In the year of 2012, a police project called “REVA” was established in Sweden. The goal was to increase efficiency in deporting undocumented migrants from Sweden. Two articles relating to the project were published in Swedish newspaper Dagens Nyheter. One was an open letter to Attorney General Beatrice Ask, written by the famous author Jonas Hassen Khemiri. The other one was a response to Khemiri’s letter, written by Secretary of state and drama director Jasenko Selimovic. The objective of this essay is to perform a rhetorical analysis of these two articles in order to examine how they are constructed to achieve their persuasive goals. Mainly, I am interested in exploring if Selimovic’s persuasive strategies can be regarded as direct counter-strategies to those of Khemiri. I am also interested in exploring to what extent Selimovic’s strategies deal with the specific problems he faces: countering an effective text with a demonstrable rhetorical power, authored by a writer with a contextually strong ethos - and doing so without harming his own ethos. Through using a theory of argumentation as well as a specially designed theoretical model for persuasive strategies “in both directions”, the analysis shows that Selimovic’s main approach was to directly confront the persuasive strategies used by Khemiri in order to make the latter appear too closely focused on subjective emotional experiences and blind to a wider perspective. Theoretically, this approach could be expected to work well in deconstructing an uneven ethos position, but due to Selimovic’s overly confrontational argumentation style, it rather had the opposite effect, making Selimovic appear too skeptical, critical and unwilling to stay on topic.

Denna uppsats avser att studera framskrivningar om kön och barns subjektivitet, utifrån en samling texter som beskriver Reggio Emilia-filosofin och dess pedagogik. Med feministisk poststrukturalism och diskursanalys som teori och metod har jag i texterna sökt efter bland annat representationer, och utifrån dessa skrivit fram diskurser om barns subjektivitet respektive barn som könade subjekt. I materialet betonas en helhetssyn på barn, där barnet ses som ett kompetent, medskapande och unikt subjekt – men studien visar också att flickor och pojkar som generaliserade grupper beskrivs som delvis olika, och att denna antagna olikhet ger anledning till exempelvis gruppindelning efter kön. Dessa framställningar uppfattar jag stå i spänningsförhållande till varandra: diskursen om barn som könade kan förstås som begränsande för vad som ryms i diskursen om barns subjektivitet. Fokusering på olikhet mellan könen kan spåras till dels ett inom Reggio Emilia-filosofin värnande av just ”värdet” olikhet och dels en tanke om denna könsliga olikhet som något delvis inneboende hos barnen – en slags essens – som så att säga kommer före det relationella, kontextuella. Denna essentialistiska syn på könsligt bundna egenskaper förefaller stå i kontradiktoriskt förhållande till Reggio Emiliafilosofins betonande av individens unika subjektivitet. Studien gör gällande att denna olikhet, avseende kön, inte problematiseras i merparten av mitt material – men att det samtidigt tycks finnas en slags motdiskurs som gör detta problematiserande.

När man inom filosofihistorien diskuterat frågan om djuret, har utgångspunkten ofta varit en negativ kontrast till det mänskliga. Medan människan tillskrivits förmågor som medvetenhet, rationalitet och förmåga till tal och språk, har djuret framställts som något som brister i dessa egenskaper. Dock har det uppkommit nya teorier om djuret som skiljer sig från en sådan metafysisk tradition . Peter Singer lyfter i sin bok, Praktisk Etik, att medvetande och självmedvetandeargument som syftat till att tillskriva människan en särställning gentemot djuret inte längre kan vidmakthållas. Vi har snarare skäl att tro det omvända. Jacques Derrida är likt Singer intresserad av att ändra synen på djuret som en brist i relation till det mänskliga men Derrida föreslår en radikalare lösning. Vi måste enligt Derrida dekonstruera (”bryta ner”) det antropocentriska, metafysiska subjektet - och de strukturer som inbegrips i det - för att se hur dess innehåll har fått människan att bruka våld mot djuret. Även om Derrida och Singer skiljer sig när det gäller att problematisera den metafysiska distinktionen mellan människa och djur. tar man avstamp från samma punkt, nämligen från Jeremy Benthams lidandebegrepp. / When discussing the issue of the animal within the history of philosophy, the aspect has often been somewhat of a negative contrast to what is humane. Whilst the human race has been attributed with abilities such as consciousness, rationality and the ability to speak, the animal has been described as something that lacks these abilities. However, new theories concerning the animal have arisen, theories that differentiate from such metaphysical tradition. In Praktisk Etik, Peter Singer raises an argument claiming that consciousness and self-consciousness concerning the matter of attributing humans with an exceptional position towards the animals, no longer can be admitted as valid. We more likely have the reason to believe the opposite. Jacques Derrida is like Singer interested in changing the attitude towards the animal as a flaw in relation to what is humane, but Derrida proposes a more radical solution. According to Derrida, we have to deconstruct the anthropocentric, metaphysical subject – and the structures that embodies this – to be able to see how its content has made the human being maltreat the animal. Although Derrida and Singer separate in their opinions concerning the problematizing of the metaphysical distinction between the human being and the animal, they take off from the same point of view, namely from Jeremy Bentham’s concept of suffering. / Nicklas Lindgren

Den här uppsatsens syfte är att undersöka vad ett feministiskt poststrukturalistiskt subjektsteoretiskt angreppssätt kan ge för kunskap om barns subjekt- och könsskapande i förskolan. Detta teoretiskt/metodologiska perspektiv innebär i den här uppsatsen att kön ses som något som görs inom språk och diskurser i vardagliga lokala pedagogiska processer och att jag, både som pedagog och forskare, deltar som medskapande i dessa. I undersökningen analyseras samtalet mellan mig och fem barn under en aktivitet som jag leder och som handlar om bokstavssymboler och bokstavsljud. Barnen var i åldrarna fem till sex år och samtalet är inspelat med mp3-spelare. Genom diskursanalys och dekonstruktion gör jag olika läsningar av tre sekvenser från ljudinspelningen. Jag skriver fram ett antal verksamma diskurser: Vuxen/barn-diskursen, rolig pojke-diskursen, fina flickan-diskursen, bokstavs-diskursen, utvecklings-diskursen, tävlings- och samarbetsdiskurserna samt den kompensatoriska genus-diskursen. Dessa diskurser som jag identifierar/skapar bildar sammantaget diskursiva kedjor som sätter gränser för vad som är möjligt att göra och bli, som kön och subjekt, i den här situationen. I mina läsningar blir alla vi som deltar, både barnen och jag, aktiva i att skapa könad subjektivitet. Särskilt intressant ur mitt perspektiv som blivande förskollärare är hur jag, i egenskap av pedagog och vuxen, omedvetet och trots mina ambitioner att göra annorlunda, deltar i att skapa stereotypa könssubjekt. Den roliga och tävlingsinriktade pojken och den fina samarbetande flickan positioneras via den makt jag ges i samtalet.

Den allvarsamma leken (1912) by Hjalmar Söderberg has been regarded as one of the greatest love novels of Swedish literature. The story about Arvid Stjärnblom and Lydia Stille and their extramarital love is marked by timeless universality. In this essay, I will examine this notion of love as a prediscursive value, by means pro¬vided by foremost poststructuralist theory. With Derrida’s conception of deconstruction, the analysis will reveal the constructedness of the true love in Söderbergs novel. Examinating typi¬cal logocentric binarisms the essay will show that the notion of true love is constituting a term in an oppositional relation with, in this specific case, the marriage sanctioned by society. This binarism is itself founded with the same principles as the by Derrida much disputed opposi¬tional pair of the spoken and written word. Further, with true love understood as a discursive construction, the inquiry will show that this construction presuppose the notion of the public and private spheres of bourgeois society, where the public is reserved for the male and the private for the female. This will lead to a discussion of the constructedness status of sex and gender, which will show that the love ex¬pressed in the relationship of Arvid and Lydia is to be understood as a considerable part of heterosexual matrix, that is, the regulative framework which, according to Judith Butler, consti¬tute the rules for how intelligible sex and gender is to be produced.

<p>Den allvarsamma leken (1912) by Hjalmar Söderberg has been regarded as one of the greatest love novels of Swedish literature. The story about Arvid Stjärnblom and Lydia Stille and their extramarital love is marked by timeless universality.</p><p>In this essay, I will examine this notion of love as a prediscursive value, by means pro¬vided by foremost poststructuralist theory. With Derrida’s conception of deconstruction, the analysis will reveal the constructedness of the true love in Söderbergs novel. Examinating typi¬cal logocentric binarisms the essay will show that the notion of true love is constituting a term in an oppositional relation with, in this specific case, the marriage sanctioned by society. This binarism is itself founded with the same principles as the by Derrida much disputed opposi¬tional pair of the spoken and written word.</p><p>Further, with true love understood as a discursive construction, the inquiry will show that this construction presuppose the notion of the public and private spheres of bourgeois society, where the public is reserved for the male and the private for the female. This will lead to a discussion of the constructedness status of sex and gender, which will show that the love ex¬pressed in the relationship of Arvid and Lydia is to be understood as a considerable part of heterosexual matrix, that is, the regulative framework which, according to Judith Butler, consti¬tute the rules for how intelligible sex and gender is to be produced.</p>

Nürnberg, Universiẗat, Diss.--Erlangen, 2006.

The purpose of this examination is to identify how notions of Swedishness is created artistically, and from where these notions come. My method is to make a study on exhibition catalogues on the theme Swedishness/Nordism, with focus on the contemporary Swedish artist Peter Johansson. With a retrospect of his childhood in Dalecarlia, he investigates a Swedish iconography with it’s roots in national romanticism, which for more than one hundred years has been preserved and exploited of the tourist industry to market Sweden. It’s this monotonous iconography that Johansson deconstructs to make it appear like something else – namely an iconography based on ethnic purity, which pushes away the foreign and protects the own. Some of the exhibition catalogues confirm the national romantic iconography which has been brought to life through commercial forces right up to now, but from the nineties there is a tendency to question the validity of this homogeneous image of Sweden. Peter Johansson’s way of using deconstruction as a method to exposure the myth of Swedishness involves a continuous reformulation of the Swedish identity, but the postmodern art also creates, through exposure in exhibitions all around the world, new constructions of Swedishness.

Mitt syfte med denna studie är att undersöka och beskriva hur genus kan konstrueras i barnlitteratur. Studien avhandlar hur genus framställs och konstrueras i två stycken skönlitterära böcker som är skrivna för barn i åldersgruppen 6-9 år. Som metod har jag använt en diskursanalys vilket är en kvalitativ textanalys. Mina resultat visar en ganska stereotyp framställning av genus även om det görs små avsteg från normerna. Jag ser en risk i att barnen kan påverkas av dessa stereotypa framställningar och att de tvingas in i genusordningen utan att få möjlighet att utveckla identiteter med breda genuspositioner. Karaktärerna i min studie visade upp både feminina och maskulina drag vilket jag tror är ett problem som återfinns i alla genusstereotyper och inte enbart i litterära sammanhang Jag upplevde det problematiskt att strikt tolka karaktärerna mot ett motsatsschema. Det jag ändå kom fram till i mina slutsatser är att jag håller med den tidigare forskningen om att värderingar återfinns i barnlitteraturen, samt att den kan både utmana och förstärka normer som finns i samhället.

The purpose of this graduate work is to seek knowledge about how children’s right to participation and influence is interpreted and understood in a specific context and also to examine how this right can be conditioned and shaped by the pedagogical practice of early childhood education. The focus of this study has been to examine the arguments and attitudes towards the right to participation and influence as a pedagogical practice as it is understood in early childhood education. Additionally, I have been interested in studying the affordances and restrictions that early childhood educators experience when dealing with children´s right to participation and influence. The platform used for data collection is Facebook and the informants recruited were active participants in forums regarding democracy in preschool education. In the second phase of the study I conducted online focus groups with these participants. For the analysis of the material I have adopted a poststructuralist perspective, starting from Jaques Derridas philosophical texts and use of deconstruction. The results show the complexity in early childhood education´s democratic mission. What becomes clear is the importance for the teachers to adopting an open, ethical and democratic approach in order to make children´s right to participation and genuine influence possible in the everyday reality of early childhood education.