Det metabola syndromet är ett utbrett och omfattande problem. På grund av syndromets komplexa symtombild valdes insulinresistens alternativt diabetes typ 2 att belysas, eftersom detta är WHO:s (World Health Organisation) huvud-kriterium för syndromet. En stor del av sjuksköterskans arbete med dessa patienter är undervisning. Syftet med föreliggande studie var att belysa sjuksköterskans undervisande funktion i arbetet med patienter med insulinresistens alternativt diabetes typ 2. Litteraturstudie utfördes med 8 inkluderade artiklar som analyserades med manifest innehållsanalys. Tre kategorier av denna identi-fierades; förmedling av kunskap, utbildning i grupp samt empowerment med subkategorin individanpassat tillvägagångssätt. Dessa visade sig vara användbara strategier för sjuksköterskan att tillämpa vid patientundervisningen. Autonomi/ self-management identifierades vara målet med undervisningen. Detta uppnådde patienterna med hjälp av sjuksköterskornas förhållningssätt och tillämpning av dessa patientundervisande strategier. Undervisningen bör baseras på ett samarbete mellan sjuksköterskan och patienten, där den senares behov och intresse är centrala. / The Metabolic Syndrome is a widely spread and extensive problem. Due to its complexity, one diagnostic criterion was chosen to be elucidated. WHO (World Health Organisation) has selected insulin resistance or diabetes type 2 as the main criteria for the syndrome, therefore that symptom/disease was chosen. A major part of the nurse’s work with these patients is education. Hence the purpose of this study was to illuminate the educational function of the nurse working with patients having insulin resistance or type 2 diabetes. Manifest content analysis of 8 articles, which illuminated patient education, was done. This resulted in three categories; mediation of knowledge, group education, empowerment with the subcategory individualization. These were revealed to be useful teaching strategies for the nurse. Autonomy/self-management was identified to be the goal of patient education. The patients achieved this with the help from the nurses using these teaching strategies. The education should be based upon cooperation between the nurse and the patient, of which the patient’s needs and interests are central.

Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur anpassad gruppundervisning bedrivs för patienter med diabetes typ 2. Tio kvalitativa artiklar ligger till grund för resultatet. En av de grundläggande faktorerna är relationen mellan patient och undervisare och att denna uppehålls under längre tid. Närstående behöver också delta i undervisningen för att hjälpa patienten med livsstilsföränd¬ringar. Gruppundervisning är ett utmärkt tillfälle att lära av andras erfarenheter och en kulturanpassning med enkla redskap som matlagning tillsammans, kan hjälpa patienten till bättre egenvård. I skapandet av en anpassad patientunder¬visning behövs pedagogisk och psykologisk kompetens, samt kunskap om samtalsmetodik förutom medicinsk kunskap. Att involvera andra yrkes¬kategorier kan också vara av stort värde. Denna litteraturstudie påvisar att patientundervisning är en komplex och mångfasetterad uppgift. / The aim with this literature study is to describe how tailored group education is carried out to patients with diabetes type 2. Ten qualitative articles form the result. One of the fundamental factors is the relationship between patient and educator and it should continue during longer time. Relatives do also need to participate in the education in order to help the patient with life style changes. Group education is an excellent occasion to learn of other experiences and a cultured like adapta¬tion with simple tools cooking together can help the patient to better self-care. In the creation of a tailored patient education pedagogical as well as psychological competence is needed, besides knowledge about counselling skills and medical knowledge. To involve other professionals can also be of great value. This literature study gives an insight in that patient education is a complex and multifaceted task.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk folksjukdom världen över. Egenvård är en essentiell del av behandlingen vid diabetes typ 2, om den missköts riskerar patienten att drabbas av allvarliga komplikationer. Sjuksköterskan har ett ansvar att säkerställa att patienten har rätt kompetens för att uppnå en god och långsiktig följsamhet vid egenvård. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av hinder och möjligheter till egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Studien var en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Fyra kategorier identifierades: kunskapens betydelse för egenvård, levnadsvanors påverkan på egenvård, social, kulturell och ekonomisk påverkan på egenvård samt motivationens betydelse för egenvård. Konklusion/implikation: Patienter upplever både hinder och möjligheter till egenvård vid diabetes typ 2. Kunskapsbrist, svårigheter att ändra etablerade levnadsvanor, dyr hälsosam mat, dyra sjukvårdsbesök och dyra diabetesläkemedel är hinder till egenvård. Familjens påverkan på egenvård kan vara både hindrande och främjande. Individuellt anpassad patientutbildning rekommenderas för att rusta patienter med den kunskap som krävs vid egenvård av diabetes typ 2. Utökad forskning gällande vuxna patienters upplevelse av egenvård inom Skandinavien rekommenderas. / Background: Type 2 Diabetes is a chronic public health disease worldwide. Self-management is an essential part of treatment. Patients with poor adherence to self-management are at risk of developing serious complications. Nurses have a responsibility to ensure that patients have proper competence to achieve good and long-term adherence to self-management. Aim: This study aimed to illustrate patients' experiences of barriers and facilitators to self-management in type 2 diabetes. Method: This study was a general literature review with an inductive approach. Results: Four categories were identified: the importance of knowledge for self-management, the influence of lifestyle on self-management, social, cultural and economic influence on self-management as well as the importance of motivation for self-management. Conclusion/Implication: There are both barriers and facilitators for patients with type 2 diabetes to engaging in self-management. Lack of knowledge, difficulties in changing established lifestyles as well as high cost of healthy food, healthcare visits and diabetes medications serve as barriers to self-management. Family influence on self-management can be both inhibiting and facilitating. Individually tailored patient education is recommended to equip patients with the knowledge required for self-management of type 2 diabetes. More research regarding adult patients’ experience of self-management within Scandinavia is recommended.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar kraftigt i världen. I Sverige lever cirka 400 000 människor med sjukdomen, men det antas vara ännu fler människor som har diabetes typ 2. Sjukdomen innebär ett stort lidande för patienten, samt stora samhällskostnader och är en belastning för vården. Syftet med studien har varit att undersöka vuxna patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2, ur ett patientperspektiv. Det har genomfört en allmän litteraturöversikt genom att analysera kvalitativa artiklar. Studien presenteras med tre huvudteman och sju underteman. Under temat “att söka kunskap” var ett återkommande ämne ur resultatet att patienten upplevde behov av att bli välinformerad och att patienten fick information från flera källor. Detta gav patienten kompetens och självförtroende i att förstå sin diagnos och hantera den. Under temat “användning av tekniska hjälpmedel” var ett annat återkommande ämne ur resultatet var att patienter med diabetes typ 2 hade behov av reflektion. Forskningen visade att reflektion, inte minst i grupp, förbättrade patientensmående, då reflektion kunde ge bekräftelse på patientens frågor och funderingar. Studien indikerade att en välinformerad patient stärktes och kunde ta ett större ansvar och uppleva ett ökat välbefinnande.

Bakgrund: Diabetes mellitus är ett växande hälsoproblem över hela världen. Sjukdomen medför flera komplikationer, vilket innebär en livsstilsförändring för individer som drabbas av sjukdomen. Egenvård är en central del i behandlingen som kan hjälpa att undvika sjukdomskomplikationer. Med stöd av rådgivning, undervisning och handledning kan egenvård främjas, på så sätt kan patienten upprätthålla en god hälsa utifrån sina förutsättningar. Syftet: Syftet med litteraturstudien är att beskriva egenvårdsupplevelser av patienter med diabetes mellitus typ 2.  Metod:  En litteraturstudie med kvalitativ design som följer Polit och Becks niostegsmodell samt Braun och Clarkes modell för tematisk analys. Inhämtade material genomfördes i databaser Pubmed och CINAHL.  Resultat: Resultatet presenteras i tre teman: emotionella aspekter, förståelser och söka kunskap, utmaning vid egenvård.  Slutsats: Patienten är beroende av livsförändringar för att upprätthålla en god egenvård. Sjuksköterskan ska sträva efter att arbeta personcentrerat med avsikt att tillgodose patientens egenvårdsbehov. Patienten ska kunna ta hand om sin diabetes utifrån sina förutsättningar därmed kunna uppleva en god hälsa och välbefinnande trots sjukdomen. / Background: Diabetes mellitus is a growing health problem worldwide. The disease entails several complications, which means a lifestyle change for individuals affected by the disease. Self-care is a central part of treatment that can help avoid disease complications. With the support of counselling, teaching and supervision, self-care can be promoted, in this way the patient can maintain good health based on their conditions. Aim: The purpose of the literature study is to describe self-care experiences of patients with diabetes mellitus type 2. Method: A literature study with a qualitative design that follows Polit and Becks nine-step model and Braun and Clarkes model of thematic analysis. Collected materials are processed in databases Pubmed and CINAHL. Results: The results are presented in three themes: emotional aspects, understandings and search for knowledge, challenge in self-care. Conclusion: The patient is dependent on life changes to maintain good self-care. The nurse must strive to work person-centred with the intention of meeting the patient's self-care needs. The patient must be able to take care of his diabetes based on his conditions to be able to experience good health and well-being despite the disease.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom som ökar i hela världen och innebär inte sällan att personerna som drabbas tvingas göra viktiga livsstilsförändringar i sin vardag. Hur dessa förändringar upplevs kan ha stor betydelse för deras motivation och mående, vilket gör det särskilt angeläget för sjuksköterskan att inneha både kunskap och förståelse kring upplevelserna för att stötta och motivera dessa personer att upprätthålla sin nya livsstil. Syfte: Beskriva upplevelser av livsstilsförändringar hos vuxna personer med diabetes typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats utifrån åtta vetenskapliga artiklar där analysarbetet utgick ifrån analysmodellen för kvalitativa forskningsresultat av Friberg. Resultat: Resultatet beskriver vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 utifrån följande huvudkategorier Upplevelser av negativa känslor, Upplevelser av påverkan på relationer med underkategorierna Betydelsen av stöd och Sjuksköterskans påverkan samt Upplevelser av egenvård med underkategorierna Betydelsen av fysisk aktivitet och Betydelsen av hälsosam kost. Slutsats: I resultatet av studien framkommer det att livet med diabetes mellitus typ 2 ofta innebär ett helt nytt sätt att leva, med nya vardagsrutiner som berör både kost, fysisk aktivitet, relationer och individens psykiska mående. När livsstilsförändringarna i kombination med stöd från både sjuksköterskan, familjen och närstående fungerar som bäst kan personerna uppleva hälsa trots ohälsa. När det här inte uppfylls kan hälsan påverkas negativt.

Sammanfattning Bakgrund: Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som innebär att kroppen har svårt att reglera blodsockernivån. Det beror på att insulinresistens har utvecklats viket innebär att insulinet som produceras inte fungerar som det ska. Insulinresistens kan leda till minskad betacellsfunktion vilket ytterligare gör att den blodsockerreglerande förmågan försämras. Denna sjukdom är vanligare hos äldre individer och kan ha ärftliga orsaker, men risken ökar också vid övervikt och låg fysisk aktivitet. Typ 2- diabetes behandlas ofta med livsstilsförändringar, beteendeförändringar och läkemedel som t.ex metformin, natriumglukoskopplad transportör 2(SGLT-2) hämmare, glitazoner, dipeptidylpeptidas-4 (DPP4) hämmare, GLP analoger, sulfonylurea och insulin. Insulin degludec och insulin glargin används vid behandling av typ 2 diabetes.   Syfte: Syftet med detta examensarbete är att undersöka effekten av insulin degludec och jämföra den med insulin glargin hos T2D- patienter med risk för hypoglykemi och se om degludec ger mindre uttalad hypoglykemi.   Metod: Litteratursökningen genomfördes via pubmed med sökorden ”insulin degludec, insulin glargine in type 2 diabetes”. Begränsningarna som valdes vid sökningsfallen var randomiserad kontrollerad studie, 5 år. Detta gav 30 artiklar och av dessa inkluderades 5 artiklar.     Resultat: Insulin degludec har jämfört med insulin glargin visat statistisk signifikant lägre risk för både symtomatiska hypoglykemiska episoder och nattliga symtomatiska hypoglykemiska episoder under behandlingsperioden. Effekten av de två behandlingarna när det gäller genomsnittliga procentandelen av tid inom målglukosintervallet 70-180mg/dl, ger ingen skillnad mellan glargin och degludec. När det gäller genomsnittliga procentandelen av tid med hypoglykemi <70 mg/dL var den lägre med insulin glargin än med insulin degludec. Svår symtomatisk hypoglykemi och nattliga hypoglykemihändelser var ovanligare hos både de yngre och äldre deltagarna som tog degludec än glargin. Degludec gav en lägre risk för svår och nattlig hypoglykemi jämfört med glargin hos de äldre patienterna.     Slutsats: Slutsatsen är att insulin degludec visat sig vara effektivare än insulin glargin för att minska förekomsten av symtomatiska hypoglykemiska episoder, nattliga symtomatiska hypoglykemiska episoder och svår hypoglykemi hos patienter med typ 2 diabetes som hade risk för hypoglykemi. Detta har fastställts genom att studier har visat att insulin degludec har statistiskt signifikant lägre värden jämfört med insulin glargin i dessa sammanhang.

Background: Diabetes Type 2 is one of the most common diseases that affects both young and older people worldwide. Diabetes type 2 has increased significantly all over the world where many people have been affected. Aim: The purpose is to describe patient’s experience living with Diabetes type 2. Method: A literature review with ten articles was conducted examined according to Friberg’s method for literature review. The databases PubMed och Cinahl Complete were used for searches. The articles were compiled in a matrix and analysed based on similarities and differences. Results: Results are presented in three main themes: "Emotional difficulties due to the disease”, " Accepting the situation" and “Maintaining one’s lifestyle”. Summary: Participants were affected both physically and mentally due to type 2 diabetes. The participants did not have sufficient knowledge related to the disease because they have had both positive and negative experiences of living with type 2 diabetes. Many of the participants had experiences of managing self-care related to their illness, but others had difficulties with self-care. It is important that the nurse has good knowledge of the disease and a focus on person-centered nursing to help patients in the best way. / Bakgrund: Diabetes typ 2 är en av de vanligaste sjukdomarna som drabbar både unga och äldre personer världen över. Diabetes typ 2 har ökat kraftigt över världen där många människor har drabbats. Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt baserat på tio artiklar har genomförts enligt Fribergs metod för litteraturöversikt. Databaserna PubMed och CINAHL Complete användes för artikelsökningar. Artiklarna sammanställdes i en matris och analyserades utifrån likheter och skillnader. Resultat: Resultatet redovisas under tre huvudteman: “Emotionella svårigheter till följd av sjukdomen “, “Acceptera situationen” och ” Att behålla sin livsstil”. Sammanfattning: Deltagarna påverkades både fysiskt och psykiskt på grund av diabetes typ 2. Deltagarna hade inte tillräckliga kunskaper relaterat till sjukdomen därför att de fått både positiva och negativa upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Många av deltagarna hade erfarenheter av att hantera egenvård relaterat till sin sjukdom men andra hade svårt med egenvård. Det är viktigt att sjuksköterskan har goda kunskaper om sjukdomen samt fokus på personcentrerad omvårdnad för att hjälpa patienterna på bästa sätt.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes. Cirka 5 procent av Sveriges vuxna befolkning hade diabetes år 2018. Diabetes typ 2 kräver omfattande livsstil förändring och egenvårdinsats. Många personer med sjukdomen ser sin livskvalité minska drastiskt med tiden. Komplikationer som kan följa sjukdomen och de förebyggande insatser från sjukvården innebär betydande direkta och indirekta kostnader för samhället. Sjukdomen är till stor del livsstilsrelaterad och orsakas bland annat av fysisk inaktivitet och ohälsosamma kostvanor även om ärftligheten också spelar stor roll. Den rekommenderade förändringen vid ohälsosamma levnadsvanor kräver en stor insats av egenvård från individen själv och stöd från omgivningen och hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av hinder för att utföra egenvård vid Diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ design Resultat: Resultaten i denna studie identifierade faktorer som påverkar egenvårdsförmågan hos personer som har Diabetes typ 2. Faktorerna som identifierades var individers motivation och förmåga, stöd från ens familj och vänner, materiella förutsättningar och ekonomiska förhållanden, närvaron av en stödjande infrastruktur i hälso- och sjukvården och rådande kulturella normer. Sammanfattning: För att förbättra egenvården bör huvudfokus vara att förändra individens kunskap, attityder och beteende. Detta kan uppnås genom egenvårdsutbildning, kontinuitet i den kliniska vården, personligt stöd och utveckling av hälsosystem. Det är också viktigt att utbilda vårdpersonal så att de kan effektivt stödja egenvårdsinsatser. / Background: Type 2 diabetes is the most common form of diabetes. Approximately 5 percent of Sweden's adult population had diabetes in 2018. Type 2 diabetes requires extensive lifestyle changes and self-care efforts. Many people with the disease see their quality of life decrease drastically over time. Complications that may follow the disease and the preventive measures from healthcare involve significant direct and indirect costs to society. The disease is largely lifestyle-related and is caused by, among other things, physical inactivity and unhealthy eating habits, although heredity also plays a major role. The recommended change in unhealthy living habits requires a great deal of self-care from the individual and support from the environment and health care. Aim: The aim of this study was to describe people's experiences of obstacles to performing self-care in type 2 diabetes. Method: A literature review based on scientific articles with qualitative design Resultat: The results of this study identified factors that affect the self-care ability of people with type 2 diabetes. The factors identified were individuals' motivation and ability, support from one's family and friends, financial conditions, the presence of a supportive health care infrastructure and prevailing cultural norms. Summary: To improve self-care, the main focus should be on changing the individual's knowledge, attitudes and behavior. This can be achieved through self-care education, continuity in clinical care, personal support and development of health systems. It is also important to train healthcare professionals so that they can effectively support self-care initiatives.

Bakgrund: Allt fler personer drabbas av folksjukdomen diabetes typ 2. För att kunna hantera sjukdomen behövs egenvård som formas utifrån personens individuella behov, detta för att upprätthålla hälsan och öka livskvaliteten. Sjuksköterskan kan stödja personer med diabetes typ 2 genom att informera och undervisa i egenvård. Att tillämpa egenvård i det dagliga livet ger personer möjlighet till att självständigt styra sin vård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av att utföra egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Författarna har genomfört en kvalitativ litteraturstudie, 11 artiklar inkluderades från databaserna PubMed och Cinahl och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv och manifest ansats. Resultat: Dataanalysen sammanställdes i sex kategorier; Följsamheten vid egenvård är en livslång kamp, Egenvård är kostsam och påverkas av ekonomiska begränsningar, Stöd och råd från andra är en viktig komponent, Känna behov av att träna men utförandet påverkas av fysiska begränsningar, Att följa kosten vid sociala interaktioner kan upplevas svårt och frustrerande, Känna oro och stress vid avvikande blodsockernivåer och vidta åtgärder. Slutsatser: Litteraturstudien kan ge en fördjupad förståelse för hur personer med diabetes typ 2 upplever egenvården i det dagliga livet. För att uppnå framgångsrik egenvård krävs individanpassad vård och information från sjuksköterskan.