Our thesis deals with norms in picturebooks and reading sessions in preschool. Based onour previous experience of practice and work in preschool, we have a perception thatchildren and adults have different awareness concerning picturebooks. The purpose of the study is therefore to find the norms which are passed through thepicturebooks, the norms which can be seen in reading sessions and what happens with themin the meeting between picturebooks and reading sessions. To visualize the norms we have in our analysis used theoretical tools, as a norm criticalperspective (reading sessions) and deconstruction (picturebooks). We have in our materialbeen looking for normmarkers, expectations that have been taken for granted and lookedfor identity of the categories: gender, sex, sexuality, ethnicity, religion, generation, age,function, and class. We have through a qualitative method, observation, obtained our material in fourdivisions, from two preschools in a major city in Sweden. In total we have attended fourreading sessions and analyzed five picturebooks that were read at these sessions. Our result show that the ruling norms, hetero- and whiteness norms, are reproduced bypicturebooks and reading sessions, while ideas about different and deviant sexuality,ethnicity, religion and functionality not were addressed therefore were taken for granted.Another phenomenon that we noticed was how the relationship between adults andchildren, during the reading sessions, was controlled by external conditions. Our conclusion is that awareness of norms in preschool during reading sessions andaround the picturebooks is not always so wide, which could lead to a reproduction of rulingand stereotypical norms.

Svenska kyrkan har flera gånger offentligt engagerat sig i migrationsfrågan. I den här uppsatsen analyseras, utifrån en dekonstruktion av skriften ”Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna”, hur Svenska kyrkans nationella ledning använder kärleksbudskapet för att motivera sitt engagemang i migrationspolitiken. I dekonstruktionen identifieras tre temor som berör rörelse, inkludering respektive makt. Materialet från dekonstruktionen diskuteras även utifrån Reinhold Niebuhrs och Jacques Derridas etik. Ett resultat från dekonstruktionen är att begreppet kyrkan som något transcendent eller som en organisation har betydelse för hur kärleksbudskapet kommuniceras. Vidare föreslås utifrån arbetet i uppsatsen att även människans egenkärlek skulle behöva diskuteras i en skrift som ”Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna”. Ett annat resultat är att i kyrkornas budskap finns en inneboende maktkamp mellan kärleksbudskapet och de politiska lagarna, vilket skulle behöva belysas i skriften. / The church of Sweden has several times engaged in migration politics. In this study the use of the love commandment by national level of the church of Sweden to motivate its engagement in migration politics. The analysis is based on deconstruction of the leaflet “Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna”. Within the deconstruction three themes are identified that relate to movement, inclusion and power, respectively. Further, the material from the deconstruction is discussed from the ethics of Reinhold Niebuhr and Jacques Derrida. A result of the deconstruction is that the concept church as something transcendent or as an organization has an impact on the communication of the love commandment. Based on the results of the study, it is recommended that the self-love of the human being should be brought up in a leaflet as ”Detta vill vi! Kyrkorna och migrationsfrågorna”. Another result is that within the message of the church there is an inherent conflict between Jesus’ message of love and the political laws, and this conflict would need to be illustrated in the text.

I uppsatsen undersöks svenska myndigheters föreställningar om den romska minoriteten under tidsperioden 1923–1966. Genom att analysera fyra olika myndighetsdiskurser (1923, 1944, 1956 och 1966) har jag undersökt myndigheters konstruktioner av den romska minoriteten i Sverige. Att fastställa vilken kontinuitet respektive förändring som har förekommit i myndighetsdiskurserna har också varit ett mål med uppsatsen. Metoden som använts är en diskursanalys inspirerad av Foucaults synsätt om makt/kunskap, samt att det som framställs som normalt implicerar att det som inte nämns i diskursen är onormalt och avvikande. Resultatet bekräftar tidigare forskning om att romerna betraktades som ett olösligt problem, i en utredning från 1923, eftersom de essentialistiska idéerna var så framträdande. Samtidigt har jag visat att det förekom flera språkliga inkonsekvenser, vilket bland annat berodde på att utredningskommittén var partisk. Det förekom också språkliga inkonsekvenser i myndighetsdiskursen från 1944, även om romerna inte längre betraktades som ett olösligt problem. År 1956 hade moderniseringstanken, om att romerna skulle assimileras och bli bofasta, fått fotfäste i myndighetsdiskursen. Trots att äldre essentialistiska idéer avfärdades av utredningens expert, Carl-Herman Tillhagen, var även denna myndighetsdiskurs fylld av motsägelser, eftersom den bland annat innehöll flera essentialistiska utsagor om den romska populationen. I socialläkaren John Takmans slutrapport från 1966 är moderniserings- tanken än mer framträdande, samtidigt som Takman var noga med att tydligt ta avstånd från äldre essentialistiska tankemönster. Trots detta avståndstagande användes essentialistiska kategorier, såsom ras, både i Takmans slutrapport, samt i den omfattande socialmedicinska studie av den romska minoriteten, som rapporten beskriver. Historikern Ida Ohlsson Al Fakir har visat att orsaken till detta hade att göra med att kategorin ras även hade fått en social dimension inom vetenskapen vid denna tid. Jag menar att också den intertextuella dimensionen hade stor betydelse, eftersom min uppsats visar att det förekom omfattande kontinuitet, gällande begreppsanvändning, mellan de fyra myndighetsdiskurserna. Även om de två yngre myndighetsdiskurserna uppvisade en betydligt mer liberal inställning till den romska minoriteten, framgår det ändå tydligt att man kraftigt åsidosatte den traditionella romska kulturen, till förmån för romernas assimilering, vilket per automatik också innebar modernisering.

I denna examenstext behandlar jag mina tankar om mitt komponerande och de parallella arbetssätt som präglat de senaste åren av mitt musikaliska skapande. Jag reflekterar över kontrasten mellan den abstrakta, absoluta konstmusiken jag skriver och kontrasterar detta mot de verk jag skapat som genomsyras av konkret, ofta teatralt berättande.   De frågeställningar jag vill besvara i denna text är följande:   Hur kan jag förmedla en konkret berättelse genom att inkorporera de musikaliska verktyg jag samlat på mig under min studietid? Kan dessa musikaliska verktyg kombineras med grepp från andra konstarter för att förstärka denna berättelse?   Kan jag nå fram till en publik på ett djupare plan genom mitt mer konkreta berättande, jämfört med att begränsa mig till enbart musikaliska gester?   Kan resultaten av dessa experiment med berättelser i fokus visa mig en väg framåt för mitt framtida skapande? Jag kommer att presentera mina tidigare erfarenheter av att komponera med konkreta berättelser och redogöra för hur dessa har påverkat min nuvarande konst och mina förhoppningar om framtiden.

Zugl.: Heidelberg, Univ., Diss., 2007.

Uppsatsen syftar till att göra en genuskritisk undersökning av en text Att göra lärandet synligt i vilken Reggio Emilias filosofi presenteras. Med hjälp av feministisk poststrukturalism, diskursanalys och dekonstruktion har jag i materialet kunnat identifiera en stark särartsdiskurs om kön, som bygger på två könskategorier, flickor och pojkar, som är ömsesidigt uteslutande och varandras motsatser. Trots att man inom Reggiodiskursen ofta betonat en konstruktionistisk kunskapssyn och hur ”alla barn är kompetenta och intelligenta” om de bara får vistas i intelligenta lärandemiljöer framstår synen på kön som essentialiserande. Det vill säga det framstår som om kön finns givet inom barnet oavsett lärandemiljö. Genom dekonstruktion går jag dock bakom och försöker tillfälligt lösa upp dessa dikotomier för att synliggöra hur en kategorisering utifrån två kön som varandras motpoler inte behöver ses som naturgiven. Det blev tydligt att barnen faktiskt inte ens i texten alltid beter sig på ett sätt som överensstämmer med dessa diskurser. Pojkarna verkar också använda fysisk närhet i ett intensivt samarbete och arbetar mestadels två och två med staden. Flickorna verkar också ägna mycket tid till förbindelser i form av gator som symboliska gränser. Det finns alltså motstridigheter i texten som kan plockas upp och användas för att rubba de till synes fasta kategorierna flickor och pojkar.

I den här uppsatsen undersökts hur greppet mise en abyme kan användas som ett dekonstruktivt verktyg i fiktionen. De tre romanerna som ligger till grund för uppsatsen är Montecore - en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, Sara Stridsbergs Drömfakulteten: tillägg till sexualteorin samt If on a Winter’s Night a Traveler av Italo Calvino. Gemensamt för romanerna är att de alla genom att kommentera sin egen tillkomst och låta boken uppträda i boken skapar en osäkerhet i frågan om vad som är sanning och inte i de respektive berättelserna. Sanningen rubbas och dekonstrueras om vartannat genom användandet av mise en abyme.

Zugl.: Heidelberg, Univ., Diss., 2007

The aim of this master’s thesis in archival science is to understand how four individuals’ use or creation of archival records affects the experience of social, cultural, and ethnic belongingness in time and space. The questions investigated are: 1) How do the individuals conceptualize the records' origin and how do this affect their interpretations of past and present time? 2) Which stories about belongingness appear when the individuals tell about the records and how do these relate to themselves and their surrounding world? 3) How can activation of the records related to places, persons, and relationships become meaningful?  The study is a part of a poststructuralist tradition that focuses on microhistories, versatility, and changes. The data is collected through four in-depth interviews and the material is theorized and analyzed through a phenomenological perspective, postmodern archival theory, narrative analysis, deconstruction, and the archive’s semantic genealogy. This makes it possible to get an insight in the individuals' experiences, thoughts, feelings, actions, memories, and how they orientate themselves in the world and relate to other people, records, places, and stories. Stories have the ability to create structure and meaning. Here it is being actualized in the stories of the records, but also in the stories the individuals tell about them and how they become a part of their own life histories. The analysis also makes it possible to understand the overall contexts, how they have affected the content in the records, and how the individuals do to look beyond the records. The results show how the individuals’ lives are integrated in a historical, spatial, cultural, relational, and existential context. Through the stories they have been told, the interpersonal relationships throughout their lives, the places they feel belongingness to, and the records they use, they create links through time and space. The stories of records contain tracks of the past that can be deconstructed in the sense of perspectives, power, and substance. All these parts have the ability to add new details and understandings of their life histories, their related ones, the personal and collective narratives, specific places, the world that has been, and the world that is now. By combining several sources, materials, records, and stories, it is possible to get a more profound and clearer understanding of where the individuals come from, where they are now, and what they extend into the future. This gives insights into how using archives can be understood as significant on different levels, and how the activity can become meaningful by adding new stories, relationships, and knowledge to individuals’ lives.  This is a two years master's thesis in Archival science.

Ein Gespenst geht um in der Welt: Das Gespenst der Ideologie. Nach den diversen diskursiven Verschiebungen der vergangenen Jahre liest man diese altehrwürdige Vokabel wieder öfter: Sei es als Stigmawort für die Position des politischen Gegners, als Fachausdruck in politischen Leitartikeln oder allenthalben als Füllwort oder Floskel. Gleichzeitig erfuhr das epistemologisch orientierte Konzept Ideologie in der englischsprachigen Forschung eine ungeahnte Renaissance und reifte somit zu einem mächtigen Analyseinstrument für (politische) Weltanschauungen und alltägliche Überzeugungen heran. Das Promotionsprojekt unternahm den Versuch, eine Neubegründung des Terminus für die Linguistik zu wagen. Der Ideologiebegriff wird durch tiefenhistorische theoretische Reflexion und angewandte sprachanalytische Modellierung für eine kulturwissenschaftliche interessierte Forschung operationalisiert, um eine neuartige Methode für die qualitative und quantitative Untersuchung von Weltanschauungen bereitzustellen. Dabei wird ein selbstentwickeltes Verfahren angewandt, das die Fallstricke der bisherigen linguistischen Arbeiten zum Ideologiebegriff zu vermeiden sucht. Zu den untersuchten Sinnkontinenten gehört ein großes Korpus anarchistischer Texte, stilprägende Texte des Maoismus, das Gesamtwerk von Rosa Luxemburg, die rechtsextreme Online-Enzyklopädie Metapedia sowie der Katechismus der Katholischen Kirche. Erstmals erprobt für die Sprachwissenschaft wurde das Verfahren der diffraktiven Lektüre nach Karen Barad, wenn Textausschnitte verschiedener Herkunft durch_einander gelesen wurden, so konnten verblüffende und unvorhersehbare Ergebnisse erzielt werden. / A specter is haunting the world: the specter of ideology. After various discursive shifts in recent years, this venerable term is once again being used more frequently—whether as a stigmatizing label for the position of a political opponent, as a technical term in political editorials, or often as filler or cliché. At the same time, the epistemologically oriented concept of ideology has experienced an unexpected renaissance in English-language research, maturing into a powerful analytical tool for understanding (political) worldviews and everyday beliefs. This doctoral project attempted to propose a redefinition of the term for linguistics. The concept of ideology is operationalized through a deeply historical theoretical reflection and applied linguistic modeling for research with a cultural studies focus, aiming to provide a novel method for the qualitative and quantitative investigation of worldviews. In doing so, a self-developed approach is employed, seeking to avoid the pitfalls of previous linguistic work on the concept of ideology. Among the examined “continents of meaning” is a large corpus of anarchist texts, formative texts of Maoism, the complete works of Rosa Luxemburg, the far-right online encyclopedia Metapedia, as well as the Catechism of the Catholic Church. For the first time in linguistics, the method of diffractive reading, as proposed by Karen Barad, was tested. When excerpts from texts of various origins were read through each other, surprising and unpredictable results were achieved.