The aim of this Master’s thesis is to examine how a person’s library use and reading can change with time. It also examines how different factors in a person’s context or in the life situation can affect these activities. The analysis is based upon qualitative interviews with three persons, two women and one man between 67 and 69 years of age. The study is conducted with tools from the life history-method, and is construed from a hermeneutic viewpoint. The theoretical starting points are Mieke Bal’s theory of narrative and her concepts of narrative elements, Andersson’s and Skot-Hansen’s concepts that illuminates different ways to use the library and also the concepts about different forms of reading that derives from the SKRIN-project. I have had the opportunity to illustrate how a person’s library use and reading habits can change through life. I cannot see that neither library use nor reading habits follows a certain standardized pattern through life; both activities seem to depend on factors in the environment and in the person’s interests. Different factors also seem to have various importances for different persons and do not always influence two persons in a similar way. Library use and reading habits also had various importance for the persons studied in different periods of their lives. / Uppsatsnivå: D

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur migrationserfarenheter hos moldovier som nu bor i Sverige har påverkat deras identitetsskapande. Genom intervjuer med ett levnadsberättelseperspektiv undersöks hur bilden av Europa innan migrationen påverkat beslutet att flytta, hur bilden av Moldavien har förändrats efter migrationen, samt i vilken mån det har betydelse för deras identitet. Studien visar att idéer om språk och historia får stor betydelse vid stora samhällsomvandlingar och kopplas till den egna identiteten. Informanterna omgavs i Moldavien av migrationsberättelser, vilka skapade en migrationslängtan. Moldavien pratades om som något annat och sämre än ”Europa” och de själva konstruerades som icke-européer. Sedan flytten till Sverige ser de på Moldavien och sig själva på ett annat sätt. De vill utvidga bilden av och försvara Moldavien men också ta avstånd från mycket de förknippar med landet och bilden av dem själva som annorlunda.

Bakgrund: För att skapa en så bra livskvalitet som möjligt för personen med demenssjukdom behöver vården och omsorgen ges utifrån ett personcentrerat förhållningssätt med personen i fokus istället för demenssjukdomen i sig. Levnadsberättelsen är ett betydelsefullt verktyg för att lära känna personen med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda levnadsberättelsen inom särskilda boenden för personer med demenssjukdom.Metod: Kvalitativ intervjustudie med vårdpersonal på särskilda boenden för personer med demenssjukdom. Resultat: Levnadsberättelsen var viktig för att lära känna personen vilket var betydelsefullt för att planera omvårdnaden och bemöta personen på bästa sätt. Den kunde bidra till att bibehålla funktioner och vanor samt vara en hjälp vid samtal som kunde stimulera och väcka minnen. Levnadsberättelsen kunde också vara en hjälp för att förebygga och lindra BPSD. Utbildning och ett gott ledarskap sågs som framgångsfaktorer för ett väl fungerande arbete med levnadsberättelsen. Slutsats: Levnadsberättelsen är en förutsättning för att kunna bedriva personcentrerad vård inom särskilt boende för personer med demenssjukdom. Den är en hjälp för att kunna respektera personens vilja och önskemål samt för att kunna planera vården och omsorgen därefter. Utbildning av vårdpersonal samt goda chefsegenskaper har kunnat ses som framgångsfaktorer för ett lyckat arbete med levnadsberättelsen. / Background: In order to create as good quality of life as possible for the person with dementia, care need to be given based on a person-centered approach with the person in focus instead of the dementia itself. The life-story is important for getting to know the person with dementia. Purpose: To describe the health professionals experience of using the life-story in nursing homes for people with dementia. Method: Qualitative interview study with healthcare professionals experience of using life-stories in nursing homes for people with dementia. Results: The life-story was important in order to get to know the person, which was important for planning nursing and responding to the person in the best way. It could help maintain functions and habits as well as help in conversations that could stimulate and wake up memories. The life-story could also help to prevent and alleviate BPSD. Education and good leadership were seen as success factors for a well-functional work with the life-story. Conclusion: The life-story is a prerequisite for being able to conduct personal care in nursing homes for people with dementia. It is a help to respect the person's will and wishes, and by acting on the basis of the life-story, then plan the care. Education of health professionals and good management skills has been seen as success factors for successful work with the life-story.

Bakgrund: Kognitiv sjukdom är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomstillstånd i hjärnan som påverkar kognitiva funktioner. En av de främsta orsakerna till vårdbehov hos äldre personer är kognitiv sjukdom. Kognitiv sjukdom kan påverka personen psykiskt och fysiskt. Levnadsberättelsen berör information om personens erfarenheter och händelser i livet. Syfte: Syftet var att belysa levnadsberättelsens betydelse vid omvårdnaden av och i vardagen för personer med kognitiv sjukdom. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt med strukturerad sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo genomfördes. Efter kvalitetsgranskning genomfördes integrerad innehållsanalys och 16 artiklar som besvarade syftet inkluderades. Resultat: I resultatet formulerades huvudkategorierna betydelsen av levnadsberättelsen i vardagen och betydelsen av levnadsberättelsen i omvårdnad. Resultatet visar levnadsberättelsens betydelse för personer med kognitiv sjukdom. Arbete utifrån levnadsberättelsen har visat sig utgöra en grund för personcentrerad omvårdnad. Slutsats: Resultatet visar att levnadsberättelsen beskrivs vara ett verktyg för att stärka den enskilda individen, minska och förebygga BPSD samt för personcentrerad omvårdnad. Arbete med levnadsberättelsen beskrivs även som en meningsfull aktivitet som kan stärka relationer. Enligt prognoser kommer förekomsten av äldre personer med kognitiv sjukdom öka de kommande åren, det ställer krav på nya arbetssätt och ökad kompetens hos vårdpersonal. / Background: Cognitive disease is a collective term for various disease in the brain that affect cognitive functions. One of the main causes of increased care needs in older people is cognitive disease. Cognitive disease can affect the person psychologically and physically. The life story concerns information about the person’s experiences and life events. Aim: The aim was to highlight the importance of the life story in nursing and in everyday life for people with cognitive disease. Method: A non-systematic literature review with a structured search strategy in CINAHL, PubMed and PsycInfo was conducted. After quality review, integrated content analysis was conducted and 16 articles that answered the aim of the work were included. Results: In the result, the main categories were the meaning of the life story in everyday life and the meaning of life story in nursing. The result shows the importance of the life story for people with cognitive disease. Work based on the life story has been shown to form a basis for person-centered nursing. Conclusion: The results highlights that the work with the life story is described as a tool to strengthen the individual, to reduce and prevent BPSD and for person-centered care. Work with the life story is also described as a meaningful activity that can strengthen relationships. Future years has a forecast with an increase incidence of elderly people with cognitive disease, which will require an increased level of knowledge among healthcare professionals and new working methods.

The aim of this master’s thesis in archival science is to understand how four individuals’ use or creation of archival records affects the experience of social, cultural, and ethnic belongingness in time and space. The questions investigated are: 1) How do the individuals conceptualize the records' origin and how do this affect their interpretations of past and present time? 2) Which stories about belongingness appear when the individuals tell about the records and how do these relate to themselves and their surrounding world? 3) How can activation of the records related to places, persons, and relationships become meaningful?  The study is a part of a poststructuralist tradition that focuses on microhistories, versatility, and changes. The data is collected through four in-depth interviews and the material is theorized and analyzed through a phenomenological perspective, postmodern archival theory, narrative analysis, deconstruction, and the archive’s semantic genealogy. This makes it possible to get an insight in the individuals' experiences, thoughts, feelings, actions, memories, and how they orientate themselves in the world and relate to other people, records, places, and stories. Stories have the ability to create structure and meaning. Here it is being actualized in the stories of the records, but also in the stories the individuals tell about them and how they become a part of their own life histories. The analysis also makes it possible to understand the overall contexts, how they have affected the content in the records, and how the individuals do to look beyond the records. The results show how the individuals’ lives are integrated in a historical, spatial, cultural, relational, and existential context. Through the stories they have been told, the interpersonal relationships throughout their lives, the places they feel belongingness to, and the records they use, they create links through time and space. The stories of records contain tracks of the past that can be deconstructed in the sense of perspectives, power, and substance. All these parts have the ability to add new details and understandings of their life histories, their related ones, the personal and collective narratives, specific places, the world that has been, and the world that is now. By combining several sources, materials, records, and stories, it is possible to get a more profound and clearer understanding of where the individuals come from, where they are now, and what they extend into the future. This gives insights into how using archives can be understood as significant on different levels, and how the activity can become meaningful by adding new stories, relationships, and knowledge to individuals’ lives.  This is a two years master's thesis in Archival science.

This is a study of autobiographical letters written in the early 1950s by seven Swedish sailors. The letters were contributions to a project at the Nordiska Museet in Stockholm aiming to collect and publicize workers' autobiographical narratives. The aim of this thesis is to analyze how the sailors composed their narratives in dialogue not only with heroic epics and other oral and written literary traditions but also with folklore studies and with contemporary public conversations about Sweden. According to Bachtin, any given text must be understood as a dialogue with the entire history of literature and the analysis in this study shows that the sailors' narratives are composed according to the pattern of the returning Homeric hero: the hero by destiny, the hero by action, and the hero by tradition. In terms of contents the letters are centered on two major themes: the two world wars and the transformation of Sweden from a poor rural society into a modern well-fare state. These themes are dramatized in plots, test-conflicts, motifs, and motif-complexes (functions, motiphemes), well-known from oral traditions and classical drama. An experiment in which two of the letters are subjected to “ethnopoetic transcription” shows the nature and extent of the oral idiom used by the writers. Two other writers display their literary ambitions through an abundance of paraphrases and hidden quotations. For the museum staff, the sailors' contributions were problematic. The verbal artistry of the writers challenged assumptions that workers' life narratives should be “simple and ingenious descriptions” and transparent sources of ethnological data. Furthermore, the sailors' frankness about Sweden's and their own part in the world wars challenged the myth of the neutrality and peacefulness of the Swedish folkhem.

This study examines college students, studying their final year of their bachelors’ in social work at Gävle Collage, Sweden, and their aspirations for their future after graduating. The students are immigrants to Sweden and they come from less fortunate family backgrounds. As the results demonstrate, the family background of the students and their collage experiences, shape their aspirations. To demonstrate this, the study draws to the anthropological research of Arjun Appadurai (2004). He argues that the individuals’ capacity to aspire is a navigational capacity, which is determined by the individuals access to various resources. My results show that despite the students’ difficult backgrounds, they have developed the resources to confidently orient their future. A further analysis suggests that the students’ aspirations, despite their less fortunate backgrounds, are reasonable in today’s Swedish society. / Studien uppmärksammar högskolestudenter, som läser sista året på ett socialvetenskapligt kandidatprogram på Gävle högskola, och deras förhoppningar för framtiden. Studenterna har utländsk bakgrund och kommer från resurssvagare uppväxtförhållanden. Studieresultaten visar att studenternas förhoppningar för framtiden både formas efter studenternas uppväxtförhållanden och deras erfarenheter från utbildningen. För att illustrera detta, jämförs studenternas förhoppningar för framtiden med antropologisk forskning av Arjun Appadurais (2004). Appadurai menar att individers förhoppningar om framtiden formas efter hennes tillgänglighet till olika resurser. Mina resultat visar att studenterna, trots sina resurssvagare bakgrunder, har under utbildningen tillgodogjort sig nya resurser om hur de ska möta sin framtid.  Avslutningsvis föreslår studien att studenternas förhoppningar för framtiden, trots deras svagare förutsättningar, är sannolika i dagens Sverige.

Bakgrund: Cirka 40 % av de som lider av en demenssjukdom i Sverige bor på särskilt boende. Omvårdnaden som ges bör enligt Socialstyrelsen vara personcentrerad vilket innebär att personens upplevelse sätts i centrum.   Syfte: Att beskriva undersköterskors erfarenheter av personcentrerad omvårdnad för personer med demenssjukdom på särskilt boende.   Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys som grund.   Resultat: Studien visar två kategorier och fem subkategorier. Den första kategorin är levnadsberättelsens betydelse för personcentrerad omvårdnad där flera erfarenheter av att arbeta utifrån levnadsberättelsen beskrivs. Den andra kategorin är en känsla av otillräcklighet där undersköterskornas vilja att göra mer men inte kunna beskrivs.   Slutsats: Undersköterskornas erfarenheter visar att en väl ifylld levnadsberättelse ger förutsättningar för att ge en god personcentrerad omvårdnad. Informationen som framkommer i levnadsberättelsen gör det möjligt att skräddarsy omvårdnaden kring personen med demenssjukdom. Det finns även en känsla av otillräcklighet hos undersköterskorna och tidsbrist är en bidragande faktor. / Background: About 40 % of the persons suffering from dementia in Sweden lives in nursing homes. According to the National Board of Health and Welfare, the care ought to be person-centred, which means that the person is the centre of the care.  Aim: To describe the experiences of assistant nurses working with person-centred care for people with dementia living in nursing homes.  Method: A qualitative design with semi-structured interviews. The interviews were analyzed with qualitative content analysis.  Result: The outcome of the study shows two categories and five subcategories. The first category is the significance of life story for person-centred care where several experiences to work based on the life story are described. The second category is a feeling of inadequacy where the nursing assistants describes a desire to do more but not be able to.  Conclusion: The nursing assistants experience that a prerequisite to be able to provide a good person-centred care is a life story with a lot of information. The information about the person enables the nursing assistant to customize the care of the person with dementia. There are also feelings of inadequacy expressed by the nursing assistants.

Demens är en rad symtom som orsakas av hjärnskador och kan förklaras på olika sätt beroende på vilka delar av patientens hjärna som har blivit skadade. Patientens minne, förmågan att planera och genomföra sitt vardagsarbete försämras. Dementa människor drabbas av funktionsnedsättningar som innebär att patienten har språksvårigheter, sämre orienteringsförmåga och svårt att uppfatta tiden. Personens kognitiva förmågor blir också sämre som leder till nedstämdhet, oro och beteendeförändringar hos drabbade personer. Demenssjukdom resulterar i att personen med demens inte klarar av sin tillvaro som innebär att hen behöver stöd från vårdpersonalen och anhöriga, det vill säga att personen är beroende av stöd från sin omgivning. Syftet med studien är att beskriva omvårdnadspersonalens upplevelser av och berättelser om att använda levandsberättelse som verktyg vid omvårdnad för demensdrabbade personer som flyttar till särskilda boende. Den valda metoden för arbetet var intervjuer med personal som arbetar på demensboenden där vi bland annat frågade om hur de använder levnadsberättelser och hur de fungerar i praktiken. Efter intervjuerna kunde författarna konstatera att personalen som arbetar med dementa i särskilda boende har stor hjälp av levnadsberättelserna. Detta innebär att om patienten, till exempel, på något sätt är orolig under dagen och repeterar samma fråga hela tiden så kan personalen gå genom kopplingar med levnadsberättelsen och ge svar till den demenssjuke. Det brukar hjälpa personen att blir lugnare en stund och var nöjd med sin tillvaro. Undersköterskorna som intervjuades bekräftade att det skulle bli svårt för vårdpersonalen att vårda dementa personer utan levandsberättelse. / Dementia is a series of symptoms caused by brain damages and can be explained in different ways depending on which parts of the patient’s brain are damaged. The patient’s memory and ability to plan and carry out his or her daily work worsens. People who suffer from dementia often have language difficulties, poor orientation and difficulties of perceiving time. The person’s cognitive ability also becomes impaired which is leads to depression, anxiety and behavioural changes in dementia affected people. Dementia disease results in the persons with dementia not being able to cope with their existence, which means that they need support from the nursing staff and relatives. The purpose of the study is to investigate how the nursing staff who work in special accommodations for people with dementia use life stories as a tool in order to help their residents, but also their experiences with using life stories in practice. The chosen method for the study was interviews with nursing staff who work in special accommodations, who about how they use life stories in their work and their experiences with it. After the interviews, the authors were able to state that the nursing staff who work with dementia in special accommodations have great help from using life stories in their work. This means that if the patient, for example, somehow is anxious during the day and repeats same question all the time, then the care staff can go through the connections with the patient’s life story and give answers to the dementia patient. This usually helps the person to calm down for a while and feel content. Nurses who were interviewed confirmed that it would be difficult for the nursing staff to take care of the demented people in the best possible way without a life story.

<p>Min avsikt med denna uppsats var att söka en djupare förståelse av fenomenet minneswebbplatser för avlidna personer på Internet. Som ett tidigare helt outforskat fenomen som dessa minneswebbplatser är, så har jag haft förmånen att få välja helt fritt vad jag ska titta närmare på, och hur detta ska genomföras. Detta resulterade i att jag valde att ta reda på hur dessa sorgens regioner tar sig uttryck på minneswebbplatserna. Sorgens regioner som man kan tänka sig är både sociala och spatiala på dessa webbplatser.</p><p>Jag har beskrivit en rad teoretiska begrepp i metodavsnittet som har kommit att fungera som en ram för analysen av minneswebbplatserna: (själv)representation, aktörer, intimitet, autenticitet, stil och personliga uttryck är dimensioner inom de sociala regionerna, och indexsidan, gemensamma utrymmen, privata utrymmen och länkar till omvärlden är dimensioner inom de spatiala regionerna. Dessa teoretiska begrepp har i analysen på ett systematiskt sätt analyserats och satts i relation till de teoretiska perspektiven för uppsatsen.</p><p>Uppsatsens teorianknytning är Erving Goffmans resonemang kring främre och bakre regioner, samt regionbeteenden. Joshua Meyrowitzs vidareutvecklade teorier om regioner, samt tankar om medier och rumslighet. Birgit Hertzberg Kaare och Knut Lundbys, samt Nancy Thumims teorier om självrepresentation och autenticitet i digitala berättelser, och Britta Lundgrens teorier kring sörjandets processer vid en oväntad död.</p><p>Minneswebbplatserna rör sig i gränslandet mellan den främre och den bakre regionen. Den förändring som skett, med nya medier, av vad vi betraktar som privat respektive offentligt har nu nått den egna privata sorgen. I vårt självbiografiska samhälle, visar de anhöriga tydligt att de vill ha en publik och genom att den digitala (själv)representationen inger en känsla av bestående, tänker man sig även en framtida publik som kan ta del av avtrycken, samtidigt som den avlidne kan bli odödlig genom att det kollektiva minnet blir det som överlever det individuella livet.</p>