i oblasti izučavanja je da se u Stani&scaron;ićevom romanu prepoznaju transkulturalni elementi i da se odredi pristup analize tih pojava u literarnom tekstu. U radu se polazi od hipoteze da se u Stani&scaron;ićevom romanu transkulturalnost favorizuje i da ovakav stav utiče ne samo na sadržinu romana već i na autorov odabir naratolo&scaron;kih kategorija. Postavljena hipoteza biće proverena pomoću komunikacionog modela teksta (odnos između teksteksternog nivoa realne komunikacije i tekstinternog nivoa pripovedanog/ likova i odnos između teksinternog nivoa načina pripovedanja i tekstinternog nivoa pripovedanog/ likova). Za analizu i vrednovanje koncepta transkulturalnosti na osnovu kategorije &bdquo;likovi&ldquo; odabran je model pomoću koga je moguće detaljno analizirati transkulturalnost kako na kvantitativnom tako i na kvalitativnom nivou likova i koji obuhvata selekciju, koncepciju, karakterizaciju, funkciju i konstelaciju likova. Likovi se u ovom radu posmatraju kao nosioci određenih kulturnih vrednosti, a pomenuti model služi za pronalaženje odgovora na sledeća pitanja: Da li u datom fiktivnom svetu preovladavaju predstavnici heterogenih ili homogenih shvatanja kulture, da li transkulturalni likovi spadaju u kompleksne ili tipizirane likove, kakva je karakterizacija transkulturalnih likova, koju funkciju dobijaju transkulturalni likovi i da li su u datom fiktivnom socijalnom prostoru transkulturalni stilovi života uop&scaron;te poželjni? Sledeće kategorije, pomoću kojih će biti istražena funkcija transkulturalnosti u Stani&scaron;ićevom romanu, su pripovedačka instanca, fokalizacija i redosled pripovedanja (tekstinterni nivo načina pripovedanja). U analizi teksta koristiće se pristup kakav ga zagovoraju &bdquo;postklasične&ldquo; teorije o pripovedanju. Postklasična naratologija obuhvata mno&scaron;tvo različitih teorija, ali je svima zajedničko da ne prate<br />ideal objektivnih neutralnih sudova kao &scaron;to to čini klasična naratologija, već se bave i kontekstom nastanka teksta, kao i ideolo&scaron;kim primesama u samom tekstu, koje se ogledaju i u odabiru načina pripovedanja. Cilj analize tekstinternog nivoa načina pripovedanja je pronalaženje odgovora na sledeća pitanja: Da li autorov odabir pripovedačke/-ih instance/-i i fokaliziranih likova doprinosi favorizovanju pogleda na svet kakav ga zagovara transkulturalni koncept i da li se u autorovom odabiru redosleda pripovedanja nagla&scaron;avaju susreti i prožimanja različitih kultura?</p>

Syftet med studien är att skapa en förståelse för förskollärares interaktioner med barn i den fria leken genom begrepp inom en lekresponsiv undervisning. Forskning visar på att förskollärares interaktioner med barn under den fria leken leder till en ökning av barns självsäkerhet och självständighet. Däremot säger också forskning att förskollärare föredrar åskådarrollen i barns lek framför ledarrollen och att även när förskollärare ser det viktiga i den fria leken så spenderar majoriteten av de tiden utom synhåll för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats där fyra förskollärare från fyra olika förskolor från två kommuner i södra Sverige har intervjuats. Intervjuerna analyserades utifrån begrepp inom lekresponsiv undervisning. I resultatet framkom det att förskollärare använder sig av den lekresponsiva undervisningen och begreppen visade sig relevanta som analysredskap. Resultatet visade att förskollärarna är villiga att engagera sig i barnens fria lek med frågor och genom att vara en aktiv roll i leken. Detta samtidigt som att barnen i förskollärarnas exempel oftast ville engagera andra barn och vuxna i leken och att även då frågor och konflikter ibland uppstod så kunde leken alltid fortsätta efteråt. Det kom även fram att förskollärarna ibland ser sig själva som ett störningsmoment i den fria leken och därför placerar sig utanför barns lek i vissa tillfällen. Dock så anser förskollärarna att det fortfarande är viktigt att vara en aktiv observatör genom att fortfarande vara i samma rum som barnen.

Department of Education, University of Stockholm. Second year research project, autumn term 2009. The transformation of Swedish officer´s training into an academic professional education – a study of professional identity in alteration. The study is a part of the Research Project; Discussion for collaboration - from vocational training to academic professional education. By Michael Larm The purpose of this study is to analyse in what way the process of transforming Swedish officer´s training into an academic professional education are perceived in terms of professional identity, alteration and synergies. The theoretical framework is based on social constructivism from the perspective symbolic interactionism focusing on notions such as heteroglossin, dialogicality, alterity and selfidentity. The data derives from a qualitative research and the collection of data was made by inviting students and teachers from the Swedish National Defence Collage to Focus group discussions. The discussions are audio-recorded and transcribed in its entirety as close to the oral language as possible. The data is analysed with regard to heteroglossin, dialogicality, alterity and selfidentity, and with regard to professional identity, alteration and synergies based on the transformation mentioned above. The results from the Focus group discussions shows that the participants conception of the process of transforming Swedish officer’s training into an academic professional education and of the term professional identity is closely related to their own field of practice. / Syftet med studien är att undersöka lärares och studerandes uppfattningar om officersutbild-ningens akademisering vid Försvarshögskolan, dess synergieffekter och påverkan på en yrkes-identitet i förändring. Studien utgår ifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv enligt Bakhtin, Giddens och Wertsch där språket, samtalet, står i fokus för identiten. Studien tar också stöd i ett socialpsykologiskt perspektiv utgående från symbolisk interaktionism utvecklat av Mezirow där fokus ligger på att individen i samspelet med den sociala omgivningen utvecklar sin identitet. Data inhämtas från kvalitativ forskning i form av fokusgruppsamtal med studerande och lärare vid FHS. Samtalen dokumenteras genom ljudinspelning och transkriberas i sin helhet. Insamlade data analyseras med de teoretiska begreppen: Heteroglossin, Dialogicitet, Alteritet och Självidentitet kopplat till identitet, förändring och synergieffekter. Studien visar att deltagarnas uppfattning om den förändringsprocess som akademiseringen för med sig och av begreppet identitet är nära relaterad till aktörens bakgrund och roll i akademin. / Samtal för samverkan - från yrkesspecifik till akademisk professionsinriktad utbildning